JochenN
Veteran
Tack för det! *förkovrar mig*Arfert said:
Nekromanti Varför skapar vi rollspel?
- Thread starter Niklas73
- Start date
Trevlig helg själv. Jag är mycket medveten om att "jag tänker vara ekonomiskt oberoende om 5 år" sticker i ögonen på svenskar och jag säger det öppet till mina vänner också. Jag har en framtidsplan och jag skäms inte för den. De som följt mig här borde iaf veta att jag gör det jag företar mig till 100%. Sen kan jag misslyckas men då har jag iaf försökt att nå det mål jag vill i livet. Men att det sticker i ögonen förstår jag. Men jag är lika bra på att tala om det jag är dålig på (tex alla bollsporter) och det skäms jag lika lite för. Finns massa här tex som är mycket bättre på regelmekanik och rollspel öht men vad bryr jag mig om det? Jag får ut mitt spel nu och om folk gillar det blir jag glad annars har jag och mina vänner kul med det. Man ska göra det man vill i livet om man kan och inte bara snacka om det tycker jag. Om man sen vill berätta om sin kamp så ska man få göra det men det funkar inte alltid så 
JochenN
Veteran
Tack!
Ja, men det är tråkigt att det sticker i ögonen, det ska det inte göra! Det är Jantelagen som lever kvar och det är synd, så synd. Som när jag pratade med min far för ett tag sedan och sa något i stil med; "Om jag kommer få riktigt hög lön någon gång så kommer jag..." varpå han sa lite plumpt som bara en pappa kan göra; "Ja, men det kommer du ju aldrig att få...". Tack för den stöttningen tänkte jag!
Det är sunt att vara öppen med vad man vill och kan och vad man inte vill och kan. Jag brukar tänka att med sunt förnuft, självinsikt och lite ödmjukhet kommer man långt. Kanske jävligt långt tom. Det är kul att du kommer ut med ditt spel. Det blir spännande att invänta den stora massans mottagande kan jag tänka!
Det är långt bättre att försöka och misslyckas än att inte försöka och undra om man kunde lyckats. Det tar nog knäcken på många människor, tyvärr.
Mvh Jochen
Ja, men det är tråkigt att det sticker i ögonen, det ska det inte göra! Det är Jantelagen som lever kvar och det är synd, så synd. Som när jag pratade med min far för ett tag sedan och sa något i stil med; "Om jag kommer få riktigt hög lön någon gång så kommer jag..." varpå han sa lite plumpt som bara en pappa kan göra; "Ja, men det kommer du ju aldrig att få...". Tack för den stöttningen tänkte jag!
Det är sunt att vara öppen med vad man vill och kan och vad man inte vill och kan. Jag brukar tänka att med sunt förnuft, självinsikt och lite ödmjukhet kommer man långt. Kanske jävligt långt tom. Det är kul att du kommer ut med ditt spel. Det blir spännande att invänta den stora massans mottagande kan jag tänka!
Det är långt bättre att försöka och misslyckas än att inte försöka och undra om man kunde lyckats. Det tar nog knäcken på många människor, tyvärr.
Mvh Jochen
Svarte Faraonen
Sumer is icumen in
Huskatter gav väl åtminstone förr 1d4 i kloskada? Högst rimlig baneman för en level 1 magic user, alltså.Arfert said:
Voldstagg13
Hero
Nej, det sticker inte i ögonen på mig att du, Niklas, har en 5-års plan eller att du strävar efter ett värde i tid.
Jag blir bara så avundsjuk på någon med den viljan och förmågan att kämpa för det målet!
Men om drivkraft att skapa rollspel: när jag var yngre hade jag flera ideér till egna rollspel, fast de inbegrep en befintlig spelmotor. Jag hade settings och klurade ut specialiserade färdigheter, men med tiden blev historierna i huvudet viktigare än rollspel. Nu har jag lärt mig att uttänkta historier inte platsar som rollspelsäventyr, och att andra är mycket bättre på historierna än jag.
Ingen bitterhet, bara en lätt besvikelse.
Men det roliga och kreativa i att skriva ett spel, känslan av att spela det själv med den kontroll det ger och att kanske få respons på spelet från andra som spelat - det är flera nivåer av tillfredsställelse.
Att ha en färdig produkt och se den säljas ger väl också en dimension extra utöver det nämnda.
Jag blir bara så avundsjuk på någon med den viljan och förmågan att kämpa för det målet!
Men om drivkraft att skapa rollspel: när jag var yngre hade jag flera ideér till egna rollspel, fast de inbegrep en befintlig spelmotor. Jag hade settings och klurade ut specialiserade färdigheter, men med tiden blev historierna i huvudet viktigare än rollspel. Nu har jag lärt mig att uttänkta historier inte platsar som rollspelsäventyr, och att andra är mycket bättre på historierna än jag.
