Nekromanti Vetenskaplig hjälp?

Renfield

Swordsman
Joined
20 Feb 2001
Messages
567
Location
Linköping
Finns det att få? :gremsmile:

Saken är den att jag har lite dålig tillgång till bibliotek, och vänder mig därför i första hand till er. I ett spel jag håller på och fipplar med är det en mängd saker jag undrar över, en del lättare än andra..

#1:
Tanken är att världen i fråga skall ligga placerad mellan två solar. Ja, ni hörde rätt, mellan två solar, så att polerna ligger konstant vända mot solarna ifråga, och så att säga "fastnat" i dragningskraften mellan dessa, som i sin tur virvlar fram genom rymden. [Little Big Adventure, någon?] Det som kanske koplicerar saken ytterligare är att den ena solen skall vara en röd jätte och den andra en vit dvärg.
Funkar det? På vilket avstånd från varandra och planeten skulle solarna vara? Hur skulle temperaturen på planeten bli? Helst skall det vara snö- och isklimat runt ekvatorn, där en gigantisk bergskedja löper. Är -det- möjligt?

#2:
När människan precis börjat upptäcka hur man framställde järn i europa, hur utvecklade skriftspråk fanns det runt om i världen? Hur utvecklad läkevetenskap? Musikinstrument? Vilka vapen användes? [jaktattiraljer, kan man tänka, men vilka sådana fanns det?]

#3:
Samma tidsålder, hur länge levde man? Gärna lite olika siffror beroende på kultur.

#4:
Ursprung och funktion hos några fabeldjur/övernaturliga kreatur. [fyll gärna på listan]
Enhörning
Kimera
Mantikora
Siren
Dryad
Wendigo
Golem
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Tanken är att världen i fråga skall ligga placerad mellan två solar. Ja, ni hörde rätt, mellan två solar, så att polerna ligger konstant vända mot solarna ifråga, och så att säga "fastnat" i dragningskraften mellan dessa, som i sin tur virvlar fram genom rymden. [Little Big Adventure, någon?] Det som kanske koplicerar saken ytterligare är att den ena solen skall vara en röd jätte och den andra en vit dvärg. Funkar det? På vilket avstånd från varandra och planeten skulle solarna vara? Hur skulle temperaturen på planeten bli?"

Uj...

Med stor sannolikhet så funkar det inte. En vit dvärg är en kollapsad röd jätte, så en gång i tiden borde systemet ha bestått av två stjärnor, varav den ena en röd jätte som blev en vit dvärg och den andra en annan röd jätte eller en annan stjärna som senare blev en röd jätte. Problemet är att när den första röda jätten kollapsar till en vit dvärg så sker det kataklysmiskt i en nova-explosion. Sådana har en tendens att riva sönder närliggande himlakroppar, som till exempel den andra stjärnan. I vilket fall som helst så har systemet (som verkar vara rätt gammalt, mtp att en av stjärnorna har kollapsat och den andra är en röd jätte) en gång i tiden haft två fullstora stjärnor.

För det andra, dubbelstjärnesystem med stora stjärnor är såpass fluktuerande att planetbanor har svårt att upprätthållas. Planeter i närheten av stjärnorna drabbas av gravitationen så till den milda grad att de helt enkelt inte formas, dras ner i någon av stjärnorna eller slungas ut från systemet. De är helt enkelt för små för att kunna ingå i kretsloppet kring två stora massiva stjärnor som kretsar kring varandra. Planeter en bit bort måste ligga på så stort avstånd att den fluktuerande dragkraften från de stora stjärnorna inte sliter för mycket, och det verkar som att på så stora avstånd blir dammskivan helt enkelt inte tillräckligt tät för att kunna forma planeter.

Det finns några sätt att öka sannolikheten något. Det ena är de så kallade Lagrange-punkterna. De är de punkter i ett trekroppssystem där kretslopp och gravitation tar ut varandra, så att man kan vara stilla i förhållande till omgivande kroppar. En av punkterna ligger mitt emellan de två stora kropparna (givet att kropparna har olika storlek). Där kan man parkera något som hänger helt stilla, till exempel en planet. Problemet är att komma dit - för att röra sig till en sådan punkt måste man röra sig i rymd som ockuperas av två stora stjärnor. Sannolikheten är mycket högre att föremål dras in i stjärnorna än till punkten i mitten. Det gör att det är svårt för materia att samlas där för att forma en planet, och det gör att det är svårt för en planet att råka komma dit.

Det andra är att drastiskt ändra på storleken på en av stjärnorna, och göra den ena till vad som brukar kallas för en brun dvärg, eller en gasplanet som är nästan tillräckligt stor att bli en stjärna. Jupiter är förmodligen en liten brun dvärg, så vårt eget solsystem är på gränsen till att bli ett dubbelstjärnesystem. De flesta planeter som man har upptäckt utanför vårt solsystem verkar vara större bruna dvärgar. I så fall kan man placera den bruna dvärgen i en egen omloppsbana, precis som här, men det sabbar ju kriteriet med en stjärna på ena sidan planeten och en på den andra.

Sen kan man ju alltid skita i astrofysiken också - det löser det mesta... :gremwink:

"Helst skall det vara snö- och isklimat runt ekvatorn, där en gigantisk bergskedja löper. Är -det- möjligt?"

Problemet med en arktisk zon kring ekvatorn har jag själv drabbats av i och med Skymningshem. Där löste jag det som så att världen är en måne kring en gasjätte. Värmen kommer inte från solstrålning, utan huvuddelen av värmen i biosfären kommer från vulkanisk aktivitet, orsakad av gravitationens dragning på planeten. Den extra värmen som drar upp temperaturen från arktiskt till tempererat och tropiskt klimat kommer istället från vanlig joniserad strålning från gasjätten som dras in i världens oerhört kraftiga magnetosfär och dras in mot polerna, istället för att komma head on mot ekvatorn.

Kruxet med den modellen är att för att gravitationen ska vara så kraftig så krävs att världen är så nära gasjätten att omloppsbanetiden skulle vara närmare femton dagar istället för åttio. Dessutom skulle strålningsnivåerna vara så starka att världen skulle vara tämligen effektivt steriliserad och ungefär lämpad för mänskligt liv som insidan på en reaktortank.

"När människan precis börjat upptäcka hur man framställde järn i europa, hur utvecklade skriftspråk fanns det runt om i världen? Hur utvecklad läkevetenskap? Musikinstrument? Vilka vapen användes? [jaktattiraljer, kan man tänka, men vilka sådana fanns det?]"

Det beror på vilken del av Europa du talar om.

Delar av Europa använde järnvapen redan under antiken, medan resten gick med koppar- och bronsvapen. När romarna invaderade Britannien så gick en del keltiska stammar fortfarande omkring med bronsvapen. Vid det laget var latin ett levande språk och väl utvecklat som skriftspråk.

Även om man spolar tillbaka något tusental år så var skriftspråken väl utvecklade. Grekerna hade en nedskriven kultur sedan tämligen länge även när de använde bronsvapen, och egyptierna hade skriftspråk redan för femtusen år sedan då de använde brons.

"Samma tidsålder, hur länge levde man? Gärna lite olika siffror beroende på kultur."

Varierar framförallt med levnadsstandard. Det fanns ingenting som hindrade en människa att leva uppemot åttio-nittio, förutsatt att han inte dukade under av sjukdom på vägen. Genom saxiska gravar har man kunnat konstatera att vanligt folk levde till ca 35-45 års ålder, medan hövdingar och andra högdjur kunde leva till 60-70 utan allt för stora problem. Det finns ingenting som tyder på att det skulle skilja sig allt för mycket mellan olika kulturer, utan den stora avgörande orsaken är levnadsstandard. Har man råd att faktiskt vara sjuk då och då, och låta kroppen ta hand om sjukdomen, så lever man i allmänhet längre. Pöbeln hade inte råd med detta, utan var tvungna att jobba för att få ihop maten på bordet även om de var sjuka.

"Enhörning
Kimera
Mantikora
Siren
Dryad
Wendigo
Golem "


Samtliga dessa utom enhörningen, wendigo och golem hör till antiken. Du kan hitta kimeran, mantikoran, sirenen och dryaden i diverse grekiska texter från antiken, bland annat Odysséen.

