Basenanji
Postd20modernist
- Joined
- 4 Nov 2002
- Messages
- 9,271
Kul och kul...
Jag förstår nog hur du menar, det ska gå att resonera: "Om...Så...".
Tex "Om jag vänder mig om jättesnabbt kommer jag kunna avväpna killen som håller en dolk mot min rygg för jag har så hög Smidighet! Om jag är mycket smidig, så kan jag göra viga manövrar!"
Vilket äger sin riktighet.
Men låt oss säga att jag är SL och nu har en invändning som du som spelare inte kan förstå då du saknar ett helhetsperspektiv på situationen (och argumentera inte mot det här snälla, för det är en av utgångspunkterna!!)
Då lär jag gå emot ditt "Om...så..."-resonemang. I exemplet ovan skulle din smidighet alltså inte vara till nytta, med allt vad det innebär...
Detta innebär att man (tillfälligtvis) gör avsteg från "konsekvens-inkonsekvens".
Vilket iofs är en avgrundbultarna i de flesta rollspel- för om man kan motivera att det är konsekvent med en hippogriff (Tja, dom har den här historien och de kommer från den hät platsen och de är resultatet av ett galet experiment bla bla)
vilket monster skulle då inte passa in pga av inkonsekvens?
Förstår ni vad jag försöker komma fram till?
Jag vill inte racka ned på någon och jag vet verkligen inte bäst.
Som jag ser det är det angeläget att förstå sig på sin spelvärld och dynamiken bakom den. Det som förvånar mig är när man inte får bryta mot realism/trovärdighet/etc-reglerna för att ett sådant tilltag skulle hota någon sort logik.
Eller varför det är enklare att spela i ett historiskt Europa istället för i middle-earth. Eller varför man inte får vara krasst beräknande i fråga om sin rollpersons vapenval för att det stör det trovärdiga/realistiska/blah blah
Är det fortfarande intressant att försöka få mig att förstå?
Annars blir det bara vansinnigt flummigt och kaotiskt.
Min poäng är att om man sedan dogmatiskt hävdar hur saker och ting ska bete sig/uppföra sig/etc med hänvisning till denna logik kan man riskera att utesluta sådant som egentligen är mest värdefullt! Alltså kan man visst ha något att förlora på att söka en trovärdighet bakom ett visst händelseförlopp.
Sedan har vi de klantiga missarna . Tja, de finns ju för att de på något sätt balanserar något annat.
Om man ändå bestämmer sig för att spela rollspel 8som är orealistiskt nog) kan man väl köpa enstaka missar? Med tanke på att jag är så gammal som jag är har jag börjat förstå atrt det är de där missarna som till slut blir själen bakom ett visst regelsystem...
Jag ska skriva ett svar, som istället för detta förbannade teoretiska svamlande från min sida, bygger på ett riktigt exempel så får ni höra vad jag tycker att rollspel ska vara.
Kanske blir det enklare att då förstå vad jag menar!
Håll i hatten!
/Basenanji
Denna inkonsekvens- hur ser den ut? Hur kan man definiera något som inkonsekvens i ett rollspel som inte till största delen är baserat på verkligheten?Självfallet! Jag skulle inte spela rollspel med någon annan premiss, men generellt sätt så brukar folk i slutändan inte ha särskilt kul i antingen
1) en inkonsekvent värld
2) en värld som dom inte tycker om
Jag förstår nog hur du menar, det ska gå att resonera: "Om...Så...".
Tex "Om jag vänder mig om jättesnabbt kommer jag kunna avväpna killen som håller en dolk mot min rygg för jag har så hög Smidighet! Om jag är mycket smidig, så kan jag göra viga manövrar!"
Vilket äger sin riktighet.
Men låt oss säga att jag är SL och nu har en invändning som du som spelare inte kan förstå då du saknar ett helhetsperspektiv på situationen (och argumentera inte mot det här snälla, för det är en av utgångspunkterna!!)
Då lär jag gå emot ditt "Om...så..."-resonemang. I exemplet ovan skulle din smidighet alltså inte vara till nytta, med allt vad det innebär...
Detta innebär att man (tillfälligtvis) gör avsteg från "konsekvens-inkonsekvens".
Vilket iofs är en avgrundbultarna i de flesta rollspel- för om man kan motivera att det är konsekvent med en hippogriff (Tja, dom har den här historien och de kommer från den hät platsen och de är resultatet av ett galet experiment bla bla)
vilket monster skulle då inte passa in pga av inkonsekvens?
Förstår ni vad jag försöker komma fram till?
Jag vill inte racka ned på någon och jag vet verkligen inte bäst.
Som jag ser det är det angeläget att förstå sig på sin spelvärld och dynamiken bakom den. Det som förvånar mig är när man inte får bryta mot realism/trovärdighet/etc-reglerna för att ett sådant tilltag skulle hota någon sort logik.
Eller varför det är enklare att spela i ett historiskt Europa istället för i middle-earth. Eller varför man inte får vara krasst beräknande i fråga om sin rollpersons vapenval för att det stör det trovärdiga/realistiska/blah blah
Är det fortfarande intressant att försöka få mig att förstå?
Visst, till viss del måste man ju ha någon sorts regelverk för att kunna urskilja ett händelseförlopp överhuvudtaget.Försöker man göra sin värld "realistisk" och logisk så försöker man göra den trovärdig och konsekvent. I min ringa åsikt så har man ingenting att förlora på detta, utan snarare så får man en mer lättförstådd värld där läsarna på ett enklare sätt kan förstå hur olika delar hänger ihop.
Annars blir det bara vansinnigt flummigt och kaotiskt.
Min poäng är att om man sedan dogmatiskt hävdar hur saker och ting ska bete sig/uppföra sig/etc med hänvisning till denna logik kan man riskera att utesluta sådant som egentligen är mest värdefullt! Alltså kan man visst ha något att förlora på att söka en trovärdighet bakom ett visst händelseförlopp.
Sedan har vi de klantiga missarna . Tja, de finns ju för att de på något sätt balanserar något annat.
Om man ändå bestämmer sig för att spela rollspel 8som är orealistiskt nog) kan man väl köpa enstaka missar? Med tanke på att jag är så gammal som jag är har jag börjat förstå atrt det är de där missarna som till slut blir själen bakom ett visst regelsystem...
Jag ska skriva ett svar, som istället för detta förbannade teoretiska svamlande från min sida, bygger på ett riktigt exempel så får ni höra vad jag tycker att rollspel ska vara.
Kanske blir det enklare att då förstå vad jag menar!
Håll i hatten!
/Basenanji