MattiasLejbrink
Swordsman
De allra flesta rollspel är uppbyggda så att regelböcker och äventyr hålls separata. Det är en rimlig uppdelning: först beskrivs i reglerna hur spelet går till rent generellt och vilka grundläggande premisser som finns. (Samt att spelledaren och spelarna ändå egentligen gör som de vill.) Sedan beskrivs i äventyret en tänkt miljö eller sekvens av händelser som skapar mening inom det fördefinierade regelsystemet.
Det märkliga är att vissa, till synes slumpvis utvalda regler, tas upp igen i äventyret. Antingen genom hänvisning eller repeterade instruktioner. Det kan se ut så här:
- ”Chansen att hitta de hemliga dörrarna är som vanligt 1 på 1T6.”
- ”Det här mötet kan bli dödligt, men om SL vill behöver det inte bli det.”
- ”Om monstret träffar med sin tentakel greppar det rollpersonen (se Spelarens handbok sidan 34-35).
- ”I rummet finns fyra orcher (för stridsdata, se monster i spelledarens bok).”
Det här är förvirrande. Eftersom inte alla regler konsekvent anges med referens kan läsaren ändå inte underlåta sig att läsa igenom regelböckerna, vilket i sin tur innebär att de befintliga referenserna är överflödiga. Man behöver dessutom knappast bli påmind om att SL får välja själv, själva fundamentet i rollspel?
Så här har vi vant oss vid att ett rollspelsäventyr ”ska” se ut. Man kan såklart se det som det bästa av två världar, man hänvisar till en del regler utan att hacka upp texten totalt. Eller så ser man det som ett blaskigt mellanting. Jag lutar åt det senare och tänker försöka undvika regelreferenser i sin helhet, i det fall de inte avviker från vad som redan står i regelboken.
Vad tycker ni?
(Full disclosure: denna fråga la jag även ut på min blogg, men där lever inte diskussionen. Därför ställer jag frågan här också.)
Det märkliga är att vissa, till synes slumpvis utvalda regler, tas upp igen i äventyret. Antingen genom hänvisning eller repeterade instruktioner. Det kan se ut så här:
- ”Chansen att hitta de hemliga dörrarna är som vanligt 1 på 1T6.”
- ”Det här mötet kan bli dödligt, men om SL vill behöver det inte bli det.”
- ”Om monstret träffar med sin tentakel greppar det rollpersonen (se Spelarens handbok sidan 34-35).
- ”I rummet finns fyra orcher (för stridsdata, se monster i spelledarens bok).”
Det här är förvirrande. Eftersom inte alla regler konsekvent anges med referens kan läsaren ändå inte underlåta sig att läsa igenom regelböckerna, vilket i sin tur innebär att de befintliga referenserna är överflödiga. Man behöver dessutom knappast bli påmind om att SL får välja själv, själva fundamentet i rollspel?
Så här har vi vant oss vid att ett rollspelsäventyr ”ska” se ut. Man kan såklart se det som det bästa av två världar, man hänvisar till en del regler utan att hacka upp texten totalt. Eller så ser man det som ett blaskigt mellanting. Jag lutar åt det senare och tänker försöka undvika regelreferenser i sin helhet, i det fall de inte avviker från vad som redan står i regelboken.
Vad tycker ni?
(Full disclosure: denna fråga la jag även ut på min blogg, men där lever inte diskussionen. Därför ställer jag frågan här också.)