Nekromanti Veckans klan: Malkavian

[RasmusL]

Jag ska kanske påpeka att i den gruppen körde vi Vampire som ett politisk spel så PVP var the name of the game. Min karaktär blev utpressad av spelaren som körde blodsmagikern ganska direkt efter och jag var tvungen att vara hantlangare till honom för efteråt.

Så jag står fast vid att mitt clownmördande var in-character, min karaktär var precis lika irriterad och förbannad som jag var.

Absolut. Jag menar mest att du lär slippa den del jag markerat i ditt inlägg om du fortsätter vara öppen med vad du känner inför detta.

 

[God45]

Jag ska kanske påpeka att i den gruppen körde vi Vampire som ett politisk spel så PVP var the name of the game. Min karaktär blev utpressad av spelaren som körde blodsmagikern ganska direkt efter och jag var tvungen att vara hantlangare till honom för efteråt.

Så jag står fast vid att mitt clownmördande var in-character, min karaktär var precis lika irriterad och förbannad som jag var.

Absolut. Jag menar mest att du lär slippa den del jag markerat i ditt inlägg om du fortsätter vara öppen med vad du känner inför detta.

Ja, öppenhet och ärlighet är den bästa policyn. Det har jag inga problem med.

 

[cogitare]

Det är svårt att spela ett spel om personlig fasa när någon går runt i en satans propellermössa. Det är ofattbart dumt och stämningsdödande.

För mig behöver inte WoD vara angstig personal horror. Faktum är att jag tror, ungefär som Ymir, att folk snöar in för hårt på just detta och tycker att alla som inte spelar WoD superangstigt och personal horror gör fel (och jag får lite den känslan av dina inlägg God45 men rätta mig gärna om jag har fel).

Jag är personligen inte heller så förtjust i Malkaver som är tokroligt galna. Har sett spelare använda det som ursäkt för att bete sig som första klassens rövar mot andra spelare och SLs plot. Det är tråkigt. Men bortom det ser jag inga problem med den sortens Malkaver, så länge spelaren inte tar det som en ursäkt att bete sig illa mot andra spelare och/eller kampanjen som sådan.

Cog.

 

[RasmusL]

Det är svårt att spela ett spel om personlig fasa när någon går runt i en satans propellermössa. Det är ofattbart dumt och stämningsdödande.

För mig behöver inte WoD vara angstig personal horror. Faktum är att jag tror, ungefär som Ymir, att folk snöar in för hårt på just detta och tycker att alla som inte spelar WoD superangstigt och personal horror gör fel (och jag får lite den känslan av dina inlägg God45 men rätta mig gärna om jag har fel).

Jag är personligen inte heller så förtjust i Malkaver som är tokroligt galna. Har sett spelare använda det som ursäkt för att bete sig som första klassens rövar mot andra spelare och SLs plot. Det är tråkigt. Men bortom det ser jag inga problem med den sortens Malkaver, så länge spelaren inte tar det som en ursäkt att bete sig illa mot andra spelare och/eller kampanjen som sådan.

Cog.

Och även tokroligheten är ju faktiskt tragisk, särskilt om man betänker att det troligtvis är en mentalt frisk (WoD var det, nåja...) människa som sakta men säkert glider ner i galenskap på grund av sitt malkavblod samtidigt som hen tvingas möta de fasor det innebär att vara vampyr. Så länge det finns en antydan till respekt för mentala sjukdomstillstånd i rolltolkningen så är snurrmössorna en helt ok ångestkrydda i min bok.

 

[God45]

Jag behöver ingen angst men Vampire bör handla om fasa. Det behöver inte ens vara uttalat i spelet men det behöver vara närvarande. Fasan när man spelar en Ventrue kan vara "Jag gör de här fruktansvärda sakerna utan något egentligt syfte, men jag kan inte sluta." och Fasan när man spelar en Gangrel kan vara "Jag är inte ens en människa längre, bara ett djur." Det behöver inte hoppa fram i för grunden eller något.

Men om din karaktär tuggar tuggumi och klär sig som ett barn för han är "galen" är där ingen fasa. Om din karaktär går runt och kysser fiskar och sjunger? Ingen fasa. Vill du hålla på med sådant gå och spela gamla Changeling som handlade om att var "lol random vi är galna men roliga".

 

[Vimes]

Jag behöver ingen angst men Vampire bör handla om fasa. Det behöver inte ens vara uttalat i spelet men det behöver vara närvarande. Fasan när man spelar en Ventrue kan vara "Jag gör de här fruktansvärda sakerna utan något egentligt syfte, men jag kan inte sluta." och Fasan när man spelar en Gangrel kan vara "Jag är inte ens en människa längre, bara ett djur." Det behöver inte hoppa fram i för grunden eller något.

