Varför håller ingen pistolen bak och fram?

[krank]

Alltså, det behöver inte vara coolare eller bättre. Om alla höll svärdet i omvänt grepp i filmfajter så hade det sett ballt ut att hålla det med klingan framåt. Poängen är att när alla i publiken har sett hundratals svärdsfajter på film så vill man hitta saker som gör det annorlunda, som står ut. Någon som håller klingan bakåt ser annorlunda ut. Det behöver inte vara bättre eller coolare i någon sorts steril jämförelse, det behöver bara vara annorlunda från hur det vanligtvis ser ut. Det ger andra rörelsemönster, andra koreografier, ett annat visuellt uttryck.

Ja.

Och ifall vi nu börjar närma oss den punkt där bakåt-hållandet så att säga är mättat, där det inte längre utmärker det som annorlunda, så misstänker jag att det kommer minska tills det när nåtslags jämvikt – där fenomenet existerar, men långtifrån i alla filmer.

Sen går det ju mode i allt. Skjuta från höften, skjuta akimbo, skjuta med gangstergrepp… Alla de har väl haft sin period i filmvärlden? Just nu håller man svärden bakåt.

 

[Faehrengaust]

Jag misstänker att i likhet med det mesta kom det gradvis. Det började med vissa specialfall där det var något så när rimligt. Exempelvis håller Zatoichi sitt svärd på det sättet av den anledningen att svärdet är maskerat som en blindkäpp, och han håller sin blindkäpp på det sättet. Och hans anfall bygger ju ofta på en stor del överraskning att den blinde gamla mannen plötsligt håller i ett svärd. Det här är filmer som går tillbaka till 1962.

Funderade lite vidare på detta.

Jag tror att när dessa tidiga filmer gjordes så ingick kendo eller någon form av svärdskonst i japanska skolan (har hört det från Kendo- och Iaido-utövare, eventuellt ingår det fortfarande in någon form, jag vet inte). Det var alltså något alla kunde.

Det betyder att publiken hade ett annat perspektiv än vad Hollywood-publiken har. Eventuellt kände de till speciella tekniker med svärdet omvänt och det blev en coolhetsfaktor i att se dem på film (kanske för att de var ovanliga). Det är lite samma sak som när jag ser någon svår/ovanlig teknik i film (vilket förekommer numera).

Två andra faktorer som påverkar och kan vara kopplade till detta är:

1. Tecknade serier, kanske speciellt japanska sådana (?). Det nämndes redan av någon i tråden. I ett tecknat sammanhang kanske det finns estetiska skäl att ha olika grepp, vad vet jag. Det är stillbilder så det funkar annorlunda och nackdelarna kommer inte in här på samma sätt. De tecknade serierna (kanske speciellt i japan) kan i sin tur har påverkat filmskaparna. Det är ju bland annat rätt vanligt att man i serieruteform planerar stridsscener.

2. Koreografer. Stridsscener har sina egna specialiserade koreografer. I alla fall tidigare så har jag hört att det inte funnits så gott om västerländska sådana för just svärdsstrid (om det inte var "värjfäktning" eller dylikt, se t.ex. slutstriden i Rob Roy som jag älskar och där just kroppsspråket med svärden som förlängning är fenomenalt). Därför kan det mycket väl ha använts en hel del japanska koreografer eller i alla fall koreografer skolade i japanska sättet.

Det skulle kunnat vara en naturlig väg av greppet in i Hollywoodfilmerna där den sedan bara ökat i användning. Kanske bara för att "det ska vara så".

Detta är dock bara en spekulation från min sida.

 

[Faehrengaust]

Ja.

Och ifall vi nu börjar närma oss den punkt där bakåt-hållandet så att säga är mättat, där det inte längre utmärker det som annorlunda, så misstänker jag att det kommer minska tills det när nåtslags jämvikt – där fenomenet existerar, men långtifrån i alla filmer.

Sen går det ju mode i allt. Skjuta från höften, skjuta akimbo, skjuta med gangstergrepp… Alla de har väl haft sin period i filmvärlden? Just nu håller man svärden bakåt.

Jag skulle också gissa på att vi befinner oss på toppen. Det är standard idag.

 

[Rickard]

Som du skriver så finns det reverse grip för knivar och antagligen har någon från exempelvis filippinsk kampsports-bakgrund med knivar har varit stunt-koreograf på film där de slagits med svärd.

En besläktad video på temat svärdsstrid:

 

[Stormspike]

Men, å andra sidan kan jag inte se vad det är för "coolt" med att skjuta en pistol med lillfingret heller. Men, jag kommer inte ihåg den scenen så jag vet inte vad sammanhanget egentligen var.

Kände att jag måste ha closure på det här med lillfingerskyttet så letade upp ett klipp (det är mkt riktigt Bourne och inte Equilibrium som jag yrade om först). Jason Bourne avväpnar en motståndare med vänster hand och får på något vis pickan upp och ner i handen, trycker av med lillfingret i någon sorts surprise attack. Trodde först att hans högra hand var låst av motståndaren, då hade man ju kunnat motivera tricket kanske.

I princip det första som händer i klippet.

