Varför köpa gamla dyra spel?

[Mogger]

En ärlig fråga; varför köper folk Marsklandet för 2000kr? När man kan köpa nya spel och moduler som är minst lika bra. Eller i värsta fall hitta en PDF.

Alltså, vad gör man med sin box när man fått den?

 

[Dimfrost]

Nostalgi.

 

[Dr_Dängrot]

En ärlig fråga; varför köper folk Marsklandet för 2000kr? När man kan köpa nya spel och moduler som är minst lika bra. Eller i värsta fall hitta en PDF.

Alltså, vad gör man med sin box när man fått den?

Nostalgigrunkar över den , grunket består av lyckan i att äga något man är nostalgisk över samtidigt som man gråter för att man brännt 2000 kronor på ett pappershäfte ifrån 1988

 

[Dimfrost]

Den andra anledningen, utöver nostalgin, är samlarens tillfredsställelse av att täppa till ett hål i samlingen. En faktisk användning av texten tror jag i de allra flesta fall är avlägsen trea. Speciellt som det inte är särskilt svårt att hitta en pdf, som du sa.

Själv betalade jag 700 spänn för ett trasigt Techno 2090 häromdagen och jag ångrar mig inte det minsta.

 

[Rymdhamster]

Jag ser inte mig själv som samlare, men av någon konstig anledning så stör det mig lite när jag ser på min M:UA samling i bokhyllan där det fortfarande fattas de två ulvriketböckerna.

Jag har inte alls samma känsla från någon av de andra rollspelslinjer jag äger som inte är komplett. Men jag antar att det är för att M:UA var det första rollspel jag faktiskt köpte själv. Min första riktigt seriösa sattsning på rollspel. Plus att via järnringens gamla forum, och organiserade träffar till och från, kändes det som att jag stod utvecklingen och utgivningen väldigt nära.

Jag kan inte riktigt drista mig till att betala 2000+ spänn för de böckerna. Även 1000 och mer svider lite för mycket. Men jag har varit tvungen att ta mig en allvarlig funderar på om jag faktiskt är beredd att betala det eller inte för dem.

 

[Mogger]

Nostalgi.

Jag förstår ju nostalgi, iaf så som ordet numera används, och kan uppskatta det. Är det helt enkelt en skön känsla att sitta där med sin slitna box i handen? Alltså, är det typ jämförbart med att återbesöka en plats man inte varit på sedan 1987 och där man har fantastiska minnen? För det kan jag relatera till, och skulle även kunna lägga pengar på antar jag.

Hur länge varar den här känslan? För mig brukar den vara tämligen ögonblicklig och sen är det liksom över. Men då är jag iaf på en rolig plats och kan göra nått annat kul. Men den där boxen är ju exakt samma och har inga hemliga fack som jag kan hitta.

Och såklart, har man pengarna och det inte spelar någon roll så kan man så klart nöjt stoppa in boken i hyllan och titta på den lite när man går förbi.

 

[Anthrox]

Väldigt många saker blir ju värda vansinnigt mycket pengar, men jag misstänker att rollspel inte har en massa riskkapitalister (som magic exv har) som köper upp allt dyrt som finns för att tjäna pengar. Men det kan mycket väl vara något sånt som spökar där också.

 

[Dimfrost]

Jag förstår ju nostalgi, iaf så som ordet numera används, och kan uppskatta det. Är det helt enkelt en skön känsla att sitta där med sin slitna box i handen? Alltså, är det typ jämförbart med att återbesöka en plats man inte varit på sedan 1987 och där man har fantastiska minnen? För det kan jag relatera till, och skulle även kunna lägga pengar på antar jag.

Hur länge varar den här känslan? För mig brukar den vara tämligen ögonblicklig och sen är det liksom över. Men då är jag iaf på en rolig plats och kan göra nått annat kul. Men den där boxen är ju exakt samma och har inga hemliga fack som jag kan hitta.

Och såklart, har man pengarna och det inte spelar någon roll så kan man så klart nöjt stoppa in boken i hyllan och titta på den lite när man går förbi.

Ja det är väl den känslan. Men dessutom möjligheten att ta fram boxen igen om jag skulle få lust, och då få tillbaka något av det igen. Bli lite glad. Jag tycker om materiella objekt på ett annat sätt än bara digital information också.

 

[Dr_Dängrot]

Jag förstår ju nostalgi, iaf så som ordet numera används, och kan uppskatta det. Är det helt enkelt en skön känsla att sitta där med sin slitna box i handen? Alltså, är det typ jämförbart med att återbesöka en plats man inte varit på sedan 1987 och där man har fantastiska minnen? För det kan jag relatera till, och skulle även kunna lägga pengar på antar jag.

Hur länge varar den här känslan? För mig brukar den vara tämligen ögonblicklig och sen är det liksom över. Men då är jag iaf på en rolig plats och kan göra nått annat kul. Men den där boxen är ju exakt samma och har inga hemliga fack som jag kan hitta.

Och såklart, har man pengarna och det inte spelar någon roll så kan man så klart nöjt stoppa in boken i hyllan och titta på den lite när man går förbi.