Enhörningen är förmodligen en medeltida feluppfattning av noshörning, som romantiserades hejdlöst och blev vad vi är vana vid. Wendigo är en indiansk naturande. Golem är en varelse av sten och lera som förekommer i judisk tradition - en rabbi i Prag lär ha skapat en golem för att skydda den judiska församlingen från pogromer under 1600-talet.

Länktips: Encyclopedia Mythica
 

Renfield

Swordsman
Joined
20 Feb 2001
Messages
567
Location
Linköping
Skulle trekroppssystemet fungera ifall man har en religiös [och därmed kringgående] förklaring till hur dom kom att existera? Typ, poff, sen var dom där? Det var faktiskt en av grundtankarna. Lite åt Unicorn och Primus håll, med entiteter som skiftar form.

Angående problemet med arktiska klimat på ekvatorn, så skulle det kanske underlätta lösningar/idéer om jag broderade ut lite.

Tanken är att det skall gå en bergskedja runt ekvatorn, som blir allt mer arktisk ju högre i altitud man kommer. [kan vara ruskigt jätteblaffahögt utan att det gör något]
Det skall därefter övergå till vildvuxet skogsklimat, vidare till ängar/slätter, vidare till öken. Vattnets kretslopp är tänkt att skall gå från polerna i ångform med minimala nederbörder till bergen, där nederbörden är maximal i en eller annan form [snö/hagel/regn beroende på altitud/temperatur], och sedan i floder ta sig tillbaka till polerna. Tanken är då att dessa oceaner som är belägna vid polerna skall vara tämligen varma [konstant maximal instrålning från solarna], och därför inte vara särskilt lätta att nå. Öknen runt omkring skall helst vara jätteblaffavarm den också.. [Dune-klass, typ]

Det här gäller rämst den sida av jordklotet som är utsatt för jättens påverkan, troligen blir det väl inte alls samma temperatur från dvärgen?
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Skulle trekroppssystemet fungera ifall man har en religiös [och därmed kringgående] förklaring till hur dom kom att existera? Typ, poff, sen var dom där? Det var faktiskt en av grundtankarna. Lite åt Unicorn och Primus håll, med entiteter som skiftar form.
Om man tar till en religiös förklaring kan väl precis vad som helst fungera. Om bakgrunden till ett fenomen är att Gud har bestämt att det ska vara så, får väl människorna acceptera att det är så!

/tobias
 

Renfield

Swordsman
Joined
20 Feb 2001
Messages
567
Location
Linköping
Förvisso, men haken är att gudarna i det här fallet inte bara gör det, dom -blir- himlakropparna, och längre fram i skapelseberättelsen kommer dom att försvagas så till den grad att inte jag tycker att dom borde klara av att hålla kvar "kloten" i balans, om inte naturen kunde sköta det själv..
 

Gurgeh

The Player of Games
Staff member
Joined
23 Feb 2001
Messages
10,124
Location
The Culture
Ovetenskaplig hjälp!

Förvisso, men haken är att gudarna i det här fallet inte bara gör det, dom -blir- himlakropparna, och längre fram i skapelseberättelsen kommer dom att försvagas så till den grad att inte jag tycker att dom borde klara av att hålla kvar "kloten" i balans, om inte naturen kunde sköta det själv..
Men ärligt talat. Om man har gudar som förvandlas till himlakroppar, behöver man då bekymra sig om hur astrofysiken fungerar? Antag att gudarna när de skapade världen och förvandlade sig själva till himlakroppar bestämde att naturlagarna skulle vara sådana att världen förblev stabil. Naturlagarna är sedan sådana för all framtid oavsett hur mycket gudarna försvagas.

/tobias
 

Renfield

Swordsman
Joined
20 Feb 2001
Messages
567
Location
Linköping
Re: Ovetenskaplig hjälp!

Så ser iofs inte jag det.. Tanken är inte att hela universum och dess innehåll skall vara direkt skapat av himlakropparna, och -egentligen- är dom inte riktigt gudar [jag ser en gud som allsmäktig] utan bara väldigt mäktiga och tämligen eviga väsen, som icke är av denna värld från början, utan kom hit. Så naturlagarna måste kunna hålla någorlunda..
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Enhörningar

Enhörningen är förmodligen en medeltida feluppfattning av noshörning, som romantiserades hejdlöst och blev vad vi är vana vid.
Enhörningar 'fanns' definititivt redan under antiken. Den första skildringen av en enhörning kommer från Ctesias verk om Indien - eller snarare från citat från det av gubbar som Plinius och Aristoteles, för inget av den boken finns kvar. Den skrevs på 300-talet före Kristus. Mantikoran nämns också för första gången i den. Det fanns dock ingen omfattade mytologi kring enhörningen där, den är en medeltida utveckling som Krille säger. Likadant med mantikoran, som för övrigt antagligen är kungstigern.

Erik
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
"Skulle trekroppssystemet fungera ifall man har en religiös [och därmed kringgående] förklaring till hur dom kom att existera? Typ, poff, sen var dom där?"

Klart. Det skulle till och med fungera om du hade någon urgammal Annunnaki-aktig ras som kunnat syssla med ingenjörskonst på stellär skala och designat solsystemet på det sättet (med tillhörande kontrollmekanismer för att hålla systemet stabilt trots yttre påverkan).

"Det skall därefter övergå till vildvuxet skogsklimat, vidare till ängar/slätter, vidare till öken. Vattnets kretslopp är tänkt att skall gå från polerna i ångform med minimala nederbörder till bergen, där nederbörden är maximal i en eller annan form [snö/hagel/regn beroende på altitud/temperatur], och sedan i floder ta sig tillbaka till polerna. Tanken är då att dessa oceaner som är belägna vid polerna skall vara tämligen varma [konstant maximal instrålning från solarna], och därför inte vara särskilt lätta att nå. Öknen runt omkring skall helst vara jätteblaffavarm den också.."

Ska du ha konstant maximal instrålning vid polerna så behöver du välta planeten så att polerna pekar mot stjärnorna. Då skulle det dessutom fungera rätt bra med arktiskt zon vid ekvatorn, utan att behöva ta i med megahöga berg.

Om man annars antar att det är ungefär som på Jorden så kommer solarna lysa ovanför ekvatorn (mer eller mindre). I så fall är det inte hur länge solen lyser som spelar någon roll för temperaturen, utan hur mycket solstrålning som kommer in per ytenhet. I polarzonerna på Jorden kan solen aldrig stiga över 23 graders vinkel på himlen (och det endast vid polcirkeln - vid polen blir det max hälften av detta, eller 11,5 grader). Tar vi solstrålningen vid polen så innebär det ungefär en tiondel så mycket solstrålning per kvadratmeter mark som vid ekvatorn. Det innebär att ungefär en tiondel så mycket värmeenergi tillförs polerna som ekvatorn, och det är därför som polerna är så snorkalla. I Antarktis finns det dessutom en iskall havsström som går runt kontinenten och ytterligare isolerar Antarktis inland.

Sen har vi också det där med plattektonik. Enda orsaken till att det finns berg på Jorden är att kontinentalplattor krockar och pressar upp berg (alla berg som är över land på Jorden, till exempel, som Himalaya, Alperna, Skanderna, Anderna etc), alternativt att man har en sprickbildning där magma väller upp (mestadels finns sådana under vattnet på Jorden, till exempel centralatlantiska bergsryggen). Om en nordlig kontinentalplatta krockar med en sydlig ena sidan planeten så borde den glida isär på andra sidan och snarare bilda ett stort hål med en vulkanisk bergsrygg i mitten av hålet.

Slutligen är det det där med öknar. Öknar uppstår huvudsakligen i regnskugga (dvs områden där luften har hunnit göra sig av med i princip all fukt innan den når dit) och där solens strålar gassar på så mycket som möjligt (på Jorden huvudsakligen vid vändkretsarna). Det innebär att det är svårt att få in en öken mellan en ocean och ett berg, ur vindriktningen sett. Öknen kommer istället mellan berget och oceanen (återigen sett ur vindriktningen), efter att berget har pressat ur fukten ur luften.

"Det här gäller rämst den sida av jordklotet som är utsatt för jättens påverkan, troligen blir det väl inte alls samma temperatur från dvärgen?"

