Nekromanti Varför valde ni rollspelet?

[Rickard]

Nu kan det här bli en fråga som skulle generera långa svar, eftersom vissa köper rollspel endast för att läsa dem, så därför begränsar jag mig frågan till att endast gälla de spel som ni faktiskt spellett*.

Drakar och Demoner
Brorsan lirade det och slet med mig när jag fortfarande var oförstörd och på den banan började det.

Deadlands
Jag minns faktiskt inte. Det var tiden innan jag kom till forumet, så jag kan inte ha hört det här. Anledningen till varför jag vågade köpa mig ett engelskt rollspel var för att en av spelledarna i gruppen redan hade köpt Shadowrun och jag insåg att det gick bra att spelleda ett engelskt rollspel. Jag var 18 när jag köpte spelet.

In the Dark
Jag letade efter ett actionrollspel som jag hade tänkt att förlägga i framtiden men orkade inte göra ett rollspelssystem. Från början hade jag modifierat Deadlandssystemet men det kändes omständigt. Därför kollade jag igenom rollspelen här på Rollspel.nu och hittade In the Dark som jag började modifiera och gjorde ett rollformulär till. Jag spelade aldrig det, men jag spelade In the Dark med sina orginalregler och -scenarion. Ett egenskrivet och improviserat scenario blev dock riktigt actionladdat.

Feng Shui
Letandet efter actionrollspelet lades i träda. Men en dag visade brorsan mig en sida om ett spel som handlade om actiongenren och när jag läste igenom förmågorna som fanns så blev jag fast. Jag spontanköpte spelet på LinCon och har aldrig ångrat köpet.

/Han som grämjer sig för att han inte minns varför han köpte Deadlands, eftersom han minns att han köpte grundbok och expensioner till spelet på en gång för 1200 utan moms

* Era egnaskrivna rollspel gills inte.

 

[Organ]

Rollspelet valde mig (nt)

NT = Norrköpingsk tupé

 

[Johan K]

Drakar & Demoner

Varför ?
Jo, det är väll som så att det var bland det första som man började lira & därigenom åxå sl:ade. Så det har hängt med i bara farten, så att säga. Su nu har man ju hunnit med att averka några DoD-versioner..

Star Wars

Åxå ett spel som hängt med sedan begynnelsen.
Så det har åxå hängt med i bara farten, utan att men egentligen slutat att spela det. Har bara haft olika långa stopp med detta spel.

 

[quisling]

"Nya" Mutant
1989 års upplaga spelade jag och spelledde eftersom några vänner till mig redan spelade just det spelet. Därifrån trillade det på. Själv ägde jag ett ospelat mutant av den gamla versionen från 1984 som jag aldrig riktigt spelat.

Drakar och Demoner
Det gav sig självt när 1991 års upplaga släpptes, nyhetens behag för oss alla i spelgruppen som redan spelade äventyrsspels mutant. Att spelet sedan visade sig vara väldigt bra och att det fanns mängder av produkter släppte (och släpptes ännu fler) gjorde att det höll länge för oss som dåförtiden inte skrev egna äventyr/kampanjer.

Kult
Spelet lockade från första gången man kom hem och bläddrade i de osunda bilderna och texterna och kom att spelas en hel del genom åren. Liksom många andra av de svenska spelen köptes det ursprungligen för att det det var nytt och på svenska.

Mutant Chronicles
Efter att aldrig riktigt ha spelat mutant rymd så blev det desto mer av Mutant Chronicles. Dels var det grymt med häftiga rustningar och röj mot legionen, men senare lockade istället frilansspelandet. Kopplingen till kult tyckte båda vi som spelledde var till stor glädje eftersom det var ett av våra favoritspel. Inköpet åter för att det var nytt och på svenska.

Wastelands
Spelet fanns där och var på svenska. Det blev spelat, till skillnad från western och khelatar som väl var ungefär samtida (?), tack vara min och en väns stora fascination för "de överlevande" - pocketboksserien.

EON
Det var nytt, och på svenska Men allvarligt talat så ratade vi spelet efter första speltestomgångarna då regelsystemet var så olikt de vi tidigare spelat. Spelarna (och spelledaren) fann det otympligt och orealistiskt efter några tolkningar som gjorde att tvåhandssvärden bara rispade och skar öronen av folk, istället för den hederliga gamla dräparskadan på 2T10+2... Spelet togs upp igen i samband med att vi kände oss mätta på drakar och demoner ett antal år senare, då fanns dessutom fler supplement att tillgå, däribland magiboken och asharien-modulen.

