entomophobiac
Low Prep High Play
Mitt huvudsakliga problem med religion i rollspel är att det rätt ofta hanteras på ett väldigt dåligt sätt. Antingen är det en total ripoff på kyrkor, ritualer, och även symboler som olika inkarnationer av den kristna kyrkan haft, eller så är det någon variant av polyteistisk eller katolsk parodi, där det finns gudar/helgon tillägnade allt från tjuvar till brödrostar.
I den riktiga verkligheten så är ju religion ett symptom på något annat, trots allt. Behov av att förklara, att kontextualisera, att inge hopp eller skapa tillhörighet. Säkert finns hundra andra anledningar att olika trossystem uppkommit utöver det också. Vissa skulle cyniskt hävda att det bara rör sig om makt, i alla fall i institutionaliserad form.
Det enda rollspel jag egentligen tycker hanterar religion bra är Coriolis. Mycket för att religionen genomsyrar hela samhället och därför har en mycket centralare roll än i de flesta fantasyspel, där det nästan bara blir ett fält på rollformuläret som behöver fyllas i. I Coriolis är tron på ikonerna helt central för spelvärlden. Jag valde att tolka bönerna väldigt fritt, dessutom, och låta det vara osagt om omslag och mörkerpoäng var någon sorts "gud hör bön", för jag gillar inte de övernaturliga bitarna i den världen. Men just hur alla fraktioner och grupper måste förhålla sig till religionen och hur alla rollpersoner tror på religionen gillade jag skarpt.
Gillade även Gemini, som helt höll sig till en mörk tolkning av katolsk kyrka men inte gick in alls på detaljer, utan använde det för ritualens och vidskepelsens skull–spela på dina fördomar så blir allt bra, typ.
Spel som blir mellanting har jag svårare för. Spel som har religioner för att de råkade finnas på medeltiden, men vare sig gör dem särskilt centrala i världen, eller bara kopplar dem löst till något alignment eller liknande.
I den riktiga verkligheten så är ju religion ett symptom på något annat, trots allt. Behov av att förklara, att kontextualisera, att inge hopp eller skapa tillhörighet. Säkert finns hundra andra anledningar att olika trossystem uppkommit utöver det också. Vissa skulle cyniskt hävda att det bara rör sig om makt, i alla fall i institutionaliserad form.
Det enda rollspel jag egentligen tycker hanterar religion bra är Coriolis. Mycket för att religionen genomsyrar hela samhället och därför har en mycket centralare roll än i de flesta fantasyspel, där det nästan bara blir ett fält på rollformuläret som behöver fyllas i. I Coriolis är tron på ikonerna helt central för spelvärlden. Jag valde att tolka bönerna väldigt fritt, dessutom, och låta det vara osagt om omslag och mörkerpoäng var någon sorts "gud hör bön", för jag gillar inte de övernaturliga bitarna i den världen. Men just hur alla fraktioner och grupper måste förhålla sig till religionen och hur alla rollpersoner tror på religionen gillade jag skarpt.
Gillade även Gemini, som helt höll sig till en mörk tolkning av katolsk kyrka men inte gick in alls på detaljer, utan använde det för ritualens och vidskepelsens skull–spela på dina fördomar så blir allt bra, typ.
Spel som blir mellanting har jag svårare för. Spel som har religioner för att de råkade finnas på medeltiden, men vare sig gör dem särskilt centrala i världen, eller bara kopplar dem löst till något alignment eller liknande.