Det beror helt på hur massiv dvärgen är och hur mycket värme den strålar ut. L1-punktens (Lagrangepunkt 1) avstånd beror på massan på respektive kropp. Om kropp 1 och 2 är lika massiva så ligger L1 exakt mittemellan kropp 1 och 2. Om en av kropparna är mindre så ligger L1 närmare den mindre kroppen. Nu är jag inte helt säker på matematiken här, men gravitationens påverkan beror på kvadraten på avståndet, precis som mängden strålning. Halveras avståndet så ökar gravitationens påverkan med en faktor fyra. På samma sätt borde det bli med temperaturen: även värmestrålningen ökar med en faktor fyra. På den punkt där gravitationsbalansen återställs borde även värmestrålningsbalansen ha återställts.

Däremot vet jag inte hur värmestrålningen påverkas med storleken på en stjärna. Om värmestrålningen från en kropp minskar med massan på stjärnan enligt samma ratio som gravitationen så borde saken vara biff, men jag är faktiskt inte alls säker på det. Tvärtom, faktiskt. Stjärnors temperatur varierar rätt hejdlöst och rätt oberoende storlek.
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Sent skall syndaren vakna...

Enhörning
Från Gareth Long's Encyclopedia of Monsters:
The first mention of the Unicorn came from Ctesias in 389 BC. He said that the beast was a wild ass that was the same size, or bigger than a horse. They had white bodies, dark red heads and dark blue eyes, with the tell-tale horn on it’s head measuring about a foot and a half. Pliny gave the most descriptive early account. He records it as “a very ferocious beast, similar in the rest of it’s body to a horse, with the head of a deer, the feet of an elephant, the tail of a boar, a deep, bellowing voice, and single black horn, two cubits in length, standing out in the middle of its forehead.” It is almost impossible to hunt; the only method seems to be to take advantage of the unicorn’s great love of purity and innocence. If a young virgin is placed in the unicorn’s way it will approach with reverence, lie down beside her, lay its head down in her lap, and fall asleep. The hunters can then capture the beast.

In the middle ages the unicorn was a symbol of power, magnificence and purity. In ancient China it was the badge of kingship.

Throughout the stories of the unicorn, its horn, the alicorn, is said to have great medicinal powers. In Ctesias’ writings, the dust filed from the horn was supposed to protect against deadly diseases if mixed into a potion. Or, if you drank from the horn, you would be protected against any poison.

Often, a narwhale tusk was sold as an alicorn, and it was often ground up and used for its magical properties. The narwhale is a whale that has a single tusk protruding from its forehead. And some believe that the narwhale, along with the Indian Rhinoceros (which only has one ‘horn’) are creatures that, through travelers’ exaggerations, became the fabled unicorn.

The single horn in the middle of its forehead also symbolizes a spiritual arrow, a sun ray, the sword of god, divine revelation.

In biblical myth the unicorn is said to be extinct because it was thrown out of Noah’s ark and drowned. The unicorn is mentioned in Job, chapter 39 , lines 9-12. The behemoth and leviathan are also found within this book.

In more modern times it is portrayed as a white horse with a single horn.
Det finns en kinesisk/japansk best som liknar enhörningen, ki-rin eller ki-lin - 'allt fyrfotas furste'. De är dock ganska olika i övrigt:
Although the Chinese have many types of Unicorn, the Ki-Lin is the most famous. Japan has two types of unicorn, the Ki-Rin which is based upon the Ki-Lin and resembles it and the Sin-U which has lion-like features. The Chinese Ki-Lin is associated only with positive traits. It symbolizes wisdom, justice and rectitude. It appears only during the time of an upright ruler, or before the birth or death of a sage. It is depicted as having the head of a dragon with one horn, the mane of a lion, the body of a stag and the tail of an ox. The Ki-Lin has such care for living things that it will not step on a blade of grass or hurt an insect.
Kimera
Kimeran kommer från sagan om Bellerophon. Monstret var en unik individ - som många sagomonster, innan Gary Gygax slog klorna i dem:
The chimera of Greek myth is the offspring of Echinda [han menar Echidna] and Typhon. From the Greek meaning "she-goat" the Chimera is a fire breathing creature that has the body of a goat, the head of a lion and the tail of a serpent. Some have said that the Chimera has three heads, but the popular myth tells of the single, fire-vomiting head. The Chimera was slain by Belleraphone while he was on the winged horse Pegasus. Some say that the Chimera is the offspring of the Hydra, and others cite the chimera as the mother of the Sphinx and the Nemean Lion by Orthus. The myths of the Chimera canbe found in Apollodorous' Library (book 1), Vrigil's Aeneid (book 6), Homer's Iliad (book 6), Ovid's Metamorphoses (book 4) and Hesiod's Theogony
Mantikora
Det är Ctesisas som berättat om den med:
"Thre huge grete teeth in his throte...the voys of a serpente in suche wyse that by his swete songe he draweth to hym the peple and deuoureth them."

This account of the Manticore in Bartholomaeus Anglicus' De proprietatibus rerum (Of the properties of things) describes the most frightening features of the manticore. Physically, the manticore was know as having the body of a red lion, human face, ears and blue eyes, three rows of teeth in each jaw, a fatal sting like a scorpion's in the end of his tail, and poisoned spines along the tail which could be shot, like arrows in any direction. The manticore was also attributed with having a voice that was the mixture of pipes and a trumpet. The beast is very swift and has very powerful leaps. The manticore is reputed to roam in the jungles of India, and is known to have an appetite for humans.

The earliest accounts seem to be from Persian legend. The name itself is from the old Persian martikhoras meaning 'man-eater'. The earliest accounts of the existence of the manticore come from the Persian courts in the fifth century B.C. documented by Ctesias, a Greek physician at the Persian court. Greek and Roman authors (Aristotle, Pliny) described the beast the same way the Persians had.

As early as the second century A.D., writers thought that the manticore was nothing more than a man-eating Indian tiger. The physical embellishments, either indicative of the fears the people had for the beast or anecdotal exaggeration or misinterpretations of Indian sculptures.

In the middle ages, the manticore was the emblem for the profit Jeremiah because the manticore lives in the depths of the earth and Jeremiah had been thrown into a dung pit. At the same time, the manticore became the symbol of tyranny, disparagement and envy, and ultimately the embodiment of evil. As late as the 1930s it was still considered by the peasants of Spain, to be a beast of ill omen.

A thirteenth century romance about Alexander the Great called Kyng Alisaunder, says that he lost 30 000 men to such beasts as adders, lions, bears, dragons, unicorns, and manticeros
Tack vare flitiga felstavningar uppstod hybridbestar i medeltida bestiarium, som den havslevande mantiserran (som har fenor).

Siren
Don't you just LOVE Gareth:
The name siren comes from the Greek meaning to bind. the Sirens originally had the bodies of birds and the faces of women. They also had beautiful voices that could seduce any sailor. In Greek origin, Sirens were the daughters of the river deity Achelous, magically born from drops of his blood. They challenged the muses to a musical duel and lost. In losing, the muses plucked out their wings stripping them of their power of flight. From these feathers, the muses made themselves crowns to remind them of their victory. So they were forced to the shore lines where the used there musical talents to lure sailors to them. They then ate the sailors. the island which they live on, just near the strait of Messina where the Scylla and Chaybdis reside, was white with the bones of dead sailors. In later legends, they are often transformed into mermaids who use their beautiful voices to lure mortals to them. When Odysseus on his fabled voyage came across the Sirens, her forced his sailors to put wax in their ears, thus blocking out the voices of the Sirens. Odysseus though, tied himself to the mast of his ship, forcing himself to hear the Sirens. After passing the Sirens, it is said that they dies, either by drowning themselves because of their defeat, or because of some prophecy. The only other person who was able to get past the Sirens was Orpheus, who drowned out the Sirens' voices by playing his lyre louder than them. In non-Homeric Greek legend, the Sirens are the companions of Persephone. They were punished for failing to prevent Hades from abducting her. in punishment they became escorts of the dead. The number of Sirens varies depending on the source. Most say that there are two or more, and some names of particular sirens are given: Teles, Raidne, Molpe, Thelxiope, Parthenope, Lecosia, Ligia, and Aglaophonus.
Dryad
Dryader var nymfer i grekisk och sedan romersk mytologi. Enligt Encyclopedia Mythica:
In Greek mythology, the dryads are female spirits of nature (nymphs), who preside over the groves and forests. Each one is born with a certain tree over which she watches. A dryad either lives in a tree, in which case she is called a hamadryad, or close to it. The lives of the dryads are connected with that of the trees; should the tree perish, then she dies with it. If this is caused by a mortal, the gods will punish him for that deed. The dryads themselves will also punish any thoughtless mortal who would somehow injure the trees.
Och vad är då en nymf? Jo:
In Greek mythology, nymphs are spirits of nature. They are minor female deities and the protectors of springs, mountains, and rivers. Nymphs are represented as young, pretty girls. Each subtype presides over a certain aspect of nature. Depending of their habitat, there are: Dryads (forests), Naiads (springs and rivers), Nereid (the Mediterranean), Oceanids (the sea) and Oreads (mountains), Limoniads (meadows), Limniads (lakes, marshes and swamps) and Napaea (valleys). They were worshipped in a nymphaeum, a monumental fountain which was raised in the vicinity of a well. The male counterpart of a nymph is the satyr.
Wendigo
Som synes är källorna inte rollspelssupplement och man är inte helt säker på vad en best egentligen är. Enligt Probert's Encyclopedia:
WINDIGO

In Ojibwa mythology, the Windigo are cannibalistic monsters who dwell in the forests preying on unsuspecting humans.
Men Mythic Encyclopedia säger följande:
The Wendigo is a malevolent spirit who will fly down from the sky and attack evil-doers. The Wendigo will reach down and seize the evil-doers by their hair and force them to run until their feet catch fire. They are then pulled up into the air, never to be seen again.
Olika stammar har kallat den olika saker och berättat olika historier, helt enkelt.

