Nekromanti Vem står för kulorna i rollspelssverige, egentligen?

[Framsynt bakåtsträvare]

Jag längtar ibland efter ett sånt här spel, som kostar typ sjuttio spänn. Pocketformat, svartvit inlaga, obestruket billigt papper. Inte gjort för samlare. Går den sönder köper man en ny.

...men det funkar nog inte på svenska marknaden, mer än som hobbyprojekt. Svårt att få en volym.

Det är det sista jag längtar efter. Jag vill ha rollspel som är som coffee table books.

Kan vi dra några slutsatser om de här siffrorna? Ibland får jag känslan av att rollspelssverige är fullt av väldigt köpstarka samlare som äger alla spel oavsett de spelar dem eller inte, men det är kanske helt fel.

Jag spelleder/spelar nog bara vart 10:e rollspel jag köper och det beror på att:

1. Det finns rollspel som jag hellre spelleder/spelar och tiden/energin räcker inte till.
2. Spelen är sämre än jag trodde (falsk varudeklaration eller för höga förväntningar?).
3. Jag gillar att fantisera om att spelleda/spela vissa spel när jag läser dem men har ingen ärlig avsikt med att spelleda/spela spelen. Dessutom kan jag plocka russinen ur kakan (om det finns några) och använda i andra spel.

För mig är punkt 1 anledningen till att jag inte köper fler rollspel än jag gör och punkt 3 anledningen till att jag trots allt köper fler rollspel än jag spelleder/spelar. Det är punkt 3 som gör at jag inte vill ha spel av typen som Arfert längtar efter. Jag vill ha användning för spelet även om jag inte kommer att spelleda/spela det.

 

[Framsynt bakåtsträvare]

Det misstänker jag också. Gissar att D&D/Pathfinder spelas av fler än alla svenska spel tillsammans. En gissning byggd på omvärldsobservationer.

Det här får mig att ställa frågan som jag länge undrat över: Varför ger inte fler svenska rollspelsföretag ut översättningar av populära engelska spel? Jag tror nämligen att många rollspelare föredrar spelen på svenska även om de behärskar engelska tillräckligt bra.

Varför finns inte Pathfinder och CoC på svenska?

Visst, det handlar om licenser men man tycker att det borde finnas ett intresse att ge ut spelen på andra språk än engelska hos spelbolagen?

 

[Framsynt bakåtsträvare]

För att man kanske kan sälja ca 500 ex max, men vill man få ner priset till 69:- i butik och ändå ha några marginaler måste man trycka kanske 2000 ex.

Bortsett från det så älskar jag formatet och idéen.

Det låter som en dålig affärsidé att massproducera någonting som det inte finns en stor efterfrågan på. Bättre då att sälja få ex till höga priser. Eller tänker jag fel?

Jag tror inte att efterfrågan på rollspel kommer att öka så länge spelen kräver så mycket av spelarna som rollspel gör. Jag tror inte att priset är en avgörande faktor för om människor köper rollspel eller inte. Finns det några kundundersökningar på det här? Hur mycket är rollspelarna beredda att betala och för vad?

 

[Rymdhamster]

Det låter som en dålig affärsidé att massproducera någonting som det inte finns en stor efterfrågan på. Bättre då att sälja få ex till höga priser. Eller tänker jag fel?

Det var ju precis det Arfert sa.

 

[Arfert]

Vad vill man ha ner till 69kr och varför? Färga mig nyfiken.

Jag skulle vilja göra en version av Drakar & Demoner Classic, Fantasy! eller varför inte nåt skräck-zombiespelsom en vanlig pocket, och sälja det på Pocket Shop, Pressbyrån och lite överallt.

"Oj, vad är det här för nåt? Bara 69:-, coolt, jag köper det!", typ. Trycka upp 5000 ex.

 

[Magnamund]

Det här får mig att ställa frågan som jag länge undrat över: Varför ger inte fler svenska rollspelsföretag ut översättningar av populära engelska spel? Jag tror nämligen att många rollspelare föredrar spelen på svenska även om de behärskar engelska tillräckligt bra.

