Franz
Nin geed gali jirey geed loo ma galo
- Joined
- 4 Dec 2010
- Messages
- 6,904
Det beror väl på om det görs bra.Att göra en nyversion av de spelen är nog en skakig idé det med!
Det beror väl på om det görs bra.Att göra en nyversion av de spelen är nog en skakig idé det med!
Allt det här bidrar till att Stor Magi är mycket sällsynt. Få magiker är villiga att placera en förbannelse över sina ättlingar i 1t10 generationer, eller kastrera sig själva, eller nått annat osoft, för att hjälpa nån warlord att bli lite mäktigare.Jo, och om man utför sin ritual i en stencirkel, på en av de extra magiska dagarna, eller i sin helgedom så blir det permanenta offret någåt mindre brutalt.
Verkligen. Vad jag kunnat se finns ingen lore om vad magi är i Khelataar. Det snackas lite om att järn blockerar kraftlinjer, men det verkar mest vara något magiker tror. Det finns inga regler i frågan.Ett sätt att få sånna förmågor skulle kunna vara att ingå pakter med andeväsen. Ungefär som i Travellers on a Red Road.
Fast "sälj grej med tjej" var ju knappast genialiskt ens på 80-talet. Tvärtom så var det standard. Varenda produkt marknadsfördes med lättklädda tjejer. Och uppenbarligen gick det ännu bättre för typ nästan alla andra samtida spel. Kom ihåg att ämnet vi diskuterar är varför ingen gett ut Khelataar igen när t.o.m outgivna Partisan ska göra det (för att inte tala om Skuggornas mästare, Chock och En Garde)Ett genidrag från ett marknadsföringsperspektiv. Nog för att det diskuteras på ett forum nu, över 30 år (!) senare.
Plus att Eon inte tävlade mot gamla DoD utan DoD Chronopia som många tidigare fans avskydde.Egentligen var Khelataar nog bara 5 år för tidigt. -96 kom Eon som var snyggare, mer välskrivet och kanske mer genomarbetat. Men USPen var samma men betydligt bättre kommunicerad.
Precis. Gondica och Gemini släpptes väl dessutom några år senare, vilket betyder att Eon hade en otroligt bra tajming.Ja, Eon fick nog en boost av att det var det enda klassiska fantasyrollspelet ett tag. Chronopia var för urbant, Gondica för renässansigt, Gemini för mörkt.
Alltså, det här är helt briljant och känns som motor till ett helt spelupplägg. Om jag skall vara helt ärlig, och med mina ursäkter till de sanna nostalgikerna, men det känns nästan förslösat på Khelataar.Allt det här bidrar till att Stor Magi är mycket sällsynt. Få magiker är villiga att placera en förbannelse över sina ättlingar i 1t10 generationer, eller kastrera sig själva, eller nått annat osoft, för att hjälpa nån warlord att bli lite mäktigare.
Så ofta krävs det att magikern har ett starkt eget intresse i frågan för att det ens ska bli tal om saken. Och även då är dom alltid ”Absolut, men jag kan inte hjälpa dig förrän till midvintersolståndet om fem månader”.
En fascinerande sak med arthuriansk magi är att det det liksom inte finns något försvar mot det. Lancelot må vara den perfekte riddaren, men om Morgan Le Fay vill söva honom får han inte ens ett saving throw (som ett exempel ur Malory). De flesta rollspel (utom Ars Magica, då) försöker upprätthålla någon sorts spelbalans mellan magiker och andra, men i legender och liknande finns det helt enkelt inte.Alltså, det här är helt briljant och känns som motor till ett helt spelupplägg. Om jag skall vara helt ärlig, och med mina ursäkter till de sanna nostalgikerna, men det känns nästan förslösat på Khelataar.
Någon sorts old school arthuriansk sword and sorcery däremot... Warlocks and Warlords. Och alla besvärjare ser ut som Nicol Williamson i Excalibur
Låter som en underbar genre!arthuriansk sword and sorcery
Mallory möter Bran Mak Morn:Låter som en underbar genre!
Det tycker jag är ett generellt problem med magi i rollspel. Nu har jag inte läst så mycket fantasy, men i den jag läst har jag aldrig stött på en magiker som misslyckas med en besvärjelse. Kanske att trollisen inte är tillräckligt stark eller liknande, men att försöka trolla och sedan misslyckas är inget jag minns, men det är väldigt vanligt i rollspel.En fascinerande sak med arthuriansk magi är att det det liksom inte finns något försvar mot det. Lancelot må vara den perfekte riddaren, men om Morgan Le Fay vill söva honom får han inte ens ett saving throw (som ett exempel ur Malory). De flesta rollspel (utom Ars Magica, då) försöker upprätthålla någon sorts spelbalans mellan magiker och andra, men i legender och liknande finns det helt enkelt inte.
