Varför ogillar folk mental/sociala stats?

Loffeboll

Veteran
Joined
11 Mar 2019
Messages
160
Jo alltså, jag får intrycket av att en hel del ogillar att ha mentala eller sociala stats/färdigheter i rollspel och jag har inte riktigt förstått motivationen bakom detta. Själv har jag aldrig upplevt det som något konstigare än att man använder fysiska stats och färdigheter för att lösa fysiska situationer. Tycker ni att det inkräktar på rollspelandet på något vis?
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,971
Location
Stockholm
Är det inte bara en spelstilsfråga? Vissa spel använder rolls för allt, vissa skippar det för social interaktion, vissa för undersökning, slutledning och vissa kör full on what you can is what you get (typ alla 360-lajv). Inget är fel eller rätt men vissa föredrar att sitta runt ett bord, andra att spela i medeltidskläder och boffersvärd.
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,065
Jag är verkligen ingen fundamentalist I frågan, men ja, typ. Det är en kategoriskillnad mellan fysiska handlingar och sociala handlingar, eftersom social interaktion är precis det man ägnar sig åt när man rollspelar.

Jag misstänker att det finns olika uppfattningar om vad regler gör och är till för under den här frågan.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,184
Location
Rissne
Det här är en ganska klassisk grej, som någonstans kokar ner till frågan om var man vill att utmaningen ska ligga, som spelare.

Ett tärningsslag är ju inte en utmaning för mig som spelare, utan bara för rollpersonen.
Något jag som spelare faktiskt tvingas göra, blir en utmaning för mig som spelare – och generellt rollpersonen också.

Strid är inget som intresserar mig överhuvudtaget. Jag skulle inte få ut så mycket av att fatta detaljerade beslut om mina anfall i strid. Där är jag helt OK med att det är rollpersonen som utmanas i sin förmåga att träffa med svärd eller laservapen. Jag vill inte utmanas på det sättet som spelare. Om jag ska utmanas i stridssituationer vill jag nog snarare ha det på taktisk nivå – vilket vapen jag ska använda, vad jag ska gömma mig bakom, vad jag tror att just det här monstret har för svaghet, etc.

En annan typ av utmaningar är ju detektiv- och pussellösande. Sådant tycker jag jättemycket om som spelare – det är en aktivitet jag till skillnad från fysiska aktiviteter som strid tycker passar utmärkt i rollspel. Här vill jag ha spelarutmaning. Jag vill beskriva hur jag undersöker scener, jag vill spela ut förhör och diskussioner. Och jag vill att det är min smarthet, inte ett tärningsslag, som gör att jag lyckas. Och att det är min dumhet som gör att jag misslyckas. För mig skulle det ta bort något som dels passar väldigt bra i rollspel och som dels jag tycker är roligt, om man skulle reducera det till slag mot perception för att hitta ledtrådar, eller slag mot INT för att lösa pusslet, gåtan eller mordmysteriet.

Sociala situationer är, för mig, närmare mysterielösandet. Jag tycker om att vara lurig och smart i diskussioner. Att hitta sätt att övertala SLP:er, undvika att såra deras ego, lirka ut det jag är ute efter, få dem över till min sida. Därför vill jag ha spelarutmaning här snarare än rollpersonsutmaning. Om ett tärningsslag sköter avgörandet så tar det ju bort hela poängen – då kan jag egentligen lyckas hur bra som helst med mina smarta argument och så vidare, men nä, tärningen visar en etta så i praktiken funkar det inte. För mig tar det bort väldigt mycket av det roliga.


Men det här gäller bara själva mekaniken, egentligen. Om de sociala färdigheterna etc bara är siffror på pappret som man aldrig slår mot så spelar de ju ingen roll, så kan de absolut få finnas där utan att jag stör mig det allra minsta. Jag kan också vara helt OK med hybridmekaniker där siffrorna används som abstrakt vägledning i hur SL bedömer att SLP:er generellt reagerar på min rollperson. Det är framför allt slumpen jag vill bort från.


Sedan förstår jag också att andra spelare kanske ogillar att utmanas när det gäller sådant. Jag vet att många rentav helst skippar samtals-scener med SLP:er och mest vill säga "jag försöker övertala honom om X" och slå en tärning och så är det klart. Jag respekterar det. Jag förstår också att det för vissa är väldigt viktigt att kunna spela många olika rollpersoner som har helt andra förmågor än vad man har själv. Varje gång man använder spelarutmaning så räknar man ju med att rollpersonen på gott och ont är lika bra som man själv är. Jag tänker att alla spel inte kan passa alla – att alla system någonstans har någon form av spelarutmaning. Jag är själv hemskt ointresserad av strid, och inte speciellt duktig taktiker, så jag undviker att spela spel där jag ofta kommer att förväntas fatta taktiska beslut. Det är inget jag tycker är kul att bli utmanad i, helt enkelt. På samma sätt tänker jag att den som inte vill utmanas i sin förmåga att lösa mysterier väljer spel där man som spelare inte utmanas i just detta.

