Om jag ska vara mycket kort i mitt svar (vilket jag har extremt svårt med), så blir svaret:
Det finns igentligen ingen tid det kan ta, att göra en karaktär, som gör att jag någonsin når en så kallad "smärtgräns".
- - - - - - - - - - - - - - -
Du kan sluta läsa nu om du vill, Wall-of-text in three... two... one...
Ber om ursäkt för alla eventuella stavfel mm, jag försökt se till att allt är rättstavat, men jag tenderar att alltid missa något, trots tiden jag lägger ner på att skriva, läsa, skriva om, läsa igen, renskriva, läsa ytterligare en gång, starta om, läsa, etc, och en sista igenomläsning innan jag postar. Kan nästan garantera att så fort jag postat detta, och jag sitter och läser igenom det igen (läser alltid igenom mina meddelanden direkt efter jag postat), så kommer jag hitta stavfel.
En "lite" längre beskrivning följer nedan... den är en omskrivning av den andra omskrivningen av detta meddelande... för att orginal meddelandet var tre till fyra gånger större, och andra omgången var två gånger större... Jag sa ju att jag har svårt med att vara kortfattad. Jag började skriva runt 13 idag... klockan är nu nästan 19 när jag postade detta medelande... har inte ens ätit än idag... Jag avundas människor som kan vara kortfattade när dom skriver.
- - - - - - - - - - - - - - -
Mycket av varför jag aldrig når en smärtgräns är pga att jag är en (självbenämnd) överambitiös perfektionist, med en övernaturlig mängd av tålamod, detaljerna är oxå oerhört viktiga för mig, för att inte tala om en förmåga att fokusera så hårt på vad jag gör att timmar näst intill försvinner för mig. En hel dag kan springa förbi, och kännas som bara några timmar gick förbi för mig, om jag får vara ifred och fokusera. Jag har lyckats "tappa bort" dagar, veckor... för att inte tala om 3 månader på raken under 2012.
Där vanliga människors fokus är som en ficklampa, så är min mer som en laserpekares... med skygglappar... och öronproppar... i mörker (eftersom jag är naturligt en kvälls och nattmänniska). Oräkneliga gånger som folk har fått höja rösten åt mig för att jag ens ska notera att dom har pratat med mig, för att jag blir så pass fokuserad på vad jag gör.
Men andra stora anledningar till att jag inte når en smärtgräns är för att skapandet av karaktären, tillsammans med den följande biten med att tjäna in poäng för "uppgraderingen" av karaktären medan man spelar, och striderna i spelet, är dom tre bitar som jag tycker om mest med pnp rpgs.
Den sociala biten faller mycket längre ner på min lista, bland annat pga blyghet. Har alltid haft vissa, om inte stora, problem med den sociala förmågan. Pnp rpg, och dom få Lajven jag varit på, har hjälp mig väldigt mycket dock, även andra grejer i mitt liv har hjälpt, men inte tillräckligt för att jag ska helt tycka om den sociala aspekten av spelandet av min karaktär. Jag är helt enkelt inte tillräckligt kvicktänkt och rapp i käften för att kunna spela ett bra socialt spel.
Jag tar alltid lång tid på mig att skapa karaktärer. Om jag gör det "snabbt", 1-2 timmar (beroende på vilket spel det är), så känns det ibland som om jag bara kastat ihop karaktären... han känns inte färdig på något sätt.
Just det, jag snackar bara om det "mekaniska" här... att skriva karaktärens backgrund är något som jag oftast inte lägger allt för mycket tid på... bara något rätt grovt som jag håller i skallen som vanligast. Om jag skulle skriva en godtycklig backgrund till mina karaktärer så skulle jag antagligen dubbla, om inte trippla eller mer, tiden det tog mig att skapa karaktären... titta bara på detta "lilla" meddelandet!
