Om frågan vad som är och inte är så har jag ändrat perspektiv på senare. Som med mitt yrke, jag är inte lärare - jag arbetar som lärare. Jag är inte rollspelare - jag spelar rollspel.
Jag tycker verkligen inte det fyller någon funktion att tala om sig själv som sin aktivitet, jag ser hellre att jag talar om vad jag gör och inte gör. Med det sagt har jag inget problem med att någon säger att de är lärare, läkare, rollspelare och så vidare för jag förstår vad de syftar mot samtidigt som det inte är särskilt ansträngande för mig att fråga "jaha är du aktiv i yrket/hobbyn just nu?".
Hört någonstans att olika språk hanterar det här olika och att svenskan är ett tydligt språk där vi inom språkets norm talar om oss som vårt yrke/hobby medan andra språk talar om sig som deltagare och utövare av hobbyn/yrket. Språket ger med andra ord olika syn på vad som är viktigt för identitet.