Neotech
Spelet introducerades mig veterligen av en kille som var inne på cyberpunk och Gibson, men det föll oss aldrig riktigt i smaken och var dessutom behäftat med ett groteskt omslag och vedervärdiga illustrationer. Vi spelade det trots allt lite grann men 1999 när nästa utgåva kom var det ett helt nytt spel och flera kampanjer klarades raskt av till den utgåvan (som vi gav en chans efter att ha spelat så mycket eon).

Mutant UA
Jag hade som sagt haft ett första mutant i min ägo i alla år, men vi hade bara testat det någon gång. Nu kom det åter och jag var extremt lockad efter att genom åren ha samlat på mig i stort sett allt till den gamla utgivningen (mutant, mutant 2, efter ragnarök och äventyren) utan att ha fått spela det. Lite övertalning och sedan var vi igång till allas stora förtjusning.

Några andra spel har också spelats av nyfikenhet genom åren, men inte fastnat (Chock, AD&D, Star Wars m.fl), så de ska vi väl inte gå in på eftersom det då blir till att diskutera anledningen till att vi inte spelat dem.

 

[Rickard]

"Jo, det är väll som så att det var bland det första som man började lira..."
Men hur kom det sig att det blev DoD? Likadant med Stjärnornas Krig. Varför?

/Han som är intresserad av hur tankebanan gick, även om det kanske inte fanns fler rollspel tillgängliga

 

[Krille]

De rollspel som jag faktiskt kommer ihåg anledningen till att jag började spela är ungefär följande:

Star Wars d20

Det var dags för en ny kampanj, och Star Wars d20 hade just kommit ut. Eftersom Star Wars d6 var nerlagt så beslutade jag mig att hoppa på produktlinjen som det faktiskt skulle komma produkter till.

Star Wars d6

Första gången, enbart för att det var Star Wars.

Andra gången, för att Star Wars d20 sög getballe, men jag ville spela Star Wars igen.

Star Frontiers

Coola killar spelade utrikiska spel. Klart jag måste ha ett utrikiskt spel.

Kult

Det var ju grejen! Alla spelade det!

Pendragon

Efter rekommendation från en kompis. Dessutom var jag inne i en SCA-sväng då.

Usagi Yojimbo

...det var Usagi Yojimbo, ju!

Albedo RPG

...det var ju Erma Felna, ju!

GURPS

Alla kunde det, och det hade allt. I alla fall vad gäller volym.

TORG

Det gavs ut av West End Games, som gjorde Star Wars d6.

Shatterzone

Det var samma system som TORG, fast i rymden.

Ars Magica

Ungefär samma som Pendragon, fast det var en annan kompis.

Mutant

Jag hade spelat Drakar&Demoner i ett par år, och nu kom ju ett nytt skitfräckt rollspel som till och med hade en artikel i Sinkadus 2. Klart jag måste ha det!

Cyberpunk

William Gibson.

Castle Falkenstein

Samma grabbar som gjorde Cyberpunk.

Mekton Z

Jag hade fått tag på Jovian Chronicles, då en modul till Mekton Z, och ville begripa vad det handlade om.

...åsså fanns det säkert skäl till att jag köpte och spelledde en klase andra spel också, men det minns jag inte utan hjälp av min spelhylla.

 

[Mekanurg]

Traveller Classic
1977-78 fanns det få rollspel att välja på. Jag tyckte det var tråkigt att vara SL i D&D, medan Traveller erbjöd det slags öppna SF-setting som passade mig som handen i handsken. Här kunde man vara frihjulande äventyrare med eget skepp i bästa Heinlein/Asimov/Niven+Pournelle-stil. Cosmos has few limits. Kampanjen varade i fyra år (1978-82) och tog slut när jag flyttade till Lund. Heinlein sammanfattade stämningen bra så här:

The arching sky is calling
Spacemen back to their trade.
All hands! Stand by! Free Falling!
And the lights below us fade.

Outride the sons of Terra
Far drives the thundering jet,
Up leaps the race of Earthmen,
Out, far, and onward yet ----


Space 1889
Sedan barnsben har jag gillat Jules Vernes böcker, Conan Doyles mysterier, Fången på Zenda och Bracketts visioner av ett poetiskt Mars (t ex Sword of Rhiannon). Här kunde jag förverkliga allt detta på ett och samma ställe -- just get going! Kampanjen kördes sporadiskt i ca 12 år (1990-2002) och var en sann njutning

Eller för att på nytt citera Heinlein:

As Time and Space come bending back to shape this star-specked scene,
The tranquil tears of tragic joy still spread their silver sheen;
Along the Grand Canal still soar the fragile Towers of Truth;
Their fairy grace defends this place of Beauty, calm and couth.

Bone-tired the race that raised the Towers, forgotten are their lores;
Long gone the gods who shed the tears that lap these crystal shores.
Slow beats the time-worn heart of Mars beneath this icy sky;
The thin air whispers voicelessly that all who live must die ---
Yet still the lacey Spires of Truth sing Beauty's madrigal
And she herself will ever dwell along the Grand Canal!

