Nekromanti Varför skapar vi rollspel?
- Thread starter Niklas73
- Start date
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Tack gud för det! Vem tusan vill vara "normal"?Arfert said:Då är du konstig, he he.
Allstå, när det gäller att spela så har jag mycket högre tolerans. Det är när jag ska spelleda som jag börjar bli lite kinkig. Det sagt så kommer jag ju inte sluta läsa andra rollspel och äventyr även om jag mot förmodan skulle lyckas skriva "det perfekta rollspelet". Inspiration finns ju trots allt där man finner den.Arfert said:
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Redan där föll det platt
Jag skapar rollspel ibland. Den främsta anledningen ligger i min personlighet, där novelity seeking är en av mina främsta drivkrafter - jag går igång på att göra nya saker. Professionellt har jag gjort väldigt många olika saker (dock allt inom kreativa fält) - allt från konceptskribent, game designer, community manager till extern VD, har verkat inom små bolag till stora som omsätter hundratals miljoner, jobbat för svenskar, amerikaner, spanjorer och tyskar.
Samma sak gäller rollspelen. Jag vill göra nya saker. Så det har blivit just ett fantasyrollspel, ett cyberpunkrollspel, ett vikingarollspel, ett "noir"-rollspel, etc. Jag är inte speciellt sugen att göra något nytt spel i samma genre som ett jag redan har gjort (så nästa spel är något annat).
Jag är även rätt ego med de spel jag gör - det viktigaste är att jag själv blir nöjd med resultatet. Givetvis är det kul med beröm och uppskattning, men det är sekundärt. Eller, jag gillar beröm från personer jag känner privat och som jag relaterar till.
Dessutom älskar jag ett socialt utbyte under spelskapandet. Jag blir lätt omotiverad eller distraherad om jag sitter på kammaren och designar spel. Men i en fokuserad grupp där feedback och samtal är en del av skapelsen lever jag som aldrig förr. Den sociala orgasm en riktigt fruktsam diskussion om en spelmekanik eller del av en spelvärld ger är nästan oöverträffad.
Samma sak gäller rollspelen. Jag vill göra nya saker. Så det har blivit just ett fantasyrollspel, ett cyberpunkrollspel, ett vikingarollspel, ett "noir"-rollspel, etc. Jag är inte speciellt sugen att göra något nytt spel i samma genre som ett jag redan har gjort (så nästa spel är något annat).
Jag är även rätt ego med de spel jag gör - det viktigaste är att jag själv blir nöjd med resultatet. Givetvis är det kul med beröm och uppskattning, men det är sekundärt. Eller, jag gillar beröm från personer jag känner privat och som jag relaterar till.
Dessutom älskar jag ett socialt utbyte under spelskapandet. Jag blir lätt omotiverad eller distraherad om jag sitter på kammaren och designar spel. Men i en fokuserad grupp där feedback och samtal är en del av skapelsen lever jag som aldrig förr. Den sociala orgasm en riktigt fruktsam diskussion om en spelmekanik eller del av en spelvärld ger är nästan oöverträffad.
Jag har gjort egna rollspelssystem sedan första gången jag spelade rollspel. Större projekt med världar och grejer tog lite längre tid. Varför? För att Äventyrsspels regler var bristfälliga. Det stod klart att de ville reglera strid, och att de ville göra det trovärdigt. Ibland när vi spelade blev det inte trovärdigt om vi följde reglerna, så då tvingades vi klura ut egna fiffiga påhitt. Allt det där blev till slut väldigt rörigt och egna system uppkom. Ju fler spel jag prövade, desto större inspirationskälla hade jag.
