Varför spelar ni rollspel digitalt?

[Man Mountainman]

Hittar inga aktuella siffror men hittade en artikel som sa att det var dubbelt så vanligt 1980 att vara utan en nära vän som det var 2017, så tror inte riktigt det är förklaringen.

Vet inte hur det ser ut i Sverige, men det är rätt lätt att hitta såna här artiklar, och den amerikanska utvecklingen måste rimligen tas i beaktande för att förstå trender i rollspelsutgivning.

 

[IcarusDream]

En i min spelgrupp flyttade till Luleå, så hon deltar över Discord så vi fortsatt kan spela varje vecka, annars blir det så dyrt för henne att pendla.

 

[luddwig]

Att brädspel fått ett stort uppsving hänger som jag förstått det ihop med pandemin, då folk behövde hitta aktiviteter som funkade för enstaka personer eller små grupper. I samband med det började allt fler också inse att utvecklingen inom brädspel gått framåt, och att det nu finns många fler och klart roligare spel än "klassikerna" Monopol och Risk. Dessutom är utbudet mycket bredare när det gäller tematik, svårighetsgrad, mekanik med mera. Så om fysiska brädspel fått ett uppsving med 200 % (jag har inte själv sett några siffror på det, men det låter inte orimligt) är förklaringen sannolikt att antalet brädspelare ökat med minst lika mycket.

 

[Leon]

Jag bor i Bryssel, min spelgrupp bor i Göteborg och Skåne. C'est la seule moyenne.

 

[Genesis]

Jag bor i Bryssel, min spelgrupp bor i Göteborg och Skåne. C'est la seule moyenne.

Alla de här "Men de jag spelar med bor långt bort"-kommentarerna väcker ju dock den uppenbara motfrågan "Men varför spelar du inte med folk som bor närmare?". Inget hindrar dig ju från att sätta ihop en spelgrupp i Bryssel. Rollspel på franska är nickel.

 

[Rickard]

Jag förstår inte ditt grundantagande. Skulle spela digitalt vara mindre socialt än att träffas fysiskt?

 

[Genesis]

Själv spelar jag en hel del med folk som bor i andra städer, men det görs främst genom konvent och huskonvent. Jag spelar järnet på GothCon, LinCon och BSK, vi har FalCon som indierumskonvent, jag åker ibland till Uppsala och spelar där, och ibland till Falkenberg, och minst en gång om året till Stockholm. Det blir en hel del spelande ansikte mot ansikte med folk som bor annorstädes. Sedan kör vi Hantverksgruppen via nätet, vilket passar som en regelbunden lågengagemangsgrej. Vi kör varannan vecka och har man tid och lust så dyker man upp. Där är det perfekt med nätlir. Plus min franska grupp, som spelar ibland via nätet. Där behöver det bli online eftersom svenskar är så dåliga på språk, så vill jag spela på franska så är det i princip bara på nätet det kan göras. Sedan lirar jag med Gårdagruppen här i stan också. Jag har blivit sämre på att driva på rollspel där och frekvensen har definitivt minskat, men för min del är det nog mest för att jag spelar så mycket i övrigt på olika sätt, så det är alltid spel på gång på ett eller annat sätt.

 

[DeBracy]

Kampanjen jag spelar i online började vid bord 2018, sen hände nån grej. Och innan den grejen var klar hade jag flyttat längre bort, och vi hade fått till en spelare som bodde i en annan landsända.

Det händer att jag ströspelar annat online också, men det är nån gång per år kanske.

Att restiden är noll gör att det känns lättare att spela på en vardagkväll, än om jag skulle behöva kuska runt för att ta mig till och från (bandrep en gång i veckan med typ en timme restid enkel väg ger alldeles tillräckligt med åkande).

 

[Christoffer]

Har folk verkligen blivit sämre på att gå över till polare på andra sidan stan och spela? Är det på riktigt en skill som folk inte längre har? För med nätet är det ju egentligen enklare än någonsin att hitta folk att spela med. INGEN bad om solo-rpg förr. Varför inte? Man hade kunnat göra solo-rpg på 80-talet precis lika lätt som idag. VARFÖR gjordes inte det? Ingen frågade efter det -varför?

Det fanns spel redan på 70-talet som kunde spelas solitärt, till och med med regler utskrivna för hur du skulle göra det. Eller utan spelledare bara. Det är inget nytt även om hur man kan närma sig det utvecklats enormt senaste tjugo åren.

Rörande digitalt vet jag inte vad du menar, om du menar online via video etc så är det för min del för att de jag börjat spela med och trivs att spela med som attnas inte bor här. Upplever det inte jättemycket mindre socialt om än att man blir lite tröttare av det, 2h framför skärmen är inte samma sak som 2h vid ett bord.

 

[Leon]

Alla de här "Men de jag spelar med bor långt bort"-kommentarerna väcker ju dock den uppenbara motfrågan "Men varför spelar du inte med folk som bor närmare?". Inget hindrar dig ju från att sätta ihop en spelgrupp i Bryssel. Rollspel på franska är nickel.