 

[Johan K]

Men hur kom det sig att det blev DoD? Likadant med Stjärnornas Krig. Varför?

Därför att det var de spel fasn i vår närhet just då.
Tror att vår leksaksaffär hade dessa spel inne då & på den vägen var det. Vi hade dels läst lite fantasy, blivit intreserade av det & sedan så var det en av mina polare som httade just DoD & vi blev nyfikna på det. Resten är historia..

 

[Rising]

därför begränsar jag mig frågan till att endast gälla de spel som ni faktiskt spellett*.

¨

Smart. Det gör allt mycket intressantare. Jag gör ett urval:

Drakar och Demoner och Mutant
De var rätt givna. Jag hade fått provspela dem båda, och jag kände inte riktigt till något sätt att lära mig om eventuella andra rollspel. När jag köpte DoD tror jag inte ens jag visste om det öht fanns andra rollspel.

Chock
Jag vette fan... Jag tror att jag hade börjat få lite koll på rollspelshobbyn; kanske köpt min första Sinkadus och så där... Hade märkt att det fanns ett tredje rollspel (från Äventyrsspel, vilket då var =rollspelshobbyn), helt enkelt.

Expert och Gigant
Köptes i en samling om jag kommer ihåg rätt. Valet var enkelt; folk var helt begeistrade över Expert och jag hade hört så mycket gott om det. Dessutom var allt material till DoD i Sinkadus nu uppdaterat till Expert.

Chronopia
Det var ett lite svårare val, eftersom jag vid tidpunkten inte riktigt spelade rollspel. Det kändes helt enkelt fräscht med en ny utgåva som såg så annorlunda ut än vad DoD brukade vara, och nu ville jag dessutom vara med från början (hade missat Mutant Chronicles).

Kult
Det var nog artikeln Golabs tjänare i Stockholm i en Sinkadus som sålde spelet till mig. Det var helt enkelt väldigt, bra läsning och det gjorde mig väldigt nyfiken på hur själva spelet kunde vara.

Vampire Dark Ages
Mitt Vampireintresse var rätt lågt innan jag såg TV-serien The Masquerade. Det jag gillade var klanerna, och när jag bläddrade bland böckerna i SF-bokhandeln så såg jag att det fanns fler klaner med i Dark Ages-boken, så det blev att jag köpte den.

Gondica
Hade slutat spela rollspel, men jag tror det var på SF-bokhandeln jag såg någon liten papperslapp som gjorde reklam för Gondica och Western. Glad över att få se Anders Blixt's namn så gjorde jag en sökning på nätet, kom till hemsidan och läste igenom några av deras gratisutskick. Jag vill minnas att det var någon text om glas som fick mig fast. Det stod nämligen om något järnglas som var helt transparent, men mycket tåligare än vanligt glas. Ett problem var dock att det med åren kunde börja bli brunfärgat av rost.

En rätt meningslös liten grej i världen, men ändå en liten knorr som jag tyckte kändes smart och som det var enkelt att väva in i beskrivningar när man väl spelade. Det var i alla fall det där korroderade glaset som gjorde att jag köpte spelet och började spela rollspel på nytt.

Så där köpte jag spelet enbart pga ett reklamutskick och en gratisgrej på hemsidan. Där lönade sig reklamen.

Changeling
Det var faktiskt enbart furryporr som gjorde att jag fick upp ögonen för spelet.

 

[wilper]

Drakar & Demoner.
Det var standard, spelade man rollspel spelade man DoD.

Drakar & Demoner - Samuraj.
Jag hade läst ShoGun och ville ha det lika coolt i rollspelet, och det blev lika coolt, iaf i mina ögon.

Gemini.
En polare pratade sig varm för det, och så var det billigt hos Kornella några år senare. Köpte det och insåg att jag missförstått polaren helt. Men coolt var det på sitt eget vis och jag har dragit igång en minikampanj, som dock dog ut när spelare började flytta från stan.

Mutant (Gamla).
Införskaffat på senare år eftersom det var så coolt när jag var ung och hade Gemini-fantasten som spelledare.

Mutant (Nya).
När jag skulle köpa Mutant så hade det precis kommit i ny utgåva så jag fick köpa det istället för den gamla var slut. Kände inte riktigt igen mig, men spelet var ju trevligt på sitt vis och blev spelat en hel del under högstadiet.

Västmark.
Jag hade varit med och "speltestat" när Krille släppte de tidiga versionerna genom FidoNet. Så var det några som gjorde mjukpärmskopior så jag köpte ett bara för att få in spelet i hyllan. Spelledde det ett spelmöte, blev osams om reglerna och diskussionens vågor gick höga, fick avsmak för spelet efter den händelsen så det står oanvänt numera.