Fast det här är ju angst du beskriver. Inget annat.

 

[God45]

Jag behöver ingen angst men Vampire bör handla om fasa. Det behöver inte ens vara uttalat i spelet men det behöver vara närvarande. Fasan när man spelar en Ventrue kan vara "Jag gör de här fruktansvärda sakerna utan något egentligt syfte, men jag kan inte sluta." och Fasan när man spelar en Gangrel kan vara "Jag är inte ens en människa längre, bara ett djur." Det behöver inte hoppa fram i för grunden eller något.

Fast det här är ju angst du beskriver. Inget annat.

Kanske men man behöver inte hålla på att sitta runt in character och gnälla om det är min poäng. Man kan se att det finns där man det behöver inte vara en uttalad del av spelet.

 

[Gordeg]

Koncept jag aldrig vill se igen: Fishmalk.

Yep.
Synd att den ursprungliga klanboken gjorde fishmalks till något av kanon. Tokroliga vampyrer som sitter i Musse Pigg-formation på sina klanmöten.
Det började förändras från och med Revised och framåt men mycket av skadan var redan skedd.

 

[Ymir]

Malkaviansk galenskap ska vara skrämande annars är den värdelös. Man kan göra personen som verkar glad, men då gör man Alex från a Clockwork Orange eller ett av de läskiga barnen från the Shining.

Skräckelement är bara en av många dimensioner hos Vampire, och det är mycket begärt att man som immersionist skulle vara rädd för sin egen rollperson. Det funkar inte så. Malkavers galenskap kan ha många många olika dimensioner, men 'mystisk' är definitivt en mycket mer lättillgänglig och givande dimension än 'skrämmande'. Att du kategoriskt avfärdar alla andra dimensioner än 'skrämmande' som värdelösa får stå för dig, och om det är i det lägret du ligger finns det nog inte mycket mer för oss att diskutera härvidlag.

Malkavians som comic relife är något av det värsta jag vet i vampire och jag skulle aldrig tillåtit det som GM.

Jag har inte sagt att de ska vara comic relief, jag har sagt att de ska vara bisarra. Det är något helt annat. Det får dock gärna balansera på gränsen till surrealism, som i sin tur balanserar på gränsen till komedi, ofc. Det finns fantastiskt mörka produktioner som samtidigt har element av komedi (black comedy, anyone?), så jag kan verkligen inte se något problem här.

 

[Sodivra]

Jag behöver ingen angst men Vampire bör handla om fasa. Det behöver inte ens vara uttalat i spelet men det behöver vara närvarande. Fasan när man spelar en Ventrue kan vara "Jag gör de här fruktansvärda sakerna utan något egentligt syfte, men jag kan inte sluta." och Fasan när man spelar en Gangrel kan vara "Jag är inte ens en människa längre, bara ett djur." Det behöver inte hoppa fram i för grunden eller något.

Fast det här är ju angst du beskriver. Inget annat.

Eh, vad blir skillnaden mellan fasa och angst?

 

[cogitare]

Jag behöver ingen angst men Vampire bör handla om fasa.

Nä, det tycker jag inte. Modern vampyrfiktion (typ Underworld-serien) är inte så mycket fasa eller skräck. Och just Masquerade-vampire är det många som spelar mer som mörka superhjältar (ganska stående trope på WWs forum om just Masquerade, särskilt Revised Edition).

Om du lägger till "tycker jag" framför "bör" i ovanstående mening eller ändrar "bör" till "kan" så håller jag helt med dig

Men om din karaktär tuggar tuggumi och klär sig som ett barn för han är "galen" är där ingen fasa.

Men kan vara underhållande vid spelbordet och helt ok beroende på spelgrupp. Jag kanske derailar lite här men jag får alltid en instinktiv önskan att slå bakut när jag läser om någon som dikterar hur ett spel "bör" (eller än värre "skall") spelas. Ett spel kan ge riktlinjer och vara avsett för att spelas på ett visst sätt MEN väl i händerna på konsumenterna av spelet så är de fria att göra precis som de vill och det måste vara helt ok.

Vill du hålla på med sådant gå och spela gamla Changeling som handlade om att var "lol random vi är galna men roliga".

Jag håller inte med om den beskrivningen av Changeling: the Dreaming heller även om man kunde både tolka och spela det spelet på det sättet. Men det är nog föremål för en annan diskussion och tråd.

Cog.

PS! Jag vill förtydliga att även jag ogillar s.k. 'fishmalks' men inte bara för att de är tokroliga utan, som jag skrev i förra mailet, för att jag sett dem användas som spelförstörare för både SL och andra spelare. DS!