Ingen bitterhet, bara en lätt besvikelse.
Men det roliga och kreativa i att skriva ett spel, känslan av att spela det själv med den kontroll det ger och att kanske få respons på spelet från andra som spelat - det är flera nivåer av tillfredsställelse.
Att ha en färdig produkt och se den säljas ger väl också en dimension extra utöver det nämnda.
Som enda drivkraft? DÅ utgår du väl visst från att de här fiktiva, rika idioterna skulle 1) ha resurser och 2) vara ointresserade/okunniga?JochenN said:
Jag hävdar bestämt att det i ekvationen inte är vinstintresset som är problemet, utan möjligen avsaknaden av annan motivation.
Fina illustrationer och välskriven text tycker jag definitivt innebär bättre spel; bilder är en stor del till varför jag öht köper spel (skulle t.ex. bara köpa ett spel med halvdassiga blyertsteckningar som illustrationer om jag kände skaparen). Dåliga stämningstexter hoppar jag bara över, men de sänker helhetsintrycket.JochenN said:
Och min upplevelse är att de flesta rollspelsskapare är skitdåliga på stämningstexter. Även de som är väldigt bra på att skriva regeltexter; det är två olika skill sets. Rollspel har överlag rätt dåliga stämningstexter. Det är inte sällan så, framför allt i "amatörproduktioner", att det snarare känns som texter en högstadieelev skulle kunnat producera.
Observera dock att det först är i modern tid skapande i någon nämnvärd grad kunnat frikopplas helt från vinstintressen. Alla de fina gamla konstnärerna man får lära sig om? De målade/jobbade för att få mat och tak över huvudet.JochenN said:
En skicklig skribent klarar av att hålla två tankar i huvudet samtidigt, eller åtminstone hålla den ena borta medan man skriver. Annars är man inte en skicklig skribent.JochenN said:
Du verkar också ha en något märklig uppfattning av hur "vinsintresse" fungerar i praktiken. "Sitta och fantisera om pengahögar" är alltså vad du tror att man gör om man har vinstintresse?
Det handlar snarare om att man anpassar texten för att sälja/uppskattas i så hög grad som möjligt.
Annars är man inte en skicklig författare med vinstintresse, utan Joakim von Anka.
JochenN
Veteran
Ja, i det fiktiva exemplet utgick jag från att vinstintresset var enda drivkraften för att försöka få fram kärnan i hur JAG tänkte, vilken jag också trodde eller i alla fall hoppades skulle vara tydlig vid det här laget. Det handlade alltså inte om ett TROLIGT exempel, utan det var en orealistisk hypotes för att lyfta fram något annat. Det är helt riktigt att om det var ett riktigt exempel skulle avsaknaden av andra drivkrafter vara problemet. Vi har för längesedan kommit fram till att vinstintresset per se inte är problematiskt.
Så de stora konstnärerna målade inte i första hand för de älskade att måla, utan för att försörja sig? Det var alltså bara slumpen som gjorde att de just började med målning? DET är en diskussion vi dels kan ta i ett annat forum och förkovra oss länge i. Varken du eller jag eller någon annan här har förmodligen någon vetskap om vilken impuls det var som fick dem att måla. Troligen var det andra eller fler drivkrafter än att bara skaffa tak över huvudet. Van Gogh började rita flitigt redan som barn och arbetade tex som predikant när han bestämda sig för att börja måla, så det var knappast enbart försörjningen som avgjorde valet att bli målare.
Vinstintresse har inte kunnat frikopplas från skapande förrän i modern tid? Alltså, vad grundar du det på? Det är säkert möjligt att det är så, men vad lutar du argumentationen på?
Jag måste bara säga det krank att om du ska märka ord kommer vi inte komma längre eller nå något slags samförstånd i detta, det lovar jag dig. Om du på största allvar tror att jag tror att vinstintresse är detsamma som att fantisera om pengahögar säger det mer om dig än om mig. Det var inte bokstavligt menat, det tror jag de flesta förstod.
Din kunskap om hur författare fungerar och tänker verkar god. En tankspridd, flummig person som skrivit en bästsäljande bok är alltså inte en skicklig skribent enligt ditt resonemang?
Resten i ditt inlägg handlar om subjektiva uppfattningar så det kan vi lämna bakom oss.