Wastelands.
Grannen spelledde det, så jag köpte ett eget ex efter en tid, det är en trevlig värld men reglerna är lite väl tunga för mig. Samma granne spelledde också SRR, även det har jag köpt, men aldrig spellett.

Call of Chtulhu.
Läste recensionen av det i Sinkadus och tyckte att det verkade coolt, men blev avskräckt av varningen för nivån på språket. Så fick Kornella in det och jag fick köpa billigt, läste och gillade. Första gången jag spelledde på konvent så hade jag DeBracy som spelare, fast vi kopplade inte det förrän långt senare.

Cyberpunk 2020.
Jag hade läst om spelet i någon tidning, Rubicon? Kornella. Köpte. Vedervärdiga bilder, men jag gav det en chans och spelledde en kväll, nu står det oanvänt dock. Vi spelar Nya Mutant istället när jag är på CP-humör.

Mega Traveller.
Köptes för att jag gillade Twilight 2000 från samma företag, och det var fina bilder på böckerna, vilket man kunde se i reklamfoldern som följde med i Tw2k-boxen. Jag spelledde det en del i högstadiet, men jag fick nog aldrig ordning på skadereglerna ordentligt.

Rolemaster.
SRR-spelledaren nämnd ovan körde rätt friskt med expansioner från Rolemaster så jag hade haft lite kontakt med det, och så hade det ju rykte om sig att vara oerhört svårt och komplicerat, så det köptes och spelades en del, itne så mycket men tillräckligt för att vi skulle kunna säga att vi spelat det.

Twilight 2000.
Recension i Sinkadus, om ett spel som handlade om KRIG! ASCOOLT! I samma veva tyckte fadern att jag borde lära mig bättre engelska så han erbjöd sig att betala om jag var nyfiken. Beställde från Midgård, precis samtidigt som GDW gick från första till andra upplagan. Så jag fick ett brev från Midgård först där de bad mig ringa upp, och så fick jag frågan om jag ville ha den nya utgåvan istället. Pappa betalar -> givetvis! Spelades oerhört flitigt under högstadiet, min absolut längsta sammanhängande äventyrssvit är i det spelet, och det är idel varma minnen från de spelmötena.

The Morrow Project.
Stod med i någon uppräkning av postapok-spel i Sinkadus. Köptes baserat på det, och läste igenom det. Det suger verkligen regelmässigt, men det tog en timmes spel innan vi gav upp så det kvalificerar för den här listan iaf.

Universalis.
Dnalor visade hur man spelar det på ett av mina ultrasmå sommarkonvent, lärde mig reglerna och spelade en hel del med goda vänner i tid och otid innan jag beställde lite spel från jänkarland, såg att de hade Universalis också så jag köpte ett ex bara för att få boken i hyllan.

Vampire.
VAMPIRE SUGER! Tyckte jag, men Dark Ages Mage verkade rätt intressant så jag var ju tvungen att köpa Vampire också. Sedan hamnade jag i en Vampire-frälst grupp och spelade lite med dem och hade roligt, de värdelösa reglerna till trots. Och nu i somras så spelledde jag några äventyr för det gänget också och hade rätt trevligt.

 

[walium]

Drakar och demoner
Det var vad som fanns tillgängligt och vad de mer erfarna spelarna i gruppen hade erfarenhet av. Idag minns jag inte mycket av vad vi spelade och av vad jag spelledde. Mestadels egna påhitt av tveksam orginalitet vill jag minnas och så kom vi rätt långt med "Den nidlänska reningen". Och så blev jag osams med spelarna för att jag tyckte att de var oseriösa.

Cyberpunkt Mutant
Vi beställde Mutant strax efter att vi börjat med DoD och räknade med att få den första utgåvan som var den enda som vi kände till. Men vi fick den cyberpunkiga versionen istället som var rätt ny då vill jag minnas. Spelledde i stort sett bara köpeäventyr.

Stjärnornas krig
Jag köpte den version som Äventyrsspel hade översatt och köpte och spelledde ett officiellt äventyr på Tatooine med någon förrymd rebellgeneral eller något annat i den stilen. Inget spel som vi spelade mycket av och jag tror aldrig att vi riktigt greppade det fullt ut.

Kult
En av de äldre spelarna fick Kult andra utgåvan i julklapp och vi såg det som ett mörkt och mycket allvarligt spel. Men vi spelade det som ett enkelspårigt splatterspel. Jag tror att vi var för unga och omogna för att på allvar förstå spelets mörkare sidor utan det urartade istället till vapenrunkeri och action. Inlede en massa äventyr som aldrig avslutades och spelledde "Svarta madonnan" under det sista året i gymnasiet. Spelarna hade kul, men jag tyckte att det var ett rälsat och ganska tråkigt äventyr som premierade våldslösningar.

