JohanL
Champion
- Joined
- 23 Jan 2021
- Messages
- 7,562
En teknik som är så väletablerad att den har en teknisk term - "Send In The Ninjas".
Spirit of the Century:
Last edited:
Vertyg och metoder för "low prep"
- Thread starter Lemur
- Start date
Spirit of the Century:
Jag förstår nog mest inte hur man betänker samtidigt som en hel strid fylld av matte och pluppar och skit upptar all ens tillgängliga hjärnkapacitet =)
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,474
Det är ju helt olika delar av hjärnan! Man drar ju i ninjas spaken när någon istället för att hjälpa till med bröllopsfesten försöker förföra brudgummen.
Och den här striden har du ju redo sedan innan så din planering är ju klar. Målet är ju att den ska tvinga spelarna att tänka, inte dig.
Conan
انتفاضة
- Joined
- 15 Aug 2000
- Messages
- 2,161
NSM
ROTN
- Joined
- 3 Jan 2019
- Messages
- 99
Det finns en del bra råd i tråden men tänker att der är lätt att börja i fel ände, det är ju väldigt personligt vad man behöver preppa. Jag t.ex suger på att beskriva platser bra men det är ju inte säkert att det är ditt problemområde.
Tycker den här boken har en hel del riktigt bra råd om man verkligen vill trimma vad man behöver preppa.
Tycker den här boken har en hel del riktigt bra råd om man verkligen vill trimma vad man behöver preppa.
DeBracy
Eventuellt helt fantastisk
- Joined
- 21 May 2003
- Messages
- 5,853
Namnlista är en av mina bästa vänner också. När jag hade min tyngsta Saga-period gjorde jag i ordning ett häfte med en massa namn som passade settingen (samma som kom med i andra upplagan av spelet), och kryddade med tabeller som innehöll yrken, karaktärsdrag och utmärkande drag. Användes senast på nyårsafton för att krydda ”grannen” som jag fick hitta på i stunden (rullade fram namnet Fabia, bestämde att hon var halvling, slog fram att hon var oförskämd, ville att hon ändå skulle vara sympatisk – så hon dök upp och var lite grov men godmodig).
Namnhäftet med allting i, och en separat pdf med bara karakärsdragen (samt en del annat bös) finns att plocka hem på nedladdningsfliken av insomnade Nor Bannog.
Ett annat verktyg jag använt ibland är att helt enkelt dela ut lappar till spelarna och säga ”Jag lovar inte att det kommer vara med, men skriv ner 2-3 saker var ni tycker skulle vara roligt om det dök upp i äventyret.” Funkar både som krydda och som pusselbitar att bygga ihop ett helt nytt äventyr av om man känner sig tillräckligt rask.
I avsnitt 31 av Nordnordost pratade ju förresten @wilper och jag om vilka grepp vi skulle ta till om vi skulle sätta oss och spelleda med en kvarts förberedelsetid. Nån av oss sa säkert nånting klokt där.
Namnhäftet med allting i, och en separat pdf med bara karakärsdragen (samt en del annat bös) finns att plocka hem på nedladdningsfliken av insomnade Nor Bannog.
Ett annat verktyg jag använt ibland är att helt enkelt dela ut lappar till spelarna och säga ”Jag lovar inte att det kommer vara med, men skriv ner 2-3 saker var ni tycker skulle vara roligt om det dök upp i äventyret.” Funkar både som krydda och som pusselbitar att bygga ihop ett helt nytt äventyr av om man känner sig tillräckligt rask.
I avsnitt 31 av Nordnordost pratade ju förresten @wilper och jag om vilka grepp vi skulle ta till om vi skulle sätta oss och spelleda med en kvarts förberedelsetid. Nån av oss sa säkert nånting klokt där.
