Jag håller inte med om premissen.
Dystopier är inte alltid bra; det finns alltid nån som drar det för långt eller gör det på ett trist sätt.
Utopier är inte alltid dåliga. Hur många rollspel finns det som ens försöker?
Några saker jag tycker man kan göra bra med utopier:
Inte Min Utopi. Alltså, för mig vore det en utopi om vi införde medborgarlön, satte robotar på alla arbeten, flyttade in i enorma arkologier och lät naturen vara helt ifred (inga fler småorter, inga fler mänskligt drivna lantbruk). Också att alla blev vegetarianer och vi satte igång att genmoddifiera skiten ur oss, plus naturligtvis forskning om uploading och cybernetik och grejer; transhumanism+teknik+riktig demokrati fri från nyliberaler, konservativa stollar och religiöst trams. Rationalism über alles! Men... jag är c:a 99% säker på att ovanstående inte är speciellt många andras utopi.
Jag tror att jag skulle betrakta Jan Björklunds eller God45's utopier som dystopier. Och vice versa. Och här ligger något skojjigt - konflikten som t.ex. cyberpunken använder sig av i hög grad är ju individen mot samhället. Klart man kan spela nyliberaler i kampen mot den förverkligade socialistiska utopin (Atlas Shrugged RPG?), eller goda kristna konservativa i kamp mot den rationella transhumanistiska utopin.
Monstren i paradiset. Egentligen lite samma grej som ovan, men tvärtom: Utopin passar spelarna, men rollpersonerna är "ondingar" som vill förgöra paradiset. Även om man nu skulle spela riktiga elakingar, typ återfödda Hitler och Stalin, så tror jag det skulle kunna bli en rätt intressant kampanj.
Kort sagt, den enes himmel är den andres helvete.
Also; bortsett från Undersidan och robotarna som går bärsärk är Evolutionens Barn i princip skrivet som en utopi. Har funkat rätt bra, tycker jag.