Eon
Eon var allt som inte DoD var i våra ögon, det vill säga nytt, fräscht och realistiskt. I samband med att Chronopia kom ut så övergav vi äventyrsspel för Neogames. Eon blev vårt nya basspel. I princip så fortsatte vi dock med samma sort menlösa och rälsade kampanjer i en ny miljö och med nya regler. Jag spelledde "Sorgernas brunn" och inledde återigen en massa kampanjer som aldrig avslutades.

Wheel of Time
Min första egentliga kontakt med D20-systemet konstigt nog (med undantag för datorspel som Baldurs Gate). Flera i gruppen var fans och flitiga läsare av Robert Jordans verk. Jag inledde en egen liten kampanj och fortsatte sedan med en lätt modifierad version av det officiella äventyr som släpptes som enda produkt förutom grundreglerna.

Western
Jag spelledde introäventyret och blev osams med en av spelarna för att jag ansåg att han gestaltade sin karaktär på ett otrovärdigt sätt. Blev ingen mer Western efter det. Har försökt starta upp kampanj här i Linköping, men det är ett ganska svårspelat spel.

Mutant: Undergångens arvtagare
Jag har spellett några korta äventyr i Linköping mest för att demonstrera spelet.

Wfrp
Jag har spellett en grupp igenom de inledande tre delarna av "Enemy within" kampanjen.

Sedan finns det en del tillfällen då jag har kombinerat regler (Fate, Västmark; Skymningshem: andra imperiet) och värld (Trudvang; Planescape) ifrån olika rollspel och spel som jag bara har spellett på konvent (Västmark, Götterdämmerung (jag har iofs spellett ett konventsäventyr till GD för min ordinare spelgrupp, men det gav inte direkt mersmak), DoDT). Som ni ser så har jag en enorm White Wolf lucka i mitt spelledande även om jag äger Exalted.

 

[Lycan]

Woopi...

Eon
Hade köpt Mutant Chronicles och kikat på Chronopia någon gång under mitten av nittiotalet. Tilltalades av Eons mer "seriösa" framtoning när det kom. Ville egentligen hellre spela MERP, men det ville ingen annan.

Chronopia
Efter många år läste jag slutligen böckerna och fann dem mycket underhållande.

Vampire
En ond boråsian lurade hem oss till sig och tvingade oss att dricka blod och ha sex... Och det var så roligt att få XP (efter allt eonande) att vi fortsatte.

Sedan har jag knappt spelat något annat rollspel "by the book".

 

[Björn_UBBT]

Tar endast med spel som jag själv köpt och inte de spel jag har ärvt.

Drakar och Demoner Chronopia
Hade spelat äldre versioner av Drakar och Demoner. Men jag ville ha ett mer "avancerat" spelsystem. Jag tyckte även att Chronopia verkade "vuxnare" av någon anledning.

Drakar och Demoner 91
Tröttnade på spelvärlden i Chronopia, men jag ville ändå behålla regelsystemet. Efter att ha spelat DoD 91 så blev jag genast intresserad av spelet.

Call of Cthulhu
Därför att att många människor har rekommenderat spelet och så hade jag blivit facinerad utav Lovecrafts skriverier.

 

[kängtrollson]

DoD 91
För att det var den version som lek o hobby sa att man skulle köpa.
hatade den.

DoD 3 Köpte för att skolans busschafför rekomenderade det.
Var det som fick mig att skapa min första kampanj. Älskar det.

Chronopia. Spelledde intro äventyret. Syrran fick det av mig, jag fick tillbaka det.

Mutant, alla upplagor.
Världens bästa sci fi, apokalyps, fabel rollspel!
Classic och 2089 köptes begagnade för 300:- (1993) Så jag klagar inte.

TMNT, Bra, men dåligt. Har spelats en hel del.

D&D (klassiska)
Fint spel som man är tvungen att ha.

En Garde! (Fast det har ju redan framgått)

Elfquest. Köptes när jag var galen i serien (i början av 90 talet)
Har bara spelats ett fåtal gånger.)

 

[vandraren]

Chronopia

Spelet valde mig i och med att jag fick det i julklapp när grundboken precis släpptes 1994. Det var mitt första rollspel, alltså var det kärlek från första ögonkastet. Det har varit flera omgångar med Chronopia sedan dess, senast för två år sedan. Och vem vet, snart spelar vi kanske igen?

