Nekromanti Varför tycker du (inte) om gudar/religion?

entomophobiac

Low Prep High Play
Joined
6 Sep 2000
Messages
8,975
Location
Uppsala
Mitt huvudsakliga problem med religion i rollspel är att det rätt ofta hanteras på ett väldigt dåligt sätt. Antingen är det en total ripoff på kyrkor, ritualer, och även symboler som olika inkarnationer av den kristna kyrkan haft, eller så är det någon variant av polyteistisk eller katolsk parodi, där det finns gudar/helgon tillägnade allt från tjuvar till brödrostar.

I den riktiga verkligheten så är ju religion ett symptom på något annat, trots allt. Behov av att förklara, att kontextualisera, att inge hopp eller skapa tillhörighet. Säkert finns hundra andra anledningar att olika trossystem uppkommit utöver det också. Vissa skulle cyniskt hävda att det bara rör sig om makt, i alla fall i institutionaliserad form.

Det enda rollspel jag egentligen tycker hanterar religion bra är Coriolis. Mycket för att religionen genomsyrar hela samhället och därför har en mycket centralare roll än i de flesta fantasyspel, där det nästan bara blir ett fält på rollformuläret som behöver fyllas i. I Coriolis är tron på ikonerna helt central för spelvärlden. Jag valde att tolka bönerna väldigt fritt, dessutom, och låta det vara osagt om omslag och mörkerpoäng var någon sorts "gud hör bön", för jag gillar inte de övernaturliga bitarna i den världen. Men just hur alla fraktioner och grupper måste förhålla sig till religionen och hur alla rollpersoner tror på religionen gillade jag skarpt.

Gillade även Gemini, som helt höll sig till en mörk tolkning av katolsk kyrka men inte gick in alls på detaljer, utan använde det för ritualens och vidskepelsens skull–spela på dina fördomar så blir allt bra, typ.

Spel som blir mellanting har jag svårare för. Spel som har religioner för att de råkade finnas på medeltiden, men vare sig gör dem särskilt centrala i världen, eller bara kopplar dem löst till något alignment eller liknande.
 
Joined
17 May 2000
Messages
1,301
Jag är för dålig på att ha med religion i rollspel. SLP:erna har ingen världsbild, inga myter om någonting, inga riter och inga högtider. Ur det perspektivet skulle de lätt avslöjas som endimensionella om någon rollfigur skulle komma på idén att fråga om något sådant. Jag borde ha med fler trovärdiga religioner som inte är parodi eller satir av religioner irl.
Rollfigurerna ska kunna komma till en stad där allt är stängt för att det är höstdagjämningsafton. Eller få ett eskortuppdrag av någon som måste hem genom farliga trakter till en begravning inom tre dagar. Eller plocka de nio olika blommorna som krävs till brudparets kransar för att deras äktenskap ska räknas som välsignat. Eller starta ett inbördeskrig för att de har eggvapen med sig inomhus på annandag låmm.
Det som hindar mig är att om spelledarfigurerna är religiösa så borde rollfigurerna också vara det och jag orkar inte hitta på trovärdiga religioner åt dem och jag litar inte på att de hittar på bra religioner själva.

Jag har en halvgjord generisk fantasyreligion med sju gudar med olika ansvarsområden och var sin veckodag. Varje by har ett tempel med sju altaren och en präst som frambär bybornas offer till respektive gudom på respektive dag. En del av offergåvorna blir lön till prästen. Stora städer kan ha tempel och präster dedikerade till enskilda gudar. De har en stor högtid varje årstid, samt nyföddceremoni, vuxenblivande, bröllop och begravningar.
Huruvida gudarna finns på riktigt och bryr sig om de dödliga är upp till SL att bedöma från gång till gång.

Gudar har jag aldrig med.
Ibland har jag med gudomliga ingripanden, men då är det oftast öppet för tolkning av rollfigurerna vad som egentligen hände.
Den som har övernaturliga förmågor kan magi, punkt. En religiös person med övernaturliga förmågor har samma magi men tackar sin gud för den.

