Varför ingen "portal-fantasy"?

[Genesis]

Inom fantasymedia känns det som ett väldigt vanligt tema att en eller flera människor från vår värld transporteras till en fantasyvärld och upplever äventyr där. Thomas Covenant, Narnia, Konosuba, Den oändliga historien och mycket mer. Men bland rollspelen, där fantasy är den största och vanligaste genren, är denna variant såvitt jag vet mer eller mindre orepresenterad. Det känns ju som ett perfekt grepp att ta till för rollspel, då man slipper problemet med att alla spelarna måste ha koll på spelvärlden redan från början när de gör sina rollpersoner. Det gör att spelarna kan upptäcka världen samtidigt som sina rollpersoner, och tillåter spel i en främmande värld utan att skapa ett alltför stort gap mellan spelare och rollperson. Finns det spel som fungerar såhär, och varför är de inte vanligare?

 

[DanielSchenström]

Det närmaste jag stött på är förslag i Empire of the Petal Throne att rollpersonerna ska komma nån annan stans ifrån för att det blir lättare att lära sig världen i spel, men om jag minns rätt ät det mer tänkt som kanske att RP är från en annan kontinent.
När jag läste Ravenloft för första gången fick jag känslan av att RP som kommer från andra världar även inkluderade vår värld.

Väldigt portaligt är väl kanske The Strange.

Men inte känns det vanligt. Tror det är för att det känns som en engångsgrej, nåt man kör med för en kampanj eller ett äventyr så att det inte blir som att alla äventyr startar på ett äventyr. Men det skulle förstås vara coolt att väva in det i idén med världen.

 

[God45]

Jag tror grejen är att det känns konstigt meta. Vi är redan folk från vår värld som låtsas vara i en fantasy värld.

 

[Bifur]

Tror det är för att det känns som en engångsgrej

Jag tror grejen är att det känns konstigt meta. Vi är redan folk från vår värld som låtsas vara i en fantasy värld.

Bra synpunkter

Rent subjektivt är jag sällan intresserad av att spela någon från vår värld när jag spelar fantasy, det finns gott om bra spel för denna världen, med eller utan fantastik - men sen är ju inte heller så förtjust i den genren litterärt heller. Jag uppskattade visserligen Narnia, Den oändliga historien, Mio och Brödrna Lejonghjärta (och gör det fortfarande) men det är trots att barnen kommer från vår värld än på grund av.

 

[Monokel]

En anledning kanske kan vara att portalfantasy inte passar så bra för tradspelande. Färdigheterna som rollpersonerna har går inte att använda när man plötsligt är i en fantasyvärld ("Klass: revisor. Skills: företagsekonomi 16, badminton 8, köra bil 10").

Jag har kört en del portalfantasy, men alltid som friform, vilket jag tror hjälper eftersom rollpersonens (i sammanhanget överflödiga) stats inte kommer i vägen.

 

[Skarpskytten]

En anledning kanske kan vara att portalfantasy inte passar så bra för tradspelande. Färdigheterna som rollpersonerna har går inte att använda när man plötsligt är i en fantasyvärld ("Klass: revisor. Skills: företagsekonomi 16, badminton 8, köra bil 10").

Den ultimata player-skill-utmaningen. SL: "Okej, Bengt draken anfaller din revisor. Förklara hur du försvarar dig med en av dina färdigheter!" Bengt: "Jag föreslår snabbt att jag ska upprätta en balansräkning över hans skatter!"

Jag tror att du är något på spåret här, @Monokel. Jag försöker föreställa mig hur mycket jag själv skulle suga i en annan värld. Allt jag kan är typ svensk 1800-talshistoria. Om jag inte är förkyld (FYS8, så sällan), kan jag gubbjogga också.

 

[Gurgeh]

Jag frågade samma sak för ett par år sedan:

Smala settings vs generiska världar

Detta blir ett långt inlägg, så jag ska försöka göra en TL;DR: Jag grunnar över tre saker, ihop. - Tråden '[Svavelvinter] Varför är inte spelet mer populärt?' och dess frågeställning, - Diverse diskussioner om "generiska spelvärldar" (ofta som något negativt) - Vad gör (trad-)rollspel...

www.rollspel.nu

Och mitt eget svar var: " Men det beror antagligen på att de flesta rollspelare hellre vill spela en Elf Wizard eller en Dwarf Paladin än en Human Taxi driver eller Human Accountant."