Drakar och Demoner -91

Parallelt med Chronopia inhandlades i rask takt allt till Ereb Altor. Vi bestämde att Chronopia låg långt i öster, bortom Akrogal (långt innan modulen Altors baksida släpptes). Sen köpte RP några luftskepp och seglade ut på äventyr i både Chronopia och Ereb. Ereb och Chronopia har för oss alltid varit intimt sammankopplade. Det var i den gyllene eran, vi spelade så ofta vi bara kunde och snackade rollspel på alla raster i skolan. Det var mellan- och högstadiet och det var underbart! Sedan dess har -91an alltid återkommit med jämna mellanrum ett otal gånger. Vi spelar det än idag.

Mutant Chronicles

I samma veva som vi spelade Chronopia och -91an så spelade vi även en hel del MC. Tyckte det var coolt med megakorpar och krig mot legionen men även mellan företagen. Att spela frilansare var ju också rätt ballt. En kompis till mig spelledde till en början, men jag tog över efter ett tag. Vi köpte den "nya" grundboken. Fastän det är en cool värld har vi aldrig spelat särskilt mkt faktiskt. En annan kompis har även varit SL.

Kult

En kompis köpte det och spelledde det, mkt rolig kampanj. Höll på ganska länge. Roligast var att interagera mellan alla galna RP, äventyren var rälsade och ganska tråkiga. Det var bara att slå på alla hemskheter. Sedan tog jag över, men vi har aldrig spelat det i långa perioder.

Eon

Köptes ungefär samtidigt som Kult. Blev vårat nya grundspel tillsammans med -91an. Många kampanjer har det blivit genom åren, ännu mer de senaste åren faktiskt. Har för närvarande en kampanj på is sedan ett halvår, som kanske snart återupptas. Ett nytt levande fantasy-spel med många supplement. Det tilltalade oss. Dessutom bra spelvärld med många intressanta plot-hooks.

Gemini

Köptes när det kom ut i boxen, 1999 tror jag det var. Vi kände att det skulle vara coolt med lite omväxling, och dark fantasy hade vi aldrig spelat förr. Dessutom kom spelet i en box som såg ut som brädspel, det var lite annorlunda det med. Jag har SL:at det till och från, men det har aldrig blivit mer än så. Jag är dock övertygad om att det blir mer snart.

Exalted

Ville prova engelskt rollspel. Spelade två gånger och tyckte det sög.

 

[Pom]

DoD1: Det var spelet som fanns i de affärer jag kände till då. Hisnande koncept (mitt första rollspel), men inte mycket inspiration i själva spelet. Moddade det till att bli mer level-baserat.

DnD (Basic-Immortal): Hade hört namnet och när jag hittade en affär som sålde det föll jag pladask. Så här snyggt, inspirerande och lättanvänt kunde alltså rollspel vara.

AD&D: Companion Set till DnD dröjde med att komma till Sverige, så vi prövade på detta. Oslagbara utsidor, förvirrande och lite trista insidor. Det blev vårt primära rollspel under många år, men bortsett från bredden längtade vi ibland tillbaka till det stiliserade och välbalanserade DnD.

DoD Expert och Gigant: Många kompisar spelade det, så ibland spelledde jag. Men det blev aldrig någon favorit.

MERP: Sagan om ringen. Måste ju pröva. Roliga krits och (tycktes det) välgenomtänkta kampanjmoduler. Bra implementering av färdigheter och levels.

Rolemaster: MERP tog slut vid lvl 10. Alla NPC man hört talas om var över lvl 10. Saken var klar.

Mage: Nyfiken på hur de balanserade regler för att göra i princip allting köpte jag det, bara för att finna att de inte gjorde det. Snygga bilder och ord, råddigt system, kampanjen blev kortlivad.

DnD 3E/3.5: AD&D med DnDs balanskänsla och konst? Saken var också här klar. Men reglerna var mer olika sina föregångare än vi väntat oss. Primärspelet nuförtiden.

 

[Eva Florén]

Vägen till sanningen

Jag har endast vid ett fåtal valt vilket rollspel som ska inköpas, men spellett ett flertal. Så det är svårt att säga att jag verkligen valde... men om vi ska kika på det från sanningens perspektiv.

Sagan om Ringen
Var ett självklart val. Ja det var helt enkelt ingångsvägen till spelmissbruket. Till att börja med så efterlyste jag i Sinkadus (när den fortfarande var en tidning inte en plansch) folk som kunde lära mig spela rollspel - eftersom jag då tillhörde Forodrim-Stockholms Tolkienförening så var valet av spel självklart - Sagan om Ringen. Det hela ledde till att jag inom något år från efterlysningen var förlovad med en rollspelsinbiten ung man (ja han var ung då juh!)
Det ena ledde till det andra, jag ville prova att spelleda och bland de första jag spelledde var just Sagan om Ringen. Idag avskyr jag regelmotorns seghet (Förenklad Rolemastermotor), men då var den fascinerande och jättekul.