När jag började skriva Aremia var jag mest intresserad av att få ett MVG i Projektarbete på lättaste sätt, och det här verkade vara ett lätt sätt. Där stod världen i fokus. Regelsystemet var ett sätt att göra det lite roligare att spela. Friform har jag alltid gillat (nu använder jag inte det begreppet längre, men jag gjorde det då), men jag har gillat att rulla tärningar också. Regelsystemet var inte innovativt. Det var inte tänkt så heller. Världen var en cool 17-1800-tals fantasysetting med orcher i kråsskjorta och alver i höghatt. Jag hade aldrig kommit i kontakt med någon sådan värld tidigare och tyckte att det skulle vara grymt att slänga in fantasyvarelser i Sherlock Holmes-mysterier i skitiga tidigindustriella städer. Jag gillar den settingen fortfarande och är sugen på att göra något mer med det. Nu har jag hittat lite inspiration såsom datorspelet Arcanum, så först är jag inte, men bäst kan jag fortfarande bli
När jag började hänga här upptäckte jag en helt ny värld av spelkonstruktion. Det var inget krav att ha taffliga attribut och färdigheter, och hur spelen var tänkta att spelas var inte heller givet. Det ledde till en nytändning i min rollspelshobby som egentligen varitdöd vilande i flera år. Jag ville pröva spelarinflytande och impro, så jag drog ihop en grupp och körde med egna regler som diskuterats på forumet. Det här projektet var inte heller tänkt att vara nyskapande, utan mer ett sätt för mig och min spelgrupp att lära oss det här nya awesome sättet att spela rollspel på. I och med dessa uppenbarelser har dock tankar om detaljerade spelvärldar förändrats, och jag har insett att de bara är av ondo. Det är en massa awesome som bara är awesome i en bok, men som aldrig blir lika awesome om de spelas ut. Så nu när jag brygger är det bara regelmekanismer och hur vi spelar som står i centrum. Jag har fortfarande en massa coola grejer jag skulle vilja skriva, men rollspel kommer inte vara formen för dem. Impro är så överlägset att det inte är värt det.
Det jag jobbar på nu är ett hack av oVtM för att sätta storyn i fokus och för att plocka bort det där vedervärdiga regelsystemet som typ ingen i hela världen har gillat. Det har gått riktigt bra och blir mer och mer minimalistiskt, men den här gången har jag även lyckats få det lite nyskapande också.
Varför skapa egna rollspel? Ja, varför inte? Antingen för att ha en cool värld man vill skriva ned och utforska, för att hitta de där grymma strömlinjeformade mekanismerna som gör att regelsystemet främjar storyn, för att man vill laga det där dåliga i ett befintligt system eller helt enkelt för att man inte har tillgång till andra spel.
När jag började skriva Aremia var jag mest intresserad av att få ett MVG i Projektarbete på lättaste sätt, och det här verkade vara ett lätt sätt. Där stod världen i fokus. Regelsystemet var ett sätt att göra det lite roligare att spela. Friform har jag alltid gillat (nu använder jag inte det begreppet längre, men jag gjorde det då), men jag har gillat att rulla tärningar också. Regelsystemet var inte innovativt. Det var inte tänkt så heller. Världen var en cool 17-1800-tals fantasysetting med orcher i kråsskjorta och alver i höghatt. Jag hade aldrig kommit i kontakt med någon sådan värld tidigare och tyckte att det skulle vara grymt att slänga in fantasyvarelser i Sherlock Holmes-mysterier i skitiga tidigindustriella städer. Jag gillar den settingen fortfarande och är sugen på att göra något mer med det. Nu har jag hittat lite inspiration såsom datorspelet Arcanum, så först är jag inte, men bäst kan jag fortfarande bli
När jag började hänga här upptäckte jag en helt ny värld av spelkonstruktion. Det var inget krav att ha taffliga attribut och färdigheter, och hur spelen var tänkta att spelas var inte heller givet. Det ledde till en nytändning i min rollspelshobby som egentligen varit
Det jag jobbar på nu är ett hack av oVtM för att sätta storyn i fokus och för att plocka bort det där vedervärdiga regelsystemet som typ ingen i hela världen har gillat. Det har gått riktigt bra och blir mer och mer minimalistiskt, men den här gången har jag även lyckats få det lite nyskapande också.
Varför skapa egna rollspel? Ja, varför inte? Antingen för att ha en cool värld man vill skriva ned och utforska, för att hitta de där grymma strömlinjeformade mekanismerna som gör att regelsystemet främjar storyn, för att man vill laga det där dåliga i ett befintligt system eller helt enkelt för att man inte har tillgång till andra spel.
Det tycker inte jag. Jag tycker att regler kan bidra till att berättelsen över huvud taget blir berättad. Utmaningar. Det är mer utmanande att berätta med olika krav på berättandet. "Jasså, måste jag ha med en flodhäst i den här scenen? umm. Alrajt, så här:" Bra regler utmanar spelarna att variera berättandet samtidigt som det kan skapa spänning i ovissheten om vad som komma skall.Rymdhamster said:Redan där föll det platt
Robert Jonsson
Nothing is True. Everything is Permitted.