Mvh Jochen
Så de stora konstnärerna målade inte i första hand för de älskade att måla, utan för att försörja sig? Det var alltså bara slumpen som gjorde att de just började med målning? DET är en diskussion vi dels kan ta i ett annat forum och förkovra oss länge i. Varken du eller jag eller någon annan här har förmodligen någon vetskap om vilken impuls det var som fick dem att måla. Troligen var det andra eller fler drivkrafter än att bara skaffa tak över huvudet. Van Gogh började rita flitigt redan som barn och arbetade tex som predikant när han bestämda sig för att börja måla, så det var knappast enbart försörjningen som avgjorde valet att bli målare.
Vinstintresse har inte kunnat frikopplas från skapande förrän i modern tid? Alltså, vad grundar du det på? Det är säkert möjligt att det är så, men vad lutar du argumentationen på?
Jag måste bara säga det krank att om du ska märka ord kommer vi inte komma längre eller nå något slags samförstånd i detta, det lovar jag dig. Om du på största allvar tror att jag tror att vinstintresse är detsamma som att fantisera om pengahögar säger det mer om dig än om mig. Det var inte bokstavligt menat, det tror jag de flesta förstod.
Din kunskap om hur författare fungerar och tänker verkar god. En tankspridd, flummig person som skrivit en bästsäljande bok är alltså inte en skicklig skribent enligt ditt resonemang?
Resten i ditt inlägg handlar om subjektiva uppfattningar så det kan vi lämna bakom oss.
Mvh Jochen
Så nu kopplar du "bästsäljande" till kvalitet? Vad får dig att göra den kopplingen?JochenN said:
Tror du att de som skriver bästsäljande böcker saknar vinstintresse, hur du nu definierar det?
Men vad i hela friden menar du då? Jag får överhuvudtaget inget grepp om varför "vinstintresse" skulle inverka menligt på slutresultatet. Kan du ge ett konkret exempel?JochenN said:
Jag förstår nog inte alls vad din poäng är, faktiskt.
JochenN
Veteran
Hej igen krank...
Det var faktiskt du som fick mig att göra den kopplingen när du skrev:
"Det handlar snarare om att man anpassar texten för att sälja/uppskattas i så hög grad som möjligt."
Utan att ha någon direkt källa nära till hands men kvalitet, vad det än gäller, korrelerar troligen positivt med bästsäljande många gånger, ja.
Nu blir jag förvirrad, förlåt. Jag kanske börjar bli trött, men skrev jag att personer som skriver bästsäljande böcker saknar vinstintresse? Jag orkar inte läsa igenom mina inlägg igen. Jag tar tillbaka det i så fall.
Jag frågade dig om man enligt ditt resonemang var en oskicklig skribent om man lyckades skriva en bästsäljande bok trots att man inte kunde hålla två tankar i huvudet samtidigt eller hålla borta tankar medan man skriver. Varför svarar du inte på det? Det var ditt resonemang. Jag kan också ställa frågan; Kan någon som är en oskicklig skribent enligt ditt resonemang skriva eller inte skriva en bok som enligt dig skulle vara av hög kvalitet och som skulle sälja/uppskattas i så hög grad som möjligt?
Jag har fortfarande inte skrivit att vinstintresset kommer inverka menligt på resultatet? Har jag skrivit det tar jag tillbaka det. Ett konkret exempel kan vara att JAG TROR att en person med mindre intresse för formulerandet av en berättelse och större intresse för pengar som det kanske kan inbringa, inte skulle ha samma glöd, intresse och vilja för själva historieformuleringen, som en person med mer intresse för formulerandet av berättelsen och mindre intresse för pengarna som det kanske kan inbringa. Detta TROR jag kan ha inverkan på resultatet och att man kan få intrycket av att det andra är skrivet med mer känsla. Kanske inte alltid, men jag TROR att det ibland kan vara så. För att undvika eventuella missförstånd så har jag med följande INTE sagt att personer som har ett vinstintresse som övergår viljan att skapa eller formulera något alltid kommer producera skit.
Konkret kan det väl också handla om att JAG TROR och HAR KÄNSLAN av att en person som ger sig i kast med något för att tjäna pengar inte har lika goda förutsättningar att skapa något av hög kvalitet och med samma känsla som någon där vinstintresset kommer längre ned på prioritetslistan. Daniel Day-Lewis är ett bra exempel. Han skulle definitivt kunna ta en roll i en lågbudgetfilm för att rollen intresserar honom och han verkligen vill skapa något med den, ett djup. Så jämför vi det med Dogge Doggelitos jobb i svenska TV-reklamer. Låt säga att dessa två erhåller lika stor ersättning för sina jobb, vilken prestation kommer vara av högst kvalitet? Dogges som gjorde det enbart för att tjäna pengar (mycket svårt att tro annat) eller Daniel Day-Lewis som vigde sitt liv åt rollen och isolerade sig från omvärlden i två år?