Drakar och Demoner
Det hela måste ses ur horisonten, jag lärde mig spelleda de spel som fanns i hushållet och om sanningen ska fram så låter jag gärna andra hålla i de mer komplexa reglerna. Nu har ju Drakar och Demoner inte så mycket sådana och som sådant spel så gillade jag det mycket fort... Men jag lärde mig aldrig något om världen, utan det blev min egen tolkning på ämnet... och ja... det har väl fortsatt så.

Rolemaster
Maken utvecklade förenklade saker på datorn för uppslag och själva spelandet är ju inte så svårt när man väl kommit över härket att slå upp rollpersonen och gå upp i Rang. Men återigen, det var ett spel som fanns i familjen... och ja, jag hade ju lärt mig reglerna via maken och ja... det är ju relativt lättspelat även om det är såååå seeeegt.
Tabeller, tabeller tabeller. Fem pärmar med tabeller vid varje speltillfälle. *sucka*

Mutant (Berlinhärket och de där städerna!)
Jag tog återigen över något som redan fanns i hushållet. Reglerna enkla (med något undantag) och smidiga trots allt. Världen med lite korrigerande och fuskande efter eget kynne och jag lyckades göra en lååång kampanj... *smakar på det igen*... en kampanj som vi spelade i över ett år med regelbundna speltillfällen. Jag rider fortfarande med stora lagrar efter den... men den ligger dessvärre i det förflutna... hm. Men saken är den, att även om mutant redan fanns i hushållet hade jag kommit så långt att jag valde det spelet och den spelvärlden och kom att acceptera den.

Skuggornas mästare
Detta fanns i gömmorna också och jag valde det på samma sätt som jag valde mutant. Det tilltalade mig att det var ett spel som utspelade sig i "vår" värld och det gjorde det lättare att komponera ihop historier... med övernaturliga inslag. Systemet var återigen enkelt...

Kheelataar
En annorlunda fantasyvärld lockade mig till spelet som också fanns i lådorna med spel från maken. Jag kom att gilla världen skarpt och spelade ett antal vändor med närmaste vännen Mattias och med maken. Men krisen kom när jag skulle spelleda det för hela gruppen... katastrof är ordet och sedan dess har jag inte spellett det igen.
Spelet i sig är trevligt, världen annorlunda än standardfantasy och det tilltalar mig fortfarande.

Någonstans här i min ledande roll så kom en gränsdragning. Jag började vilja utveckla ett eget spel och kom av mig... varför är mycket enkelt när jag nu så här efteråt rekonstruerar det. Jag är mer intresserad av spelvärlden än av regelkonstruktion. Nämnas kan mina upprepade efterfrågningar om dräkt, matskick, djur och växtliv... Allt tyder på ett särintresse för världen... inte regler i sig. Även om jag är mycket för REGLER rent att de ska finnas för att slippa godtycke från spelledaren...
Så till de senare åren av spel som jag faktiskt haft finger med i spelets anskaffande

Eon
Såld från första gången jag såg det... det införskaffades för att vi såg det i handeln och det tog inte lång tid innan jag spelledde. Idag saknar vi bara ett fåtal produkter... trots att vi inte så ofta spelar det längre.
Men varför såldes vi? Regelkonceptet var på sätt och vis nytt för oss. Spelet var på svenska (underlättar kraftfullt om man har en dyslektiker som inte läst engelska under högstadiet) och hade lite "gör med mig vad du vill"-attityden. Tilltalade mig grymt.

Neotech
Lite som ovan... dessutom letade jag efter en ny väg efter att ha spelat skuggornas väg... lite modernare och lite nya inslag...

Mechwarrior
Jag älskade dataspelen och ville gärna fördjupa mig i världen. Tyvärr måste jag säga så svalnade intresset när det framgick att mycket handlade om mechar (det blev så i vår spelgrupp), krig och ja krig. Inte mycket utrymme till lite mer komplicerade intriger inte. I slutänden så spelledde jag ett fåtal gånger och slutade sedan bry mig om spelet.

Västmark
Aha, jag bollade länge med idéen att inskaffa spelet, jag laddade ner det otaliga gånger och... det blev aldrig spelat. Men jag tilltalades av hela konceptet... ensam. Dvs, maken var väl road lite sådär.... Men för att komma igång med spelet behövde jag slutligen att han min husfurste läste reglerna... jag har precis spellett mitt första äventyr i spelet så...

Sedan finns det en rad andra spel som jag köpt hem och aldrig spelat... tyvärr beror det mycket på spelgruppens inställning till spelen. I synnerhet med tanke på makens dyslexi så blir engelska spel svårare att ta in... jag har å andra sidan fallit för att köpa många spel beroende på att:
Folk här har rekommenderat dem
Jag har hört av äldre spelare att spelet är bra
Jag har läst att spelet varit bra i olika rollspelstidningar
Layouten lockar mig som ett hårt slag i magen
Världen lockar mig och gör mig helintresserad

....