Därför att spela rollspel med min gamla spelgrupp som jag spelat med sedan gymnasiet är ett sätt att hänga med mina polare online varje vecka på ett chosefritt sätt.

Rollspel är medlet, inte ändamålet.

 

[Celledor]

Därför att spela rollspel med min gamla spelgrupp som jag spelat med sedan gymnasiet är ett sätt att hänga med mina polare online varje vecka på ett chosefritt sätt.

Rollspel är medlet, inte ändamålet.

Exakt samma här för mig.

Hade en spelgrupp närmare som inte var online, men när vi fick barn så blev det allt svårare att komma iväg.

 

[Franz]

MODERERING! Angående startinlägget: Vill påpeka att det inte vi inte tillåter att använda diagnoser som nedsättande tillmälen. Låt bli detta framöver.

 

[SpringandeKulle]

Tänker mig också att det är lättare att hitta en grupp nya spelare snabbt om man har hela världen som upptagningsområde än bara 1 mils radie. Sen vet jag inte var man ska annonsera om för hitta någon annan spelare i en mindre ort? Sätta upp en lapp på anslagstavlan i affären?

Sen så har jag inga vänner som spelar rollspel. Vi gör andra saker tillsammans. För spela rollspel så spelar jag med andra spelare.

Hade mina spelare bott i samma område så skulle ju träffas hos någon varit hur lätt som helst. Nu är den mest lokala spelgrupp jag har 45 min enkel väg bort för att spela med. Vi spelare IRL. Mina andra spelgrupper är ute i olika länder. Då spelar vi digitalt. Att kunna spela med andra från andra länder tycker jag är tjusningen med att köra VTT.

 

[zo0ok]

Vi är glada när vi lyckas få till 2100-2300 på torsdagkvällarna, med risk för sena avbokningar pga småbarnslivet.
Jag har mer än 100km till mina spelare och ingen bil.

 

[GVDT]

1. Ger möjlighet att spela ofta men korta sessioner.
2. Enkelt att dra ihop PUG.
3. Vissa spel gör sig riktigt bra på en VTT. Exempelvis grottkräl som ShadowDark eller DCC.

 

[Leon]

1. Ger möjlighet att spela ofta men korta sessioner.
2. Enkelt att dra ihop PUG.
3. Vissa spel gör sig riktigt bra på en VTT. Exempelvis grottkräl som ShadowDark eller DCC.

Det här är en bra, angränsande fråga: vilka spel gör sig bra på VTT?

 

[Gaspard]

Det här är en bra, angränsande fråga: vilka spel gör sig bra på VTT?

Intrigerande sådana ifall du frågar mig. Senaste CoC-sessionen höll två spelare på med fuffens och ränkspel samtidigt. Då är det bra med hemliga chattar. För inte tala om handouts som de kan hitta utan att någon annan vet vad som händer.

 

[Zeedox]

Om man vill spela på en veckokväll efter jobbet eller plugget, var ska man vara? Restaurangspel är superkul, men blir snabbt dyrt om man vill göra det regelbundet.

Men absolut, det kopplas väl till hur lite man ses även annars. Var - Hur - När är svåra frågor i Sverige. Mina invandrarkollegor är med rätta frustrerade på att det är svårt att lyckas vara social, bilda relationer och upprätthålla dem i Sverige.

 

[erikt]

Dels så går det att spela digitalt nu. Hade det varit praktiskt möjligt på 80-talet hade det nog gjorts i stor utsträckning då också.

Sen så är åldern på spelarna viktig.
Jag skulle tro att på 80- och 90-talen så gick merparten av rollspelarna i skolan eller på universitet. Då hade man dels grannbarnen, och dels klasskamrater som naturliga grupper att hitta medspelare från.

Nuförtiden är en mycket större del av rollspelarna vuxna, med arbeten. Jag tror de allra flesta är överens om att det är mycket svårare att skaffa vänner som vuxen än det var som barn. Så att hitta nytt folk att spela med är inte så lätt. Och om man lyckas skrapa ihop en spelgrupp så är det mycket svårare att hitta tider som passar alla än det var när man gick i skolan.

Kör man digitalt så kan man spela med sina gamla vänner, även om de är utspridda över halva världen.
Och det är enklare att hitta fungerande tider när man inte behöver bekymra sig om barnpassning och liknande.

 

[lupmet]

Eftersom ni redan sagt allt som jag tänkte säga kan jag bara tillägga att även brädspel spelas digitalt numera, det finns minst ett halvdussin sidor som dessutom implementerar reglerna och sköter administrationen. Det är en fråga om att det är möjligt.

För att ta en anekdot kan nämnas att soloäventyr var en stor sak på 80- och 90-talet och jag tror det inspirerade mig till att göra 4-5 rollpersoner till Drakar och Demoner och spela själv för jag hade inga att spela med.