(Det är för övrigt det här som är anledningen till att jag brukar säga att man ska ha regelsystem för sånt man tycker är tråkigt när man designar/väljer spel =) )
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,971
Location
Stockholm
(Det är för övrigt det här som är anledningen till att jag brukar säga att man ska ha regelsystem för sånt man tycker är tråkigt när man designar/väljer spel =) )
Jag förstår ju vad du menar (ska vi reducera något element till ett slag är det ju bra att välja något tråkigt) men just regler kan ju vara kul att interagera med :)

Oavsett så har valet av system betydelse, håller med om det du skriver. Det finns ju massa rollspel, att alla skulle spelas på samma sätt och ge samma utmaningar är ju lite knasigt som utgångspunkt. Jag får olika upplevelse av Tsuro, Diplomacy, Magic The Gathering och schack, precis som av DND5, Fiasco och Eon. Det konstiga är att få kritiserar schack för att ha för lite social interaktion och förhandling i stil med Diplomacy men det är inte sällan det kommer uttalanden om "hur rollspel ska fungera", märkligt :)
 
Last edited:

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,065
(Det är för övrigt det här som är anledningen till att jag brukar säga att man ska ha regelsystem för sånt man tycker är tråkigt när man designar/väljer spel =) )
Jag tror det ligger en del i det här. Eller kanske snarare - skriv inte regler för det spelet handlar om, skriv regler som stöder det spelet handlar om indirekt.

Ett favoritexempel är Sanity. Call of Cthulhu handlar inte om galenskap. Sanity ger en känsla av stress och oundviklig undergång som stöder skräckkänslan du är ute efter.
 

RasmusL

Champion
Joined
15 Jan 2012
Messages
9,971
Location
Stockholm
Jag tror det ligger en del i det här. Eller kanske snarare - skriv inte regler för det spelet handlar om, skriv regler som stöder det spelet handlar om indirekt.

Ett favoritexempel är Sanity. Call of Cthulhu handlar inte om galenskap. Sanity ger en känsla av stress och oundviklig undergång som stöder skräckkänslan du är ute efter.
Vincent would be proud! Fruktfulla tomrum för vinsten :)
 

Makaron

Veteran
Joined
6 Sep 2016
Messages
149
För hur ska man annars kunna sparka på nördarna och visa vem som är riktig rollspelare?

(Inte för att vara bitter eller så, men allt för ofta så verkar argumenten, mer eller mindre indirekt, handla om elitism och att slå på de som inte riktigt är lika bra på det sociala)

/Trött på att bara kunna spela socialt inkompetenta, tröga, idioter.
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,065
För hur ska man annars kunna sparka på nördarna och visa vem som är riktig rollspelare?

(Inte för att vara bitter eller så, men allt för ofta så verkar argumenten, mer eller mindre indirekt, handla om elitism och att slå på de som inte riktigt är lika bra på det sociala)

/Trött på att bara kunna spela socialt inkompetenta, tröga, idioter.
Jag är ledsen om du tar illa vid dig. Det ligger ingen elitism i det här. Tvärtom. Rollspel är en social aktivitet, inte en social tävling.

SL och de övriga spelarna skall ge dig utrymme och mandat att spela den rollperson du vill spela, inte sitta och bedöma din skådespelarinsats.
 

Bifur

Veteran
Joined
28 Dec 2015
Messages
5,669
Gillar och ogillar, jag vet inte. Eftersom rollspel är social interaktion är det roligt att spela ut sådana scener (utan träningsslag eller ett som vägledning om utfallet känns osäkert) i min erfarenhet gillar de flesta det. Det handlar också om vanan att spela ut sådant som inte är mekaniserat - vilket man så klart kan förhålla sig annorlunda till, men ganska få jag spelat med gör.

Jag länkar två inlägg från mig som jag fortfarande tycker gäller:
#7 här och #38 här (hela den senare tråden är intressant i sammanhanget).
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,184
Location
Rissne
För hur ska man annars kunna sparka på nördarna och visa vem som är riktig rollspelare?

