Rollspelshobbyn pågår utanför regelböckerna
"Hur kan du veta vad som spelas hemma i stugorna hos folk?"
Det kan väl ingen? Ämnet i den här tråden handlar om folks åsikter om rollspelare. De anses vara mesar, menar inläggsförfattaren. Jag håller nog med, även om jag föredrar "nördar", eftersom jag tycker att snubbar som Troberg och Herr Nils verkligen inte är några mesar fastän de båda är sköna nördar, precis som jag.
Folk i allmänhet vet inget om hur rollspel spelas hemma hos enskilda rollspelsgäng. De går efter det lilla de kan bilda sig en uppfattning om. Enligt den uppfattningen är rollspel "nördigt" och "kufiskt", men jag skulle vilja att de såg oss som "rebeller" också.
Åtminstone lika "rebelliskt" som det var att spela Kult för några år sedan. Det betydde mycket för min rollspelsförening på den tiden. Vi experimenterade mycket och utmanade alla konventioner, det anslöt sig typer till föreningen som kom från andra håll än det naturvetenskapliga programmet (långt ifrån, om man så säger), och de breddade verkligen min syn på vad man kunde göra med rollspelsmediet.
Jag måste därför säga att det var väldigt nyttigt att vara en del av en väldigt "annorlunda" kultur. Först och främst berodde det nog på allmänhetens syn på oss. Vi var nämligen både nördar, kufar och rebeller, å förbannat stolta var vi också.
"Utveckling och nya ideér är alltid välkommet, men underskatta inte det som vi har redan nu."
Underskatta och underskatta... Det är väl en fråga om perspektiv? Jag tycker att det ur ett litet perspektiv är bra med små husregler och variationer, men samtidigt måste man väl få måla storslagna visioner i ett större perspektiv?
"Vad är det du är orolig för? Att det inte skapas några nyskapande rollspel eller att det inte spelas nyskapande rollspel?"
Främst att många sätt att spela rollspel på är så himla hemliga. Det finns nog många potentiella rollspelare som gärna skulle vilja spela spel som Nobilis utan att för den sakens skull inleda sin rollspelskarriär med DoD. Därför är det ett problem om rollspel utåt sett bara är Sagan om Ringen.
Här menar jag att Vampire var genialiskt. Det riktade sig så tydligt till en helt annan publik än den som var intresserad av dungeonbashing. Det var säkert många gothare som sökte sig till rollspelshobbyn genom Vampire utan att ha tagit vägen förbi D&D, och det breddade rollspelshobbyn på ett mycket viktigt och intressant sätt.
Jag upplevde att jag med Kult kunde locka en sorts människor till rollspelshobbyn som aldrig skulle ha brytt sig om hobbyn om det bara hade funnits fantasy- och SF-spel. Reklam och buzz är viktigt. Sedan kan gurusar mena att Kult inte var det minsta nymodigt så mycket de vill; grejen är att man måste lyfta blicken från regelboken och titta på människorna omkring en för att förstå på vilket sätt det verkligen var nytt och fräscht.
/Riz