 

[Ymir]

well, en sak som skadar Malkaverna är ofc WoDs bajsiga regelsystem, som gör att deras vansinne helt saknar regelstöd. I min spelgrupps experimentiella, konfliktresolutions-baserade WoD-regelsystem hanterade vi Malkavian Madness så här:

Malkavians have one or more Madness motivations that they must use in Conflicts from time to time. Until a Madness motivation has been used, whether successfully or not, they can not regain any Pool points by drinking blood. How frequently this need to come into play is open to debate. Madness motivations does not confer any bonuses or penalties to conflict resolution.

Malkaverna är en klan vars 'weakness' är fundamental men samtidigt abstrakt, och ett regelsystem som kan hjälpa till att lyfta fram denna hade varit guld värt för dem.

 

[cogitare]

Det började förändras från och med Revised och framåt men mycket av skadan var redan skedd.

Revised:es variant med Malkaver som "mad visionaries" är ett mer intressant koncept ja. Och Anatole var väl den som exemplfierade detta till sin spets.

Cog.

 

[God45]

well, en sak som skadar Malkaverna är ofc WoDs bajsiga regelsystem, som gör att deras vansinne helt saknar regelstöd.

Medhåll.

 

[Ymir]

Also noteworthy: En malkav i Cairo by Night (Ahmed the Dreamer eller nåt sånt hette han) var i Golconda. Detta är vad jag vet enda gången någonsin WW publicerade en SLP som officiellt nått detta tillstånd (Lameth är ju fotad ur kanon..., tack gud).

 

[Recca]

well, en sak som skadar Malkaverna är ofc WoDs bajsiga regelsystem, som gör att deras vansinne helt saknar regelstöd. I min spelgrupps experimentiella, konfliktresolutions-baserade WoD-regelsystem hanterade vi Malkavian Madness så här:

Malkavians have one or more Madness motivations that they must use in Conflicts from time to time. Until a Madness motivation has been used, whether successfully or not, they can not regain any Pool points by drinking blood. How frequently this need to come into play is open to debate. Madness motivations does not confer any bonuses or penalties to conflict resolution.

Malkaverna är en klan vars 'weakness' är fundamental men samtidigt abstrakt, och ett regelsystem som kan hjälpa till att lyfta fram denna hade varit guld värt för dem.

Oj va snyggt gjort. Hur funkar madness-motivations? Det här vill jag använda dirr! Om jag får!?

 

[Recca]

Blir nyfiken på Lameth men han finns inte på WW-wikin ens <.<

 

[cogitare]

well, en sak som skadar Malkaverna är ofc WoDs bajsiga regelsystem, som gör att deras vansinne helt saknar regelstöd.

Var en fiffig grej du/ni hittat på. I nWoD finns ett gäng olika Derangements beskrivna med effekt vilket man kan se som regelstöd för deras galenskap (Malkavians förs tillbaka som Malkovians (en bloodline till Ventrue) och som Malkavia (en sjukdom som kan drabba vampyrer).

Men jag hade inte haft något emot att man knutit galenskapen mer till att vara vampyr. Säg koppla det till Humanity (har man gjort med Ventrues i nWoD om än inte på det bästa sättet) eller som du/ni gjort att det påverkar Vitae/blood pool på något sätt eller liknande.

Cog.

 

[Ymir]

Lameth var en gen 4 kappadokier-methuselah/true mage i typ Atlantis som ihop med sin älskarinna brujah-methuselan Black Anis drack ett golconda-elixir och fick förmågorna hos både en methuselah och en True Mage. Han (eller hans avatar i form av en mänsklig privatdeckare typ...) är huvudpersonen i novelltrilogin Red Death som WW publicerade nångång på 90-talet, och otroligt otroligt överdriven och töntig. WW insåg sedermera detta och tog bort honom ur WoDs kanon.

 

[God45]

Lameth var en gen 4 kappadokier-methuselah/true mage i typ Atlantis som ihop med sin älskarinna brujah-methuselan Black Anis drack ett golconda-elixir och fick förmågorna hos både en methuselah och en True Mage. Han (eller hans avatar i form av en mänsklig privatdeckare typ...) är huvudpersonen i novelltrilogin Red Death som WW publicerade nångång på 90-talet, och otroligt otroligt överdriven och töntig. WW insåg sedermera detta och tog bort honom ur WoDs kanon.

Varför hade White wolf så många sådana här NPC:er? Lameth, Samuel Haight, hela True black hand, Samuel Haights klon, Penny Dreadful...

Den enda super NPC:n som var cool var Agent John Courage. Men det är för att man måste älska en NPC som använder motorsågar och karate för att slåss mot varulvar på månen.