kängtrollson
Veteran
Ja... Kan inte påstå att jag hatar något specifikt rollspel på rak arm, men jag vet något som passar in i tråden. Missbruk av Termen "Friform". Jag hatar inte alla former av "Friforms rollspel", men det finns saker jag stör mig grovt på.
Friform, det vill säga det jag ser som Friform, är en storybaserad handling, som inte kräver slumpmoment eller karaktärer med specifika kunskaper för att fungera. Exempel: Rollpersonerna är fyra dödsdömda stråtrövare som om sex timmar skall dingla i galgen. "Äventyret" går ut på att spela dessa fångar, de kan inte rymma eller något sådant, utan bara samtala och kanske gråta lite. I denna setting finns det plats för enormt mycket rollspel och det krävs inga tärningar eller regler, bara fantasi. Alltså Ett lyckat Friforms "Äventyr".
Nu till min uppfattning av missbruk av ordet "Friform". Har träffat folk som spelar DoD friform, vad menar de med de? Jo när man frågar de så säger de så här, "Vi spelar utan tärningar och regler, man beskriver allt man gör i stället, sedan får spelledaren avgöra". Nej Nej Nej Nej och Åter Nej Nej Nej Nej gör inte så!!!
För det första så är DoD ett typiskt Äventyrsrollspel, de flesta äventyr som går att köpa till det handlar om att lösa problem och dräpa monster, det behöver slumpmoment och spänning. Skall spelledaren bara bestämma vad som lyckas efter hur bra man beskriver, blir det orättvist mot de som inte är så bra på målande beskrivningar och hur fan beskriver man ett anfall på ett sätt som gör att man lyckas?. I Boffer så är reglerna till för att lösa den där situationen som uppstår i småungarnas knallpulverkrig, "pang pang du är död!", "nä det är jag inte alls" osv.
Ett annat exempel som inte har med rollspelstrider att göra.
Vi återgår till att lösa problem genom att beskriva hur man löser dem. Exempel. Petra spelar rollspelet mutant. Petra är en tjej på arton år, som gillar att läsa fantasy romaner och se på splatterfilm.
Hon spelar en Muterad Räv som är Ångmaskinist ombord på en flodbåt. Allt går bra tills en dag då ångmaskinen går sönder, lasten måste till hindenburg det är brottom, hennes rollfigur måste laga ångmaskinen. Hon tiitar på sitt rollformulär och säger, jag försöker laga den, jag har 65% i Cl. Hon slår 45 och lyckas, speledaren säger, "du sliter med mekaninen en stund, men till sist så hittar du felet, kaptenen andas ut och säger, att det kommer att bli en bonus nästa avlöning.
Och nu kör vi det med principen Petra beskriver hur hennes rollfigur gör. Petra som är rätt blyg och dessutom varken kan något om eller är intresserad av ångmaskiner säger "Jag drar i den ratten där o de".
Spelare är INTE sina Rollpersoner, reglerna är till för att vi skall kunna spela saker vi inte är, vilket är meningen med spelet, annars spelar vi bara karaktärer med de kunskaper vi själva besitter.
Sedan om man använder kort tärningar eller sax sten och påse för att avgöra är strunt samma, men att bara ta bort en spelmotor och tärningarna ur ett spel som behöver dem är inte vad jag kalla Bra Friform.
Friform, det vill säga det jag ser som Friform, är en storybaserad handling, som inte kräver slumpmoment eller karaktärer med specifika kunskaper för att fungera. Exempel: Rollpersonerna är fyra dödsdömda stråtrövare som om sex timmar skall dingla i galgen. "Äventyret" går ut på att spela dessa fångar, de kan inte rymma eller något sådant, utan bara samtala och kanske gråta lite. I denna setting finns det plats för enormt mycket rollspel och det krävs inga tärningar eller regler, bara fantasi. Alltså Ett lyckat Friforms "Äventyr".
Nu till min uppfattning av missbruk av ordet "Friform". Har träffat folk som spelar DoD friform, vad menar de med de? Jo när man frågar de så säger de så här, "Vi spelar utan tärningar och regler, man beskriver allt man gör i stället, sedan får spelledaren avgöra". Nej Nej Nej Nej och Åter Nej Nej Nej Nej gör inte så!!!
För det första så är DoD ett typiskt Äventyrsrollspel, de flesta äventyr som går att köpa till det handlar om att lösa problem och dräpa monster, det behöver slumpmoment och spänning. Skall spelledaren bara bestämma vad som lyckas efter hur bra man beskriver, blir det orättvist mot de som inte är så bra på målande beskrivningar och hur fan beskriver man ett anfall på ett sätt som gör att man lyckas?. I Boffer så är reglerna till för att lösa den där situationen som uppstår i småungarnas knallpulverkrig, "pang pang du är död!", "nä det är jag inte alls" osv.
Ett annat exempel som inte har med rollspelstrider att göra.
Vi återgår till att lösa problem genom att beskriva hur man löser dem. Exempel. Petra spelar rollspelet mutant. Petra är en tjej på arton år, som gillar att läsa fantasy romaner och se på splatterfilm.
Hon spelar en Muterad Räv som är Ångmaskinist ombord på en flodbåt. Allt går bra tills en dag då ångmaskinen går sönder, lasten måste till hindenburg det är brottom, hennes rollfigur måste laga ångmaskinen. Hon tiitar på sitt rollformulär och säger, jag försöker laga den, jag har 65% i Cl. Hon slår 45 och lyckas, speledaren säger, "du sliter med mekaninen en stund, men till sist så hittar du felet, kaptenen andas ut och säger, att det kommer att bli en bonus nästa avlöning.
Och nu kör vi det med principen Petra beskriver hur hennes rollfigur gör. Petra som är rätt blyg och dessutom varken kan något om eller är intresserad av ångmaskiner säger "Jag drar i den ratten där o de".
Spelare är INTE sina Rollpersoner, reglerna är till för att vi skall kunna spela saker vi inte är, vilket är meningen med spelet, annars spelar vi bara karaktärer med de kunskaper vi själva besitter.
Sedan om man använder kort tärningar eller sax sten och påse för att avgöra är strunt samma, men att bara ta bort en spelmotor och tärningarna ur ett spel som behöver dem är inte vad jag kalla Bra Friform.
fast det funkar med våra husregler, där vi skippar tärningar och stats 
)
) – och därmed tvingar mig att lägga ut alldeles för mycket pengar på att köpa allt som ges ut till det.