Varför var/är Vampire så populärt bland tjejer?

[Conan]

?

 

[Mogger]

För att spelet inte direkt gjorde någon skillnad på könen. Samt att jag inbillar mig att Anne Rice och hela gothromantiken är rätt stor bland tjejer. Eller var iaf.

 

[Gurgeh]

Det tänker jag överlåta till tjejer som gillar Vampire att förklara.

 

[krank]

Diverse killgissningar (delvis baserade på uttalanden från tjejer som gillar Vampire) som givetvis ska förstås på gruppnivå. Den som väljer att känna sig personligt förolämpad kan gå och skämmas i ett hörn:

• Aktiva kvinnoroller i illustrationer och texter.
• Inte lika bröligt barbarfokus som en del andra rollspel.
• Mindre fokus på strid rent generellt.
• Inte redan inmutat av män/neckbeards.
• Relaterad till en traditionellt kvinnligt kodad genre; vampyrfiktionen med Anne Rice etc.
• Politik och relationer och intriger är mer kvinnligt kodade än, säg, att slå yxa i huvudet på en ork. Och även om jag förstått det som att många spelat Vampire som ett superhjältespel så är det väl inte riktigt så jag upplevt det.
• Töntiga män har alltid skytt vampyrgenren. Ungefär samma kategori av män som idag fnyser åt Twilight, fnös tidigare åt Anne Rice och En vampyrs bekännelse.
• Gothkulturen, åtminstone där jag var, hade generellt bättre representation av kvinnor än andra subkulturer jag kom i kontakt med. Och inom gothkulturen var det Vampire som gällde, såklart.

Anekdotiskt: För egen del var jag en av de råtöntiga vampyrhatande männen som framför allt ville slå orker på käften under ganska lång tid. Eller okej, i mitt fall var det väl "nekromutanter" och jag gillade redan då att Lösa Mysterier och Vara Smart, men jag var fortfarande en vampyrhatande tönt. De jag träffade på som gillade Vampire var mestadels gothare, och då mestadels goth-tjejer. Jag har idag rätt svårt att minnas vad det egentligen var jag hatade med vampyrer. Jag tror att det var det här med relationer och det "mörka, romantiskt mystiska".

 

[DanielSchenström]

En liten extra anekdot. Min uppfattning är att fler tjejer än killar gillar skräck.

 

[Bifur]

Helt anekdotiskt: kanske för att det ingick, eller snabbt uppstod, en lajvkultur runt spelet, som ju verkar dra fler kvinnor i sig?

Men jag har ingen aning så klart - känner ingen som verka spela/spelade Vanpire alls, varken kvinna eller man.

 

[Cybot]

Sen har man ju lite olika startgrupper. Medans DnD framför allt uppstod ifrån scenen som spelade krigsspel/brädspel så rekryterade ju vampire ganska tungt ifrån dark alternative scenen (dvs gothare, new romantics, synthare, dark wave, industrial, edm). Krigsspelsscenen var ju ganska mycket en boysclub, medans dark alternative scenen var mer jämt fördelat.

Men som sagt. Kille, och jag är tillräckligt ung att när jag började spela rollspel så hade det redan hållt på i ett par år och vampire lajvscenen var redan i full gång. Det finns dock överlag ett större overlap mellan vampire och vampire lajv scenen än för andra genrer IMHO.

 

[Khan]

• Aktiva kvinnoroller i illustrationer och texter.
• Inte lika bröligt barbarfokus som en del andra rollspel.
• Mindre fokus på strid rent generellt.
• Inte redan inmutat av män/neckbeards.
• Relaterad till en traditionellt kvinnligt kodad genre; vampyrfiktionen med Anne Rice etc.
• Politik och relationer och intriger är mer kvinnligt kodade än, säg, att slå yxa i huvudet på en ork. Och även om jag förstått det som att många spelat Vampire som ett superhjältespel så är det väl inte riktigt så jag upplevt det.
• Töntiga män har alltid skytt vampyrgenren. Ungefär samma kategori av män som idag fnyser åt Twilight, fnös tidigare åt Anne Rice och En vampyrs bekännelse.
• Gothkulturen, åtminstone där jag var, hade generellt bättre representation av kvinnor än andra subkulturer jag kom i kontakt med. Och inom gothkulturen var det Vampire som gällde, såklart.

