Varför dog den svenska indievågen?
- Thread starter Genesis
- Start date
O ja, men det kom förhållandevis nyss. Indiedöden (i den mån den är död) tror jag grundlades redan innan Critical role.
Det här håller jag inte riktigt med om. Jag tycker inte att de funkar lika bra. Dels är de inte anpassade till den svenska spelkulturen. Amerikanare och britter skapar spel för andra amerikanare och britter, för deras smak och publik, som inte nödvändigtvis är samma som vår. Dels är den inte anpassad efter den svenska kulturen rent generellt. Många av mina spel utgår ifrån en svensk kultur och antar att man spelar svenskar (Aliatra och Huldran, samt mitt nya SCB-projekt gör ju detta explicit). Jag tycker att det är synd när vi svenskar reduceras till konsumenter av amerikansk och brittisk kultur, utan att skapa vår egen som talar till oss.
Av samma anledning tycker jag det inte är riktigt lika ”svenskt” när det skrivs på engelska, eftersom det då riktar sig mot en internationell publik och anpassar sig efter den. Som @entomophobiac skrev ovan är det ballt när man har sin egen grej, lokalt, och inte bara deltar i den globala kulturen.
Jag gillar att jag har personligen träffat, pratat med och spelat med skaparna av de flesta spel jag äger. Det är inte alls samma sak för mig att ladda ned något spel som en amerikanare lagt upp på itch.io.
Och ja, en del av detta är såklart min gamla vanliga anglofobi och ojande över svenska språkdöden, men det är inte bara det. Jag vill spela spel med kompisar, och spela mina kompisars spel. För mig är det ett idéutbyte, ett samtal, och en del av det roliga med att skriva spel, som går förlorad när jag bara har en ekonomisk transaktion med en anonym amerikansk person eller företag. Jag har mycket svårare att bli taggad på det.
Som den som brukar ta emot folk till indierummet och den som sköter kontakten med konventet på Gothcon så har jag två saker jag jag vill säga i den här tråden.
Det första är att det är ett fel antagande att vi bara är intressanta för frälsta eller sökande av frälsta.
Jag skulle säga att de två största grupperna av nya spelare vi får är de som snubblar in och inte vet vilka vi är och de som dyker upp för vi är ända drop in rollspelseventet..
Det är inte ovanligt att folk kommer till oss utan att ha hört talas om något av våra spel eller spelstil, och efter att först blivit besviken att vi inte erbjuder något de känner igen kan övertalas att prova.
Den andra saker som kan vara värt att komma ihåg att genom den statistik jag samlade förra Gothcon så kunde jag när jag pratade med Rollspelsansvarig konstatera att vi var det näst största rollspelsevenemanget (CoC verkade slå oss). Det var långt ner till tredjeplatsen...
Med de siffrorna tycker jag det är fel att anklaga oss för att vara elitistiska och bara tilltala en liten grupp. Det är mest här på forumet den iden vägrar dö.
Gerkub
Gelékub
- Joined
- 8 Mar 2021
- Messages
- 1,525
Det är långt ifrån bara amerikanare som lägger upp grejer där, det kan vara väldigt kul att klicka sig vidare ner i nåt sorts itch-hål och upptäcka spel från andra länder (och på andra språk även om man inte kan dem), typ Polen, Brasilien, osv.
Svenskar är väl lite kända för att ta något från utlandet och göra sina egna grejer av det. Tror inte det är dumt om en svensk scen tar avstamp från internationella scener; att skamlöst sno av och kroka i andra länders scener, kanske främst engelskspråkiga spel eftersom det är det linguine franca (sic, orkar inte rätta autocorrect) vi kan. Och sen utvecklas det lokala uttrycket utifrån det.
(En av mina största behållningar med wrnu är alla skånska spelskapare. Typ när @God45 skrev om skräck på möbelhus utanför Malmö 1998. Eller @Svarte Faraonen s Ålamörker. @Nässe s hiskeliga vårdcentral i Eslöv. Underbart!)
Också kanske att utgå från en bred definition av ”indie”. Att det inte finns rätt eller fel sätt att vara ”indie” på. Att experimentera innebär att man riskerar att misslyckas, men det måste också få finnas utrymme för många sorters uttryck. Och det är heller inget konstigt eller farligt eller krävande, nödvändigtvis (om man inte vill det). Det är bara svinkul spel helt enkelt.
(Den här tråden inspirerade mig till att beställa det nya finska spelet Tivoli, på svenska. Sjukt fint omslag och verkar väldigt trevligt.)
Ymir
Blivande Stockholmshipster
Jag är definitivt en person som hade en indie-fas, men har gått tillbaka till tradspel till nästan 100%.
På 00-talet och det tidiga 10-talet älskade jag indiespel. De revolutionerade rollspelandet för mig på många sätt, med deras innovativa idéer och regler.
Men sedan lärde sig mainstream-rollspel i allt högre grad att ta inspiration av detta, och spel som Eon IV, FFGs Star Wars och Vampire V5 kom ut, med massiv inspiration från indiespelen, i synnerhet narrativismen.