Du sa det bäst själv ovan (där jag fetmarkerade). Vi tycker alla olika och har olika preferenser. Tur att vi kan skapa flera olika spel som passar våra egna preferenser då mao.Mukwa said:
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Jag förstår inte riktigt vart du vill komma.Mukwa said:Det tycker inte jag. Jag tycker att regler kan bidra till att berättelsen över huvud taget blir berättad. Utmaningar. Det är mer utmanande att berätta med olika krav på berättandet. "Jasså, måste jag ha med en flodhäst i den här scenen? umm. Alrajt, så här:" Bra regler utmanar spelarna att variera berättandet samtidigt som det kan skapa spänning i ovissheten om vad som komma skall.Rymdhamster said:Redan där föll det platt
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Nej, det har jag inga åsikter om. Det är bara inte ett koncept som intresserar mig, följdaktigen är inte starchallange mitt "perfekta spel".Mukwa said:
JochenN
Veteran
Hej Niklas!
Jag tycker din fråga är lite som att fråga varför man tittar på film, eller läser och skriver böcker eller varför man åker skateboard. Jag kanske läser in för mycket i ditt inlägg och nu skapar du rollspel själv också men verkar nästan undra lite hur du och alla andra som valt att skapa rollspel kan vara så dumma. I något annat inlägg skriver du att du inte vill jobba mer och vill bli rik, varför rollspel därför inte finns på kartan. Har jag förstått dig rätt om jag säger att du anser det vara smått meningslöst att skriva rollspel eftersom det inte kan göra dig ekonomiskt oberoende? Dvs. allt som sker på hobbynivå oavsett område och omfattning som inte gör dig ekonomiskt oberoende är meningslöst?
Jag ber om ursäkt om jag missförstått eller dragit förhastade slutsatser.
Utan någon källhänvisning så tror och hoppas jag många framgångsrika författare och filmskapare exempelvis i första hand velat skapa något som berör dem själva och berör andra människor samt få utlopp för sin kreativitet. Sen att de tjänat mycket pengar på det är bara ett plus. Den dagen de ekonomiska incitamenten föregår skapandeviljan tror jag vi har slagit in på fel väg. Det är inte en orimlig tanke att världsutvecklingen snart skulle stagnera om så blev fallet. Om allt skapande som inte gav direkt ekonomisk utdelning plötsligt upphörde tror jag tillvaron snart skulle bli tråkig. Argument som; "Nej, jag tänker inte gå ner och köpa den där ståtliga kungsgranen och klä den med de fantastiska, skinande julgranskulorna vi fick i fjol, för det kommer vara en ren förlustaffär!" eller "Men Alice, varför ritade du den där teckningen? Var det någon i skolan som var intresserad av att köpa den? Den är ju jätteful och kommer aldrig inbringa några pengar till dig. Gå och kasta den i brasan omedelbums!", skulle inte kunna uteslutas. Okejokej, nu hårdrog jag det verkligen, förlåt. Jag vet inte riktigt vad jag skulle komma fram till med detta. Kanske att vi skapar saker för att vi vill och kan. Rollspelare har säkerligen större fantasi än gemene man och en rejäl, kreativ ådra som måste få utlopp. Precis som många tycker om att skriva eller skapa film, precis som många tycker om att skriva och skapa film trots att det inte gör dem ekonomiskt oberoende. Det är naivt att tro att de mest framgångsrika (ekonomiskt) rollspelsskaparna var de första att skriva ett rollspel. Vårt skapande och experimenterande genom tiderna har just lett fram till att vi idag har rollspel, böcker och filmer som miljoner människor runt om i världen älskar att ta del av. Mycket av allt som är ekonomiskt framgångsrikt idag skulle säkerligen aldrig blivit till om inte några eller många hade misslyckats och gjort "smutsjobbet" först.