Prairie Ghosts berättar den intressantaste varianten av Wendigo-myten, dock:
The American Indians had their own tales of the Wendigo, dating back so many years that most who were interviewed could not remember when the story had not been told. The Inuit Indians of the region called the creature by various names, including Wendigo, Witigo, Witiko and Wee-Tee-Go but each of them was roughly translated to mean "the evil spirit that devours mankind". Around 1860, a German explorer translated Wendigo to mean "cannibal" among the tribes along the Great Lakes.

Native American versions of the creature spoke of a gigantic spirit, over fifteen feet tall, that had once been human but had been transformed into a creature by the use of magic. Though all of the descriptions of the creature vary slightly, the Wendigo is generally said to have glowing eyes, long yellowed fangs and overly long tongues. Most have a sallow, yellowish skin but others are said to be matted with hair. They are tall and lanky and are driven by a horrible hunger. But how would a person grow to become one of this strange creatures?

According to the lore, the Wendigo is created whenever a human resorts to cannibalism to survive. In years past, such a practice was possible, although still rare, as many of the tribes and settlers in the region were cut off by the bitter snows and ice of the north woods. Unfortunately, eating another person to survive was sometimes resorted to and thus, the legend of the Wendigo was created.
Golem
In Jewish legend the Golem is a man made of clay. It is said that the most famous Golem, created by Rabbi Judah Loew of Prague, was created to protect the Jewish people from persecution. To animate the Golem, a small tablet is placed under its tongue daily, and the Hebrew word Ameth (truth) is written on its forehead. To kill the Golem, the tablet had to be removed, and the word Ameth had to be changed to Meth (death) by erasing the first letter.
Detta enligt Gareth etc. Mythic Encyclopedia säger följande:
In Jewish legend, a golem is an image or form that is given life through a magical formula, such as the power of the letters of the divine name. The word is used to denote anything that is not yet fully developed. In the Middle Ages is was believed that there were wise men who could instill life in effigies by the use of a magic spell. These golems then took the form of a robot, or automaton. They would carry out their master's command and could perform easy tasks, as well as protecting their creators. See also: Rabbi Loeb and the Golem of Prague.
Så vi kollar väl där.
Of all the Golem legends, none is as famous as the story cycle of the Golem of Prague. There had been books, plays, and even films depicting it, and often they included the creator of the Golem of Prague, Rabbi Loeb.

Prague was home to many Jewish scholars and mystics; Rabbi Loeb was probably the most famous. He lived a long life, 1513-1609, and defended his people valiantly against their enemies. His followers loved him so much they called him "The Exalted One."

Even to a holy man, or a great mystic, creating life is forbidden. It can only be justified if many lives would be saved by doing so, and not always even then. But Rabbi Loeb was instructed to try the horrifying task. He created his Golem with divine help, using Kabbalistic formulas communicated to him in dreams. Acquiring this God-given knowledge was neither simple nor easy. The formulas were given, but deciphering them had to be done by the person himself. Worse, he had to use the Shem Hameforash -- the true name of God, which was known only to a few holy men in each generation, and was very dangerous to pronounce. The power it unleashed could turn against the man who uttered it.

This myth is unusual in that it is supposed to have happened in a specific year -- 1580. There was a new danger brewing in Prague; a notorious priest, Taddeush, planned to accuse the Jews of a new "ritual murder." Rabbi Loeb heard about it, and to avert the horrible danger, directed a dream question to heaven to help him save his people. He received his answer in an order that is alphabetical in Hebrew:

Ata Bra Golem Devuk Hakhomer VeTigzar Zedim Chevel Torfe Yisroel

The simple meaning was: Make a Golem of clay and you will destroy the entire Jew-baiting company. But this was only part of the message. The inner meaning had to be understood to be effective. Rabbi Loeb extracted the real message by using Zirufim, special Kabbalistic formulas. And when he was done, he knew he could accomplish the creation of a the Golem.

He called two people to assist him. His son-in-law, a Kohen (a Jew descended from the ancient order of priests) and his pupil, a Levite (a Jew descended from the servants of the Temple). He explained that they needed four elements -- fire, water, air and earth. The two assistants represented the fire and water, Rabbi Loeb, air, and the Golem, earth. He explained how they had to purify themselves, because unless they were completely ready, the Shem Hameforash would destroy them.

After a day of purification, they read various chapters from a particularly holy book, Sefer Yezira (The Book of Creation) and then went to the River Moldau. By torchlight, they sculpted a giant body out of river clay. The Golem lay before them, facing the heaven. They placed themselves at his feet, looking at the quiet face.

The Kohen walked seven times around the body, from right to left, reciting special Zirufim. The clay turned bright red, like fire. Then the Levite walked another seven times around the body, from left to right, reciting some more Zirufim. The fire-like redness disappeared, and water flowed through the body. He grew hair and nails. Then Rabbi Loeb walked once around the body, and placed a piece of parchment in his mouth, on which was written Shem Hameforash. He bowed to the East, West, South and North, and all three of them recited together: "And He breathed into his nostrils the breath of life; and man became a living soul." The Golem opened his eyes and looked at his creator. They dressed him and took him to the synagogue, where he could get ready to start his mission.

Eventually, when the Golem was no longer necessary (and some claim he went mad and became a danger to everyone) Rabbi Loeb decided to return him to the void from which he came. He did that by recalling the Shem Hameforash, and with it the life principle, and thus restored the Golem into lifeless clay. The clay figure had to be hidden in the attic of the synagogue, and no one was permitted to enter it again until many years later. Some writers during the nineteenth century claimed that the outlines of a giant body could still be seen there.
Gareth Long's monster-encyclopedi

Encyclopedia Mythica

Prairie Ghosts

Mvh,
Erik
 

Blippe

Warrior
Joined
7 Jan 2001
Messages
393
Location
"Rojala" hufvudsta'n
Re: Ovetenskaplig hjälp!

Dåså, då har du ju redan berättat att det inte funkar, för om det inte är gudar (allsmäktiga) och inte har skapat naturlagarna, så måste de oxå följa naturlagarna...

Det låter helt absurbt med naturlagar som går att bryta, det är nämligen hela idéen med naturlagar... Om något bryter en naturlag är naturlagen uppskattad fel av människan.

En världsbild där världen började med en pantheon som bestämde allt och slutligen gick över till en "gudlös" värld har samma problem.
 

Renfield

Swordsman
Joined
20 Feb 2001
Messages
567
Location
Linköping
Tanken är att polerna alltid skall vara riktade mot solerna. Planeten skall bara rotera runt sin egen axel, inget annat. Kanske någon mindre "wobble" på axeln, så att man kan få en viss skiftning i ljuset, men det kvarstår att se. Bergskedjan är tanken att det skall bero på en spricka [eg. mängder av små] som löper längs ekvatorn.

Tanken är att de två solarna skall vara två entiteter som båda försöker dra till sig planeten [gravitation] för att kunna förstöra den. Därav finns det också teologiska skäl till att solarna måste vara just en dvärg och en jätte.. [hatar att låsa mig, men va fan] Hade det bara varit solar hade bara båda kunnat vara lika stora och pippigula och allt hade varit frid och fröjd, men nej..

