Nekromanti Varför välja rollspel som kreativt uttryckssätt?

[entomophobiac]

Jag tror det funkar som rollspel om man tar ner valen på en ”Ett par i taget” nivå så att spelarna lär sig under kampanjen. Spelledaren måste kunna saker men spelarna kan bara dyka upp och vara noggrana med att lyssna och anteckna.

Jag vill dock påstå att det viktiga inte är detaljerna, utan individerna. Om du har högt värde i "Science the Shit Out of It" så rullar du dina tärningar för att experta dig igenom en jobbig situation—du behöver inte själv veta allt om att odla potatis.

 

[krank]

Jag vill dock påstå att det viktiga inte är detaljerna, utan individerna. Om du har högt värde i "Science the Shit Out of It" så rullar du dina tärningar för att experta dig igenom en jobbig situation—du behöver inte själv veta allt om att odla potatis.

Tja, så länge man är medveten om att man då vänder sig till en annan målgrupp än originalboken – vi som tycker att detaljerna och problemlösningen är tusen gånger intressantare än några individer, och som älskade att följa de exakta procedurerna.

Mitt största klagomål på filmen var ju att det blev för lite problemlösning med potatis odlade i bajs, och för mycket "individer som tycker och känner saker och relaterar till varandra". Det sköna med boken var ju just avsaknaden av andra karaktärer, och fokuset på det göttiga…

Jag tror definitivt att det jag tyckte var intressantast i boken skulle vara svårt att göra på ett bra sätt i rollspelsformat…

 

[APM]

Om vi är överens om att rollspel huvudsakligen är ett samtal - eller att det iaf har sin huvudsakliga styrka i samtalet - så blir ju frågan "Varför ett rollspel istället för bok/film?" ganska lätt: för att man som skapare vill att det ska finnas interaktion med åskådaren/deltagaren. Det ska vara en dialog inte en monolog. Anledningarna till att man vill det kan ju dock vara väldigt olika. Men just spel-aspekten av det här mediet ämnar ju till interaktion och då är väl en vettig följdfråga: "på vilket sätt blir upplevelsen jag försöker skapa bättre av att någon annan får vara med i samtalet?" det är väl samma överväganden som görs när det kommer till interaktiva konstverk t ex.

Men så I krank s fall verkar det onekligen som att svaret på frågan är :" för att han inte känner att han kan berätta en tillräckligt bra berättelse på egen hand för att den i hans ögon ska duga som en självständig berättelse". Och det är nog enkänsla jag själv också kan känna igen mig i och som också verkar angränsa till Zires tanke att deras kampanj är fet för dem men troligen inte för någon annan.

Och angående det som ceruleanfive skrev om att en annan bra fråga är "Varför är det ett spel och inte bara ett scenario?" tycker jag att man gott kan fråga sig ifall det inte lika gärna kunde vara ett. Brädspel eller dator-/tv-spel. Ofta när jag hör en pitch som låter "det är ett actionspel där man ska skjuta monster samtidigt som man blir jagad av en korrupt polisstryka" tänker jag "okej, är verkligen ett samtal bästa sättet att skildra de här actionladdade sekvenserna? Troligen inte. Det gör datorspel mycket bättre. Och brädspel har ju sina styrkor.

Men ja, bra frågeställning som verkligen borde ställas oftare!

 

[Mogger]

Om vi är överens om att rollspel huvudsakligen är ett samtal - eller att det iaf har sin huvudsakliga styrka i samtalet - så blir ju frågan "Varför ett rollspel istället för bok/film?"

Alternativt, "varför ett samtal och inte en blorb?" Tar man till sig 2097 s idéer så tvingas t.o.m Vincent "rollspel är samtal" Baker att ändra uppfattning.

Och då inser vi plötsligt att vi har för få rollspel/moduler/scenarion. Så jag vill ha fler spel!

Men som sagt, jag tycker frågeställningen är märklig.Det är "varför spelar ni inte fotboll istället?" Och svaret är att det nog finns ganska många rollspelare som spelar lite fotboll då och då. Och som låter sin kreativitet skapa en massa andra saker. Själv gör jag inte bara rollspel. Jag är kreativ. Jag gör en massa andra kreativa saker. Men när jag skapar rollspel så är det för att jag vill skapa rollspel. Annars hade jag gjort något annat.

Varför skriver vi trådar på forumet istället för att dressera hästar? Vi som verkar ha så mycket tid! Eller plockar skräp eller uppfinner något smart etc. Och det kanske vi gör, men vi skapar rollspel också.