Rickard
Urverk speldesign
Jag klarar mig gott på steg 1-4 men jag spelar mer intrigbaserade mysterier med högoktanig action. Visst, de kanske färdas land och rike men det är motståndarna som är relaterade till rollpersonerna och/eller deras mål som skapar konsekvenser av deras val och agerande.
Så ha en idé om vart du vill att äventyret ska gå och låt göra rollpersonerna. Först då kan du börja tänka i form av prep.
Detta gör också att det är skitsvårt för mig att skriva äventyr för andra spelgrupper, eftersom mina äventyr är såpass influerade av rollpersonerna. Det här är något jag har funderat en hel del kring för att kunna ge andra spelledare material att bygga egna äventyr kring med hjälp av rollpersonerna och på så sätt få materialet unikt.
---
Jag tycker inte Play Unsafe är värd pappret, då det är konceptuella saker som förlorat sitt värde när det togs från Impro av Keith Johnstone. Jag har hört att Never Unprepared och Unframed av GnomeStew är bra, men jag har aldrig läst dem.
Last edited:
Rangertheman
Myrmidon
- Joined
- 15 Dec 2015
- Messages
- 3,566
Jag lyssnade på ett avsnitt av Dungeon Dudes där de pratade om "lågprepp" i deras DnD-kampanjer. Kan lugnt konstatera att vi har lite olika referensramar. Det normala för dem är att preppa lika många timmar som de sedan spelar och med råden de gav i avsnittet var de nere på ett 1:2-förhållande, dvs. en timmes prepp för två timmars spel.
God45
#PrayersForBahakan
- Joined
- 23 Oct 2012
- Messages
- 18,474
Men, hur mycket prepp behöver de?!
Jag kan improvisera en fantasy kampanj just nu om vad som helst om jag får en namnlista och en öl.
En hel del har ju att göra med vad man spelar. Den sortens spel jag spelar, till exempel, blir ju bara sämre av att preppa. Fokus på relationer mellan rollpersoner, fokus på drama, på att se vad som händer. Och i min spelstil är improvisationen själva grejen. Det är det som är det roliga. Att preppa blir som att bjuda in ett gäng vänner till att laga middag tillsammans, och sedan när folk kommer så har man redan lagat allting. Gott, visst, men det var ju inte vad vi kom hit för? Så fokusera på rollpersonerna, på deras relationer och konflikter med varandra, och kör med rejält med spelarmakt. Då blir preppen inte bara inte nödvändig, utan direkt kontraproduktiv.
Men det är klart, är det inte vad man gillar så är det ju en annan sak.
Men det är klart, är det inte vad man gillar så är det ju en annan sak.
entomophobiac
Low Prep High Play
Om de spelar 5E på Roll20-vis, säkert kartor och annat praktiskt bös som tar tusen timmar och halva din själ att förbereda. #intebitter
Målet med metoder som dessa i tråden är väl just att stödja om man inte känner sig lika bekväm med det och skicklig som du.
Rangertheman
Myrmidon
- Joined
- 15 Dec 2015
- Messages
- 3,566
En del av prepptiden gick åt till att välja ut "minis", så det är hög sannolikhet att det är just ovanstående som de sysslar med.
Ett bra tips för lågprepp blir då följaktligen: Välj system och mindset* som underlättar att köra med minimal prepp.
(* 5E uppmuntrar till ganska mycket prepp, men kräver inte det)
Rangertheman
Myrmidon
- Joined
- 15 Dec 2015
- Messages
- 3,566
Vi brukar låta en spelare skriva ett adjektiv på en lapp och en annan, ett substantiv. Det är så Den doftande hunden fick sitt namn i Hjältarnas tid
luddwig
Lawful evil
- Joined
- 30 Jan 2013
- Messages
- 5,828
Så är det absolut. Just 5E känns för mig som ett spel som kräver väldigt mycket förberedelser. Mycket regler och världsinformation att sätta sig in i. Motstånd som ska vara balanserat. Upplagt för att spela med kartor och miniatyrer.
