>När smög sig egentligen religionen in i fantasyn? Visst är
>det logiskt eftersom alla dessa historier med religös
>anknyrtning har varit i omlopp rätt länge. Tolkien använde sig
>så vitt jag vet inte av religion i sina böcker (Bilbo, Sagan om
>Ringen).
Jag kan inte uttala mig om huruvida religionen är närvarande i dessa böcker (då det är snart sex år sedan jag läste dem), men man skall minnas att den mycket komplexa värld Tolkien skapade bär som fundament en mycket invecklad skapelsemyt (Eru och Valarna är inte att glömmas). Vill för övrigt minnas att Gandalf skulle vara av något små-gudomligt ursprung, men är inte säker på det.
Kolla in Silmarillon i alla fall. Finns i skitsnygga, asdyra, utgåvor såväl som halvtaskiga, asbilliga, pocketutgåvor.
>Så vem började?
Vi måste nu komma ihåg att Tolkien inte är den förste Fantasy-författaren. Han må vara den stilbildande, men han är ändå vad som i ekonomiska sammanhang kallas "den andra fasen". Det vill säga när en "vara" övergår från att vara pionjär lyx/konstig/whatever till att bli något alla vill ha och allt fler får råd med. Tyvärr, i min konstanta minnesbrist, minns jag inte namnet på den jag tror var den första författaren vilkens verk kan liknas vid de verk vi idag förknippar med ordet (Tolkien, Eddings, Brooks, JORDAN etc).
>Allt är en gråskala, men vem målade den?
Ingen enskild människa, tror jag. Men nu fan skall problemet benas:
Jag har under en mycket stor del av mitt liv varit inblandad i olika former av fantasy-läsning samt -rollspelande. Jag har funnit att religion är en av huvudingredienserna i denna världen. Ett av de kanske absolut mest utmärkande dragen hos fantasy jämfört med andra litterära verk är att världen berättelsen utspelar sig i oftast är en annan än den vi är i (även om Tolkien nästan är ett undantag, beror på hur man ser det). Alltså är världen en mycket viktig del av Fantasyn denna nya värld den presenterar. Fantasy lever och dör på sin värld: om en bok inte har en intressant och trovärdig värld kommer den inte nå några höjder.
Alltså, återigen, världen är viktig. Och dess trovärdighet.
För att skapa trovärdighet är det inte helt fel att se på vår värld som en "exempelvärld", ungefär som man har "exempeläventyr" i regelböcker för rollspel etc etc. Man finner då att vår värld, och dess historia (så vitt vi människor anbelangar åtminstone), är mycket dominerad av religion. Och kollar man till mänskligt psyke (speciellt pre-industrialisering) ser man att man utan att skämmas allt för mycket kan säga att människan som civilicerad varelse behöver religion.
Varför då inte i en alternativ värld; fantasy?
Dock kan jag inte peka på någon som så att säga 'förde in religionen' i genren. Det kom nog som så att ett folkslag i någon värld skulle beskrivas, och man lade in traditioner och någon form av religion som "backbone" för dessa. Sedan var det inne, och spred sig, precis som i verkligheten.
/Ethereal
Stolt Grisodlare, frilansande som Slamsugare.