Undantaget punkt sex håller jag med dig. Jag känner igen varenda detalj från när jag var liten tonårsnörd och började med vampyrlajv.

Anledningen till att jag inte håller med om punkt sex är att vampyrgenren där vampyrer är riktiga monster och coola skurkar (Dracula, etc) är fett balla även för "manliga" gothare i tonåren och däromkring. Däremot håller jag helt med dig om Anne Rice/Twilight/etc. Jag diskuterade gärna Dracula med mina lajvpolare. Men att jag läst allt som fanns av Anne Rice var däremot itne alls lika ballt och möttes av många höjda ögonbryn.

 

[Quasimodo]

Det här att Anne Rice är töntig vände precis upp och ner på min värld! Har aldrig fattat det, och jag var med handen på hjärtat en rätt tuff snubbe back in the days.

Samtidigt brukade jag dra hem tjejer genom att snacka om En vampyrs bekännelse... Trodde mest det var effektivt pga Brad Pitt.

Måste omvärdera allt jag tagit för sant.

 

[Dr_Dängrot]

Nu generaliserar jag något fruktansvärt och säger att upplägget och estetiken kring Vampire tilltalade tjejer och därför blev det populärt bland tjejer .

 

[anth]

?

Alla i tråden har fel.

Under 1800-talet spelades det mycket kort och det populäraste kortspelet var Whist.
Alla män spelade Whist, nästan inga kvinnor.
Whist utvecklades och blev Bridge.
Bridge utvecklades och 1925 skapades Kontraktsbridge, som bokstavligen exploderade i populäritet över en natt.
Redan 1927, två år senare, anordnades internationella tävlingar och alla spelade - BÅDE män och kvinnor.
Vad var det i Kontraktsbridge som plötsligt lockade lika många kvinnliga spelare som män, när det året innan bara var män som spelade Bridge?
Att man spelade med en partner och att man tillsammans med partnern skulle vinna budgivning och spel.
Över en natt gick Bridge från att ha varit ett asocialt spel till att bli ett socialt spel.

Vampire var inte det första spelet som lockade kvinnliga rollspelare, utan det var CoC.
Från att ha varit c:a 0,1 % kvinnliga spelare i DnD var det c:a 10 % kvinnliga spelare i CoC i början på 1980-talet.
10 % kvinnliga spelare låter inte mycket, men det var en enorm ökning från tidigare; +10000 %!!!

Vad i CoC lockade kvinnliga spelare som inte fanns i DnD?
Att fokus inte låg på strid - för det är meningslöst att slåss mot Cthulhuida monster.
Istället skulle man vara social vid spelbordet.

Det som gjorde att Vampire lyckades ännu bättre än CoC var att Vampire har sociala regler i spelet - sånt saknas faktiskt i CoC.

Det jag är mer nyfiken på är hur DnD5 lyckas locka så många kvinnliga spelare (enligt undersökningar i USA), för jag tycker inte att det är mer socialt än tidigare versioner av DnD.
Det är 40 % kvinnliga spelare som spelar DnD5 idag, mot 20 % som spelade DnD för ett decennium sedan.
Jag antar att det har att göra med sociala medier och att det finns kvinnliga DnD-spelare som cosplayar och tycker att det är helt OK att komma utklädd till sin rollperson vid spelbordet.

 

[krank]

Alla i tråden har fel.

(…)

Vad i CoC lockade kvinnliga spelare som inte fanns i DnD?
Att fokus inte låg på strid - för det är meningslöst att slåss mot Cthulhuida monster.
Istället skulle man vara social vid spelbordet.

Inte lika bröligt barbarfokus som en del andra rollspel.

Mindre fokus på strid rent generellt.

Politik och relationer och intriger är mer kvinnligt kodade än, säg, att slå yxa i huvudet på en ork. Och även om jag förstått det som att många spelat Vampire som ett superhjältespel så är det väl inte riktigt så jag upplevt det.

Nu vill jag inte vara den som är den, men… =)

 

[.113]

Det enda jag kommer säga här är att av de tjejer jag spelat med har ca 40% gillat vampire och 60% gillat fantasy

 

[anth]

Det enda jag kommer säga här är att av de tjejer jag spelat med har ca 40% gillat vampire och 60% gillat fantasy

Och hur många tyckte om regelbögar, powergamers och kobolder?