Däremot håller jag med om att vissa rollspel kanske borde vara ett scenario istället, eller en modul.

 

[ceruleanfive]

Alternativt, "varför ett samtal och inte en blorb?" Tar man till sig 2097 s idéer så tvingas t.o.m Vincent "rollspel är samtal" Baker att ändra uppfattning.

Sidospår, men jo, blorb är också samtal? Spelledaren översätter prepp och tabellresultat till spelarna, spelarna berättar för spelledaren hur de vill interagera med fiktionen, spelledaren tolkar handlingarna och vidarförmedlar resultatet i fiktionen, etc?

Men som sagt, jag tycker frågeställningen är märklig.Det är "varför spelar ni inte fotboll istället?"

Jag håller helt med om liknelsen och just därför tycker jag att frågan är relevant.

”Hörni, jag har en idé till ett rollspel! Man spelar två dussin atletiska personer som är indelade i två lag. Sen försöker man springa efter en boll och få in den mellan två stolpar som står i varsin ända om en spelplan. Men man får inte använda armarna – förutom en spelare i varje lag.”

Då tycker jag spontant att det låter betydligt lämpligare att utveckla en idrott. Eller kanske ett brädspel. Men ett rollspel låter som fel medium för just den idén.

 

[APM]

Alternativt, "varför ett samtal och inte en blorb?" Tar man till sig 2097 s idéer så tvingas t.o.m Vincent "rollspel är samtal" Baker att ändra uppfattning.

Alltså vad menar du? Att ni inte samtalar när ni spelar blorb? Vad gör ni då? Skickar hemliga lappar?

 

[Mogger]

Alltså vad menar du? Att ni inte samtalar när ni spelar blorb? Vad gör ni då? Skickar hemliga lappar?

Du skrev att vi var överens om "att rollspel huvudsakligen är ett samtal - eller att det iaf har sin huvudsakliga styrka i samtalet". Jag är inte överens om det Jag har svårt att se att det skulle innebära att vi istället sitter tysta och skickar hemliga lappar. Var det verkligen en seriös fråga?

 

[Mogger]

Sidospår, men jo, blorb är också samtal? Spelledaren översätter prepp och tabellresultat till spelarna, spelarna berättar för spelledaren hur de vill interagera med fiktionen, spelledaren tolkar handlingarna och vidarförmedlar resultatet i fiktionen, etc?

Fast det var inte vad APM skrev Det jag menar är att samtal inte nödvändigtvis är spelandets "huvudsakliga styrka".

Jag håller helt med om liknelsen och just därför tycker jag att frågan är relevant.

”Hörni, jag har en idé till ett rollspel! Man spelar två dussin atletiska personer som är indelade i två lag. Sen försöker man springa efter en boll och få in den mellan två stolpar som står i varsin ända om en spelplan. Men man får inte använda armarna – förutom en spelare i varje lag.”

Då tycker jag spontant att det låter betydligt lämpligare att utveckla en idrott. Eller kanske ett brädspel. Men ett rollspel låter som fel medium för just den idén.

Även fast fotboll redan finns medan det inte finns några fotbollsrollspel? Visst, jag förstår ju att du drog ett exempel som du ansåg skulle vara särskilt olämpligt som rollspel, men man behöver inte vända på idéer speciellt många gånger för att se en hel del skön potential för rollspel.

Men seriöst, är det inte lämpligare att man gör rollspel om man vill göra rollspel? Frågeställningen gör ju att man misstänker att folk anser att det finns för många spel eller att vi som gör dem inte håller måttet. Att världen hade varit bättre om det gjordes färre rollspel. men jag tycker inte det.Jag förstår fortfarande inte varför jag skulle börja spela in film eller skriva romaner.

jag vill se rollspel om sumobrottning, fotboll (eller vilken idrott som helst) och en hel massa andra saker som vi ännu inte har utforskat!

 

[ceruleanfive]

Du skrev att vi var överens om "att rollspel huvudsakligen är ett samtal - eller att det iaf har sin huvudsakliga styrka i samtalet". Jag är inte överens om det Jag har svårt att se att det skulle innebära att vi istället sitter tysta och skickar hemliga lappar. Var det verkligen en seriös fråga?

Känner att vi är på ungefär samma nivå av förvirring. Kanske bäst att låta det vara, eller att starta en ny tråd. Men ja, man kan ju testa att rollspela utan samtal eller utan regelverk eller utan prepp – och se vilken variant som aktiviteten blir mest lidande av.