Jag har inte skapat något rollspel än, men skrivit en hel del äventyr och kampanjer, vilket jag gjort för jag tycker det är givande. Det är en verklighetsflykt och jag får utlopp för min kreativitet och min fantasi. Kunde jag tjäna mycket pengar genom mitt rollspelsskrivande skulle jag ta den chansen utan att blinka, men om jag fick möjligheten att tjäna pengar genom att skriva rollspel (i den ordningen, missförstå mig rätt) skulle med största sannolikhet rollspelet inte bli särskilt bra. Det skulle bli korrumperat. Lite som när Michael Bay regisserade Transformers-trilogin även fast hans intresse för franchisen verkar föga utbrett. Vårt skapande är viktigt och måste beaktas, det är det som tagit oss dit vi är idag och det som gjort att jag sitter här med en bärbar dator i knät och skriver på detta forum. Det finns fler drivkrafter här i livet än pengar, och det behövs!
Ursäkta om jag svävat ut, hårdragit, missuppfattat, haft fördomar, stavat fel, skrivit konstigt mm.
Mvh Jochen
Jag tycker din fråga är lite som att fråga varför man tittar på film, eller läser och skriver böcker eller varför man åker skateboard. Jag kanske läser in för mycket i ditt inlägg och nu skapar du rollspel själv också men verkar nästan undra lite hur du och alla andra som valt att skapa rollspel kan vara så dumma. I något annat inlägg skriver du att du inte vill jobba mer och vill bli rik, varför rollspel därför inte finns på kartan. Har jag förstått dig rätt om jag säger att du anser det vara smått meningslöst att skriva rollspel eftersom det inte kan göra dig ekonomiskt oberoende? Dvs. allt som sker på hobbynivå oavsett område och omfattning som inte gör dig ekonomiskt oberoende är meningslöst?
Jag ber om ursäkt om jag missförstått eller dragit förhastade slutsatser.
Utan någon källhänvisning så tror och hoppas jag många framgångsrika författare och filmskapare exempelvis i första hand velat skapa något som berör dem själva och berör andra människor samt få utlopp för sin kreativitet. Sen att de tjänat mycket pengar på det är bara ett plus. Den dagen de ekonomiska incitamenten föregår skapandeviljan tror jag vi har slagit in på fel väg. Det är inte en orimlig tanke att världsutvecklingen snart skulle stagnera om så blev fallet. Om allt skapande som inte gav direkt ekonomisk utdelning plötsligt upphörde tror jag tillvaron snart skulle bli tråkig. Argument som; "Nej, jag tänker inte gå ner och köpa den där ståtliga kungsgranen och klä den med de fantastiska, skinande julgranskulorna vi fick i fjol, för det kommer vara en ren förlustaffär!" eller "Men Alice, varför ritade du den där teckningen? Var det någon i skolan som var intresserad av att köpa den? Den är ju jätteful och kommer aldrig inbringa några pengar till dig. Gå och kasta den i brasan omedelbums!", skulle inte kunna uteslutas. Okejokej, nu hårdrog jag det verkligen, förlåt. Jag vet inte riktigt vad jag skulle komma fram till med detta. Kanske att vi skapar saker för att vi vill och kan. Rollspelare har säkerligen större fantasi än gemene man och en rejäl, kreativ ådra som måste få utlopp. Precis som många tycker om att skriva eller skapa film, precis som många tycker om att skriva och skapa film trots att det inte gör dem ekonomiskt oberoende. Det är naivt att tro att de mest framgångsrika (ekonomiskt) rollspelsskaparna var de första att skriva ett rollspel. Vårt skapande och experimenterande genom tiderna har just lett fram till att vi idag har rollspel, böcker och filmer som miljoner människor runt om i världen älskar att ta del av. Mycket av allt som är ekonomiskt framgångsrikt idag skulle säkerligen aldrig blivit till om inte några eller många hade misslyckats och gjort "smutsjobbet" först.
Jag har inte skapat något rollspel än, men skrivit en hel del äventyr och kampanjer, vilket jag gjort för jag tycker det är givande. Det är en verklighetsflykt och jag får utlopp för min kreativitet och min fantasi. Kunde jag tjäna mycket pengar genom mitt rollspelsskrivande skulle jag ta den chansen utan att blinka, men om jag fick möjligheten att tjäna pengar genom att skriva rollspel (i den ordningen, missförstå mig rätt) skulle med största sannolikhet rollspelet inte bli särskilt bra. Det skulle bli korrumperat. Lite som när Michael Bay regisserade Transformers-trilogin även fast hans intresse för franchisen verkar föga utbrett. Vårt skapande är viktigt och måste beaktas, det är det som tagit oss dit vi är idag och det som gjort att jag sitter här med en bärbar dator i knät och skriver på detta forum. Det finns fler drivkrafter här i livet än pengar, och det behövs!
