Det är väl en klassisk diskussion om simulation kontra speldesign.
Om man ser alla stats, förmågor och trollformler som saker som figuren i spelet faktiskt kan, så säger det något om världen om NPC:er och monster följer eller inte följer samma regler. Följer de andra regler blir rollpersonerna unika – det är bara just din barbar som behärskar "rage" som stridsteknik i den formen. Bara din fighter som är cool nog att ha action surge. Bara din trollkarl vars magiska energi fungerar på just det sättet som det gör (återhämtning varje natt, spell slots-fördelning osv). Det blir en disconnect i spelvärlden: min läromästare, den store trollkarlen som lärt mig allt jag kan, använder magi på ett annat sätt? Om vi ska slåss mot honom och gör upp en plan som bygger på logistik – precis som när Lucky Luke räknar hur många kulor Jesse James har avfyrat under striden för att veta när magasinet är tomt – så har vi ingen aning? Inget sagt om hur ofta det här faktiskt blir ett problem i spel, och det är ju också en gradskillnad eftersom det beror på hur långt ifrån PC-reglerna som monster-reglerna ligger.
Om man istället ser stats, förmågor och trollformler som ett mekaniskt "lager" ovanpå fiktionen så kan det funka bättre. Det som egentligen händer är mer fritt och loosey-goosey, "flavour is free" osv. Reglerna för PC:s är till för att balansera spelet qua spel. Precis som det inte ska föreställa att bilen och hunden i Monopol har samma hästkrafter och kan åka precis lika många gator genom Stockholm på en dag (värdelös bil eller stark hund) så ska det inte tolkas som att en DnD-trollkarl faktiskt har en magisk energireserv med diskreta steg. Spell slots är vårt doyleska raster. Upplevelsen för trollkarlen själv, watsonskt, är att han går från utvilad till magiskt utpumpad. Har han en till trollformel "i tanken"? Spelaren får spela utifrån den absoluta kunskapen att ja, han har en lvl 2 spell slots men inga lvl 1 eller 3, och så har han såklart cantrips tillgängliga. Men trollkarlens egen upplevelse är mer som ett "hantverk", där det a priori kanske känns som att han skulle kunna göra två magic missiles (dvs två stycken lvl 1-spells) men sen bränner han av en misty step och fan, nu är han så gott som slutkörd.
Med det senare perspektivet är det inte alls så konstigt att NPC:er har andra regler, ffa om syftet är att förenkla för spelledaren som ju måste hantera massa figurer på samma tid som spelarna håller koll på en var. Men jag menar inte att det första perspektivet är fel heller. Själv har jag byggt några levlade NPC:er i 5E för att jag delvis gillar tanken på att reglerna i någon mån hänger ihop med de materiella förutsättningarna i spelvärlden också.