Nu är inte jag säker på att jag kommer ihåg rätt, men jag har för mig att en viss mängd gas förloras i övergången mellan jätte och dvärg, och alltså borde massan vara något mindre hos dvärgen. Men, det är fortfarande en fråga om värmen.

Om man uttrycker det så här. Om jag i färdig produkt skulle säga att det var lika mycket värme [ungefärligt, såklart] på de båda halvkloten, skulle ni med en gång kunna veta säkert att det -absolut- inte kan vara så? För om ni inte kan det, så räcker det för mig, och så är det bara att köra på..
Vi borde kunna gräva fram en någorlunda schysst bild av vad man kan kalla en "intellektuell elit" i och med vårt numerära överläge jämfört med en enskild spelgrupp at om inte vi kan bevisa det kan inte dom det.

Duger det, månntro?
 

Renfield

Swordsman
Joined
20 Feb 2001
Messages
567
Location
Linköping
Re: Ovetenskaplig hjälp!

Men det går fortfarande att -utnyttja- naturlagarna för att åstadkomma effekter.

Dessutom återstår som sagt det faktum att man kanske har missuppfattat en naturlag.

Men ändå, för känslans skull kan det vara rätt bra att få det att vara trovärdigt, eller åtminstånde tänkbart.
 

Nightowl

Champion
Joined
17 May 2000
Messages
8,341
Location
Avliden, Tristerbotten
Re: Ovetenskaplig hjälp!

Det låter helt absurbt med naturlagar som går att bryta, det är nämligen hela idéen med naturlagar... Om något bryter en naturlag är naturlagen uppskattad fel av människan.
Just - men har man 'klassiska', vilket inte nödvändigtvis innebär 'allsmäktiga' gudar, så gäller inte per nödvändighet inte alla naturlagar för dem.

Nu är det ju inte sådana gudar Renfield talar om, men naturen står under Gud(arna) i en hel del världsbilder. Om de världsbilderna är sanna, är naturlagarna just lagar som man kan bryta mot.

Erik, petig jävel
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
" Bergskedjan är tanken att det skall bero på en spricka [eg. mängder av små] som löper längs ekvatorn."

Det krävs tektoniska kollisioner för att massiva berg ska uppstå. Den centralatlantiska bergsryggen är så aktiv som en spricka kan bli, men bergen är "bara" 4000 meter höga, vilket ska jämföras med att alperna har filats ner till 4000 meter av årmiljoners erosion.

"Tanken är att de två solarna skall vara två entiteter som båda försöker dra till sig planeten [gravitation] för att kunna förstöra den. Därav finns det också teologiska skäl till att solarna måste vara just en dvärg och en jätte.. [hatar att låsa mig, men va fan] Hade det bara varit solar hade bara båda kunnat vara lika stora och pippigula och allt hade varit frid och fröjd, men nej.."

Tur för dig då att röda jättar normalt har lägre densitet (totalt sett, alltså) än vita dvärgar, för annars hade avstånd och gravitation återigen tagit ut varandra så att solarna hade sett ut som om de hade samma storlek (täckt lika stor skiva på himlen).

"Nu är inte jag säker på att jag kommer ihåg rätt, men jag har för mig att en viss mängd gas förloras i övergången mellan jätte och dvärg, och alltså borde massan vara något mindre hos dvärgen. Men, det är fortfarande en fråga om värmen."

Om det går över gas från den ena till den andra så är systemet inte stabilt. I så fall har det förmodligen aldrig bildats någon planetskiva och inga planeter alls, och då måste man importera planeten utifrån. I så fall är du beroende av att systemet är konstruerat. Dessutom är systemet döende.

"Om jag i färdig produkt skulle säga att det var lika mycket värme [ungefärligt, såklart] på de båda halvkloten, skulle ni med en gång kunna veta säkert att det -absolut- inte kan vara så? För om ni inte kan det, så räcker det för mig, och så är det bara att köra på.."

Jag kan säga så här: planeten hade garanterat inte varit lämplig för liv om de båda halvkloten inte hade haft mer eller mindre samma temperatur (typ högst någon grads skillnad). Hade ena solen varit svalare än den andra så hade det lett till ett rätt massivt stormande från den varma sidan till den kalla och om samma sidor konstant legat mot respektive solar.
 

Krille

Super Moderator
Joined
7 Feb 2000
Messages
29,540
Location
Mölndal, Sverige
Re: Ovetenskaplig hjälp!

"Men ändå, för känslans skull kan det vara rätt bra att få det att vara trovärdigt, eller åtminstånde tänkbart."

Eller åtminstone visar att man faktiskt har tänkt över det en smula, men ignorerat det realistiska och trovärdiga för det fantastiska.

Vilket för mig över till en helt annan sak: om gudarna nu har varit apmäktiga och sedan tappat kraft och blivit solar, varför inte helt enkelt förpassa detta till religionen istället för att ha det i faktabasen? Det där är helt enkelt vad folk tror och vad som lärs ut i skapelsemyten i respektive religioners dogma.

I så fall har du fördelen att du kan ha vilken sann förklaring till religionen som helst, eller ingen alls. Gudarna kan ha varit en otroligt mäktig civilisation som ville leka lite och testa principer för stellär ingenjörskonst. De kan ha varit verkliga gudar. Religionen kanske till och med har rätt? Eller så kan det vara ett knasigt slumpens verk som aldrig borde ha inträffat. Eller så kan du helt enkelt låta bli att förklara det.

Att förvägra gudarna tillgång till spelvärldens här och nu har många fördelar vad gäller en spelvärlds inre konsekvens och logik. Jag har fortfarande problem i Västmark med de keltiska gudarna, Gud/JHVH/Allah och egenskapen Troende som högaktligen verkar skita huruvida man blotar till Wotan, vräker guld i pölar till Danus ära eller knaprar bröd och pimplar vin i åminnelse av Joshua ben Yussufs uppspikande på ett kors en påskafton för sisådär 1159 år sedan. Så där har jag helt enkelt "löst" problemet genom att skita i vilken religion som är sann. Mirakler inträffar, punkt!
 

Renfield

Swordsman
Joined
20 Feb 2001
Messages
567
Location
Linköping
Det krävs tektoniska kollisioner för att massiva berg ska uppstå. Den centralatlantiska bergsryggen är så aktiv som en spricka kan bli, men bergen är "bara" 4000 meter höga, vilket ska jämföras med att alperna har filats ner till 4000 meter av årmiljoners erosion.
Men å andra sidan räknas då inte med att "planeten" och "stjärnorna" Har kommit till på andra sätt än vad som är brukligt och därför kan skilja sig lite grann. Jag vet inte om jag fått fram det, men även planeten [såväl som solarna] är i grund och botten entiteter.
Å andra sidan räcker 400 meter för mig, för sedan kommer det in ytterligare påverkan från varelser på planeten. Duger finfint..

Om det går över gas från den ena till den andra så är systemet inte stabilt. I så fall har det förmodligen aldrig bildats någon planetskiva och inga planeter alls, och då måste man importera planeten utifrån. I så fall är du beroende av att systemet är konstruerat. Dessutom är systemet döende.
Vet inte om du missförstått mig eller jag dig. Jag menade under det att en stjärna övergår från att vara en röd jätte till att bli en dvärg. Den röda jätten kan fortfarande vara i svällande stadium, och därmed inte tappa gas på samma sätt. Jag har inte tänkt att någon markant förändring i storlek på någondera av stjärnorna skall förekomma. Och hela systemet [som enbart består av solarna och planeten] är skapat a-la-fingerknäppning, och att det är långsiktigt döende spelar heller ingen roll, det passar bara.
 

Renfield

Swordsman
Joined
20 Feb 2001
Messages
567
Location
Linköping
Re: Ovetenskaplig hjälp!

Därför att dessa entiteter kommer fortfarande att vara aktiva, men deras respektive "religioner" på jorden kommer att ha förvanskade bilder av allting, olika beroende på vilken folkgrupp och dylikt.
Därför måste jag ha med vad som är "sant" för SL, och hur alla ser på det för spelarna..
Jag tror jag förstår vad du menar, men till det här pojektet är det tvunget att göra som jag gör, om jag inte vill ändra om hela projektets huvudpoäng, och då tappar jag det som gör det värt att producera..
 

peta

Warrior
Joined
25 Feb 2003
Messages
347
Location
Göteborg
Ska försöka hjälpa med de kunskaper jag har.

