Re: Smaken är som baken
"Du måste väl ändå kunna prestera ett bättre svar än "jag ogillar nästan all populärkultur"."
Klart jag kan, men du frågade hur jag kunde dissa något som sålde bra och som många gillade. Jag menar att det inte har med saken att göra. Det man gillar, det gillar man. Det man ogillar... Tja...
En del personer har någon sorts konstiga regler för vad de gillar och ogillar. som att "desto mer man måste ändra på reglerna, ju sämre är spelet" eller liknande. Så fungerar det inte för mig. Jag kan inte tänka så matematiskt. Kärleken till rollspel är som kärlek i stort; man kanske tror sig föredra honungsblonda lockar, blå ögon, slanka modellkroppar med långa ben osv, men likförbannat blir man ändå upp över öronen tokförälskad i någon kort, äppelkindad brunett som inte alls stämmer in på ens ideal. Kärleken följer inga regulationer och den kan inte mätas med några argument fram och tillbaka. Det är ju det som gör den så bra. Tittar jag på Kult så finner jag såå mycket som jag vill ändra och göra om, och det är ju precis vad man har gjort också. Ändå (eller kanske just därför) älskar jag det över allt annat. Det är klurigt, det där.
Jag vill således inte argumentera för vad jag ogillar med Eon och vad jag gillar med Chronopia. Den ena är en trist modell och den andra är jag kär i. Så enkelt är det.
"Varför spelar så många människor Eon och DoD?"
De är som digestivekex. När man läst en standardfjantasybok eller -serie, eller sett en standardfjantasyfilm så kan man ta den upplevelsen och leva ut den i rollspelsform i dessa rollspel. Moria kan få en motsvarighet i DoD6 hur lätt som helst, osv.
När man spelar Nobilis fungerar det inte riktigt så, utan man måste använda rollspelet till dess alldeles egna typ av historier. Det gör dem svårsålda.
"Säg såhär lista styrkor/respektive nackdelar på båda rollspelen, strikt ur din egen synvinkel om du tycker att det hade varit lättare."
Skillnaden mellan dem båda för mig är att Eon är dockskåpsfantasy med ett färdigt dockskåp fullt med en massa detaljer och puttinutti som får den att likna en riktig värld, vilket konstruktörerna är väldigt nöjda över, medan DoD6 är en saga som inte är verklighetstrogen för fem öre, världen är hur korkad som helst med avgrundsdjupa logiska hål och allt är bara så härligt avslappnat rock n roll så som jag vill ha det. Man får liksom mecka lite med det för att det ska fungera, och det är inte lika navelskådande som de akademiska spelen.
"Om Eon är rollspelsvärldens Marcoolio, vilket rollspel är då Morrisey?"
Något som få gillar, men med fanatiska fans. Khelataar? Nobilis? Tunnels and Trolls? -öh, nej, förmodligen inte det.
/Rising