Jag tycker om att pyssla och pula med mina karaktärer. Jag är lite av en powergamer och min-maxare, till en viss nivå. Tycker inte om att använda andra personers mallar för att optimera karaktärer dock, oftast för att dom är byggda på ett sätt som jag inte gillar. Mina karaktärer är byggda så att dom är riktigt bra på huvud grejerna, och medelmåttiga på vissa/många andra grejer, utefter mina egna kriterier av vad jag anser vara viktigt... oavsätt om det är optimalt eller inte (oftast är det inte optimalt). Mina karaktärer brukar oftast vara riktigt bra på krigar grejerna, för krigar yrken är mina favorit yrken (men även icke krigar yrken får vapenfärdigheter från mig). Jag undviker magi yrken, eftersom jag tycker dom är något av det mest tråkiga där finns att spela. Har bara haft kanske en handfull eller två värt av magikert genom dom 18 åren jag spelar pnp rpgs.
I DoD till exempel så sätter jag 10 på alla grundegenskaper, och sedan ger jag mig på dom viktiga grundegenskaperna för karaktären, och om där blir något över så varierar det var dom hamnar. Jag gör liknande med färdigheterna i DoD (och andra rollspel, som EON vilket vi spelar mest i min grupp), jag väljer ut ett par tre fyra färdigheter som dom viktigaste och försöker sätta "högt" på dom (12-15), och sedan en stor mängd färdigheter där jag försöker ha ett värde på mellan 7-10 på om möjligt. Om jag tycker jag fattas några mindre färdigheter så brukar jag sänka en eller två störra färdighet med ett steg eller tre (beror på vilken färdighet det är), för att kunna höja dom mindre färdigheterna så dom är användbara. 7 brukar jag se som första nivån av "användbar". Om jag skulle mot all förmodan ha en poäng över som jag inte kan använda, så lägger jag hellre tid på att arbeta om bland färdigheterna så den blir använd, än att inte använda den.
Mina karaktärer kan oxå förändras medan jag skapar karaktärern, ibland har det varit totalt omarbetning av dom, som till exempel ett nytt yrke mm. Detta händer oftast om jag finner mig i en situation där jag tappar intresse för det valda yrket, hittade ett yrke som jag gillar mer, eller för att jag fann mig framför ett hinder mot mitt karaktärs koncept som jag inte kan ta mig runt. Men även små grejer som att jag såg ett vapen eller rustning jag gillade, såg en bild, en slag på en EON tabel, mm, kan ändra min karaktär rejält.
Under dom 18 åren jag spelar pnp rpg's, så har jag ALDRIG blivit klar med en karaktär före alla andra bland dom spelgrupper jag tillhört. Och om jag skulle gissa så skulle jag nog kunna räkna antalet gånger som jag INTE var sist klar med min karaktär på en, kanske två, händer. Tiden det tar mig att göra klar en karaktär är oftast den näst sista spelarens tid, eller den utsatta tiden, plus 1-3+ timmar. Ofta den sista biten jag brukar behöva pyssla med, medan vi har börjat spela (oftast på mitt förslag att börja innan jag är klar), är att fylla i information, som till exempel vapen och rustnings stats, köpt utrustning, uträknade grundchancer (som i EON), sudda och fylla i dom färdighetsvärden jag har köpt till min karaktär, renskriva, kolla igenom så jag har gjort allt, etc.
Men den bit som oftast blir klar sist, som blir skriven sist till min karaktär innan den är klar, brukar vara hans namn. Jag är urusel på att komma på namn till mina karaktärer, vet inte hur många gånger jag har haft en no-name under den första spelkvällen, eller flera följande spelkvällar. Har haft karaktärer som hunnit dö innan dom ens fick ett namn. Har haft karaktärer som jag har haft veckors tid på mig att komma på ett namn till, men som ändå har varit namnlös under första speltillfället (för att inte tala om att jag inte blev klar med karaktären sist bland oss). Namnet är mycket viktigt för mig, det måste passa karaktären på något sätt.
Den där överambitiösa perfektionismen, kombinerar med hur viktigt detaljerna är för mig, och min fokus förmåga... gör att så länge det känns som det är något fel med karaktären, så fortsätter jag pyssla och pula med honom tills han är "perfekt" ur min synvinkel. I City of Heroes (ett nerlagt mmo :sad
var mitt karaktärsskapande tids rekord på ca 30 timmar... och då räknar jag inte dom ca 8 timmar jag sov, och jag tänkte på och försökte komma på namnet under hela tiden oxå.
Det har blivit lite av ett skämt i min grupp genom åren hur jag är aldrig klar med min karaktär i tid... och specielt att han nästan aldrig har ett namn nr vi börjar spela.