#2:
När människan precis börjat upptäcka hur man framställde järn i europa, hur utvecklade skriftspråk fanns det runt om i världen? Hur utvecklad läkevetenskap? Musikinstrument? Vilka vapen användes? [jaktattiraljer, kan man tänka, men vilka sådana fanns det?]
Som Krille nände är det en ganska lång period det handlar om, allt ifrån hettiterna som började använda järn någon gång runt 1800 f:kr tills det nådde upp till oss ca 500 f:kr. Att kelterna gick omkring med bronsvapen berode dock inte på att de inte kände till järn utan att brons var så mycket billigare. Romarna anväde även de brons i t.ex hjälmar.

Om man kikar på skriftspråk så dök det ju upp i Babylonien bra mycket tidigare än någon kände till hur man kunde smida järn. (fånig fotnot, järnet var faktiskt känt tidigare än bronset men man kunde inte göra tillräckligt bra järn, bara järn för att gjuta och gjutet järn är sämre än gjutet brons, det användes dock av vissa stammar i nuvarande turkiet om jag inte minns fel där koppar och tenn var ovanligt)
Överlag kan man säga att om du lägger in några större riken så bör de ha tillgång till skriftspråk, den administration som kräver at sköta ett större rike tvingar snart fram ett skriftspråk.
Sen är dett en råga om vilken nivå du vill lägga språket på.
Ett skriftspråk går grovt idelat igenom tre olika perioder
1) Pictogram, man ritar helt enkelt det man vill skriva. Bilderna kommer allt eftersom bli mer och mer steriliserade. Kinesiskan och andra östasiastiksa språk ligger fortfarnade kvar på den här nivån.
2) Pictogrammen får representera särskilda ljud. Och man sätter ihop flera ljud (pictogram) till ett ord. Detta sker runt 2000-1000 talet f:kr i Europa.
3)Pictorammen förvandlas till bokstäver. Allt eftersom så inser man att man bara har nytta av ett visst antal ljud och de pictogram som representerar dessa slås fast och stereliseras så att de ser så olika ut som möjligt och är så lättta att skriva som möjligt. Dagens A t.ex. ska ha varit egyptiska för oxe en gång i tiden. Vänd det upponer så ser ni. Detta har skett i medelhavs området och mellerstaöstern ungefär när järnet infördes.
I norr har det inte funits några större stater och därför har skriftspråket inte utvecklats på samma sätt. Allt eftersom behoven uppkommer så importeras alfabet från medelhavet (Latinska, grekiska och runor) dessa används sedan med det lokala språket.
Gramatik och syntax och sådant fanns i de områden där skriften funntis länge fast i utkanterna skrev man som det lät.

Läkar vetenskap. Tja det är defenitivt inte min starka sida men mej veteligen utvecklades den inte så mycket mellan de gamla grekerna och araberna. Dvs, man hade koll på att det fanns något som hette blodflöde och den viktigaste tesen var den om att de fyra kroppsvätskorna (svart galla, gul galla, slem och blod om jag minns rätt) skulle vara i balans (därav åderlåtning). Alla viktiga vertyg som behövs för ett uppnå läkarvetenskap på upp till renesanss nivå kan ju dock tillverkas i brons (dvs vassa knivar, sågar och nålar), så jag kan mycket väl tänka mig en bronsålderskultur däe man har full kännedom om anatomi och liknande (dock kräver kunskap om bakterier och mikroorganismer mikroskopet).

Musikinstrumet har jag än mindre koll på. Jag vet att vanliga medeltida instrument var en uppsjö olika stränginstrumen och blåsinstrument (typ flöjter och horn). Jag har svårt att tänka mig att det fanns liknande standard på intrument som vi har nu (typ att en gitarr ska ha sex strängar stämda såhär) utan var och en tillverkade sina egna instrument som passade dem. Dock vet jag att i grekland var musik en viktig vetenskap. Pytagoras sats till exempel ska ha sitt ursprung i att pytagoras skulle skapa en skala.

Vapen är desto lättare. När järnet var nyinfört fanns det samma vapen i järn som i brons. Dvs korta svärd, dolkar, yxor, spjut och bågar och klubbor. Några längre svärd tillät inte bronset och det tidiga järnets hållbarhet.

#3:
Samma tidsålder, hur länge levde man? Gärna lite olika siffror beroende på kultur.
Livslängden är direkt propertioneligt mot hur bra folk levde. I ett överbefolkat jägar och sammlar samhälle som ställer stora krav på kroppen var genomsnitts åldern kanske bara 25-35 år. I ett jordbrukssamhälle med stort befolknigsöverskott eller i storstäder där kosten ofta var briställig och stor risk för svält kan den legat mellan 30-40 år och i glesbefolkade jordbruksamhällen med goda möjligheter att få in animaliska produkter i kosten och mindre risk för svält bort emot 35-40. Generellt var det även så att destå rikare man var destå längre levde man. En sak att tänka på om du hittar siffror över genomsitts åldern för en viss period är att de ofta räknar in spädbarnsdödligheten och eftersom är skyhög så kan man oftast multiplicera med 1.5 eller 2 för att få fram genomsnittsåldern för vuxna.

Det var va jag kunde hjälpa till med.
 

ÜberKurki

Veteran
Joined
15 May 2003
Messages
4
Location
Kalmar
Re: Vetenskaplig hjälp!

Mycket av följande är redan gammalt då folk med övertygande argument förklarat att det är osannolikt eller opraktiskt i en rollspelsvärld. Men detta är mina tankar efter att ha diskuterat med Renfield.

[color:\\"blue\\"]Fysiologi och geografi[/color]
Värld där två solar slåss om en planet. Solarna är olika stora, men på olika avstånd, vilket ger samma dragningskraft, men olika ljus på planetens yta. Planeten är stillaliggande mellan dessa och roterar bara runt sin egen ekvator, med väldigt små variationer åt de andra axlarna (för att ändå ge variationer i ljusstyrkan.) Planetens poler, som är riktade mot solarna, är täckta av vatten, som ständigt förångas av den brännande hettan från de båda solarna. Denna ånga regnar eller snöar sedan ner över den resterande ytan på planeten. Ekvatorn är en massiv bergskedja, vars höjder skapar en hög kant som molnen väldigt sällan tar sig över, än mindre planetens varelser. Den brännande hettan gör att oceanerna är obeboeliga, likaså bergstopparnas kyla vid ekvatorn. Där emellan återfinns (i stora drag) tre ringformade områden per halvklot. Ett bergigt område kantar ekvatorn, där kyla, sten och höjdskillnaderna skapar en karg och ogästvänlig plats att leva på. Närmast oceanerna återfinns en steril öken som övergår i ett slättlandskap med sporadiska oaser där liv finnes. Dock genomkorsas detta område av stora floder som letar sig ner mot oceanerna. Mellan bergområdet och slätterna hittar vi stora skogar, lövskogarna närmas slätterna övergår till en djungel där temperaturen är som bäst, till barrskogar som sakta klättrar upp över kullarna till de angränsande bergmassiven. Genom dessa skogar löper bäckar och åar som sedan flyter ihop till slätternas floder.
Områdena skiljer sig något från halvklot till halvklot, eftersom den större solen inte ger ifrån sig så mycket värme som den yngre. Detta resulterar i att bergmassiven är mer utbredda och mindre beboeliga, medan desto mer aktivitet återfinns på slätterna, som inte är lika vida. Givetvis är också oceanen på detta halvklot inte lika stor och nederbörden är inte lika stor över detta halvklot. Eftersom den mesta nederbörden i bergen inte smälter för att bilda vattendrag bildas en massa av is som skapar en viss instabilitet i planetens rotation, den wobblar en aning. Detta gör ingen skillnad i soltimmar på slätterna och oceanerna, men påverkar skogen (mindre variationer) och bergen (som i vår verklighet). Det blir också årstider, där isen i bergen smälter ibland, och byggs upp ibland (mer på det ’mörka’ halvklotet, mindre på det ’ljusa’), vilket är en stor faktor för livet på det mörkare halvklotet, där vatten är en bristvara.