Rent allmänt försöker jag som spelledare att dra ner på användningen av kartor. Tycker att spelet blir mer levande i sinnets teater samtidigt som jag slipper lägga tid på att förbereda kartor. Undantaget är platser som är svåra att förklara, eller där detaljerna är viktiga.
entomophobiac
Low Prep High Play
Det jag kan känna i efterhand är att 5E i sig snarare inte har så mycket åsikt om hur ni spelar. Väldigt mycket är ju "optional", som det är skrivet. I min grupp var det mer vissa spelares val som gjorde att det krävdes detaljerad prepp. Exempelvis spelaren som gjorde någon komplicerad karaktärsbuild som fick olika för- eller nackdelar baserat på hur ljust eller mörkt det var i varje fecking ruta.
Jag gillar ju grundreglerna i 5E skarpt. Men så fort du tar in klasser, feats, spells, och den våldsamma tornado av undantag spelet har så blir det snabbt en form av osynliga krav som uppstår.
Hade nog haft mycket roligare om vi preppat mindre och höftat mer.
Christoffer
It's all pig.
Man får inte heller glömma att olika förberedelser skapar förutsättningarna för olika saker, tycker ofta att det går lite för snabbt att dra likhetstecknet med förberedelser och att det på något vis skulle gå emot drama och se vad som händer. Nu säger jag inte att det är vad @Genesis menar, tolkar det mer som att det rör hans specifika ingång till hur han vill spela med relationer och drama och fokus på vad som kommer att hända.
Bra ingång är kanske att fråga sig vad man ska med förberedelserna till. För mig förbereder jag saker för att jag ska slippa från vad som blivit kallat grommit-rälsning/intuitive continuity (kolla här ex.), dvs när man hittar på saker och improviserar ständigt alldeles framför spelarnas fötter nonstop, allt i hela spelet är i ett enda flux och inget fast så som SL kan man kontrollera allt, improvisera allt, och inte behöva förhålla sig till något alls som en begränsning. För egen del tycker jag det är ett högst meningslöst sätt att spela på, det spelar ingen roll om en spelare säger att deras karaktär går höger eller vänster, om de slåss med dörrvakten eller ligger med dennes pojkvän, om de rånar en bank eller stoppar bankrånarna, man hittar bara på nå trams framför deras fötter och det är vad som är. Spelarnas val, deras beslut, deras ingång till fiktionen blir helt frikopplad från konsekvenserna för de kommer helt och hållet från vad som improviseras härnäst. Märk väl, val och beslut spelarna tar här behöver inte alls vara utifrån medveten koll på konsekvenser. Ta ex. ett högst simpelt exempel med en dunge, att gå höger eller vänster kanske inte alls är ett informerat beslut, men om det sker med en karta och med beskrivningar av respektive rum så kommer det bli olika utfall per automatik utifrån dessa beslut, kontra att välja höger eller vänster och någon improviserar hejvilt vad som kan finnas där och all makt ligger här ändå hos en SL som kan säga samma sak oavsett spelarnas val.
Nu är ju en dunge ett extremt simpelt exempel, men jämför det med en interaktion med en viss SLP, vet SL att denna SLP är mördaren redan nu? Om så spelar vad som sägs en helt annan roll än om en spelare väljer att låta sin karaktär interagera med en annan SLP. Vad säger spelarnas karaktär till SLPn som är mördare? Öppnar det upp för nya handlingar som SLPn vill göra off screen så fort spelaren tagit sin karaktär och gjort något annat? Osv. Förberedelser skapar begränsningar, nästan lite som bumpers i ett flipperspel, beroende på hur vi runt spelbordet interagerar kommer kulan studsa mot dessa förberedelser och sticka iväg åt något eget håll, om man sen tänker att alla bumpers är egna små kulor som också kan röra sig, blir det på en gång en sjukt komplex rörelse genom all interaktion kring bordet.
