Varför jag inte gillar DnD5

[anth]

Jag hatar Dungeons and Dragons 5th edition; och DnD4, DnD3, Pathfinder 1 och 2, och 13th age...

OK, hat är ett starkt ord. Låt mig nyansera lite.
Just nu håller jag på att förbereda en DnD5-session som jag ska spelleda senare idag.
Problemet är monsterna.
En monster-beskrivning tar upp en eller två sidor i Monster Manual. En stor del av detta är beskrivande text. Den viktiga delen är dock statblocket, den del jag behöver för att spelleda monstret. Det tar upp 1/4 sida.
Det betyder att jag får plats med 4 monster per sida. Det betyder att monsterstats tar upp hälften av äventyret.

Spelar jag gammel-DnD eller OSR tar monsterstats upp en rad text. Jag får plats med 40 monster på en sida. Samma sak om jag spelar GURPS, Savage Worlds, BRP,...

Så när jag tar fram mina monsterböcker till DnD5 skriker jag rätt ut av ren frustration.
"Hat" är ett starkt ord, men det är kort och beskriver ungefär samma känsla som "skrika rätt ut av ren frustration"..

 

[Voldstagg13]

Jag häller med, nu och här i tiden. 'Back in the days' hade jag krävt två A5 sidor med stats och beskrivningar.

 

[Skarpskytten]

Jag gillar inte DnD5 för jag gillar lågfantays (eller medelfantasy) och DnD5 är högfantasy.
Jag gillar inte DnD5 för jag gillar regellätt och DnD5 är inte regellätt (trots alla försök att koka ned och strömlinjeforma reglerna ur 3 och 4).
Jag gillar inte DnD5 för jag gillar klasser som är mekaniskt enkla och där nya förmågor inte tillkommer hipp som happ vilket det gör i DnD5.
Jag gillar inte DnD5 för jag vill ha combat as war och det bygger på combat as sport.
Jag gillar inte DnD5 för jag gillar inte färdigheter utan player skill och DnD bygger väldigt mycket på att "lösningen finns på ditt karaktärsblad".
Jag gillar inte DnD5 för jag vill kunna åka till spelmötena med en lätt rygga på ryggen inte en tung rygga på ryggen.
Jag gillar inte DnD5 för att James Maliszewski inte gillar DnD4.
DnD5 är smart. DnD5 är snyggt. DnD 5 är slipat. DnD5 är stort. DnD5 är kommersiellt. Och därför gillar jag det inte.

Ibland är jag lite frustrerad över att jag spelar DnD5, för det är det spel jag har kunnat hitta spelare till. Sen finns det saker att gilla med DnD5, men det skulle ju vara off-topic här?

 

[Dr_Dängrot]

Jag gillar inte DnD5 för att det har aspekter av allt jag avskyr i rollspel .

Taktiskt strid med resource management

Strid i överflöd --90% av alla enqounters centrerar kring strid och även om dom inte gör det så går dom att lösa med strid . En strid skall betyda något och inte bara vara där för stridandets skull

Allt går att lösa med ett tärningsslag vilket hämmar rollspelandet . Tjuven-- jag vill ta mig förbi stadsvakten . Dm---ok vad säger du för att övertala honom . Tjuven-- ingenting jag har 10 ranks i perssuasion och slog 15 så 25 jag kommer in i staden.

Levlar jag avskyr levelbaserade system .

Feats och åter feats och sen en massa förmågor på det . När du kommit en bit upp i level så blir det jobbigt att hålla koll på alla feats och förmågor och vad som aktiveras när och hur länge man aktiverat dom osv . Det blir Book keeping och det är inte roligt

 

[Swedish Chef]

Jag tycker spelet går sönder runt level 4, det blir för mycket regler alla spels,feats,klass förmågor, specialregler för monster osv. Fram tills des tycker jag spelet är ok. Dessutom känns strid inte dödligt efter level 4, vilket är jag inte gillar.

 

[CapnZapp]

OK, hat är ett starkt ord. Låt mig nyansera lite.