[color:\\"blue\\"]Ursprung och historia[/color]
De olika himlakropparna utgör förkroppsligade väsen. Från början fanns två väsen, som kom i konflikt med varandra, över vad och varför vet ingen, men de började bekämpa varandra. I den långa konflikt som blev insåg tillslut båda parter att ingen någon skulle vinna, och man bestämde sig för att skapa regler för kampen för att på så sätt skapa chanser för den ena parten att vinna över den andra. De formade sig själva som himlakroppar i ett universum och roterade runt varandra och försökte slunga iväg den andra i oändligheten, bort från universums centrum. Den ena parten, Gaia, ökade sin densitet och blev fast och solid medan den andra, Ra, försökte expandera sig själv genom att förbränna energi, genom att konsumera. Det verkade efter en lång tids utveckling som om Ra skulle förtära Gaia, vilket inte var en av de utgångar av kampen som fastställts, så Ra delade på sig, skapade en yngre version av sig själv, delade sin essens. Tanken var att skicka ut denna del i rymden och fortsätta kampen om gravitationen, men den yngre delen blev medveten om sin egen existens och ville inte alls dö, utan lade sig istället på andra sidan Gaia. Ra blev då arg på den yngre versionen, även kallad Nova, och har sedan dess hatat den för dess svek, oförmögen att inse att han faktiskt själv skapat henne. Nova hatar Ra lika mycket, eftersom Ra tänkte förkasta henne, skicka ut henne i oändligheten. Hatet och efterverkningarna av ympningen har gjort henne galen, irrationell och lika brännande som den sol hon bildat. Men eftersom Ra lade dessa egenskaper i henne så har han själv blivit svalare och lugnare.

Gaia såg inte det sportsliga i Ras ympande av sig själv utan fylldes med än mer vrede. Men eftersom Ra hade brutit reglerna så skulle Gaia göra det samma, Hon skapade också delar av sig själv, Osiris, Orion, och Oden, tre ympade väsen som skulle hjälpa henne i kampen. Dock gjorde Gaia samma misstag som Ra och frigjorde dessa från sig själv så pass att de blev självmedvetande. I sin födsel brändes de så hårt av elden från Ra och Nova att de led fruktansvärt. Gaia lyckades heller inte skapa dem som egna himlakroppar, utan de blev en del av Gaias egen kropp, som tre tumörer i en cancersjuk hjärna. De tre sönerna insåg också att konflikten mellan deras mor och Ra/Nova inte var jämn, att de båda solarna förr eller senare skulle konsumera den planet de nu var en del utav. De förbannade alla Gaia för att ha skapat dem till ett öde att långsamt brännas till döds. De tre knuffade fram sin mor i skenet av Ras och Novas ljus och läte henne ta emot deras anfall, medan de själva var relativt skyddande i mitten. Dock kunde de inte samsas om platsen utan började bråka sinsemellan. Oden, som var den förstfödda av de tre, lyckades med sin kraft sno åt sig det svala området i himlakroppens mitt. Den yngsta av dem, Osiris, insåg snart att inbördes konflikter bara skulle påskynda förloppet med deras död och beslöt sig för att ta avstånd ifrån konflikten och istället försöka undsätta Gaia, inte av empati eller hjälpsamhet, utan för att finnas där och ta över när Gaia väl föll. Orion kämpade länge mot sin äldre bror, glad över att hans yngre bror dragit sig tillbaka från kampen. Men när Osiris väl stadgat sig bakom deras mor så insåg Orion det visa i hans drag. Han bad till Oden om hjälp att anfalla sin yngre bror, men Oden såg ingen fara i Osiris drag, när väl Gaia föll, skulle han själv vara lika stark som Osiris eftersom han skulle kunna bygga upp sina krafter utan Ras och Novas ständiga eld. Orion bad då Osiris om hjälp att anfalla Oden, men Osiris såg ingen fara i Odens placering då han inte skulle kunna se och ta del av striden mellan Gaia och solarna och därmed inte veta vilka krafter som skulle behövas i striden mot solarna. Orion fann sig då mellan sina två bröder, oförmögen att skaffa något fördelaktigt läge.

De tre syskonen lyckades förvandla sina områden till exemplifieringar av sina personligheter, de skapade mindre livsformer med begränsat medvetande och skapade konflikter mellan dessa för att på så sätt experimentera och hitta lösningar och regler för hur Gaias kropp fungerade, med målsättningen att ta sig loss från den och fly ut i oändligheten. Osiris skapade reptiler till sina öknar, hyenor till sina slätter och hovdjur till sina stäpper. Orion skapade ekorrar till sina skogar, tigrar till sina djungler och björnar till sina barrskogar. Oden skapade getter åt sina stigar, vargar åt de snöklädda bergskullarna och örnar åt sina bergstoppar. Gaia lyckades dock för ett ögonblick vända koncentrationen från Ra och Nova, och såg deras experiment. Hon skapade en ras, människorna, som hon strödde ut över alla fyra områden, bergen, skogarna, slätterna, och oceanerna. Hon band människorna till sin egen kropp och gjorde de till herrar över sina söners skapelser. Men efter detta så var hon tvungen att åter koncentrera sig på kampen mot Ra och Nova, och lämnade människorna.

[color:\\"blue\\"]Högre väsen och konflikter[/color]
Gaia är ursprunget, den som är starkast förknippad med vatten, som flödar genom allt levande och som ger liv. Men Gaia är sliten efter att ha utkämpat en strid på två fronter. Hon är svag, sjuk och oberäknelig. Människorna som en gång levde på och under oceanerna är sedan länge utdöda. De få varelser som lever i vattnet eller dess närhet är istället förknippade med något annat väsen. Gaia har tagit emot Ras och Novas hetta i oräknelig tid och förvridits av deras tankar. Gaia vet inte riktigt längre vem hon är, slåss hon mot Nova, eller mot Ra, eller mot sina söner? Ibland slåss hon mot sig själv för att någon annan del av henne står i vägen för hennes planer. Den ena handen vet inte vad den andra gör. Hon är starkare än någon av sina söner, kanske också än Ra, men eftersom hon måste slåss mot dem alla samtidigt och inte kan se helheterna längre är hon den svagaste i realiteten. Hennes elementarer vandrar över hennes kropp och hjälper människorna, dödar dem, driver med dem eller ignorerar dem.

Oden är krigaren, den som är starkast förknippad med bergen, den som är försiktig och som uthärdar. De människor som lever i bergen är de som är mest teknologiska. De bor i skyddade dalar eller i grottor tätt inpå varandra, med utvecklade och invecklade levnadsregler och agrikulturella system för att överleva i kylan. Oden uppmuntrar människorna till att utnyttja och assimilera Gaias kropp till sina egna syften. Han har nästan glömt bort Ras och Novas existens och koncentrerar sig på att slåss mot sin mor och mot Orion. Han är den starkaste av Gaias söner, men har tappat perspektiven, ser inte längre än till Orions områden och Gaias inre. Om han hade varit människa så hade han inte ansetts vara speciellt smart. Hans elementarer färdas genom bergen, borrar sig genom Gaias kropp för att hitta svagheter eller möjligheter som kan användas i den fortsatta kampen. De hjälper också människorna med att underhålla sin teknologi och hitta nya lösningar för att överleva i de karga bergen, men ser till så att tillgången till denna teknologi är reglerad och kontrollerad.

Orion är flexibiliteten, den som är starkast förknippad med skogarna, den som egentligen inte hör hemma någonstans och som anpassar sig. De flesta människor som bor i skogarna är nomader, oförmögna att känna sig hemma någonstans. Vissa lever av det som skogen erbjuder, andra jagar eller odlar. Orion är den svagaste av bröderna eftersom så mycket av hans kraft har gått åt till att kämpa mot båda sina bröder. Han ingår ibland tillfälliga allianser med sina bröder eller, mer sällsynt, med Ra, men oftast upplöses detta i att Orion blir lurad av Osiris eller slagen av Oden. Orion är otålig och osäker, men snabb att kompensera sina planer för sin äldre brors övermakt eller sin yngre brors strategier. Hans elementarer finns till för att sprida skogen upp över bergen, klä kullarna och bergskedjorna med skog, samtidigt som de ser till att hålla stånd mot den sand som sakta, sakta äter sig in genom träden vid den andra fronten. De hjälper sällan människorna med något, eftersom de är upptagna med att kriga.

Osiris är filosofen, den som är starkast förknippad med vinden, den som ser saker i längre perspektiv och betraktar. De människor som lever på slätterna och i öknarna är enstöringar som lever fritt och av det som naturen ger dem. De lever ensamma eller i familjer i underjordiska gryt för att skydda sig mot solen. Osiris är inte speciellt stark, men kompenserar detta genom att vara smart och taktisk. Han är inte lika planerande som Ra, men kan lätt lura sina bröder. Han är den som har mest kontakt med Gaia, och står bitvis vid hennes sida i kampen mot Nova, och även i vissa fall mot Ra. Hans elementarer lever bland människorna och samtalar med dem för att försöka få dem att se helheten i livet och rikta deras strävan åt rätt håll.