Gudar som faktiskt metafysiskt påverkas av vad de dödliga gör (tror, ber, offrar mm) är trams, imho.

Västmark hanterade religioner bra, genom att ta befintliga religioner (särskilt medeltidens katolicism) och bara hälla in i spelet. Bam! Världsbilder, riter, högtider och en gratis överstatlig maktfaktor på en gång. Samt spänningar mellan olika tro på en del ställen.
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
luddwig;n322062 said:
Jag tänker såhär...Om det sedan finns gudar som interagerar med spelvärlden öppnar det för till exempel magi och gudomliga ingripanden vilket gör spelvärlden mer fantastisk och spännande.
Så länge det inte är Deus ex Machina så. :)
(äventyr som går ut på att rollpersonerna ska få något jättemäktigt att lösa problemen är jättetråkigt)

luddwig;n322062 said:
bland annat superkrafter och högteknologi, som kan fylla samma funktion rent spelmässigt.
Vad händer om man har högteknologi, superkrafter OCH gudar?
Blir det kul eller blir det "kaka på kaka"?
 
Joined
22 Sep 2011
Messages
1,452
Location
Malmö
Jag föredrar generellt Religon framför gudar i spel. Vi spelar ofta spel med låg magisk nivå även när vi kör fantasy. Jag är inte så förtjust i den typen av gudar som lägger sig i direkt i världen. Finns ju en massa bra fantasy litteratur där gudarna inte är en direkt faktor, så det är klart det går att spela den typen av spel.

Religon däremot är en mäktig politisk faktor som påverkar människor. Jag älskar iden med korrupta präster, kättare eller bara konflikter i hur man skall tolka den sanna gudens budskap. Ett problem som jag ofta stöter på är att varje land har sin egen religion vilket jag tycker känns trist, jag gillar att land och religion inte alltid hör ihop. Däremot kan man ha olika tolkningar av samma religion i mina världar.

Man kan såklart göra rollspel som ignorerar gudar och religion, One ring är väl ett exempel. Men på generell nivå tycker jag religion ger flavour till världen.
 

Mogger

Hipsteranka
Joined
12 Nov 2001
Messages
18,187
Location
Ereb Altor
Jag älskar religioner/gudar (i Fantasyvärldar) som gör settingen dynamisk och sätter RP, metafysiken och samhället i en kontext som gör allt lite roligare/intressantare. Det kräver lite jobb från alla inblandade men det är helt klart värt det! Religion genomsyrar ju allt!
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,873
anth;n322119 said:
Vad händer om man har högteknologi, superkrafter OCH gudar? Blir det kul eller blir det "kaka på kaka"?
Det beror helt på hur det görs skulle jag säga. Det kan säkert bli jättebra med intressanta kontraster mellan till exempel högteknologi/vetenskap och religion (Coriolis skulle kunna vara ett sådant spel men jag har lite för dålig koll för att kunna säga säkert), men också totalt vedervärdigt och obalanserat med extra allt.
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,637
Location
Ludvika
anth;n322119 said:
Vad händer om man har högteknologi, superkrafter OCH gudar?
Blir det kul eller blir det "kaka på kaka"?
Jag tyckte det var kul i Shadowrun. Och jag gillar ju verkligen Avengers-filmerna ;)
 

Bolongo

Herr Doktor
Joined
6 Apr 2013
Messages
4,300
Location
Göteborg
anth;n322119 said:
Vad händer om man har högteknologi, superkrafter OCH gudar?
Blir det kul eller blir det "kaka på kaka"?
Det blir väl RIFTS?
Eller kanske TORG?
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,191
Bolongo;n322140 said:
Det blir väl RIFTS?
Eller kanske TORG?
Det blir ju New Gods! Varför är det inte ett rollspel än?
 

luddwig

Lawful evil
Joined
30 Jan 2013
Messages
5,873
Efter lite betänketid skulle jag säga att de stora fällorna med religion och gudar i rollspel för min del är om spelet:
  • Blir för episkt.
  • Gör rollfigurerna till statister.
  • Styr för hårt hur rollfigurerna ska spelas.
  • Är märkbart moraliserande.
 

