Nekromanti Varför är Chronopia skit men nya mutant och Chronicels klassiker?

[Lambendil]

Mycket nostalgi kanske? I stort sett alla jag känner som rollspelar något sånär regelbundet började i slutet på åttitalet och då var det Mutant som gällde om man skulle vara cool. Jag tror helt enkelt det kan ha att göra med att många fick sin introduktion till rollspel via Mutant (89) och ung som man var så var det det man spelade som var coolast och allt annat var skräp.

Nuförtiden är det mesta från den tiden skräp, men det man började med ses med rosa-färgade nostalgiglasögon.

Bara en teori. Behöver absolut inte vara så, men *shrug*

 

[Snoken]

Jag var alldeles för såld på traditionell fantasy och DoD Expert/Drakar och demoner 4 för att kunna uppskatta Chronopia när det släpptes. Jag avfärdade det helt enkelt för att alla andra gjorde det och för att jag inte var mottaglig. Nu spelleder jag äntligen en kampanj med utgångspunkt i materialet även om jag slagit ut det på en värld (eller en värld utspridd på åtta elementarplan) Det är fortfarande fokus på den urbana miljön men blir en del resor med fartyg, luftskepp etc. Vissa delar har jag tonat ned och andra lyfts fram men jag måste säga att fått betydligt större respekt för Chronopia. Det var nytänkande och före sin tid! Kanske just därför blev genomförandet mindre bra.Ser fram mot en grundlig reboot..

 

[ChrilleT]

Jag har alltid gillat fantasy som är rätt lowtech. Ridande på strutsar, stad med "skyskrapor", skjutvapen (fanns väl redan bland grundreglerna?) etc var för mycket. Kan tycka att stilen är häftig men passade inte in i hur jag ville spela på den tiden. Efter att ha gjort något väldigt likt i alla tidigare versioner (Spelvärlden / Ereb Altor) i DoD så behöver det ju till slut göras något förnyande så har full förståelse för att det inte blev en utgåva till i samma stil.

När det kommer till Mutant så gillar jag alla de olika versionerna på sitt sätt. Mutant Chronicles var häftigt på sitt sätt, Efter katastrofen med muterade djur där Järnringens och Fria Ligans versioner är väldigt lyckade uppföljare till tidigare versioner. Cyberpunk som jag nog spelat mest när det kom är nog den version som jag idag håller lägst utan att på något sätt vara dålig.

Att Chronicles var likt Warhammer störde inte mig då jag inte höll på med Warhammer. För mig var dessutom Warhammer ointressant eftersom det inte var ett rollspel på den tiden (vad jag visste om då iaf).

Har inte läst den på evigheter men kom ihåg inledande berättelsen i Chronopia som väldigt bra och häftig. Skulle jag spela DoD idag så blir nog ändå Chronopia den sista versionen jag skulle plocka fram utan att direkt ogilla utgåvan.

 

[Angrontyr]

Vilken tur att man snubblade på den här tråden i nattens tröttsurfande!
Härligt att se att det finns kärlek kvar till min gamla favorit chronopia...

Jag har ganska nyligen återintroducerat spelet till min spelarkrets, nya som gamla spelare, och resultatet har varit helt över förväntan! Där jag trodde att jag endast skulle få en och annan schysst nostalgikick överraskades jag av hur bra det faktiskt fortfarande är.
Mina spelare började med att skapa ett företag, och med det inleddes an byråkratisk mardröm med tjänster och gentjänster, samt en jäkla massa dubloner, det mesta utvecklades till ett antal kvällars improviserade äventyr (med mycken hjälp av internetfunna händelsegeneratorer och mycket annat godis man kan finna!), numer ränner de en vampyrs ärenden utanför chronopia på ett gods (lätt inspiration från Darkest Dungeon ).

Anyhoo.
Jag läser här att det finns en vilja och intresse att återbesöka Chronopia bland forumiterna och det skulle vara väldigt kul och kanske givande att diskutera spelets eventuella återupplivande, eller iallafall vidarespelande!

Men för att återgå till topic, Chronopia var för mig då det begav sig rätt eländigt, det var liksom inte rätt sorts fantasy, på tok för mycket over the top och garanterat saker som vi bara inte fattade ordentligt. Gasvapen och andra skjutvapen var tabu i vår spelarkrets, EN stad när man ville äventyra i FLERA och teknologinivån låg på tok för högt för våra nykläckta rollspelssinnen, vi var 10-12 år och bevisligen lite konservativa
Vi hade i alla fall alla böckerna till ereb och när chronopia kom reducerade vi det mest till "den där staden vi aldrig är i, men typ behövde regelboken".

Nu missade jag tyvärr modiphius mutant chronicles kickstarter, men har i efterhand samlat på mig merparten av 3rd edition, även där av nostalgiska skäl.
Vi spelade skitmycket chronicles. Det var väldigt lite panga odöda demoner (även om det hände såklart), mer panga omkring i nån megastad och ta hand om kättare/terrorister. Kul hade vi i alla fall. Men jag vill ge lite cred till MCs marknadsföring, flera brädspel (främst kampen om citadellet) och andra produkter förankrade varumärket ganska stenhårt tillsammans med Paul Bonners bilder. Balla vapen, stora rustningar och mycket färg, så säljer man spel till snorungar! (därav likheten till GW antar jag).