Ursäkta om jag svävat ut, hårdragit, missuppfattat, haft fördomar, stavat fel, skrivit konstigt mm.
Mvh Jochen
JochenN
Veteran
Sen bara måste jag fråga dig Marco varför, när det kommer till Niklas fråga, är relevant att du arbetat för företag som omsätter hundratals miljoner samt arbetat för spanjorer?Marco Behrmann said:
Alltså utan att vara dryg. Jag funderade bara på kopplingen, inget annat.
Mvh Jochen
JochenN
Veteran
Exakt. Ingenting är omöjligt. Rätt som det är släpper någon ett rollspel, mer genomtänkt och genomarbetat än de befintliga och tar sin plats på marknaden. Allt tack vare skapande- och kreativitetsådran.
Mvh Jochen
Mvh Jochen
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Det går ju en lång väg mot att beskriva Marcos personlighet; varför han gillar att skriva rollspel och varför han hoppar från genre till genre när han gör det.JochenN said:
JochenN
Veteran
Jo, alltså jag förstår kopplingen i stort, det var mest kopplingen mellan företagens omsättning och skapandet av rollspel som jag inte förstod. Det finns säkert en intressant koppling vilken jag inte kan se, i alla fall inte såhär dags. Skitsamma, det är inte så himla viktigt!
Mvh Jochen
Mvh Jochen
Helt lugnt. Jag tog med det för att visa att för mig är skapelsen av rollspel intimt förknippat med min personlighet (dvs, det psykologiska lagret djupare än beteenden). Jag själv hade inte insett detta tidigare men efter reflektioner och självrannsakan så är det tydligt.JochenN said:
Mina "hoppiga" erfarenheter fanns med som en fond för att illustrera hur detta är ett genomgående tema i mitt liv i stort. Och att kanske får några andra här att reflektera lite mer över bakgrunden till varför de brinner för rollspelsskapande, eller kanske snarare, vilka typer av spel/aktiviteter de brinner för.
Jag anser att rollspelsskapande är något av det mest kreativa man kan hålla på med, då det innefattar så många olika aspekter av skapelse. Och att då lyfta ur detta från resten av ens person är kanske helt rätt för vissa men också kanske fel för andra - djupet av ens drivkraft är intressant, tycker jag.
Hänger du med?
JochenN
Veteran
Hej Marco och tack för svaret!
Jag tror jag är med, någotsånär. Alltså lite som att du arbetat för företag som omsätter många miljoner OCH arbetat för mindre företag inte har spelat någon roll för dig så länge du fått vara kreativ och arbeta med något du tycker om samt att stor kontra liten omsättning förtydligade/förstärkte fonden så att säga? Samt att bara för att du arbetat för stora företag har det inte inverkat på din skapandevilja? Som för att visa att skapandet inte kan korrumperas?
Du som skapat en hel del, speciellt kanske inom rollspelsväg, håller du med om att om vinstintresset går före skapandeviljan riskerar resultatet att bli lidande?
Trevlig helg!
/Jochen
Jag tror jag är med, någotsånär. Alltså lite som att du arbetat för företag som omsätter många miljoner OCH arbetat för mindre företag inte har spelat någon roll för dig så länge du fått vara kreativ och arbeta med något du tycker om samt att stor kontra liten omsättning förtydligade/förstärkte fonden så att säga? Samt att bara för att du arbetat för stora företag har det inte inverkat på din skapandevilja? Som för att visa att skapandet inte kan korrumperas?
Du som skapat en hel del, speciellt kanske inom rollspelsväg, håller du med om att om vinstintresset går före skapandeviljan riskerar resultatet att bli lidande?
Trevlig helg!
/Jochen
Krille
Super Moderator
Vinstintresse är fel skäl att ge sig in i rollspelsbranschen. Jag brukar säga att det bästa sättet att få en liten förmögenhet från rollspel är att börja med en stor.JochenN said:
Rollspel är en märklinhobby: marknaden är för liten, i synnerhet den svenska, för stora kommersiella intressen. På den utländska marknaden så finns det plats för ett fåtal producenter som är större än garagenivå.