 

[APM]

Du skrev att vi var överens om "att rollspel huvudsakligen är ett samtal - eller att det iaf har sin huvudsakliga styrka i samtalet". Jag är inte överens om det Jag har svårt att se att det skulle innebära att vi istället sitter tysta och skickar hemliga lappar. Var det verkligen en seriös fråga?

Okej då förstår jag vad som inte funkade för dig. Som sagt, kanske ett sidospår men jag måste ändå fråga: håller du heller inte med om att rollspel är ett samtal? (oavsett vad du anser är rollspels huvudsakliga styrka)

 

[Mogger]

Känner att vi är på ungefär samma nivå av förvirring. Kanske bäst att låta det vara, eller att starta en ny tråd. Men ja, man kan ju testa att rollspela utan samtal eller utan regelverk eller utan prepp – och se vilken variant som aktiviteten blir mest lidande av.

Visst. Och for the record är det nu 3:e gången jag säger att jag aldrig har pratat om att samtal ska strykas från spelet. Jag vet inte var ni fick det ifrån, men om det är vad ni tror så förstår jag förvirringen

 

[Mogger]

Okej då förstår jag vad som inte funkade för dig. Som sagt, kanske ett sidospår men jag måste ändå fråga: håller du heller inte med om att rollspel är ett samtal? (oavsett vad du anser är rollspels huvudsakliga styrka)

Nej, jag håller inte med om att samtal nödvändigtvis är rollspelets huvudsakliga styrka. Vilket är ganska exakt vad jag nu har skrivit i 4 inlägg nu. Att prata är naturligtvis en stor del av att spela rollspel. Jag förstår inte hur det kan råda något tvivel om det.

 

[ceruleanfive]

Fast det var inte vad APM skrev Det jag menar är att samtal inte nödvändigtvis är spelandets "huvudsakliga styrka".

All right. Jag läste det som att du sa att ”rollspel är samtal” var en felaktig uppfattning.

Även fast fotboll redan finns medan det inte finns några fotbollsrollspel? Visst, jag förstår ju att du drog ett exempel som du ansåg skulle vara särskilt olämpligt som rollspel, men man behöver inte vända på idéer speciellt många gånger för att se en hel del skön potential för rollspel.

Det var ju ditt exempel, inte mitt...?

Men absolut, det går att göra rollspel av i princip allt. Och i många fall kan det oväntade bli riktigt bra.

Men seriöst, är det inte lämpligare att man gör rollspel om man vill göra rollspel? Frågeställningen gör ju att man misstänker att folk anser att det finns för många spel eller att vi som gör dem inte håller måttet. Att världen hade varit bättre om det gjordes färre rollspel. men jag tycker inte det.Jag förstår fortfarande inte varför jag skulle börja spela in film eller skriva romaner.

Håller med.

Med ovan sagt, i slutändan tycker jag givetvis att man får göra som man vill. Känner man för att göra ett rollspel oavsett så är väl det i sin ordning – bara man inte förväntar sig att andra ska tycka att det är lika relevant och existensberättigat som man själv kanske känner.

 

[APM]

Att prata är naturligtvis en stor del av att spela rollspel. Jag förstår inte hur det kan råda något tvivel om det.

Kanon! För jag tror nämligen att pudelns kärna ligger där någonstans. Om man accepterar idén om att rollspel är ett samtal så blir alla fiktiva skeenden som ska skildras i berättelsen ganska beroende av om de är roliga/lämpliga att skildra genom tal.

"jag sprang först till höger och sen fintade jag en motspelare och sen höll jag på att tappa bollen men sen fick jag tag på den, sen gjorde jag ett snyggt pass fram till en medspelare som sen sköt ett jävligt snyggt mål" gör sig helt enkelt mycket bättre på en fotbollsplan/tvskärm. Jag kan ha fel men jag tror att väldigt få hade varit intresserade av ett sådant spel. Sen finns det ju wrestling som pbta-spel så visst det finns säkert guldkorn även inom sport som funkar bra att skildra genom samtal.

Men det är där någonstans som jag tror att övervägandet huruvida något ska vara rollspel eller ej bör ligga.

 

[Mogger]

För jag tror nämligen att pudelns kärna ligger där någonstans. Om man accepterar idén om att rollspel är ett samtal så blir alla fiktiva skeenden som ska skildras i berättelsen ganska beroende av om de är roliga/lämpliga att skildra genom tal.
.

