Flurtis
Hero
Efter en lång debatt i vrållådan tidigare idag tänkte jag redogöra lite om Jakten. Tanken är att få fram en diskussion som kan öka förklaringen till varför jag jagar och varför mina synpungter är där dom är.
Jag ska försöka att hålla god ton i debatten igenom och hoppas att dom deltagande också bidrar med samma ton.
Varför jagar jag?
Jag är inte främmande för tankeställningen att det är helt jäkla sjukt i huvudet att ta död på djur för nöjes skull. Varför gillar jag då jakt? Att förneka att jag gillar att döda djur vore hyckleri. Dom som känner mig vet att jag är en fullständigt rationell människa som är genomsnäll. Så vad får då mig att bedriva denna slakt?
För det första så kan jag förklara rent genetiskt varför jag tycker det är kul att jaga. Om jag tog med någon av er på en fisketur, svamptur eller jakttur så skulle ni bli glada när vi lyckades med ´målet. Dvs hitta svamp, få fisk eller fälla ett djur. Det ligger i våra gener. För inte allt för längsedan var människan beronde av denna känsla för överlevnad. Därför är det kul att jaga.
Är det moraliskt förvarbart att göra något bara för att det är kul? Nej det är det inte. Men jakten kan även försvaras med andra argument som ligger i samhällets intresse.
Sköter naturen sig själv? För 2000 år sedan skulle förmodligen svaret på den frågan vara ja. I dag ser landskpasbilden annorlunda ut. Det moderna skogsbruket och jordbruket har lagts om och gjort en totalförändring i våran landskapsbild. Oppurtunister gynnas med specialister missgynnas. Då oppurtunister oftast konkurrerar ut specialister så skapas en obalans i ekosystemet. Ta t:ex Staffan Roos forskning på bopredation Lantbruksuniversitet i Uppsala ISBN 91-576-6534-4, ISSN 1401-6230. Eller Richard Ottvalls studie på Bopredation på vadare vid Lunds universitet ISBN: 91-7105-196-1. Dessa två är bara typexempel på den mängd forskning som drar slutsatsen att mänsklig jakt är nödvändig för vissa arters överlevnad. Ett annat exempel är Älgexplosionen under 70-80-talet som kom till följd av förändringar i skogsbruket. Ett annat exempel är slutet av 80- början av 90 talets rådjurs explosion. Tyvärr är situationen som sådan att människan redan har snurrat runt i naturen och vänt upp och ner i den redan befintliga ekosystemet. Därför har vi jaktider och kvoter. Observationsinventeringar och avskjutningsmodeller. För att reglera bestånden.
Att tycka att jagt är moraliskt fel kan tyckas väldigt jordnära men är det verkligen så? Jag kan nästan garantera er att jag besitter större respekt för dom djur jag skjuter än vad jaktmotståndarna gör. Jag har vett till att respektera naturen och dom krafter som står bakom den.
Vet ni hur ett trafikeftersök går till? Jägarna utkallas till platsen för trafikhändelsen. Utan reseersättning. Han kan tvingas släppa sin hund intill en fullt trafikerad E4, utan ersättning ifall hunden skulle bli påkörd. Staten kompenserar inte ett öre varken bensinkostnad eller skador. Ifall det inte finns någon jägare tillgänglig får djuret vara och går i 9 fall av tio en lång plågsam död till mötes.
Kanske ni inte ger ett öre för mitt påstånde om varför det är kul att jaga? Ni kanske känner er främmande i den situationen? Men är värkligen det argumentet så främmande för era öron att ni inte kan greppa att det skulle finnas en naturlig förklaring?
Men vi kan även titta på den moraliska aspekten? När blir det moraliskt accepterat att ta död på ett liv? När skadedjur bosätter sig i väggarna på fastigheten? När råttorna kryper in för vintern? Flugan som snurrar i taket när man skall sova? Våtmatksbiotopen som måste dräneras för infrastrukturen? Kallhygget som måste tas ner för den svenska näringen?
Var gå gränsen för rättfärdigt dödande av ett liv?
Som jag visat längre upp i inlägget så fyller jakten ett syfte inte enbart som nöje. Det är en nödvändighet. Den romantiska tanken på att Naturen skulle sköta sig själv är för längesedan borta.