Jag gillar inte

Jag gillar inte

Jag tycker spelet går sönder

Tycker jag inte

 

[Skarpskytten]

Jag tycker spelet går sönder runt level 4, det blir för mycket regler alla spels,feats,klass förmågor, specialregler för monster osv. Fram tills des tycker jag spelet är ok. Dessutom känns strid inte dödligt efter level 4, vilket är jag inte gillar.

Jag hade samma upplevelse vid lv 7 med DnD3. Min grupp år på lv 7 nu och än har jag inte haft en lika tydlig upplevelse av ett en enskild levling pajjar hela spelet (dvs som från 6 till 7 i 3ed), utan det känns mer som att sakta sakta glida ned i avgrunden. Problemet finns, men det är mer gradvis i DnD5.

 

[anth]

OK, hat är ett starkt ord. Låt mig nyansera lite.

Tycker jag inte

Lite svårt att förstå exakt vad du menar, förutom att du inte håller med.
Jag tolkar det som att du inte håller med om att det är ett problem att statblock tar upp 1/4 sida.
(om jag missuppfattat ber jag om ursäkt och om ett förtydligande)

Jag tycker om att göra egna äventyr och har inget emot att tillbringa ett par dagar med att knåpa med ett egensnickrat äventyr.
Tyvärr har jag inte lika mycket tid som förut, därför blir det många köpta äventyr nuförtiden.
Jag spelledde klart ett köpäventyr till DnD5 för ett tag sedan.
Spelarna tyckte att det var så bra att det ville fortsätta med rollpersonerna.
Eftersom det inte finns något naturligt köpäventyr att fortsätta med har jag sagt nej för jag har inte haft tid att göra eget.
Nu har jag dock tagit mig tiden och gjort ett litet introäventyr till en ny kampanj.

Jag har som sagt inget emot att tillbringa ett par dagar med att skapa äventyr.
Men det ska vara dagar som spenderas på att skapa kreativa och nya saker.
Nu har jag tillbringat en dag med att för hand skriva av monsterstats på flera A4-sidor så jag kan spelleda äventyret.

CapnZapp tycker du det är kul med att tillbringa en hel dag med att skriva av monster stats för hand från MM?
(för det är så jag tolkar ditt svar)

 

[Kalil]

En mer konstruktiv take på stat-block problemet vore kanske en diskussion om hur ett "compact stat block" kunde se ut till 5e?

Är på väg ut genom dörren, men kan bidra med ett förslag i eftermiddag.

 

[Henke]

Jag gillar inte DnD... punkt!

 

[DanielSchenström]

Varför spela ett spel ni ogillar/hatar osv? Speciellt när det finns så många alternativ?

Jag ser vad vissa av er har skrivit för varför. Både spelledare och spelare bör ju ha roligt och det inkluderar förberedelserna och spelet. Förklara för era spelare alternativt spelledare hur det känns. Det måste ju finnas vanlig mänsklig förståelse mellan alla i spelgruppen. Det måste finnas en bättre kompromiss än en som frustrerar osv.

 

[Jocke]

Jag gillar inte att det känns som att ens bonus på slagen är alldeles för viktig. Till och med viktigare än själva tärningen. Du förväntas ha maximalt plus på alla viktiga slag - och det är ungefär lika många för alla klasser. Varför då ha med det alls?

Jag gillar inte estetiken.

Jag gillar inte att det finns så många saker som hindrar rollpersoner att dö. Skriv bara att de inte kan dö i stället.

Jag gillar inte idén med besvärjelse-listor. Jag kan gå så långt som att säga att jag tycker att den är dålig från 0ed och framåt. Det är för mycket! Det går inte att hålla reda på eller få en känsla för. Samtidigt förväntar sig spelet att du har det. Varje besvärjelse har dessutom för mycket regler! Så det är till och med omöjligt för en spelare att hålla reda på sina egna besvärjelser! Dessutom har de gjort ett strikt system mer flexibelt - så det känns varken tydligt eller tillgängligt.

 

[Bolongo]

Själv har jag bara nitpicks med 5e.

Jag gillar inte att folkslagen har en massa plottriga småmodifikationer.

