Re: Lingvistisk kritik II
Jag är bara ute efter känslan att det ska likna isländska och finska. Poängen är ju att det inte ska vara språkligt korrekt efter just dessa språk för då är det ju in fornvrok eller alviska utan isländska och finska.
Jag tycker att du har helt rätt och att kritiken är helt åt långbortistan. Det finns nämligen inte en enda del av nya DoD som försöker stryka några experter medhårs: Trollen ser inte ut som fornnordiska troll, monsterna är helt otrovärdiga, stridsreglerna är corny, osv. Om man plötsligt skulle komma in med en snustorr, tråkig förståsigpåar-attityd till
språken så skulle det skära sig med allt annat och göra det hela riktigt pinsamt. Hela poängen med DoD är ju just att det inte försöker vara ett spel för några pulver.
Man kan åstadkomma mirakel med charm - men man kan inte försöka bli tagen på (tråkigt) allvar.
Lyckligtvis verkar du ha fattat vad det hela handlar om; charm. För även om jag bara bläddrar igenom ditt äventyr just nu, så går det inte att ta miste på charmen. Det är mustigt, sprakande, med många detaljer som jag tycker känns genuint häftiga. Särskilt spelledarpersonerna tycker jag var omsorgsfullt utmejslade. De är väldigt tydliga, men ändå aldrig enkla karikatyrer. Tvärtom så tyckte jag att många hade intressanta små twists och knorrar som gjorde dem riktigt intressanta. Många verkar ha utformats för att spelledaren enkelt ska kunna bygga vidare på dem om rollpersonerna skulle vilja bekanta sig med dem lite extra. Kul också att så många av dem var deformerade av ärr och sår. Det brukar man sällan få se i fantasyvärldar, men det passar ju utmärkt i Trudvang. Allra mest gillar jag nog kapitlet ... hmm... får se upp så jag inte spoilar här... Tja, det finns ett kapitel där väldigt många spelledarpersoner står uppradade vid varandra, du vet. Det imponerade på mig, att du fick dem alla så olika, och att varje beskrivning blev så rolig att läsa, även om du använde ett så litet utrymme för var och en av dem. Det var många fina namn i spelet, också. För en namnfetishist som jag så fanns det många karameller att leta efter.
Nå, på sina håll tyckte jag mig finna rätt onödiga regeltillämpningar som jag tror att du skulle kunna skippa till de kommande delarna, såsom små modifikationer här och där som inte tjänar något till, och små regler för "slumphändelser"... äh, vi gör så här:
<table><tr><th><font size="-1">Spoiler below:</font></th></tr><tr><td bgcolor="#DDDDDD">[color:"#DDDDDD"] Guyug har en specialregel att om man slår en etta eller en tvåa med en T20 så anfaller han rollpersonerna </font></td></tr></table> ...som jag tycker var rätt onödig. Det hade varit bättre att knyta det till rollperosnernas agerande eller helt enkelt säga att det antingen skulle hända eller inte. På någon annan plats hittade jag att det stod att något skulle hända efter "1T6+1 dagar", vilket också känns...
gammalt. Slumpen fyller inte riktigt någon funktion när den får sköta sådana där saker. Sån't tycker jag att det är bättre om du helt enkelt anger i klarspråk i texten. Jag vet inte hur mycket sådana här grejer det fanns i äventyret, men de jag fann tyckte jag var onödiga.
Nå, det var ju inte så mycket att vara sur över, jag kan ju enkelt strunta i just de här delarna utan att det påverkar min upplevelse av resten. Och jag tycker att det var toppen. Särskilt charmen som genomsyrar det hela. Så förstör nu inte det genom att börja använda en självförhärligande viktigpetter-attityd till språket, det var ju en av delarna som du lyckades bäst med!
Men visst, det är ingenting att diskutera här. De flesta tycks anse att Riotminds pseudonordiska är väldigt stämningsfull, även om jag håller med om att den gärna kunde få vara lite mer pseudo ibland.