 

[Rangertheman]

En anledning kanske kan vara att portalfantasy inte passar så bra för tradspelande. Färdigheterna som rollpersonerna har går inte att använda när man plötsligt är i en fantasyvärld ("Klass: revisor. Skills: företagsekonomi 16, badminton 8, köra bil 10").

Man kanske skulle kunna tänka sig någon form av konverteringstabell som omsätter vardagliga "färdigheter" till färdigheter som går att använda i en fantasyvärld? Vet inte hur användbar en revisor skulle vara dock...

PbtA med en spelbok för vardagsspel och en för fantasyspel kanske?

 

[Ulfgeir]

Vi har typ kört det i vår pågående scion-kampanj...

När vi gjorde karaktärerna så fick vi inte veta till vilket spel det var. Vi skulle göra vanliga människor (elever mellan 16 och 18 år gamla vid en privatskola) på springbreak i Rio de Janeiro. Vi var tuffare än vanliga människor. Men vad karaktärerna visste så fanns inget övernaturligt alls. Där nere hände konstiga saker och vi fick preliminära visitations av våra gudomliga föräldrar som talade om för oss att vi sulle söka upp dem när vi kom hem.

Alla andra visste i världen att det fanns (och hade alltid funnits) övernaturliga saker. När de sakerna var färdiga gjordes ett tidshopp på 10 år. Vi har senare av en av de gudarna (Frej), fått reda på att innan det springbreaket så fanns inte vi i världen, och de gudarna som var våra föräldrar var lika förvånade över det som vi var... Ingen kan förklara det.

 

[Dimfrost]

Jag kan tänka mig att en annan möjlig anledning är att mycket sådan fantasy är ungdomsfokuserad, vilket färre rollspel är. Men det förklarar absolut inte den närmast totala frånvaron. Håller med om att det är lite egendomligt.

Nu kommer jag på att DIE RPG, baserat på Kieron Gillens serietidning, är ett exempel (som dessutom är meta, eftersom man spelar rollspelare som upplever en annanvärld).

 

[Svarte Faraonen]

Jag kan tänka mig att en annan möjlig anledning är att mycket sådan fantasy är ungdomsfokuserad, vilket färre rollspel är. Men det förklarar absolut inte den närmast totala frånvaron. Håller med om att det är lite egendomligt.

Nu kommer jag på att DIE RPG, baserat på Kieron Gillens serietidning, är ett exempel (som dessutom är meta, eftersom man spelar rollspelare som upplever en annanvärld).

Ungdomsfokuset skulle jag säga är långt ifrån en slump. Hela konceptet att kastas in i en värld som till större delen är obekant för en är ju lätt att föra över på vuxenblivandet, en process som inte får så mycket uppmärksamhet i rollspel.

Annars tror jag konceptet också lånar sig väl till ett rollspel som är starkt fokuserat på en specifik kampanj: rollpersonerna är unika och utvalda, och transporten av dem är en unik händelse. Mitt intryck är att den sortens spel brukar klara sig sämre än sådana som har en mer öppen kampanjvärld där rollpersonsmaterial kan komma lite varstans ifrån.

 

[Stormspike]

Haha, lite kränkt som ekonom med redovisningsinriktning blir jag ju.

Såg nyligen ett avsnitt i första säsongen av Black Sails där en beläst person i besättningen motiverade sin plats med hur mycket pengar han tjänat åt piraterna, med bokföring/handel. Så någon roll borde man ju hitta i portalfantasy.

 

[krank]

Jag tycker om tanken rätt mycket, och har i olika omgångar brottats med en spelidé med arbetsnamnet "Garderobsvärlden". Jag har dock alldeles för många designbeslut kvar, för många idéer jag tycker är balla men säger emot varandra. Ska till exempel rollpersonerna vara vanliga ungdomar eller vuxna som råkar hitta en garderob och kliva in i motsvarande Narnia? Eller ska de vara typ en del av ett hemligt sällskap, företag eller byrå som har som uppdrag att utforska den upptäckta världen? Ska transitionen över till den andra världen vara via en fysisk portal, eller är det lite coolt om man kör lite Dreamlands-approachen istället och gör att man bara kan nå den genom drömmen eller alternativa tillstånd? (Är den andra världen en dröm eller en annan värld? Spelar det någon roll om man kan ta med sig saker?)