Över tid förlorade jag nästan totalt intresset för indiespelen, på grund av ett par faktorer, tror jag:
- de uppmuntrar inte eget skapande. Deras världar är små och nischade och regelsystemen är supertighta, det finns ingenting man själv kan tillföra till dem och pyssla och knåpa med på det sätt jag gör till Star Wars och Vampire.
- indiespelen lämpar sig sällan för långa, improviserade kampanjer av den typ jag älskar. De har sällan långsiktigt hållbara system för character progression, till exempel.
- indiespelen hatar dockskåpsvärldar, min största passion.
- indiespelen entusiasmerar inte spelare i den grad som Star Wars, Eon och Vampire gör, och spelarens entusiasm är en major faktor till att jag som spelledare har roligt.
- indiespelen är pretentiösa, och alldeles för höga pretentioner har ofta dödat kampanjer jag försökt spelleda. Jag har behövt lära mig att spelleda på ett mer relaxat vis, med ambitioner som inte är uppe i stratosfären.
- indiespel är ofta tärningslösa eller använder tråkiga tärningar typ T6or. Jag älskar att rulla tärning.
- många indiespel är fokuserade på one-shots. Jag gillar inte one-shots, jag vill spela ordentliga kampanjer.
Det kan finnas fler faktorer såklart, men detta är några jag direkt kommer att tänka på som starkt bidrog till att jag övergav indiespelen. Jag spelar bara mainstream-spel idag, även om Svart av kval fortfarande känns lockande emellanåt. Dread är undantaget, det dyker upp ibland när jag verkligen vill ha ett one-shot, men är det ens ett indiespel egentligen?
På 00-talet och det tidiga 10-talet älskade jag indiespel. De revolutionerade rollspelandet för mig på många sätt, med deras innovativa idéer och regler.
Men sedan lärde sig mainstream-rollspel i allt högre grad att ta inspiration av detta, och spel som Eon IV, FFGs Star Wars och Vampire V5 kom ut, med massiv inspiration från indiespelen, i synnerhet narrativismen.
Över tid förlorade jag nästan totalt intresset för indiespelen, på grund av ett par faktorer, tror jag:
- de uppmuntrar inte eget skapande. Deras världar är små och nischade och regelsystemen är supertighta, det finns ingenting man själv kan tillföra till dem och pyssla och knåpa med på det sätt jag gör till Star Wars och Vampire.
- indiespelen lämpar sig sällan för långa, improviserade kampanjer av den typ jag älskar. De har sällan långsiktigt hållbara system för character progression, till exempel.
- indiespelen hatar dockskåpsvärldar, min största passion.
- indiespelen entusiasmerar inte spelare i den grad som Star Wars, Eon och Vampire gör, och spelarens entusiasm är en major faktor till att jag som spelledare har roligt.
- indiespelen är pretentiösa, och alldeles för höga pretentioner har ofta dödat kampanjer jag försökt spelleda. Jag har behövt lära mig att spelleda på ett mer relaxat vis, med ambitioner som inte är uppe i stratosfären.
- indiespel är ofta tärningslösa eller använder tråkiga tärningar typ T6or. Jag älskar att rulla tärning.
- många indiespel är fokuserade på one-shots. Jag gillar inte one-shots, jag vill spela ordentliga kampanjer.
Det kan finnas fler faktorer såklart, men detta är några jag direkt kommer att tänka på som starkt bidrog till att jag övergav indiespelen. Jag spelar bara mainstream-spel idag, även om Svart av kval fortfarande känns lockande emellanåt. Dread är undantaget, det dyker upp ibland när jag verkligen vill ha ett one-shot, men är det ens ett indiespel egentligen?
Jag kan absolut tänka mig att det finns en hel del spännande grejer där. Jag har bara kikat någon gång och aldrig funnit något som lockar mig. Men jag har också väldigt svårt att bara plocka ett spel sådär och läsa och spela det. Jag behöver oftast spela det först, innan jag läser det, eller i alla fall få det förklarat för mig, prata med den som skrivit det. Som sagt, jag gillar den personliga kopplingen, att träffa folk, spela deras spel, visa mina spel för dem, utbyta idéer över en falafel. Sedan finns det såklart risken att det blir exkluderande, att man känner att om man inte är "med i klubben" så är man utanför. Det är såklart synd om det blir så. I min idealvärld finns det ett stort nätverk av en massa mindre klungor som kopplar ihop sig med varandra, och spel och idéer sprids den världen. Så är det kanske på itch.io, fast genom onlinekontakter istället för i köttrymden.
Jag känner lite likadant om det här forumet, att det är ett gäng som känner varandra, jag har träffat många här i verkligheten, och idéutbytet är liksom "lokalt" på ett annat sätt än om man hänger på något internationellt forum eller laddar ned någon främlings spel och läser det. Men det är ju många som uttryckt att vi här på forumet är en klubb för inbördes beundran, också.
Medhåll! Det är asballt.