Zire

Swashbuckler
Joined
18 May 2000
Messages
3,137
Location
Umeå
anth;n322119 said:
(äventyr som går ut på att rollpersonerna ska få något jättemäktigt att lösa problemen är jättetråkigt)
Ohh.. men det går att göra helt underbara tvistar på!

Alltså där de ska sparka igång Refnatlul att få tummen ur och försegla Den Vanhelgade Klyftan. Men när de efter mycket om och men hittar guden så inser de att hen är fullständigt inkapabel att lyckas med konststycket och att de själva får improvisera en lösning och typ rädda världen, för en stund åtminstone.

Annars har jag svårt att klara mig utan religion i någon form i historisk setting. Jag tycker att det gör ganska mycket av SLPs synsätt på världen. Däremot så blir det ju väldigt uppblandat med själva kulturen, och den tycker jag är ganska kul att ta fram gradvis under spelet tillsammans med spelarna. Hur gör ni i eran by när X? Varför gör ni Y?

En organiserad kyrka (typ medeltida kristendom) tycker jag är svårare att använda och blir ofta en blek kopia. Det är lättare att börja i byarna och sedan spela sig fram till hur kyrkan fungerar "underifrån".
 

anth

Vetefan
Joined
24 Feb 2003
Messages
10,271
Location
Fjollträsk
Zire;n322151 said:
Ohh.. men det går att göra helt underbara tvistar på!

Alltså där de ska sparka igång Refnatlul att få tummen ur och försegla Den Vanhelgade Klyftan. Men när de efter mycket om och men hittar guden så inser de att hen är fullständigt inkapabel att lyckas med konststycket och att de själva får improvisera en lösning och typ rädda världen, för en stund åtminstone.
Det är helt OK. Det är motsatsen jag inte tycker om:
Rollspersonerna försöker förtvivlat försegla den vanhelgade klyftan och precis när de tror att de misslyckats och jorden ska gå under så kommer guden Refnatul och fixar biffen åt dem.
 

Staffan

Myrmidon
Joined
7 Jun 2000
Messages
4,228
Location
Lund
anth;n322119 said:
Så länge det inte är Deus ex Machina så. :)
(äventyr som går ut på att rollpersonerna ska få något jättemäktigt att lösa problemen är jättetråkigt)
Tja, jag kan tänka mig ett äventyr där man behöver förmå något extremt kraftfullt väsen att lösa ett väldigt stort problem kan vara skoj så länge (a) det är ett stort äventyr att släppa lös väsendet ifråga och/eller få det att göra som man vill, och (b) det samtidigt finns något spektakulärt för rollpersonerna att göra på ett mer personligt plan.

Exemplet jag kommer på är The Legend of Zelda: Majora's Mask. I spelet så håller månen på att kollidera med Termina. För att stoppa det måste man bege sig till templen i de fyra väderstrecken och befria jättarna (som typ är någon sorts gudar/titaner) som hålls fångna där av en förbannelse. När månen är på gränsen till kollision så åkallar man jättarna, som stoppar den. Men sedan måste man själv ha en episk fight med Masken, för att hindra den från att göra något liknande igen. Det är coolt som tusan.
 

Lupus Maximus

Tekniker
Joined
13 Jan 2012
Messages
2,746
Location
Stockholm
Själv kan jag tänka mig flera olika kombinationer, beroende på genre/setting/tema. Även om det finns gudar i en setting, så behöver det inte betyda att vanliga dödliga har tolkat saker rätt, så jag ser ofta religion och gudar som två olika saker.

Sedan kan gudarna i en setting vara "som människor, med superkrafter" eller ogreppbara och med tankesätt långt från vad vi kan föreställa oss.

Sedan kan religionerna baseras på vördnad och tacksamhet, tribut och offer för att inte drabbas av vrede, eller transaktioner.

Dock så tycker jag att religioner oftast är pinsamt dåligt utformat i fantasy.
 
Top