 

[Gabrielle de Bourg]

Det jag är mer nyfiken på är hur DnD5 lyckas locka så många kvinnliga spelare (enligt undersökningar i USA), för jag tycker inte att det är mer socialt än tidigare versioner av DnD.
Det är 40 % kvinnliga spelare som spelar DnD5 idag, mot 20 % som spelade DnD för ett decennium sedan.
Jag antar att det har att göra med sociala medier och att det finns kvinnliga DnD-spelare som cosplayar och tycker att det är helt OK att komma utklädd till sin rollperson vid spelbordet.

Synlighet, framförallt. Skulle inte säga att så många spelar just DnD för att de är så kära i DnD, utan de vill testa rollspel – och där är DnD by far störst, så det blir där du börjar. Synligheten i media är jättestor, inte bara i sociala medier, utan även i Critical Role och Stranger Things, som båda lockar en rätt jämn publik. Och där spelar de DnD, så då blir det det som du börjar med. Med det har det också skapat en positiv bild av DnD, med mer synliga kvinnor, vilket inbjuder fler att prova.

Jag tänker också säga att en annan viktig sak är att det finns fler kvinnor i spel- och nördhobbyn överlag. Fler tjejer spelar, fler tjejer är nördar – så att spela rollspel blir mer naturligt. Sedan är det långt från så bra som det skulle behöva vara (jag brukar ibland göra den roliga leken att se hur stor procentsats av kvinnlig representation jag själv utgör, för den är ofta ganska markant). Jag skulle också säga att en stor skillnad är mellan tjejer som spelar och tjejer som ser sig som spelare. För även om fler spelar ser jag inte lika många vara delar av communityn, åka på konvent eller vara på forum, utan gör det hellre med sina vänner… Ofta av en trygghetsfaktor. Finns ett fantastiskt citat som summerar allt:

"Det är bra att det är bättre, men det vore bättre om det var bra."

 

[anth]

Synlighet, framförallt. Skulle inte säga att så många spelar just DnD för att de är så kära i DnD, utan de vill testa rollspel – och där är DnD by far störst, så det blir där du börjar. Synligheten i media är jättestor, inte bara i sociala medier, utan även i Critical Role och Stranger Things, som båda lockar en rätt jämn publik. Och där spelar de DnD, så då blir det det som du börjar med. Med det har det också skapat en positiv bild av DnD, med mer synliga kvinnor, vilket inbjuder fler att prova.

Jag tänker också säga att en annan viktig sak är att det finns fler kvinnor i spel- och nördhobbyn överlag. Fler tjejer spelar, fler tjejer är nördar – så att spela rollspel blir mer naturligt. Sedan är det långt från så bra som det skulle behöva vara (jag brukar ibland göra den roliga leken att se hur stor procentsats av kvinnlig representation jag själv utgör, för den är ofta ganska markant). Jag skulle också säga att en stor skillnad är mellan tjejer som spelar och tjejer som ser sig som spelare. För även om fler spelar ser jag inte lika många vara delar av communityn, åka på konvent eller vara på forum, utan gör det hellre med sina vänner… Ofta av en trygghetsfaktor. Finns ett fantastiskt citat som summerar allt:

"Det är bra att det är bättre, men det vore bättre om det var bra."

Jo, kvinnliga nördar har ökat markant de senaste decennierna, både bland rollspel och datorspel.
Men det är fortfarande så att många manliga nördar undrar var tjejerna är (lite som den gamla OLW-reklamen).
Min anekdotiska uppfattning är att manliga nördar är mer asociala än kvinniga nördar, vilket resulterar i att kvinnliga nördar inte nödvändigtvis vill umgås med manliga dito.

Sedan är det så att DnD5 har lyckats extremt väl med sin marknadsföring och har till viss del lyckats tvätta bort nördstämpeln. Många av de nya spelarna är inte nördar alls, utan "vanliga" människor.
Vilket resulterar i att många äldre rollspelare inte tycker att de nya spelarna är "riktiga" rollspelare för de är inte nördar.