Och nej, säger inte att all improvisation innebär detta, tycker exempelvis att säga det självklara, kontra då att att tänka på "bäst för storyn" eller "koolast twist", tar en bort från känslan av att vi inte längre interagerar utan bara turas om att hålla pennan och slåss om att få makt över den längst. Och vissa är säkert svinbra på att improvisera och behålla interaktionen som grunden för vad som sker och hur saker utvecklar sig.
Men, sen blir jag själv också väldigt inspirerad av att det finns saker som är fasta, som man förhåller sig till, oavsett om jag är spelare eller spelledare, vissa saker som är extremt dynamiska och jag inte vet var de kommer ta vägen eller bli av, men de är ändå definierade, sen endel som kanske inte alls är beskrivna utan bara som antydningar eller namn. Så lite, vad vill man åt med sina förberedelser? Vill man åt att öka interaktionen kring bordet och underlätta spelandet (vägrar kalla det improvisation, för mig känns det så ytterst sällan som det, spelar mest karaktärer)? Vill man åt någon slags ramverk för var en berättelse ska ta vägen? Vill man ha kool färg och tuffa namn att kasta in när man improviserar? Vad man vill åt påverkar extremt mycket vilken typ av förberedelser som är lämpliga, vilka som är direkt problematiska att tänka på, osv. Det stora med exempelvis blorben är ju inte förberedelserna i sig, utan identifikationen varför vissa förberedelser är önskvärda och insikten att det inte är rimligt att förbereda allt direkt. Lite för ofta tycker jag blorben får någon slags realismstämpel på sig, där man talar om det hela lite som att allt ska vara preppat, allt finns, osv osv. Men om vi tittar lite abstrakt på det hela så rör det sig ju mer om vad vill vi ska kunna påverka interaktionen och på vilka vis, vad är önskvärt och hur kommer vi dit på ett effektivt sätt.
TLDR: Vi måste tala mer om VAD vi vill åt med förberedelserna, vilket är deras syfte under spelandet? Hur vill vi att de ska forma interaktionen kring spelbordet?
Bra ingång är kanske att fråga sig vad man ska med förberedelserna till. För mig förbereder jag saker för att jag ska slippa från vad som blivit kallat grommit-rälsning/intuitive continuity (kolla här ex.), dvs när man hittar på saker och improviserar ständigt alldeles framför spelarnas fötter nonstop, allt i hela spelet är i ett enda flux och inget fast så som SL kan man kontrollera allt, improvisera allt, och inte behöva förhålla sig till något alls som en begränsning. För egen del tycker jag det är ett högst meningslöst sätt att spela på, det spelar ingen roll om en spelare säger att deras karaktär går höger eller vänster, om de slåss med dörrvakten eller ligger med dennes pojkvän, om de rånar en bank eller stoppar bankrånarna, man hittar bara på nå trams framför deras fötter och det är vad som är. Spelarnas val, deras beslut, deras ingång till fiktionen blir helt frikopplad från konsekvenserna för de kommer helt och hållet från vad som improviseras härnäst. Märk väl, val och beslut spelarna tar här behöver inte alls vara utifrån medveten koll på konsekvenser. Ta ex. ett högst simpelt exempel med en dunge, att gå höger eller vänster kanske inte alls är ett informerat beslut, men om det sker med en karta och med beskrivningar av respektive rum så kommer det bli olika utfall per automatik utifrån dessa beslut, kontra att välja höger eller vänster och någon improviserar hejvilt vad som kan finnas där och all makt ligger här ändå hos en SL som kan säga samma sak oavsett spelarnas val.