Att magiker misslyckas med sina besvärjelser är rätt vanligt i litteratur - men då rör det sig nästan alltid om lärlingar som håller på och lär sig magi och inte är så duktiga ännu.Det tycker jag är ett generellt problem med magi i rollspel. Nu har jag inte läst så mycket fantasy, men i den jag läst har jag aldrig stött på en magiker som misslyckas med en besvärjelse. Kanske att trollisen inte är tillräckligt stark eller liknande, men att försöka trolla och sedan misslyckas är inget jag minns, men det är väldigt vanligt i rollspel.
Till och med i Marvel Universe, och DC för den delen, ser man att magiker och andra liksom agerar på helt olika våglängder. Det är helt värdelöst att försöka kalla in Superman eller Batman kring något magiskt - då är det John Constantine, Zatanna eller The Demon som gäller (eller i Marvel, Ghost Rider, Damien Hellstrom eller Doctor Strange).Det tycker jag är ett generellt problem med magi i rollspel. Nu har jag inte läst så mycket fantasy, men i den jag läst har jag aldrig stött på en magiker som misslyckas med en besvärjelse. Kanske att trollisen inte är tillräckligt stark eller liknande, men att försöka trolla och sedan misslyckas är inget jag minns, men det är väldigt vanligt i rollspel.
Hmmm, det här är nog för pulp ändå. Mer Järn, mer boskapsräder och blodfejd.Mallory möter Bran Mak Morn:
Tir na Bolg, invasionernas öar, är en helig men omkämpad plats. Här, där den döda världsdrakens dimomhöljda ryggrad knotig och buskbeklädd sticket över vågorna. Här kämpar krigsherrar, svartkonstnärer och offerpräster om uråldriga kungadömmen och glömda skatter. Och om titeln Hög Kung. Och från bortom de vindpiskade haven kommer fler vågor av erövrare och plundrare - från söderns kejsardömmen, nordens barbarstammar och västerns förtrollade öar. I denna värld av magi, krig och död är det den starkes lag som gäller och frågan är vad du är beredd att betala för att få makten att värja dig!
Men nu blev det OT
Fast järnåldern kan bli rätt extrem ibland. Jämför Chuchullain:Hmmm, det här är nog för pulp ändå. Mer Järn, mer boskapsräder och blodfejd.
Jag klurat på en modell och hade bla just det här i åtanke. Kanske postar något under Järn. Med @Dilandau s ok för det bygger på hans magiide.Fast järnåldern kan bli rätt extrem ibland. Jämför Chuchullain:
"The first warp-spasm seized Cúchulainn, and made him into a monstrous thing, hideous and shapeless, unheard of. His shanks and his joints, every knuckle and angle and organ from head to foot, shook like a tree in the flood or a reed in the stream. His body made a furious twist inside his skin, so that his feet and shins switched to the rear and his heels and calves switched to the front... On his head the temple-sinews stretched to the nape of his neck, each mighty, immense, measureless knob as big as the head of a month-old child... he sucked one eye so deep into his head that a wild crane couldn't probe it onto his cheek out of the depths of his skull; the other eye fell out along his cheek. His mouth weirdly distorted: his cheek peeled back from his jaws until the gullet appeared, his lungs and his liver flapped in his mouth and throat, his lower jaw struck the upper a lion-killing blow, and fiery flakes large as a ram's fleece reached his mouth from his throat... The hair of his head twisted like the tangle of a red thornbush stuck in a gap; if a royal apple tree with all its kingly fruit were shaken above him, scarce an apple would reach the ground but each would be spiked on a bristle of his hair as it stood up on his scalp with rage."
Sláine är väl det som illustrerat det närmast?Jag klurat på en modell och hade bla just det här i åtanke.
För svenska rollspel var K först ut svjv. Och generellt har det funnits rätt få svenska rollspelsomslag med SGmT?Fast "sälj grej med tjej" var ju knappast genialiskt ens på 80-talet. Tvärtom så var det standard. Varenda produkt marknadsfördes med lättklädda tjejer. Och uppenbarligen gick det ännu bättre för typ nästan alla andra samtida spel. Kom ihåg att ämnet vi diskuterar är varför ingen gett ut Khelataar igen när t.o.m outgivna Partisan ska göra det (för att inte tala om Skuggornas mästare, Chock och En Garde)