 

[Rymdhamster]

Pistoler: Skälet att jag från början jämförde med pistoler är för att jag ser det som självmord att fäktas med ett svärd i reverse grip mot en jämbördig motståndare i riktig strid. Det vore också självmord att hålla pistolen mot sig själv och skjuta (vilket ju tyvärr förekommer i just självmordssammanhang).

Man behöver ju inte fäktas mot jämbördiga motståndare. Ska jag vara ärlig låter det helt vansinnigt att fäktas mot jämbördiga motståndare (om nu livet står på spel, alltså) oavsett hur man håller svärdet. Näst intill rena självmordet =D

Sen tycker jag fortfarande liknelsen haltar. Att hålla pistolen upp och ner är en rimlig liknelse. Opraktiskt, men det går ju. Att rikta pistolen mot sig själv vore ju mer som att greppa svärdet i bladet* istället för hjaltet =D.

*(Vilket ju folk gör, skojigt nog! Ibland med stor framgång! =D)

Annars har jag nu faktiskt blivit väldigt nyfiken på att se någon som faktiskt har övat på att slåss med svärdet upp och ner utmana någon som bara är van vid traditionell fäktning. För det krävs ju faktiskt två för att dansa tango. Och då har vi plötsligt en strid där ena parten förvisso har sämre räckvidd och lite andra motsättningar, men är välbekant med dynamiken i den stundande striden. Medan andra parten nu möter något de troligen alldrig mött förut och står inför en helt okänd dynamik.

Ett intressant sätt att skifta balansen mellan två annars jämbördiga motståndare.

Jag var rätt skeptisk mot det här med att hålla sväret i ett ishackegrepp tidigare, men nu börjar du nog övertyga mig om att det kan finnas en poäng bakom!

 

[cogitare]

Jag tycker OP fått många svar om varför man väljer att visa något i film/serie/tecknat/animerat som inte är OPTIMALT om det vore en verklig händelse i vår egen värld. Det ser coolt ut, det får karaktären att sticka ut osv. osv.

Det är lätt att falla i fällan där man har någon sorts expertkunskap att uppröras att det inte porträtteras realistiskt (eller hur du uppfattar det vore realistiskt) i vald media (inom rimlighetens gränser). Men målet med en film/serie/animering är (allra oftast) inte att vara precis som du (i bredare bemärkelse) tycker vore rätt eller realistiskt. Det är en massa andra saker som spelar in där att sälja historien (strömningar, bio, etc.), se coolt ut i scenen, distingera karaktären, passa bildspråket, skapa dramatik/spänning osv. osv. där exakt realism enligt olika verkliga svärdstekniker skall vara glad om det hamnar på topp 20 listan...

Jmfr med hur rollspel ofta porträtteras i fiktion eller programmering/hacking. Ganska exakt noll gånger har jag sett detta utföras så som anser realistiskt, men orka bry sig. Det är inte målet.

Cog.

 

[TobiasEkwall]

För mig är det verkligen olika beroende på medie.
I starwars, absolut håll dina ljussablar upp och ner, kasta dom som bomuranger. Realism-tåget har ändå seglat för länge sedan. Sen om det är coolare? Det vet jag inte, men det ger mer variation och det i sig är coolt.

Men om det är någon form av historiskt actiondrama hade det nog stört mig, i alla fall om det försöker ge sken av att vara historiskt korrekt då hade det känts slarvigt.

 

[Gerkub]

Exempelvis håller Zatoichi sitt svärd på det sättet av den anledningen att svärdet är maskerat som en blindkäpp, och han håller sin blindkäpp på det sättet. Och hans anfall bygger ju ofta på en stor del överraskning att den blinde gamla mannen plötsligt håller i ett svärd. Det här är filmer som går tillbaka till 1962.

Ja jag tror det bakvända greppet beror mycket på honom. Måste säga att iaf med en katana ser det väldigt fräckt ut.

Reverse grip, or “Zatoichi style”

Apologies for the long gap in posts – I’ve been moving to a new house, and that’s been consuming every spare moment of my time. Hopefully, my posting schedule will get back to nor…

martialtraveler.wordpress.com

 

[Rymdhamster]

Måste säga att iaf med en katana ser det väldigt fräckt ut.

Jag gillar att han till och med fick in en spinaround som kändes naturlig och rimlig där på slutet =D

 

[Jarl]

Tror de flesta svar redan givits i tråden, men vill bara hålla med om att antagligen endast för att det ska verka annorlunda än normal fäktning, en visuell egenhet som får den genomsnittlige tittaren att tänka att Asokha (et al) besitter en annorlunda och kanske till och med hemlig teknik som vanliga kämpar saknar.

Har man hanterat svärd på riktigt så sticker det ut såklart, för då vet man hur dumt det är och med den vetskapen ser det också dumt ut.

Som iaidoka kan jag tillägga att det finns ytterst få tekniker (åtminstone i musō shinden-ryū ) där man håller svärdet i ett omvänt grepp, och i dem gör man det bara pga något speciellt, typ avrätta en redan besegrad motståndare.

Vill man sidospåra lite till andra halvstöriga svärdsgrejer på film så kan jag väl lägga till att folk använder katana oproportionerligt mycket med bara en hand I verkligheten görs de flesta hugg och tekniker med två händer, då katana är primärt ett tvåhandssvärd (och relativt tungt för en hand).