Javisst. Jag är helt öppen för experimentation och att släppa fram alla sorters spel. Jag har ju något jag gillar, men det betyder såklart inte att annat är fel, och jag vill inte vara exkluderande med definitionen, heller. Jag har inget problem med att det är ett löst och suddigt begrepp; jag gav mest en arbetsdefinition i den här tråden för att det inte skulle bli ännu en tråd om vilken dålig term det är.
Väldigt ballt att det skapas svenskspråkiga spel i Finland! Får mig att fundera på om vi har finlandssvenskar här på forumet. Just det här spelet verkar inte riktigt vara min kopp te, men ballt ändå, och väldigt tjusigt!
Vad är dockskåpsvärldar?
Mogger
Hipsteranka
Fullt fungerande spelsettings som tycks leva sitt eget liv. Det krävs inte att några RP går ner i en grotta för att den ska kicka igång.
chrull
Stockholm Kartell
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 8,421
Eftersom det var jag som tog upp det här spåret så vill jag påpeka att det generellt är få personer som är/verkar lika dryga ansikte mot ansikte som i diskussioner online. Indierummet är ju medvetet (antar jag) designat för att att vara tillmötesgående mot nya spelare. Det är inte alls samma situation som den som möter eventuella speldesigners online.
Som vi ser här… när du totalt ignorerar mitt och andras drop-in event på konvent…
Du har rätt, slarvigt av mig att säga att vi är de enda rollspels dropin eventet för det stämmer inte.
Jag får skylla på att jag skrev mitt inlägg på mobilen medans jag bytte mellan tunnelbanan och pendeltåg.
entomophobiac
Low Prep High Play
Förutom allt som AEG, Eden, White Wolf, med flera, gav ut. Och hela d20-explosionen. “Slö” utgivning skulle jag kalla direkt osant, utanför Sverige.
Lika lite som jag vill ha en diskussion om definitionen av "indie" i den här tråden, lika lite vill jag ha en diskussion om rollspelsdödens vara eller icke vara. Snälla.
entomophobiac
Low Prep High Play
Fast säger inte siffrorna exakt det, om ETT namnkunnigt rollspel hade fler spelare? Hur många hade övriga rollspel tillsammans?
Hela hobbyn vinner ju om det spelas mer rollspel—oavsett färg och form. Men att just söka sig till “indie” som något annat än det andra tror jag helt enkelt är ovanligt bland de inte redan frälsta.
Men många av spelen är ju svinbra drop-in spel.
Rickard
Urverk speldesign
Konstig argumentation, om ett arrangemang måste ha mångdubbel fler deltagare än ett annat arrangemang. Hur många fler gånger deltagare måste ett arrangemang, Indierummet i detta fall, ha för att det ska räknas som vara lika populärt som andra arrangemang?
entomophobiac
Low Prep High Play
Tycker bara inte påståendet styrks av siffrorna. Om förstaplatsen hölls av ETT namnkunnigt spel, och indierummet representerar indierollspel sammantaget—hur många sammanlagda arr var “trad”-spel?
Fråntar inget från indierummet som insats eller att det är skitkul att folk spelar där, däremot. Tycker bara det blir en konstig jämförelse.
Rickard
Urverk speldesign
Återigen, arr som arr. "Ingen" går till Indierummet för att spela ett särskilt spel, utan de går dit (eller blir indragna) att få spela något. Spelar ingen roll om Call of Cthulhu eller brädspelsbaren har många olika spel. Indierummet är ett arr med många spelledare, precis som Call of Cthulhu är ett arr med många spelledare. Att Indierummet som arrangemang tilltalar en liten grupp är alltså felaktigt i just detta exempel.
Diskussionen började med att Indierummet bara tilltalade frälsta och därmed är litet, vilket är felaktigt. Jag har dessutom svårt att tro att en majoritet av Call of Cthulhu-spelarna inte redan är frälsta (vem har inte hört talas om spelet?), så just att "frälsta" nu bara skulle gälla för Indierummet är därför en halmdocka.
Sista inlägget i den här deltråden från min sida.
Last edited:
entomophobiac
Low Prep High Play
Veni, vidi, vici.
entomophobiac
Low Prep High Play
Finns ett citat av speldesignern Raph Koster som jag inte orkar gräva fram på telefonen. Men typ att spel började med skjutvapen och plattformshoppande, och sen helt enkelt stannade där. Rollspel har helt klart också såna tendenser.Men det är ju samma trender som överallt annars i nördsfären.
Jag fattar inte. Vi visste väl redan att de stora populära spelen är större och populärare än indiespelen? Hur bevisar det att det är för de redan frälsta och är exkluderande? Allt som inte är poppis är det för att det är exkluderande?
Speciellt som @Lukas specifikt påpekade att många av de som kommer till Indierummet är nybörjare. Många har inte spelat rollspel förut alls. Jag har spelat med massor av sådana personer. Så det blir ju lite udda att säga att indiespelen är för de redan frälsta när du själv aldrig varit där, medan de som varit där säger att det är många nybörjare och sådana som inte har spelat förr.
Jag tror för övrigt inte att alla spelen i Indierummet sammantaget kommer upp i samma försäljningssiffror som CoC, så vi är uppenbarligen populärare på konvent relativt storlek och synlighet i hobbyn generellt.