Re: Vetenskaplig hjälp!
Mycket av följande är redan gammalt då folk med övertygande argument förklarat att det är osannolikt eller opraktiskt i en rollspelsvärld. Men detta är mina tankar efter att ha diskuterat med Renfield.
[color:\\"blue\\"]Fysiologi och geografi[/color]
Värld där två solar slåss om en planet. Solarna är olika stora, men på olika avstånd, vilket ger samma dragningskraft, men olika ljus på planetens yta. Planeten är stillaliggande mellan dessa och roterar bara runt sin egen ekvator, med väldigt små variationer åt de andra axlarna (för att ändå ge variationer i ljusstyrkan.) Planetens poler, som är riktade mot solarna, är täckta av vatten, som ständigt förångas av den brännande hettan från de båda solarna. Denna ånga regnar eller snöar sedan ner över den resterande ytan på planeten. Ekvatorn är en massiv bergskedja, vars höjder skapar en hög kant som molnen väldigt sällan tar sig över, än mindre planetens varelser. Den brännande hettan gör att oceanerna är obeboeliga, likaså bergstopparnas kyla vid ekvatorn. Där emellan återfinns (i stora drag) tre ringformade områden per halvklot. Ett bergigt område kantar ekvatorn, där kyla, sten och höjdskillnaderna skapar en karg och ogästvänlig plats att leva på. Närmast oceanerna återfinns en steril öken som övergår i ett slättlandskap med sporadiska oaser där liv finnes. Dock genomkorsas detta område av stora floder som letar sig ner mot oceanerna. Mellan bergområdet och slätterna hittar vi stora skogar, lövskogarna närmas slätterna övergår till en djungel där temperaturen är som bäst, till barrskogar som sakta klättrar upp över kullarna till de angränsande bergmassiven. Genom dessa skogar löper bäckar och åar som sedan flyter ihop till slätternas floder.
Områdena skiljer sig något från halvklot till halvklot, eftersom den större solen inte ger ifrån sig så mycket värme som den yngre. Detta resulterar i att bergmassiven är mer utbredda och mindre beboeliga, medan desto mer aktivitet återfinns på slätterna, som inte är lika vida. Givetvis är också oceanen på detta halvklot inte lika stor och nederbörden är inte lika stor över detta halvklot. Eftersom den mesta nederbörden i bergen inte smälter för att bilda vattendrag bildas en massa av is som skapar en viss instabilitet i planetens rotation, den wobblar en aning. Detta gör ingen skillnad i soltimmar på slätterna och oceanerna, men påverkar skogen (mindre variationer) och bergen (som i vår verklighet). Det blir också årstider, där isen i bergen smälter ibland, och byggs upp ibland (mer på det ’mörka’ halvklotet, mindre på det ’ljusa’), vilket är en stor faktor för livet på det mörkare halvklotet, där vatten är en bristvara.
[color:\\"blue\\"]Ursprung och historia[/color]
De olika himlakropparna utgör förkroppsligade väsen. Från början fanns två väsen, som kom i konflikt med varandra, över vad och varför vet ingen, men de började bekämpa varandra. I den långa konflikt som blev insåg tillslut båda parter att ingen någon skulle vinna, och man bestämde sig för att skapa regler för kampen för att på så sätt skapa chanser för den ena parten att vinna över den andra. De formade sig själva som himlakroppar i ett universum och roterade runt varandra och försökte slunga iväg den andra i oändligheten, bort från universums centrum. Den ena parten, Gaia, ökade sin densitet och blev fast och solid medan den andra, Ra, försökte expandera sig själv genom att förbränna energi, genom att konsumera. Det verkade efter en lång tids utveckling som om Ra skulle förtära Gaia, vilket inte var en av de utgångar av kampen som fastställts, så Ra delade på sig, skapade en yngre version av sig själv, delade sin essens. Tanken var att skicka ut denna del i rymden och fortsätta kampen om gravitationen, men den yngre delen blev medveten om sin egen existens och ville inte alls dö, utan lade sig istället på andra sidan Gaia. Ra blev då arg på den yngre versionen, även kallad Nova, och har sedan dess hatat den för dess svek, oförmögen att inse att han faktiskt själv skapat henne. Nova hatar Ra lika mycket, eftersom Ra tänkte förkasta henne, skicka ut henne i oändligheten. Hatet och efterverkningarna av ympningen har gjort henne galen, irrationell och lika brännande som den sol hon bildat. Men eftersom Ra lade dessa egenskaper i henne så har han själv blivit svalare och lugnare.