//Flurtis, bäddar för debatt
Jag ska försöka att hålla god ton i debatten igenom och hoppas att dom deltagande också bidrar med samma ton.
Varför jagar jag?
Jag är inte främmande för tankeställningen att det är helt jäkla sjukt i huvudet att ta död på djur för nöjes skull. Varför gillar jag då jakt? Att förneka att jag gillar att döda djur vore hyckleri. Dom som känner mig vet att jag är en fullständigt rationell människa som är genomsnäll. Så vad får då mig att bedriva denna slakt?
För det första så kan jag förklara rent genetiskt varför jag tycker det är kul att jaga. Om jag tog med någon av er på en fisketur, svamptur eller jakttur så skulle ni bli glada när vi lyckades med ´målet. Dvs hitta svamp, få fisk eller fälla ett djur. Det ligger i våra gener. För inte allt för längsedan var människan beronde av denna känsla för överlevnad. Därför är det kul att jaga.
Är det moraliskt förvarbart att göra något bara för att det är kul? Nej det är det inte. Men jakten kan även försvaras med andra argument som ligger i samhällets intresse.
Sköter naturen sig själv? För 2000 år sedan skulle förmodligen svaret på den frågan vara ja. I dag ser landskpasbilden annorlunda ut. Det moderna skogsbruket och jordbruket har lagts om och gjort en totalförändring i våran landskapsbild. Oppurtunister gynnas med specialister missgynnas. Då oppurtunister oftast konkurrerar ut specialister så skapas en obalans i ekosystemet. Ta t:ex Staffan Roos forskning på bopredation Lantbruksuniversitet i Uppsala ISBN 91-576-6534-4, ISSN 1401-6230. Eller Richard Ottvalls studie på Bopredation på vadare vid Lunds universitet ISBN: 91-7105-196-1. Dessa två är bara typexempel på den mängd forskning som drar slutsatsen att mänsklig jakt är nödvändig för vissa arters överlevnad. Ett annat exempel är Älgexplosionen under 70-80-talet som kom till följd av förändringar i skogsbruket. Ett annat exempel är slutet av 80- början av 90 talets rådjurs explosion. Tyvärr är situationen som sådan att människan redan har snurrat runt i naturen och vänt upp och ner i den redan befintliga ekosystemet. Därför har vi jaktider och kvoter. Observationsinventeringar och avskjutningsmodeller. För att reglera bestånden.
Att tycka att jagt är moraliskt fel kan tyckas väldigt jordnära men är det verkligen så? Jag kan nästan garantera er att jag besitter större respekt för dom djur jag skjuter än vad jaktmotståndarna gör. Jag har vett till att respektera naturen och dom krafter som står bakom den.
Vet ni hur ett trafikeftersök går till? Jägarna utkallas till platsen för trafikhändelsen. Utan reseersättning. Han kan tvingas släppa sin hund intill en fullt trafikerad E4, utan ersättning ifall hunden skulle bli påkörd. Staten kompenserar inte ett öre varken bensinkostnad eller skador. Ifall det inte finns någon jägare tillgänglig får djuret vara och går i 9 fall av tio en lång plågsam död till mötes.
Kanske ni inte ger ett öre för mitt påstånde om varför det är kul att jaga? Ni kanske känner er främmande i den situationen? Men är värkligen det argumentet så främmande för era öron att ni inte kan greppa att det skulle finnas en naturlig förklaring?
Men vi kan även titta på den moraliska aspekten? När blir det moraliskt accepterat att ta död på ett liv? När skadedjur bosätter sig i väggarna på fastigheten? När råttorna kryper in för vintern? Flugan som snurrar i taket när man skall sova? Våtmatksbiotopen som måste dräneras för infrastrukturen? Kallhygget som måste tas ner för den svenska näringen?
Var gå gränsen för rättfärdigt dödande av ett liv?
Som jag visat längre upp i inlägget så fyller jakten ett syfte inte enbart som nöje. Det är en nödvändighet. Den romantiska tanken på att Naturen skulle sköta sig själv är för längesedan borta.
//Flurtis, bäddar för debatt