Ra är strategen, den som är starkast förknippad med tomheten, den som är envisast och vars ränkspel inte har några gränser. Människor som hittar till nihilismens bottenlösa djup eller njuter av att manipulera och styra tenderar att driva mot honom. Ra är långsam och trög, men som en av de två ursprungliga varelserna så har han kunskap och perspektiv som bara kan mätas med Gaia innan hon insjuknade. Han ser en värdig motståndare i Osiris och Gaia, men anser Novas och Orions nyckfullhet och oberäknelighet som en osportslig fiende. Det är svårt att avgöra om han känner till Oden existens. Hans elementarer är osynliga, omöjliga att upptäcka och de sprider sjukdomar, sinnesförvirring och nihilismens insikt bland människor över hela Gaias kropp.

Nova är kaos, den som är starkast förknippad med elden, den nyckfulla som agerar utan eftertanke. Människor som saknar mål, som agerar utan eftertanke eller som inte kan tygla sitt raseri tas över av henne och verkar som hennes soldater på Gaias yta. Nova är lika sjuk och splittrad som Gaia, det var hon som smittade henne. Hon är kraftfullast av dem alla, men saknar strategi och organisering för att kunna använda dessa krafter effektivt. Hon hatar Ra över allt annat, men samtidigt har känslorna för Gaia ärvts ner ifrån Ra till henne, och hon bekämpar Gaia och hennes söner nästan lika vilt som hon bekämpar sin far. Hennes elementarer är oberäkneliga, kortlivade och med raseri och rå kraft anfaller de allt de stöter på, även sina egna.

[color:\\"blue\\"]Människor och Religion[/color]
Människorna är givetvis omedvetna om dessa väsen, de lever enkla liv och de enda städer eller större bosättningar som existerar återfinns i bergen och är få till antalet. Mindre små samhällen är de vanligast förekommande på slätterna och i bergen, men de finns också i skogarna. Vanligast i skogarna annars är mindre grupper eller familjer som rör sig hela tiden, nomader. Liknande grupper finns också på slätterna och i öknarna, även om de är färre.

Genom samklang med de olika högre varelserna formas människorna. Folket på slätterna lever i oaser eller på underjordiska odlingar där det är relativt säkert och man inte behöver anstränga sig så mycket för att hitta föda. Man lever i små grupper och det finns få konflikter mellan människorna. Fysisk styrka är ovanligt utan istället värdesätts intellektet. Detta gör att dessa människor får mycket tid till att tänka över saker och filosofera, religionen är den enda som erkänner andra gudars existens. Man följer Osiris, men är medveten om Gaia och att hon skapat Osiris, dock för att sedan bli skadad av de onda solarna och sedan skapa den onda avgudarna Orion och Oden. Man har medlidande med Gaia men kan inte förlåta henne att hon skapat de andra onda gudarna. I nuläget tror man att Gaia är den högsta varelsen, men att hon är verkningslös och att det egentligen är Osiris som är den sanna makten, religionen spår att någon gång i framtiden så kommer Gaia att dö och Osiris kommer då få makten att störta sina ondskefulla bröder.

I skogarna frodas en massa varelser, några ofarliga, men de flesta dödliga. Människorna vågar oftast inte stanna på samma ställe för länge och flyttar hela tiden runt, hittar nya miljöer och anpassar sig till dem. Det finns vissa frizoner där människor förskansat sig bakom stora träpalissader och lever på det de odlar och kan jaga i närheten, men det är få människor förunnat. Skogsfolken är konfliktsökande och osäkra, det är alltid något farligt djur i närheten eller någon i gruppen man färdas eller lever med som man inte gillar eller litar på. Religionen skiftar från grupp till grupp, men de flesta är medvetna om att det finns någon som är herre över skogarna, och vet att hans namn är Orion. Men några tror att han och Gaia är samma varelse, andra tror att Orion dödat Gaia, har skapat Gaia eller till och med Ra och Nova. Lärorna skiljer sig och är ofta en källa till krig då någon grupp skall utrota andra otrogna hundar.

Bergsmänniskorna måste leva tätt inpå varandra för att överleva. Kölden och den sparsamma föda som naturen ger gör att dessa människor måste odla i konstgjorda miljöer eller jaga i större grupper. Ofta ger sig ett femtiotal män och kvinnor ut för att döda en björn eller andra stora djur genom att ha utlagda planer med fallgropar, drevkarlar och så vidare. För att undvika konflikter i städerna finns Odens elementarer där och ser till att dispyter löses och konflikter reds ut. Oden vet att delar av hans styrka ligger i det stora antalet människor han styr över och han vill inte att de skall bli färre genom att döda sig själva. För säkerhets skull har Oden även skaffat sig stor makt i dödsriket, där han ser till att de döda inte kan dö igen, utan får kämpa och kämpa till dess att de kan komma tillbaka till verkligheten som Odens kämpar. Bergsmänniskorna tror att Oden är den ende gode guden, och att Gaia är hans motpol, hans motståndare. Elementarerna cementerar detta genom att hela tiden påpeka att det är Gaia som är den ogästvänliga omgivningen, medan det är Oden som skickat dem för att lära människorna hur man överlever.

[color:\\"blue\\"]Nivåer och världar[/color]
Människor som dör hamnar på det plan där Nova och Oden möts. Kaos och krig. I Gaias inre möts Gaias galenskap hon hämtat från Nova med Odens kalla beräkneliga slagfält. I olika nivåer kämpar de döda människorna om makt för att få förflyttas upp ett steg, till dödsrikets nästa nivå, men när man når den översta så förpassas man oftast tillbaka till början igen. Den enda vägen ut ur detta rike är att antingen slå sig igenom alla nivåer och eventuellt hitta de få vägar som finns mellan den översta nivån och Gaias yta, eller att inse verklighetens beskaffenhet, oftast genom en påverkan från någon av de högre varelserna.

Människor som inser hur det ligger till lyfts upp till ett högre plan där de är delaktiga i Ras och Osiris ränksmideri, där de ser helheten i konflikten mellan de högre varelserna och sedan, om de lyckas bemästra denna nivå tillräckligt, kan de röra sig mellan detta plan och Gaias kropp, i vissa fall även in dödsriket. Orion är för upptagen med att slåss mot sina bröder på ytan för att fästa någon större uppmärksamhet vid dessa andra nivåer av verklighet. Nova är för ostrukturerad och galen för att kunna uppfatta den högre nivån, och hennes starka närvaro i den lägre nivån gör att Ra inte har någon större makt där.

[color:\\"blue\\"]Varelser och Högre Funktioner[/color]
Odens elementarer är näst intill mänskliga, de är storväxta humanoider av sten. De kommunicerar med tal så som människorna, eller genom vibrationer i bergen mellan varandra.

Orions elementarer är rotlösa växter i olika former eller djurliknande varelser avsedda för att kriga, eller att ta hand om och utveckla de växter och djur som finns i skogarna. De kommunicerar via dofter och ljud, men sällan på ett sådant sätt som människorna förstår.

Osiris elementarer är formlösa, halvt fysiska varelser som kommunicerar via telepati eller bildspråk.

Slättlandsmänniskorna når högre funktioner, gåvor från Osiris, genom meditation och viljestyrka. Genom att bli ett med sin omgivning och tänka klart kan de levitera, flytta föremål eller förändra verkligheten. (magiker/munkar)

Skogsmänniskorna hittar växter eller ämnen som de blandar till högre substanser, eller så kan de genom växternas och djurens språk kommendera naturen omkring dem. Orion har inte utformat dessa system, utan snarare är det saker som människan hittat själva, men Orion är medveten om människornas upptäckter, men så länge de inte används mot elementarenas syften så ingriper han inte. (druider/shamaner)

Bergsfolken använder sig av föremål som konstruerats av elementarerna för att utföra sysslor som annars inte är möjliga. Det finns sätt att förvandla ämnen till andra substanser, föremål laddade med energi eller kommandon som förändrar personen eller omgivningen. Oden bevakar svartsjukt allt användande av dessa föremål och ingriper så fort de används felaktigt enligt hans syften. (ter’angrealer/alkemister)
 
Top