Varför finns inte Pathfinder och CoC på svenska?

Visst, det handlar om licenser men man tycker att det borde finnas ett intresse att ge ut spelen på andra språk än engelska hos spelbolagen?

Äventyrsspel nämnde just det en gång i nåt gammalt nummer av Sinkadus. Anledningen till att de inte översatte CoC var att de redan hade Chock och de ansåg inte att dt fanns behov av ett likartat spel. Iofs har ju CoC sitt eget mythos men då det begav sig fanns det nog inte utrymme för två svenska skräckrollspel. Jag vet inte om ett svenskt CoC hade sålt bättre än vad Chock gjorde.

 

[krank]

Det här får mig att ställa frågan som jag länge undrat över: Varför ger inte fler svenska rollspelsföretag ut översättningar av populära engelska spel? Jag tror nämligen att många rollspelare föredrar spelen på svenska även om de behärskar engelska tillräckligt bra.

Varför finns inte Pathfinder och CoC på svenska?

Jag tror att målgruppen är alldeles för liten. Vi tänker oss alltså mestadels personer som inte redan äger Pathfinder, men som vill börja spela det, och är beredda att antingen sitta och egenöversätta utländskt material själva (med termer etc som inte passar ihop) alt. nöjer sig med den del av materialet som finns på svenska.

"Många rollspelare" är i det här fallet kanske ett par hundra, skulle jag tro.

 

[Jimmy]

Jag skulle vilja göra en version av Drakar & Demoner Classic, Fantasy! eller varför inte nåt skräck-zombiespelsom en vanlig pocket, och sälja det på Pocket Shop, Pressbyrån och lite överallt.

"Oj, vad är det här för nåt? Bara 69:-, coolt, jag köper det!", typ. Trycka upp 5000 ex.

Det kan vara en väg. Men jag lovar dig att det inte är den enda. Gå förbi Pocketshop och titta på priserna där. Jag påstår att vi väljer att se på "prislappen" som någon form av slutgiltigt avgörande för köp. Det är fel.

1. Gör bra grejer man är stolt över (pysselbok, lerkruka, roman eller rollspel)
2. Prissätt på ett för dig sunt vis, och marknadsmässigt om du vill producera större upplagor.
3. Välj hur du går tillväga för att sprida ditt verk. Jag lovar att den som börjar en pitch med "min prislapp är bara.." åker ut på eget grepp.

Ja. Jag förenklar. Men jag tycker också diskussionen är oerhört generaliserad (och jag bidrar gott till det också). Det funkar inte så. Men klart vi kan ha rollspel på fler hyllor om vi vill.

 

[RollforFumble]

Varför görs inte fler billiga solospelböcker? Det var "Häxmästaren i röda bergen" som var inkörsporten till rollspel för mig en gång i tiden. Har för mig att den var tryckt på rätt dassigt papper.

 

[Jimmy]

Varför görs inte fler billiga solospelböcker? Det var "Häxmästaren i röda bergen" som var inkörsporten till rollspel för mig en gång i tiden. Har för mig att den var tryckt på rätt dassigt papper.

Besvarat ovan. När du vet att du kan trycka 5000 billiga exemplar så gör du det. Även 5000ex billiga böcker kräver en investering för att tryckeriet ska jobba för dig.

 

[RollforFumble]

Jag är totalt okunnig i vad det kostar att trycka upp 5000 ex av någonting och jag tror nog inte att ett renodlat rollsspel i prisklassen 69:- kanske skulle slå, men en solobok för 69:- skulle nog locka en del kids att ta en kik på vad det är för nåt.

 

[Staffan]

Det här får mig att ställa frågan som jag länge undrat över: Varför ger inte fler svenska rollspelsföretag ut översättningar av populära engelska spel? Jag tror nämligen att många rollspelare föredrar spelen på svenska även om de behärskar engelska tillräckligt bra.