Dåligt eller bra exempel, avgör själva. Men det finns konstnärer därute som gör fantastiska prestationer, kanske bland de bästa prestationerna vi sett, där vinstintresset varit underordnat eller kanske rentav obefintligt. Det kan jag inte styrka nu men vad jag sett och läst om Daniel Day-Lewis tex, vilket är en del, gör att jag har mycket svårt att se att han skulle ta en roll för pengarna. Däremot säger han ju inte nej till sin lön, men det kan inte jämföras med vinstintresse tycker jag. Är det konkret nog? Det kan ju vara så att vi tänker och tycker helt olika krank och inte kommer nå ett samförstånd i detta. Dvs, det blir meningslöst för mig att fortsätta förklara för dig hur jag tycker, tänker, känner och resonerar för du kommer oavsett vad jag kommer upp med tycka att jag tänker konstigt eller fel.
Mvh Jochen
Det var faktiskt du som fick mig att göra den kopplingen när du skrev:
"Det handlar snarare om att man anpassar texten för att sälja/uppskattas i så hög grad som möjligt."
Utan att ha någon direkt källa nära till hands men kvalitet, vad det än gäller, korrelerar troligen positivt med bästsäljande många gånger, ja.
Nu blir jag förvirrad, förlåt. Jag kanske börjar bli trött, men skrev jag att personer som skriver bästsäljande böcker saknar vinstintresse? Jag orkar inte läsa igenom mina inlägg igen. Jag tar tillbaka det i så fall.
Jag frågade dig om man enligt ditt resonemang var en oskicklig skribent om man lyckades skriva en bästsäljande bok trots att man inte kunde hålla två tankar i huvudet samtidigt eller hålla borta tankar medan man skriver. Varför svarar du inte på det? Det var ditt resonemang. Jag kan också ställa frågan; Kan någon som är en oskicklig skribent enligt ditt resonemang skriva eller inte skriva en bok som enligt dig skulle vara av hög kvalitet och som skulle sälja/uppskattas i så hög grad som möjligt?
Jag har fortfarande inte skrivit att vinstintresset kommer inverka menligt på resultatet? Har jag skrivit det tar jag tillbaka det. Ett konkret exempel kan vara att JAG TROR att en person med mindre intresse för formulerandet av en berättelse och större intresse för pengar som det kanske kan inbringa, inte skulle ha samma glöd, intresse och vilja för själva historieformuleringen, som en person med mer intresse för formulerandet av berättelsen och mindre intresse för pengarna som det kanske kan inbringa. Detta TROR jag kan ha inverkan på resultatet och att man kan få intrycket av att det andra är skrivet med mer känsla. Kanske inte alltid, men jag TROR att det ibland kan vara så. För att undvika eventuella missförstånd så har jag med följande INTE sagt att personer som har ett vinstintresse som övergår viljan att skapa eller formulera något alltid kommer producera skit.
Konkret kan det väl också handla om att JAG TROR och HAR KÄNSLAN av att en person som ger sig i kast med något för att tjäna pengar inte har lika goda förutsättningar att skapa något av hög kvalitet och med samma känsla som någon där vinstintresset kommer längre ned på prioritetslistan. Daniel Day-Lewis är ett bra exempel. Han skulle definitivt kunna ta en roll i en lågbudgetfilm för att rollen intresserar honom och han verkligen vill skapa något med den, ett djup. Så jämför vi det med Dogge Doggelitos jobb i svenska TV-reklamer. Låt säga att dessa två erhåller lika stor ersättning för sina jobb, vilken prestation kommer vara av högst kvalitet? Dogges som gjorde det enbart för att tjäna pengar (mycket svårt att tro annat) eller Daniel Day-Lewis som vigde sitt liv åt rollen och isolerade sig från omvärlden i två år?
Dåligt eller bra exempel, avgör själva. Men det finns konstnärer därute som gör fantastiska prestationer, kanske bland de bästa prestationerna vi sett, där vinstintresset varit underordnat eller kanske rentav obefintligt. Det kan jag inte styrka nu men vad jag sett och läst om Daniel Day-Lewis tex, vilket är en del, gör att jag har mycket svårt att se att han skulle ta en roll för pengarna. Däremot säger han ju inte nej till sin lön, men det kan inte jämföras med vinstintresse tycker jag. Är det konkret nog? Det kan ju vara så att vi tänker och tycker helt olika krank och inte kommer nå ett samförstånd i detta. Dvs, det blir meningslöst för mig att fortsätta förklara för dig hur jag tycker, tänker, känner och resonerar för du kommer oavsett vad jag kommer upp med tycka att jag tänker konstigt eller fel.
Mvh Jochen