 

[Gabrielle de Bourg]

Sedan är det så att DnD5 har lyckats extremt väl med sin marknadsföring och har till viss del lyckats tvätta bort nördstämpeln. Många av de nya spelarna är inte nördar alls, utan "vanliga" människor.
Vilket resulterar i att många äldre rollspelare inte tycker att de nya spelarna är "riktiga" rollspelare för de är inte nördar.

Här skulle jag väl säga att mycket av det också beror på att begreppet nörd förändrats. För många idag är nörd något som är coolt att vara – och något som många är. Mycket av det som varit nördigt är mainstream numera: H&M säljer t-shirts med Star Wars, Stranger Things är den största serien på Netflix, den största Youtube-kanalen är en streamer för tv-spel och filmen som dragit in mest pengar på bio är en superhjältefilm som är den 23e i sin serie med ett delat universum. Att DnD når "vanligt folk" på det sättet har mer att göra med att mer "vanligt folk" är nördar. Det är inget märkligt att spela rollspel längre – eller det är till och med coolt!

Så jag undrar ibland om den sunkiga gatekeeping attityden som finns från äldre nördar om att vara "riktig" rollspelare snarare har att göra med avundsjuka att det är socialt acceptabelt att vara nörd idag?

 

[anth]

Så jag undrar ibland om den sunkiga gatekeeping attityden som finns från äldre nördar om att vara "riktig" rollspelare snarare har att göra med avundsjuka att det är socialt acceptabelt att vara nörd idag?

Nja, vill hellre kalla det social inkompetens.
Många äldre rollspelare har växt upp med likasinnade nördar.
Sedan kommer det nya nördar som beter sig på ett helt annat sätt och de gamla nördarna kan helt enkelt inte anpassa sig.
Kanske är de avundsjuka på de nya nördarna, vad vet jag. Men det viktiga är att det är fysiskt omöjligt för dem att anpassa sig till de nya nördarna.
Det är lite som när en gammal tradspelare ska spela indiespel för första gången - det går inte, för att uttrycka sig milt.

En dålig liknelse:
Säg att man har en gammal musikförening som ägnar sig åt folkmusik: dragspel, fiol, nyckelharpa, o.s.v.
Sedan kommer det nytt folk, unga som håller på med hip hop och likn.
De äldre tycker inte att de yngre ägnar sig åt riktig musik.

Istället för att stå och peka finger åt varandra är det bättre att acceptera att rollspel numera är så brett att vissa rollspelare inte tycker om andra rollspelsstilar.
Men det är lättare sagt än gjort att säga att alla ska acceptera oliktänkande, för många resonerar att de själva tänker rätt och alla som inte tänker likadant har fel.

 

[Gurgeh]

MODERERING

Sidospåret om kortspel i ett historiskt perspektiv återfinns numera här: https://www.rollspel.nu/threads/65364

 

[Khan]

Jag tänker också säga att en annan viktig sak är att det finns fler kvinnor i spel- och nördhobbyn överlag. Fler tjejer spelar, fler tjejer är nördar – så att spela rollspel blir mer naturligt. Sedan är det långt från så bra som det skulle behöva vara (jag brukar ibland göra den roliga leken att se hur stor procentsats av kvinnlig representation jag själv utgör, för den är ofta ganska markant). Jag skulle också säga att en stor skillnad är mellan tjejer som spelar och tjejer som ser sig som spelare. För även om fler spelar ser jag inte lika många vara delar av communityn, åka på konvent eller vara på forum, utan gör det hellre med sina vänner… Ofta av en trygghetsfaktor. Finns ett fantastiskt citat som summerar allt:

"Det är bra att det är bättre, men det vore bättre om det var bra."

Det där tror jag rätt mycket på. Korspollineringen mellan olika nörderier är inte att underskatta. Jag tror alla tjejer jag spelat rollspel med har åkt på lajv, eller åtminstone haft seriösa funderingar kring det. Inte ens hälften av killarna. Sedan märkte jag att det sökte sig en hel del anime/manga-tjejer till rollspelsföreningen i gymnasiet när Japan-kulturen började slå igenom stort för femton år sedan. Jag tror superhjältefilmerna har gjort en liknande grej, och cosplayvärlden likaså. Har man väl fått in en fot i "scenen" är det lättare att testa resten.