 

[Eva Florén]

Re: Rollspelet valde mig (nt)

Hur då?

 

[morkbollen_UBBT]

För konservativ kanske

DoD -91
Vi hade spelat en del expert och gamla DoD, så när det nya kom ut så bestämde jag och mina kompisar på att testa det. Vid den tiden var vi ganska unga, men jag hade ingen större koll på andra system, bara DoD och AD&D. Sen blev det ju så att det mesta blev spelat i DoD, jag konverterade äventyr från andra system, spellede många kampanjer, dom flesta ganska framgångsrika. Varför det blev DoD var som de flesta säger att det var populärt, men även varför jag kom tillbaka till det var att reglerna var så ofulständiga att man bara måste pilla med dom, så det blir ett realistiskt och personligt spel bara för att man måste spela ut allting.

AD&D
Jag hade sett coola böcker på Tradition och andra affärer så jag var ju tvungen att köpa några, sen hade jag ju konverterat en del äventyr till DoD. Vi spelade inte speciellt mycket i AD&D, bara lite Dark Sun och det var nog allt.

D&D
Det var mitt i en pågående kampanj som dom släppte D&D 3.0, vi spelade visserligen DoD, men va fan. Jag kollade igenom böckerna och reglerna var riktigt smarta, dom hade liksom fixat alla mysko saker från AD&D. Sen hade dom Feats, något som verkade väldigt bra. Vid den tiden var vi väldigt inne på hjälteförmågor och små coola spelar bonusar till DoD, så jag tänkte vad kul att man kan ge feats för olika saker som spelarna gör. Senare upptäckte jag att det inte riktigt fungerade så, men det var iaf hur vi började. Även här har vi kört en del kampanjer, men aldrig lika framgångsrikt som till DoD.

DoDT
Av någon anledning var jag lite mot den nya DoD när jag var yngre, vet inte varför, tror det bara var något jag fått för mig. Men när jag såg deras miljöer så blev jag glatt överaskad, sen såg jag visserligen reglerna och blev mindre imponerad, men Trudvang har verkligen en speciell känsla. Så jag blev sold på bilderna och tanken bakom det hela, för texten och reglerna är för mig inget att hurra för.

Fireborn
Tyckte det lät som ett snyggt regelsystem och jag är lite av en sucker på ödesmättade kampanjer, samma gäller en del av mina spelar. Dock kom den i fel period så vi har bara spelad lite av den, samt så tror jag grund idéen var lite för mycket för mina spelar.

Sen finns det en hel del andra som bara har spelletts någon kort gång eller som väntar på att användas och så klart som jag spelat, men inte lett. Fast det kommer kanske en sån post någon annan gång.

 

[Eksem]

Drakar och Demoner

Jag ville köpa ett eget rollspel så jag kunde spela med mina kompisar hemma (han som jag spelade med först bodde jättelångt bort). Omslaget med Elric var helt fantastiskt, och baksidetexten knäckte mig rakt av. Det här ville jag spela! Sedan var det på svenska och var fantasy, det räckte.


Mutant 2090

Jag ville ha ett till rollspel, och det var ett spel från Ä-spel, så det var liksom självklart.


KULT

Jag hade läst om spelet i Sinkadus, och tyckte det var spännande med något helt nytt och lite vuxnare.


Call of Cthulhu

Som liten hade jag alltid älskat en samlingsbok med Lovecraft-noveller, och blev väldigt glad när jag fick veta att det fanns ett rollspel i den genren. Jag köpte det direkt.


ELRIC!

Jag hade alltid gillat Drakar och Demoner, men upptäckt en massa saker jag tyckte var svagt med spelet. ELRIC! var som DoD, fast mycket mer strömlinjeformat, snabbt och coolt.


Star Wars, svenska D6-utgåvan

Jag hade spelat det en del som yngre, och fick tag på spelet begagnat till ett bra pris. Tyckte det var roligt att återuppleva min ungdoms äventyr med en ny spelgrupp.


Dungeons and Dragons 3.5

Jag saknade spelbalans i ELRIC! (och DoD osv). Efter att ha spelat hela Svavelvinter-kampanjen med DoD-reglerna märkte jag att det var himla tråkigt att krigaren alltid var bäst. På allt. Det gjorde att de andra spelarna inte hade så roligt, så jag valde att prova D&D, och jag blev mycket nöjd.


Conan D20

Men inte så nöjd som jag blev med Conan! Bort med alla fjanterier och fram med det som är häftigt på riktigt. Våld, kvinnoförnedring och rasbiologi! Eller snarare smuts, våld och svart magi. Helt enkelt snäppet bättre än D&D. My drug of choice för tillfället.