Att bli bättre kan öppna upp för nya äventyr, nya monster, lyckas med bättre saker osv. Det behöver inte vara upprepning av samma som bara blivit bättre.
Det där var kanske dåligt valda exempel; för allt det där
är ju "upprepning av samma som bara blivit bättre".
Istället för att slåss mot svartalfer så slåss man mot orcher, och sedan mot resar, liksom. Om utmaningarna hela tiden är jämna; så är det bara kulisserna som har ändrats.
Sen behöver inte "att bli bättre" enbart handla om siffror på ett rollformulär. Det kan vara att man får nya förmågor, lära sig helt nya saker, lyckas med ett av sina livsmål osv.
Det där med att få helt nya förmågor är visserligen skilt från att bara bli bättre på det man redan är bra på; men där resonerar jag personligen som så att det är bättre om rollpersonerna får
förändras snarare än att
förbättras. Annars drabbas man lätt av att rollformulären blir svårare och svårare att överblicka och att de olika rollpersonerna blir mer lika varandra. När tjuven börjar träna upp sin stridsförmåga och krigaren börjar träna upp sina tjuvfärdigheter så blir båda ganska lika varandra.
Att "lyckas med sina livsmål" är något helt annat, dock, och har inte med den här diskussionen att göra. Man kan uppnå ens livsmål oavsett om systemet har några erfarenhetsregler eller inte.
Men oavsett tycker jag det är mycket intressantare med en karaktär som utvecklas än bara står still
Ingen har pratat om att karaktärer bara skulle stå still.
Jag gillar när rollpersoner får börja som låga, simpla grisodlare och sedan arbeta sig upp för att ta itu med allt storskaligare och storskaligare utmaningar, tills de är coola jediriddare som spränger dödsstjärnan och besegrar kejsaren. Men det funkar i min mening mycket enklare att köra sådana kampanjer när man inte använder xp-höjningar på färdigheterna. Man tar bort den onödiga administrationen och koncentrerar sig på utvecklingen som sker i storyn.
att man aldrig får tag i den där moroten oavsett hur mycket man försöker.
Grejen är väl att spelare som jag har sett igenom hela den där charadern, och inser att man faktiskt inte
blir belönad. "Oj, jag blev bättre på att slåss! Men i nästa äventyr så kommer jag att behöva slåss mot orcher istället för svartalfer. Så... Det jämnar ut sig." Liksom. Det är som att få en tusenlapp mer i lön samtidigt som ens hyra skulle öka lika mycket. Det blir ju ingen förändring. (Och det är
BRA för om utmaningarna skulle ligga på en och samma nivå så skulle ju spelet bara bli enklare och enklare, och då vore det tråkigt. Utmaningarna vill man ju skall ligga på en jämn nivå, eftersom det är roligast.)
Jag tycker det tvärtom bidrar till bättre stämning och rollspelande då spelarna oftast uppskattar att kunna utvecklas med sina rollpersoner.
Den slutsatsen har jag också dragit. Det är visserligen meningslöst med XP-regler i tradspel, men spelare är i regel inte så pass smarta att de förstår detta, så därför funkar den typen av regler. Och regler som funkar, som gör spelarna glada, är bra.
Det är som föräldrar som har karamellfärg på risotton och säger att det blir trollkräk till middag, för att lura deras barn till att vilja äta upp maten. Det är visserligen bara ett trick, men barnen går på det och tycker det blir roligare att äta upp maten. Så länge som ett trick
fungerar så är det helt okej. Man skall bara tacka och ta emot, och inte börja säga åt ens barn "men fan vad dumma ni är, känner ni inte att det fortfarande är risotto, som ni hatar?"
Däremot är det förstås svårt att inte börja förakta ens spelare i smyg.