(Inte för att vara bitter eller så, men allt för ofta så verkar argumenten, mer eller mindre indirekt, handla om elitism och att slå på de som inte riktigt är lika bra på det sociala)

/Trött på att bara kunna spela socialt inkompetenta, tröga, idioter.
Inte mer, skulle jag säga, än existensen av taktiska val i strid handlar om elitism och att slå på de som inte riktigt är lika bra på det taktiska.

Som jag skrev – man väljer ett spel som utmanar en på de punkter där man vill bli utmanad. Jag vill inte bli utmanad taktiskt, alltså väljer jag inte att spela rollspel där taktiska strider är ett vanligt moment. På samma sätt föreslår jag att den som inte vill bli utmanad socialt väljer ett spel där man inte blir utmanad socialt.

Det är inget konstigt, och finns ingen skam i, att välja bort spel som man tycker kräver saker av en som man inte är intresserad av. Man måste inte spela alla spel.
 

Girighet

Warrior
Joined
22 Oct 2015
Messages
323
Jag förstår vad du menar och tänkt en del på detta. Rollspel är en social aktivitet och många som spelar är utåtriktade och gillar att prata. Men alla är inte det och min uppfattning är att du "straffas" inte lika hårt av att vara taktisk okunnig i strid som du gör av att inte snabbt komma på bra argument för att tex övertyga någon i de allra flesta spelen.
Att gilla strider och ha svårare att snabbt kunna uttrycka sig hänger ju inte ihop, man kan inte säga till den spelaren att välja ett spel med mycket strid istället.
Självklart ska ju så mycket rollspelande som möjligt uppmuntras men man kan inte straffa någon för att de inte är lika bra som sin rollperson.
 

afUttermark

Swashbuckler
Joined
17 Oct 2011
Messages
2,016
Jag blir kissnödig av för mycket pussel och spelarinflytande över min karaktär. Har min karaktär Ulric 18 i INT men ändå ska jag Björn sitta och lösa gåtan i jorddragarens öga i femte konfluxen får jag spel. Aptråkigt. Låt mig slå ett slag istället. Jag tycker playerskill är skittrist.

Jag spelar Molok en äldre, ärrad minotaurgladiator, jag har lagt väldigt många poäng på status 85% i värde på det, bara min huvudvapenfärdighet är högre %( Tror att i början av spelet var detta min högsta färdighet, men jag får inte använda den lika mycket som min vapenfärdighet på gott och ont) Min tanke innan spel var något i stil med att det skulle bli som i Flykten från New York( typ där går Molok(Snake), trodde han var död) att alla slp´s ska veta att här kommer en cool jävel. Dock glömde jag informera min SL(sorry Måns) om min plan. Och numer slår jag väldigt sällan för denna färdighet. Dock borde jag ju göra det i varje scen där Molok öppnar truten.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,184
Location
Rissne
Självklart ska ju så mycket rollspelande som möjligt uppmuntras men man kan inte straffa någon för att de inte är lika bra som sin rollperson.
Problemet, som jag ser det, är lite det här:

Om man har en regelmekanik med tärningsslag för sociala situationer, och använder den stenhårt i alla sociala situationer:
  • Den som inte vill ha spelarutmaning i det sociala, kan fortfarande spela en social rollperson. Bra!
  • Den som vill att hens egna förmågor ska spela in, får stå ut med att vad man än gör eller säger inte spelar någon roll. Tärningen bestämmer, skit samma hur bra argument du kom med. Man får aldrig känna att man lyckades med något, i sociala situationer. Dåligt!
Om man inte har någon regelmekanik med tärningsslag för sociala situationer, och aldrig slår tärning:
  • Den som inte vill ha spelarutmaning i det sociala, kan inte spela en social rollperson. Dåligt!
  • Den som vill att hens egna förmågor ska spela in, kan få känna att man lyckas med saker på riktigt, i sociala situationer. Bra!
Om man har regelmekanik med tärningsslag för sociala situationer, men bara använder den för de spelare som ber om den:
  • Den som inte vill ha spelarutmaning i det sociala, kan fortfarande spela en social rollperson. Bra!
    • MEN: Hen bestraffas genom att, till skillnad från den mer sociale spelaren i samma grupp, behöva spendera poäng på det. Dåligt!
  • Den som vill att hens egna förmågor ska spela in, kan få känna att man lyckas med saker på riktigt, i sociala situationer. Bra!
Jag tror inte att det finns några klockrena lösningar som funkar för båda grupperna spelare. Man måste välja vilken spelare man förstör för. Alternativet "förstör inte för någon spelare" verkar inte finnas, åtminstone så vitt jag vet. Det finns diverse mellanting såklart, som förstör litegrann för båda. Men "förstör inte"? Det tror jag inte.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,184
Location
Rissne
Men alla är inte det och min uppfattning är att du "straffas" inte lika hårt av att vara taktisk okunnig i strid som du gör av att inte snabbt komma på bra argument för att tex övertyga någon i de allra flesta spelen.
Jag vet inte, jag. Att ens rollperson dör är väl mer vanligt när man klantar sig i strid än när man inte kommer på något argument tillräckligt snabbt?
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,065
Jag spelar Molok en äldre, ärrad minotaurgladiator, jag har lagt väldigt många poäng på status 85% i värde på det, bara min huvudvapenfärdighet är högre %( Tror att i början av spelet var detta min högsta färdighet, men jag får inte använda den lika mycket som min vapenfärdighet på gott och ont) Min tanke innan spel var något i stil med att det skulle bli som i Flykten från New York( typ där går Molok(Snake), trodde han var död) att alla slp´s ska veta att här kommer en cool jävel. Dock glömde jag informera min SL(sorry Måns) om min plan. Och numer slår jag väldigt sällan för denna färdighet. Dock borde jag ju göra det i varje scen där Molok öppnar truten.
85% Status känns helt rätt för Molok. Strunta i tärningsslag. Hälsa bara Måns att han skall se till att SLP:er reagerar utifrån dina 85% ;)