För att svara dig , i mitt fall nej det känns inte skönt att sitta där med min slitna tejpade solblekta box med tuschkladd på för 2000 kronor och känna mig lurad och gräma mig att jag spenderade 2000 kronor på skräp.

Det känns skönt när jag sitter där med min mint condition box som JAG lurade av någon stackars sate för 200 kr som inte visste vad hen hade i nyporna.

 

[Skarpskytten]

Jag håller helt och hållet med Dimmis. Ett annat skäl kan vara att kunna skryta (och få lajks) på sociala medier.

Själv har jag köpt gamla Drakar-prylar för nostalgin (moduler som andra SLade och som jag aldrig köpte när det begav sig), KAP-saker för nöjet att ha en stor samling (jag samlar inte aktivt längre) och ett svindyrt gammalt DnD-äventyr för att spelleda det. Så jag klickar väl i alla rutor, men för olika spel.

 

[Bifur]

För egen del skulle jag kunna tänka mig att göra ett sådant köp (aldrig hänt än så länge) om det rörde sig om en produkt som var aktuell för spel. Till exempel har jag klurat på att hosta upp för gamla Enemy Within (innan nyutgåvan) och även Döda skogen (till sonens grupp). I ett sådant fall skulle jag nog vara ganska prisokänslig - fast det är så klart svårt att veta.

Så inte av ren nostalgi - men indirekt om det vore så att själva spelandet drevs av det.

 

[EvilSpook]

En ärlig fråga; varför köper folk Marsklandet för 2000kr? När man kan köpa nya spel och moduler som är minst lika bra. Eller i värsta fall hitta en PDF.

Alltså, vad gör man med sin box när man fått den?

Det finns inga nya spel som är i närheten av att vara lika bra? Vad skulle det va?

När boxen väl står i hyllan så kan man ju bläddra i den och läsa när man vill. De bästa äventyren spelar man med gruppen. En del spelar man med barnen. En del polare kommer över och vill kika på dem och prata i timtals om dem. Ibland tar man fram dem för inspiration eller för att kolla upp saker.

Inget man skulle göra med nya spel alltså!

//EvilSpook

Edit: Fast ett mer rimligt pris för Marsklandet är 400-600:-. Spekulanterna lägger ju på 1500:- för att ha lite marginal.

 

[Rangertheman]

För min del är det mest en önskan om att komplettera min samling. I vissa fall sålde jag en del spelprylar när jag behövde pengar och nu när ekonomin är bättre vill jag fylla på med de produkterna igen. CoC 2nd Edition-boxen hittade jag visserligen på Tradera, men den stack iväg lite väl mycket.

 

[Oldtimer]

...och ett svindyrt gammalt DnD-äventyr för att spelleda det.

Nu blir jag nyfiken. Vilket äventyr?

 

[Skarpskytten]

Nu blir jag nyfiken. Vilket äventyr?

 

[Skarpskytten]

Och nu fick jag en lajk av @Christoffer vilket visar att man kan få lajks på sociala medier också! Fast det här lajket är det dyraste i mitt liv ...

 

[Christoffer]

Och nu fick jag en lajk av @Christoffer vilket visar att man kan få lajks på sociala medier också! Fast det här lajket är det dyraste i mitt liv ...

Nu bara att se om mitt gillande eller ditt spelande har högst värde?

Gillade den framförallt för köpte nyligen ett ex av Dark Tower i lite skabbigt skick för en hundring. Så verkar ju gå att få tag på vissa saker billigt också. Men är det inte därför Tradera blir så dyrt, det är så lätt att säga: den där vill jag ha kosta vad det kosta vill, hiva in 2000 kr som högsta bud för att garantera, sen fastnar ett par andra stackare i budhets och så vipps fick du köpa ett ex av Attentat Sypox för 1999 kr.

 

[Ram]

En annan ganska vanlig aspekt är nog helt enkelt att man kan. Det är inte ovanligt att nördar runt 50 är rejält stadda i kassan och att sprätta en tusenlapp eller två kan vara lite av ett rus i sig. Detta har sedan eldats på ytterligare av pandemin tror jag. Bensinpengar och uteluncher byts mot mer aggressiva handlingsmönster.

 

[EvilSpook]

En annan ganska vanlig aspekt är nog helt enkelt att man kan. Det är inte ovanligt att nördar runt 50 är rejält stadda i kassan och att sprätta en tusenlapp eller två kan vara lite av ett rus i sig. Detta har sedan eldats på ytterligare av pandemin tror jag. Bensinpengar och uteluncher byts mot mer aggressiva handlingsmönster.

Trodde också så tidigare. Efter att ha sett videon nedan är jag lite mer bekväm i min foliehatt.

//EvilSpook

 

[anth]

Jag tror det största problemet är att DIY-rörelsen är för liten inom rollspel.

Ja, det finns en DIY-rörelse och ja, den är extremt aktiv - men den är fortfarande liten.

Skulle en DIY-spelare vilja ha Marsklandet kommer denne ladda ner pdf:en och skriva ut den själv på pergamentliknande papper.
Kostnaden blir lägre än 2000 kr och resultatet blir betydligt häftigare än originalet.