Varför finns inte Pathfinder och CoC på svenska?

Visst, det handlar om licenser men man tycker att det borde finnas ett intresse att ge ut spelen på andra språk än engelska hos spelbolagen?

För att den svenska rollspelsmarknaden i princip är på vanity-press-nivå (Fria Ligan har de tre senaste åren gjort 150-200 000 i vinst, utan anställda, och det är ett av de mer lyckade bolagen; Järnringen gjorde 87 000 i vinst 2014, återigen utan anställda). Därmed inte sagt att folk inte gör kvalitetssaker, men de gör det inte för att tjäna pengar, utan för att de tycker det är kul och för att de får självbekräftelse av det.

Det är inte tillnärmelsevis lika skoj att översätta någon annans verk som det är att skapa sina egna. Dessutom får du då även en licenskostnad som äter upp större delen av din så kallade vinstmarginal (och 87k i "vinst" när man inte har några anställda och därför ska betala eventuellt utfört arbete med utdelningar eller liknande är egentligen ingen vinst). Den eventuella upplagan på det översatta spelet kommer att vara långt mindre än originalets upplaga, vilket ger högre priser. Om du skulle översätta något i stil med Pathfinder skulle förmodligen grundboken gå på minst 600, och vem skulle vara villig att betala det när den kostar under 500 på engelska, och man då kan använda allt supportmaterial utan att behöva fundera på att feeblemind i översättning heter sinnesförslöande.

På det glada 80-talet, då rollspel var stort i Sverige, så var flera av Äventyrsspels alster översättningar: Stjärnornas Krig = Star Wars, Sagan om Ringen = Middle-Earth Roleplaying, och Chock = Chill. Även första upplagan av Drakar och Demoner var en översättning av Basic Roleplaying + Fantasy World från Worlds of Wonder, men senare upplagor muterade åt sitt eget håll. Oldtimers Titan Games gav sig ju även på Dungeons & Dragons, men fick om jag minns rätt förhållningsorder av TSR att först översätta BECMI-boxarna innan de fick ge sig på AD&D, och det gick ju som det gick.

 

[Arfert]

Det kan vara en väg. Men jag lovar dig att det inte är den enda. Gå förbi Pocketshop och titta på priserna där. Jag påstår att vi väljer att se på "prislappen" som någon form av slutgiltigt avgörande för köp. Det är fel.

1. Gör bra grejer man är stolt över (pysselbok, lerkruka, roman eller rollspel)
2. Prissätt på ett för dig sunt vis, och marknadsmässigt om du vill producera större upplagor.
3. Välj hur du går tillväga för att sprida ditt verk. Jag lovar att den som börjar en pitch med "min prislapp är bara.." åker ut på eget grepp.

Ja. Jag förenklar. Men jag tycker också diskussionen är oerhört generaliserad (och jag bidrar gott till det också). Det funkar inte så. Men klart vi kan ha rollspel på fler hyllor om vi vill.

Jag förenklar också. Grovt. Hursomhelst, jag tycker att nästan alla i svenska rollspelsbranschen gör exakt samma grej. Samma plats om man pratar positionering. Snygga, ganska dyra böcker, helst i fyrfärg. Då bör man göra tvärtom. Disruption, som Jean Marie Dru skriver.

Men är inte helt okunnig om hur man säljer. Marknadsekonom och har jobbat på reklambyrå i 30 år. Så en del saker har fastnat.

 

[Jimmy]

Jag är totalt okunnig i vad det kostar att trycka upp 5000 ex av någonting och jag tror nog inte att ett renodlat rollsspel i prisklassen 69:- kanske skulle slå, men en solobok för 69:- skulle nog locka en del kids att ta en kik på vad det är för nåt.

Vi vänder på det lite. Jag är beredd att trycka din solobok i 5000 ex för superbilliga 10kr st. Vad gör du?