Ser man bara till att låta rollpersonerna vara någorlunda kompetenta inom relevanta områden – antingen kan de ha kompetenserna från början, träna sig i dem när de upptäcker att de kan resa eller få dem magiskt när de kommer till den andra världen – så tänker jag att det hela bör funka rätt väl. Jag tänkte mig det nog som ett spel fokuserat på utforskning. Lite hexkräl, typ. Vilket också faller på att jag inte vet något om hexkräl och inte orkat lära mig. Och definitivt inte orkar fixa någon stor karta själv, så det skulle behöva finnas en generator av något slag.


Just nu skissar jag och Mats som byggde reglerna till Ödesväktarna på ett eventuellt kommande spel där man är specialsoldater som skickas via portaler till en utomjordisk värld… Men det är nog mer Stargate än Narnia. (Om man nu ser en meningsfull skillnad).

 

[Svarte Faraonen]

Jag har haft en idé till en portalfantasyvärld som skulle dra in folk lite då och då. Kruxet är följande:
(1) Tiden går snabbare i vår värld än i portalfantasyvärlden. Detta ger ett rättfärdigande för lapptäckesfantasy: en grupp personer från sextonhundratalet kan komma in och stöta på en bosättning vars korsfararförfäder anlände för mindre än hundra år sedan.
(2) Med generationerna ackumuleras mutationer. "Fantasyraser" är folk vars förfäder anlände för länge sedan, och som nu förändrats av sin tillvaro i portalvärlden.

Huruvida rollpersonerna skulle vara moderna människor eller komma från andra historiska epoker är lite av en öppen fråga. Kanske har portalerna varit stängda under lång tid, så världen inte dragit in några människor från mer moderna eror?

 

[Cybot]

Jag tror att mycket av problemet är hur dåligt många traditionella regelsystem speglar Portal-fantasy.

Portal-fantasy är oftast "Personer går igenom portal->De är the chosen ones->De kan därför lära sig speciella skickligheter superlätt. Som bågskytte, svärdskonst eller magi".
Vilket behöver ett system som belönar träningsmontage och quest-baserat lärande. Så mer Saga eller Järn än BRP eller D20.

 

[terje]

Jag har spellett en portalfantasy-kampanj i Svärd & Svartkonst där rp kom från 1890-talets London och gjorde expeditioner till det förvildade älvariket i Gardens of Ynn. Det jag gillar mest med portalfantasy jämfört med annan fantastik är att både rp och spelare är främlingar i den värld man besöker vilket gör utforskande extra intressant.

Legend, Berättelser om de Utvalda (släppt som pdf, tryck kommer) innehåller stora inslag av portalfantasy där rollpersonerna kan färdas från samtida Sverige till många olika främmande världar.

 

[God45]

DÖ som jag jobbar på då och då är ju Narnia + Dark Souls i det att barn dras igenom till en fruktansvärd döende fantasy verklighet och måste slåss mot onda gudar för att döda världen och kunna återvända hem. Men problemen jag hade med projektet ledde till att jag skrev en roman om det istället för att skriva färdigt rollspelet...

 

[Skarpskytten]

... Men problemen jag hade med projektet ...

Hade detta med själva portalerna att göra eller något annat?

 

[Sysp]

Kuf är väldigt mycket garderobsvärldar. Visst, istället för oskuldsfulla barn kan det vara sextiotalister utrustade till tänderna med droger, eldvapen och mutor som transporteras till de märkliga världarna i jakt på varelser att ”lära känna bättre” och skrifter författade av individer med lika tveksamma psyken men det borde väl räknas ändå eller hur?

 

[God45]

Hade detta med själva portalerna att göra eller något annat?

Jag fick inte till känslan av att man var barn och från värld. Det var mycket lättare när jag kunde skriva protagonisten.