Jag har i typ 10 år sagt att rollspel är samtal. Men nu är jag inte lika säker längre. Alltså visst, man pratar ju en hel del, men jag tycker alltid att det är befriande när gamla sanningar ifrågasätts, för det betyder att det händer nya grejer. För två veckor sedan hade jag hållit med dig. Idag? Inte lika säker

Grejen är att det här kanske kan verka vara OT men jag upplever att TS menar att rollspel uttömt. eller åtminstone att de bra idéerna skulle översättas till något annat medium Vi behöver inte ett spel till (varför vi skulle behöva en roman till vet jag iofs inte) men rollspel utvecklas konstant! Därför måste vi skriva nya spel!

Nu har vi exempelvis sedan AW skrivit en massa spel som är samtal, eller som utgår från den premissen. Snart kommer vi börja utgå ifrån en annan premiss.

 

[luddwig]

...händer det inte att ni spelskapare anar att er idé skulle funka minst lika bra i något annat format?

Jag har skrivit detta förr, men det passar in här också. Det som händer då och då är att jag läser äventyr/kampanjer som andra skrivit och tänker att de passar dåligt för mitt sätt att spela rollspel, men att de hade kunnat bli intressanta romaner.

 

[APM]

Jag instämmer med luddwig , och det är mer så jag läser trådstarten.

Som du skriver Måns så tycker även jag att det är bra att gamla sanningar ifrågasätts. Jag tänker att det dock är svårt att komma ifrån att man huvudsakligen interagerar med fiktionen genom samtalet. Visst så finns det andra symboliska grejer du kan göra som blir något i fiktionen men oftast så är det så att det som inte sägs i samtalet inte riktigt blir en del av fiktionen.

Jag kom att tänka på brädspel och magic. Visst kan de spelas utan samtal, men alltsom oftast spelar man spelet som ett samtal också. Det är mer när det är stora turneringar som samtalet brukar avstanna och ersättas av gester, knackningar och annat. Och visst skulle rollspel också kunna ta en sådan vändning, men jag tror aldrig att folk kommer uppskatta den sortens rollspel på samma sätt som nu. Det är därför jag menar att samtalet är rollspelens unique selling point. Det är det som det gör bättre än andra medier.

 

[Mogger]

Jag instämmer med luddwig , och det är mer så jag läser trådstarten.

Jag med, och då blir den egentliga frågan "varför skriver ni spel jag inte gillar?" Vilket inte riktigt känns som ett relevant ämne

Som du skriver Måns så tycker även jag att det är bra att gamla sanningar ifrågasätts. Jag tänker att det dock är svårt att komma ifrån att man huvudsakligen interagerar med fiktionen genom samtalet. Visst så finns det andra symboliska grejer du kan göra som blir något i fiktionen men oftast så är det så att det som inte sägs i samtalet inte riktigt blir en del av fiktionen.

Jag kom att tänka på brädspel och magic. Visst kan de spelas utan samtal, men alltsom oftast spelar man spelet som ett samtal också. Det är mer när det är stora turneringar som samtalet brukar avstanna och ersättas av gester, knackningar och annat. Och visst skulle rollspel också kunna ta en sådan vändning, men jag tror aldrig att folk kommer uppskatta den sortens rollspel på samma sätt som nu. Det är därför jag menar att samtalet är rollspelens unique selling point. Det är det som det gör bättre än andra medier.

Det här låter som ett missförstånd. Det är inte alls det här jag pratar om men det får vi nog ta i en annan tråd nån gång.

 

[Tre solar]

Jag har tänkt på detta flera gånger när jag läst spel på sistone. Varför är detta ett spel och inte något annat. Flera av Kranks tidigare spel känns till exempel - och detta menar jag som en stor komplimang - som att de skulle varit fetare som kortromaner än som rollspel.

Men det är väl för att du läser rollspel som skönlitteratur? Då är det såklart att de skulle funka bättre om de faktiskt varit skönlitteratur.
Precis som att den som spelar rollspel vill att alla IP ska bli till rollspel.

 

[Vimes]

"Rollspel är samtal". Say what now? X (en sak) är aldrig Y (en annan sak). X är X. Det är klart att det finns överlapp mellan aktiviteten "spela rollspel" och aktiviteten "samtal", men det är ju inte samma sak. På vilket sätt hjälper "rollspel är samtal" någons förståelse av något? Eller menar man snarare att "rollspel är mer som ett samtal än som ett spel"? Sedan tror jag man måste skilja på rollspel å ena sidan och spela rollspel å den andra.