well, jag kan inte uttala mig om det specifika fallet, det enda jag egentligen kan säga i frågan är:
jag har konsekvent känt att polisen i Kina, som bland annat kör runt i svarta minivans och hotar/misshandlar/förnedrar prostituerade och gatuförsäljare, är mer tillmötesgående och sympatiska än svenska polisen och ger mig mindre obehagliga vibbar. Det är rätt jävla illa.
För att analysera det hela en aning mer; på något vis känns det som att polismakten i Kina må vara korrupt och vidrig, men enskilda snutar är väldigt ofta vanliga, sympatiska människor, som man inte drar sig för att be om hjälp om man tex behöver en vägbeskrivning (eller eld till sin joint...
) Däremot är enskilda snutar i Sverige, återigen bara i min begränsade erfarenhet, paragrafryttande, auktoritära och rasistiska machosvin.
Mitt förtroende för Sveriges polismakt är mycket, mycket lågt, och jag är glad om jag aldrig i mitt liv behöver ha med dem att göra. Men jag kan inte sätta fingret på vad problemet är, och hur jag kunnat få mer förtroende för dem; det är bara att alla gånger jag haft med polisen att göra har jag fått jobbiga vibbar. Självfallet gör de på pappret ett mycket bättre jobb än polisen i Kina, men det handlar som sagt inte om rationell analys här.
Edit: en lös tanke. En del av problemet är kanske att polisen i Sverige alltid försöker prata med en, men bara lyckas låta nedlåtande och insinuanta. I Kina när de ska tulla allt man har i tokparanoia håller de åtminstone käften medan de gör det och ställer raka och enkla by-the-book-frågor; "Namn?", "ID?", "Var bor du?", "Vad har du där?", medan polisen i Sverige lutar sig in genom ens bilruta och säger typ "Jaså grabbar, ni har varit i Nederländerna?"...
Så ja, som landet ligger just nu verkar jag de facto föredra hur det fungerar i en totalitär, superkorrupt polisstat...