Nu är ju en dunge ett extremt simpelt exempel, men jämför det med en interaktion med en viss SLP, vet SL att denna SLP är mördaren redan nu? Om så spelar vad som sägs en helt annan roll än om en spelare väljer att låta sin karaktär interagera med en annan SLP. Vad säger spelarnas karaktär till SLPn som är mördare? Öppnar det upp för nya handlingar som SLPn vill göra off screen så fort spelaren tagit sin karaktär och gjort något annat? Osv. Förberedelser skapar begränsningar, nästan lite som bumpers i ett flipperspel, beroende på hur vi runt spelbordet interagerar kommer kulan studsa mot dessa förberedelser och sticka iväg åt något eget håll, om man sen tänker att alla bumpers är egna små kulor som också kan röra sig, blir det på en gång en sjukt komplex rörelse genom all interaktion kring bordet.
Och nej, säger inte att all improvisation innebär detta, tycker exempelvis att säga det självklara, kontra då att att tänka på "bäst för storyn" eller "koolast twist", tar en bort från känslan av att vi inte längre interagerar utan bara turas om att hålla pennan och slåss om att få makt över den längst. Och vissa är säkert svinbra på att improvisera och behålla interaktionen som grunden för vad som sker och hur saker utvecklar sig.
Men, sen blir jag själv också väldigt inspirerad av att det finns saker som är fasta, som man förhåller sig till, oavsett om jag är spelare eller spelledare, vissa saker som är extremt dynamiska och jag inte vet var de kommer ta vägen eller bli av, men de är ändå definierade, sen endel som kanske inte alls är beskrivna utan bara som antydningar eller namn. Så lite, vad vill man åt med sina förberedelser? Vill man åt att öka interaktionen kring bordet och underlätta spelandet (vägrar kalla det improvisation, för mig känns det så ytterst sällan som det, spelar mest karaktärer)? Vill man åt någon slags ramverk för var en berättelse ska ta vägen? Vill man ha kool färg och tuffa namn att kasta in när man improviserar? Vad man vill åt påverkar extremt mycket vilken typ av förberedelser som är lämpliga, vilka som är direkt problematiska att tänka på, osv. Det stora med exempelvis blorben är ju inte förberedelserna i sig, utan identifikationen varför vissa förberedelser är önskvärda och insikten att det inte är rimligt att förbereda allt direkt. Lite för ofta tycker jag blorben får någon slags realismstämpel på sig, där man talar om det hela lite som att allt ska vara preppat, allt finns, osv osv. Men om vi tittar lite abstrakt på det hela så rör det sig ju mer om vad vill vi ska kunna påverka interaktionen och på vilka vis, vad är önskvärt och hur kommer vi dit på ett effektivt sätt.
TLDR: Vi måste tala mer om VAD vi vill åt med förberedelserna, vilket är deras syfte under spelandet? Hur vill vi att de ska forma interaktionen kring spelbordet?
Ja samma här, berättelsen har jag inga problem med att spinna fram ur min fantasi
Men jag måste ha ett par slumptabeller/namngenerator. Det är svårast och tar oftast tid att hitta på ett bra namn och utan en namngenerator blir det ofta "han heter Bengan, eller Nisse" och det kan jag ju inte använda alls många gånger innan spelarna börjar knorra
De tabeller och generatorer jag använder mest i ordning är följande:
- slp-generator
- namngenerator (både för personnamn, värdshusnamn och ortsnamn)
- slumpmöten
- bygenerator
Nä, precis. Jag säger absolut inte att förberedelser går emot drama. Men de behövs inte för att få drama, och de går emot vad jag tycker är kul med rollspel. Men det finns såklart andra spelstilar där förberedelser och drama samverkar alldeles utmärkt. Men vill man undvika förberedelser så är drama en bra genre att jobba med, medan krankiskt mysterielösande eller blorbig OSR antagligen är en dålig spelstil att anamma om man vill slippa preppen.
Så ja, jag säger definitivt inte att prepp är dåligt i allmänhet, eller dåligt för dramaspel. Men det är dåligt för min spelstil, och kommer man från andra hållet, och vill undvika prepp, så är det ju rimligt att välja en spelstil där spelet inte blir sämre av att inte preppa.