1. Om du väljer att slutföra projektet och sedan skicka filerna till Jimmy, gå till PM.
2. Du väljer att göra en noggrannare marknadsundersökning, som tar tid och budgeterar sedan hela produktionen, gå till Google.se


Alltså, hur billigt det än är så är det alltid en risk. Vill du ta en lägre risk får du mindre spridning och därmed inte samma rabatter i tryck.
Generellt.

 

[Arfert]

Varför görs inte fler billiga solospelböcker? Det var "Häxmästaren i röda bergen" som var inkörsporten till rollspel för mig en gång i tiden. Har för mig att den var tryckt på rätt dassigt papper.

Solospelsböcker vore coolt. Kräver dock 2 saker:

• Nån som kan konstruera kluriga intriger/mysterier och veta hur man bäst lägger upp dem som spelbok.

• Nån som kan skriva bra genre-prosa. En författare med andra ord.

Därför har vi inte släppt nåt sådant ännu. Det är betydligt enklare att skriva rollspel. En spelbok behöver vara bra litteratur också.

 

[RollforFumble]

Hahaha

Hade jag haft alldeles för mycket pengar så hade jag nog testat! Jag är med på att det är en stor risk, men en risk som eventuellt möjligen kanske skulle kunna betala sig rejält.

Nu har jag inte lusläst den här tråden, men säger ni inte att alla kör på med snygga, dyra böcker i mindre upplaga för att det har visat sig vara en relativt "trygg" väg att gå eftersom det alltid finns en grupp samlare som köper dem. Ingen chansar på lite större volymer med billigare produkter, som t.ex. soloböcker som skulle kunna få upp ögonen hos en del kids för hobbyn rollspel. Jag har svårt att tro att marknaden skulle kunna bli lika stor som i guldåldern, men nog fasen skulle fler börja spela om de kände till vad det är.
Jag lyckades dra in 2-3 pers bara från mitt förra jobb (liten arbetsplats med typ 30 pers), de är inte fanatiker på något sätt, men gillar skarpt att spela.

Det skulle vara en jävla chansning det är jag med på.

 

[RollforFumble]

Solospelsböcker vore coolt. Kräver dock 2 saker:

• Nån som kan konstruera kluriga intriger/mysterier och veta hur man bäst lägger upp dem som spelbok.

• Nån som kan skriva bra genre-prosa. En författare med andra ord.

Därför har vi inte släppt nåt sådant ännu. Det är betydligt enklare att skriva rollspel. En spelbok behöver vara bra litteratur också.

Vet inte om kidsen är så nogräknade. Hur väl skrivna var Fighting Fantasy? Minns inte själv, men jag tror inte att jag brydde mig så värst...det var bara en kick att smyga runt i ett slott eller en dunge och sloss mot monster.

Man skulle nog kunna ta en gammal klassiker som "Skelettbyns hemlighet" och skriva om det till ett litet kortare soloäventyr.

 

[Rymdhamster]

• Nån som kan skriva bra genre-prosa. En författare med andra ord, MEN SOM INTE EGENTLIGEN ÄR INTRESSERAD AV ATT SKRIVA EN ROMAN.

Du glömde en detalj Å andra sidan kanske du räknade in det i "hur man bäst lägger upp dem som spelbok", i vilket fall jag ber om ursäkt, men jag tycker det är en punkt som måste lyftas fram.

Plockar jag fram en spelbok vill jag att mina val ska vara i huvudfokus. Men jag blir fortfarande irriterad när jag minns några av de senare ensamma vargen-spelböckerna som övergick från att ha korta paragrafer som avslutades med flera valmöjligheter till att bli låååååååååååånga paragrafer som avslutades med ett enda "val"; "gå vidare till XXX" (som visade sig vara ytterligare en lång paragraf som avslutades på samma sätt).

 

[Arfert]

Ensamma vargen hade en hel del långa paragrafer redan från början. Mer bok än spel, ofta.

 

[RollforFumble]

Det fanns nån AD&D serie med spelböcker också som hade alldeles för långa paragrafer. Jag minns att jag störde mig på det.