Jag gillar inte att klasserna har stuprörsdesign (efter du har valt subklass är du i princip färdig med intressanta val).

Jag gillar inte att de slutat iterera på Inspiration-mekanismen och fortfarande har första utkastet i regelboken.

Jag gillar inte att monster kastar spells, istället för de skräddarsydda förmågorna de hade i 4e.

 

[.113]

Det är därför jag alltid hittar på egna monster antar jag

 

[Rangertheman]

Jag tror att jag skulle kunna gilla D&D5e även om jag normalt sett inte är någon vän av stora och omfattande regelmassor. Men det skulle kräva att jag tog mig tiden att sätta mig in i alla detaljer; hur de olika förmågorna, klasserna, modifikationerna, m.m. hänger ihop och fungerar. Jag hade förmodligen lagt många timmar på att fundera och planera hur min rollperson skulle utvecklas och hur nästa rollperson skulle se ut. Den tiden har jag inte/har jag ingen ork att ta mig, så därför avstår jag D&D5e.

 

[DanielSchenström]

Jag tror att jag skulle kunna gilla D&D5e även om jag normalt sett inte är någon vän av stora och omfattande regelmassor. Men det skulle kräva att jag tog mig tiden att sätta mig in i alla detaljer; hur de olika förmågorna, klasserna, modifikationerna, m.m. hänger ihop och fungerar. Jag hade förmodligen lagt många timmar på att fundera och planera hur min rollperson skulle utvecklas och hur nästa rollperson skulle se ut. Den tiden har jag inte/har jag ingen ork att ta mig, så därför avstår jag D&D5e.

Beroende på utgåva så är det inte så mycket regler eller krångligt. Speciellt som det faktiskt inte är 3 böcker fyllda med regler. Monsterböckerna innehåller ju nästan bara monster. En mycket stor del av spelarböckerna är formler. Spelledarboken tar upp spelledande, äventyrsskapande, kampanjskapande och tas till stor del upp av magiska föremål. Det är inte heller någon komplex struktur i hur de fungerar ihop, och återigen beroende på version så finns ibland resonemang och olika alternativ presenterade.

Min egen erfarenhet skulle placera spelet i den lägre delen av mittenskicket av regeltunghet.

Om man vill kan man förstås verkligen ta i och exempelvis testa att köra 1st ed med alla frivilliga regler från böcker som The Complete Fighter's Handbook, Skills and Powers, Oriental Adventures osv. men jag tvivlar att nån nånsin tänkt att det är en bra idé.

 

[obak]

Älskar DnD. Helst 3.5/pathfinder. Mångfalden av reglerna brukar jag annars hata, men just 3.5 kan jag såpass bra att jag inte behöver bläddra i böckerna. Spelet blir deasutom bara bättre ju högre level man har. I vilket annat spel kan man börja som byfåne och bli en gudadräpande världsförgörare? Säkert fler, men 3.5 kan jag.
Tycker spelet blir riktigt kul efter lvl 15 när man har spelat upp sig från lvl1 fjant till nån som kan spöa skiten ur en hel stadsvaktsgarnison.

 

[CapnZapp]

Lite svårt att förstå exakt vad du menar

Jag gör mig lustig över den väl neggiga tonen (väl medveten om att jag själv kan vara väl neggig) genom att negga lite.

Hint: strunta i allt i min post förutom det sista tecknet.

 

[afUttermark]

Jag har fördomar om dungeon and dragons. Jag har spelat det en enda gång och då tyckte jag det var väldigt tråkigt. Beroende på tvär regelrytteri typ stil med: Du kan inte skära halsen av den medvetslöse fången för du har inte dolk. Meh!
Så här i vuxen ålder och när jag läser trådar om spelet. Har jag svårt att fatta hur man spelar det. Är det som ett vanligt rollspel eller är det mer som Baldurs Gate, man går runt planlöst och slår ihjäl saker. Fast inte stadsbor för vakter har skyhög level, nästan som drakar. Kan det gå två spelmöten eller typ åtta timmars tid utan att något dör?

 

[God45]

Äventyren är nice!