Man behöver inte slå för en färdighet för att dra nytta av den.
 
Last edited:

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,537
Extrempositionen som är sann för äventyrsfantasy: Man behöver inte regler för det. Man kan prata vid bordet och lösa pussel vid bordet. Så problemet blir att man behöver int eller cha för att driva sina spells men inte till något annat. Vilket är dumt. Vem skulle inte vilja prata med NPC:er eller klura ut saker själv?

Positionen som är sann för de flesta spel: Du behöver prata med NPC:er oavsett hur dina stats ser ut och om du går ”Öhhhhh...” är du fucked oavsett. Men man behöver lite stats för hur snygg och övertygande du är. Har du snygghet 5 kan du lösa sociala enqounters genom att vara för het för att folk ska stoppa dig tex. Det finns inga regelrätta pussel så du kan rulla för inteligens för att spela shack, hacka datorer eller utveckla en finasiell strategi.
 

Girighet

Warrior
Joined
22 Oct 2015
Messages
323
Jag vet inte, jag. Att ens rollperson dör är väl mer vanligt när man klantar sig i strid än när man inte kommer på något argument tillräckligt snabbt?
Ja, du dör oftare i strid men det är inte poängen. Jag tror att det är mindre skillnad på resultatet på en yrkesmilitär och en vapenvägrare i strid i ett rollspel än för en skådespelare och någon blyg i ett socialt sammanhang i samma rollspel.

Jag säger inte att det finns någon enkel lösning på detta men man måste veta om att problemet finns. Man kan inte ge den blyge en massa tärningar och säga åt hen att sätta sig och spela Yatzy.

Jag insåg inte att detta var ett problem förens jag läste någon tråd om detta på forumet för några år sedan. Innan dess tycker jag också att de mentala/sociala färdigheter va lite sådär, att man skulle spela ut dem istället. Men det är inte alla som kan/vill det och ändå vill vara enmed på resan. Vill man att "den blyge" ska få vara med bör man tänka på detta.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,537
Ja, du dör oftare i strid men det är inte poängen. Jag tror att det är mindre skillnad på resultatet på en yrkesmilitär och en vapenvägrare i strid i ett rollspel än för en skådespelare och någon blyg i ett socialt sammanhang i samma rollspel.

Jag säger inte att det finns någon enkel lösning på detta men man måste veta om att problemet finns. Man kan inte ge den blyge en massa tärningar och säga åt hen att sätta sig och spela Yatzy.

Jag insåg inte att detta var ett problem förens jag läste någon tråd om detta på forumet för några år sedan. Innan dess tycker jag också att de mentala/sociala färdigheter va lite sådär, att man skulle spela ut dem istället. Men det är inte alla som kan/vill det och ändå vill vara enmed på resan. Vill man att "den blyge" ska få vara med bör man tänka på detta.
Men är någon blyg är det ett ooc problem och bör hanteras ooc. Prata med personen och ställ lägre krav på dem. Om du har Kalle som älskar att prata och är skådis och Conny som är blyg så ställ högre krav på att Kalle ska formulera sig bra. Att lösa problemet med regler är som folk som försöker hindra folk från att förråda gruppen med regler när det också är ett ooc problem och bör lösas utanför spelet.
 
Top