Nekromanti Varför rollspelar ni?

ripperdoc

Myrmidon
Joined
17 May 2000
Messages
5,399
Location
Tokyo
Jag tycker att det är klart olika anledningar som driver en att vara spelledare eller spelare, men inga andra verkar riktigt ha reflekterat över skillnaden (det kanske inte är någon skillnad för er andra?). Jag spelleder 99% av tiden, så jag inriktar mig på att förklara drivkrafterna bakom det.

Den första och främsta anledningen att jag spelleder är att jag vill skapa fiktion. Samma drivkraft som får mig att skapa noveller, rita kartor, hitta på fiktiv fakta (eller skapa film, musik etc om jag hade kunnat). Just rollspel erbjuder en möjlighet att skapa berättelser som utvecklas interaktivt med spelarna. Interaktiviteten är en fördel gentemot att skriva fiktion, en annan är att man får omedelbar respons - man "publicerar" ju sitt alster vid varje spelsession och får automatiskt reaktioner på det.

Utöver det gillar jag att agera och ikläda mig roller samt själva berättandet, men det är inte den starkaste drivkraften - det är ett stort plus i kanten. Det kanske mest upphöjda målet är det som Ymir pratar om - att uppleva känslor och dras med i berättelsen på samma sätt som vilken annan bra kulturyttring kan göra (film, teater, litteratur, bilder, musik...). Men de känslorna kommer framförallt fram när man är spelare, och det finns långt bättre medier för att uppleva dessa känslor enkelt - exempelvis lajv.

Att modellera berättelser med regler eller andra "speliga" element tilltalar mig inte det minsta när jag spelleder (undantag skulle vara om man dras med i spelarnas entusiasm, exempelvis i en fäktduell med regler).

Drivkrafterna bakom att vara spelare är som ovan nämnts sökandet efter den perfekta illusionen - detta står alltid över de andra. Utöver det uppskattar jag spelighet, agerandet, humorn eller bra berättande beroende på humör.

Sist, men inte minst, uppskattar jag umgänget. Det skall dock klart sägas att jag INTE spelar rollspel för att få umgås med folk - det är förvisso en social aktivitet, men vill jag bara träffa folk och umgås skulle jag välja ngt annat än rollspel.

/RipperDoc - i ett nötskal?
 

Jaggernaut

Hero
Joined
6 Aug 2003
Messages
941
Jag älskar verklighetsflykten och att få leva mig bort från mitt annars ganska alldagliga liv. Jag läser mycket, ser på film, spelar ganska mycket datorspel osv osv. Med rollspelet har man en chans att medverka i berättelsen som man inte med de andra. Och jag har för mycket fantasi för att bara nöja mig med de andra (filmer & böcker mm). Då jag läser en bok tänker jag alltid: nu borde en där personen komma, ifall det skulle hända sådär nu hur skulle det hela utvecklas då? En sådanhär person borde vara med i boken varför finns det ingen sådan person med i boken :gremfrown:
Samma sak med film. Det är därför jag spelar rollspel - för att få vara med och skapa berättelsen.

/Jaggernuat - tror han vet.
 

Feuflux

omjonasson.se
Joined
8 Jan 2001
Messages
5,017
Location
Linköping
Herefor

Jag har alltid gillat att dagdrömma och fantisera ihop äventyr och whatnot. Rollspel är ett sätt att göra detta i grupp. Hittar du människor som gillar att drömma bort sig om samma sak så är det toppen. Just nu saknar jag sådana människor och spelar därför ingenting.

Jag skulle nog ha enormt mycket mer abstinens om det inte vore för d12 (ja jag tjatar om min serie igen) eftersom det är ett sätt att få ur mig tankar som poppar upp. Eller så bränner jag fantasin på dagdrömmar (jag känner mig alltid som ett psykfall när jag nämner att jag kan sitta och lira rollspel med mig själv i huvudet :gremgrin: ).

Rollspel är ett sätt att besätta förmågor som man aldrig kan uppleva på annat sätt, man kan låtsas vara en sinneskontrollerande jedi, en mystisk fantasymagiker eller en muterad fladdermus. Roliga saker som inte finns i den trista verkliga verkligheten. Sen är jag ju en actionfascinerad äventyrsrollspelare som gillar hjältedåd och att det händer saker. Vill jag ha realism och grisodling kan jag kolla på nyheterna. Fast för den delen är jag sugen på att skaffa CoC och försöka lira väldigt verklighetsnära deckarrollspel så det är inte helt sant nu för tiden.

För övrigt så är jag oklar över exakt hur mycket jag rollspelar i puzzle pirates...på ett sätt känns det bara som om jag är mig själv (med tråkiga drag bortplockade eller nåt).
 

walium

Ganska töntig, faktiskt
Joined
8 Apr 2001
Messages
8,460
Location
Linköping
Rising formulerade det rätt bra tycker jag. Visst handlar det rätt mycket om att umgås, men för mig handlar det också om upplevelser. Både som spelledare och spelare så brukar jag ha mål utöver att bara underhålla mig själv. Kanske vill jag uppleva en annan persons perspektiv eller skissa upp ett stycke alternativ verklighet osv. Det finns nästan alltid några speciella tankar och motiv som genomsyrar mina karaktärer och kampanjer på olika sätt. På många sätt är jag en upplevelsetörstande varelse, men en lite feg sådan. Istället för att resa och utforska samhället så spelar jag rollspel och läser böcker.
 

Archer

Swashbuckler
Joined
22 May 2000
Messages
1,999
Location
Mölltorp, Sverige
För att..

1. Som sagt, umgås med vänner.
2. Få ta del i en intressant berättelse, på en nivå som varken böcker, film, eller datorspel klarar av att ge mig.
3. För att få utlopp för min fantasi och kreativitet. Utan det utlopp som rollspel ger mig för min kreativa fantasi, så skulle jag snart klättra på väggarna, eller ännu värre, skriva serier av böcker.
4. För att jag har ett starkt behov av att berätta berättelser, orsakat av mitt intresse för historia, mytologi och traditionen av sagoberättande.
 

Svarte Faraonen

ром и смерть
Joined
12 Oct 2000
Messages
10,839
Location
Värnhem, Malmö
Dels för att träffa mina polare, givetvis, men också för att jag gillar att skapa saker på detta vis. Jag är den sorts person som lägger ner stora mängder tid och arbete på mina rollpersoner och gärna gör sådana som har mål som på något sätt tillåter mig att påverka spelvärlden. Jag älskar att skapa främmande världar och befolka dem i detalj. Skulle man beskriva mig med några sådana där populära kategorier skulle jag nog säga att jag är en simulationist med dragning åt narrativism.

Dessutom ger spelandet en plattform där jag kan hålla alla tal, anföranden och liknande verbala utvikelser jag så sällan får tillfälle att ägna mig åt i verkligheten, trots att de är så roliga.
 
Top