Gaia såg inte det sportsliga i Ras ympande av sig själv utan fylldes med än mer vrede. Men eftersom Ra hade brutit reglerna så skulle Gaia göra det samma, Hon skapade också delar av sig själv, Osiris, Orion, och Oden, tre ympade väsen som skulle hjälpa henne i kampen. Dock gjorde Gaia samma misstag som Ra och frigjorde dessa från sig själv så pass att de blev självmedvetande. I sin födsel brändes de så hårt av elden från Ra och Nova att de led fruktansvärt. Gaia lyckades heller inte skapa dem som egna himlakroppar, utan de blev en del av Gaias egen kropp, som tre tumörer i en cancersjuk hjärna. De tre sönerna insåg också att konflikten mellan deras mor och Ra/Nova inte var jämn, att de båda solarna förr eller senare skulle konsumera den planet de nu var en del utav. De förbannade alla Gaia för att ha skapat dem till ett öde att långsamt brännas till döds. De tre knuffade fram sin mor i skenet av Ras och Novas ljus och läte henne ta emot deras anfall, medan de själva var relativt skyddande i mitten. Dock kunde de inte samsas om platsen utan började bråka sinsemellan. Oden, som var den förstfödda av de tre, lyckades med sin kraft sno åt sig det svala området i himlakroppens mitt. Den yngsta av dem, Osiris, insåg snart att inbördes konflikter bara skulle påskynda förloppet med deras död och beslöt sig för att ta avstånd ifrån konflikten och istället försöka undsätta Gaia, inte av empati eller hjälpsamhet, utan för att finnas där och ta över när Gaia väl föll. Orion kämpade länge mot sin äldre bror, glad över att hans yngre bror dragit sig tillbaka från kampen. Men när Osiris väl stadgat sig bakom deras mor så insåg Orion det visa i hans drag. Han bad till Oden om hjälp att anfalla sin yngre bror, men Oden såg ingen fara i Osiris drag, när väl Gaia föll, skulle han själv vara lika stark som Osiris eftersom han skulle kunna bygga upp sina krafter utan Ras och Novas ständiga eld. Orion bad då Osiris om hjälp att anfalla Oden, men Osiris såg ingen fara i Odens placering då han inte skulle kunna se och ta del av striden mellan Gaia och solarna och därmed inte veta vilka krafter som skulle behövas i striden mot solarna. Orion fann sig då mellan sina två bröder, oförmögen att skaffa något fördelaktigt läge.
De tre syskonen lyckades förvandla sina områden till exemplifieringar av sina personligheter, de skapade mindre livsformer med begränsat medvetande och skapade konflikter mellan dessa för att på så sätt experimentera och hitta lösningar och regler för hur Gaias kropp fungerade, med målsättningen att ta sig loss från den och fly ut i oändligheten. Osiris skapade reptiler till sina öknar, hyenor till sina slätter och hovdjur till sina stäpper. Orion skapade ekorrar till sina skogar, tigrar till sina djungler och björnar till sina barrskogar. Oden skapade getter åt sina stigar, vargar åt de snöklädda bergskullarna och örnar åt sina bergstoppar. Gaia lyckades dock för ett ögonblick vända koncentrationen från Ra och Nova, och såg deras experiment. Hon skapade en ras, människorna, som hon strödde ut över alla fyra områden, bergen, skogarna, slätterna, och oceanerna. Hon band människorna till sin egen kropp och gjorde de till herrar över sina söners skapelser. Men efter detta så var hon tvungen att åter koncentrera sig på kampen mot Ra och Nova, och lämnade människorna.
[color:\\"blue\\"]Högre väsen och konflikter[/color]
Gaia är ursprunget, den som är starkast förknippad med vatten, som flödar genom allt levande och som ger liv. Men Gaia är sliten efter att ha utkämpat en strid på två fronter. Hon är svag, sjuk och oberäknelig. Människorna som en gång levde på och under oceanerna är sedan länge utdöda. De få varelser som lever i vattnet eller dess närhet är istället förknippade med något annat väsen. Gaia har tagit emot Ras och Novas hetta i oräknelig tid och förvridits av deras tankar. Gaia vet inte riktigt längre vem hon är, slåss hon mot Nova, eller mot Ra, eller mot sina söner? Ibland slåss hon mot sig själv för att någon annan del av henne står i vägen för hennes planer. Den ena handen vet inte vad den andra gör. Hon är starkare än någon av sina söner, kanske också än Ra, men eftersom hon måste slåss mot dem alla samtidigt och inte kan se helheterna längre är hon den svagaste i realiteten. Hennes elementarer vandrar över hennes kropp och hjälper människorna, dödar dem, driver med dem eller ignorerar dem.
Oden är krigaren, den som är starkast förknippad med bergen, den som är försiktig och som uthärdar. De människor som lever i bergen är de som är mest teknologiska. De bor i skyddade dalar eller i grottor tätt inpå varandra, med utvecklade och invecklade levnadsregler och agrikulturella system för att överleva i kylan. Oden uppmuntrar människorna till att utnyttja och assimilera Gaias kropp till sina egna syften. Han har nästan glömt bort Ras och Novas existens och koncentrerar sig på att slåss mot sin mor och mot Orion. Han är den starkaste av Gaias söner, men har tappat perspektiven, ser inte längre än till Orions områden och Gaias inre. Om han hade varit människa så hade han inte ansetts vara speciellt smart. Hans elementarer färdas genom bergen, borrar sig genom Gaias kropp för att hitta svagheter eller möjligheter som kan användas i den fortsatta kampen. De hjälper också människorna med att underhålla sin teknologi och hitta nya lösningar för att överleva i de karga bergen, men ser till så att tillgången till denna teknologi är reglerad och kontrollerad.
Orion är flexibiliteten, den som är starkast förknippad med skogarna, den som egentligen inte hör hemma någonstans och som anpassar sig. De flesta människor som bor i skogarna är nomader, oförmögna att känna sig hemma någonstans. Vissa lever av det som skogen erbjuder, andra jagar eller odlar. Orion är den svagaste av bröderna eftersom så mycket av hans kraft har gått åt till att kämpa mot båda sina bröder. Han ingår ibland tillfälliga allianser med sina bröder eller, mer sällsynt, med Ra, men oftast upplöses detta i att Orion blir lurad av Osiris eller slagen av Oden. Orion är otålig och osäker, men snabb att kompensera sina planer för sin äldre brors övermakt eller sin yngre brors strategier. Hans elementarer finns till för att sprida skogen upp över bergen, klä kullarna och bergskedjorna med skog, samtidigt som de ser till att hålla stånd mot den sand som sakta, sakta äter sig in genom träden vid den andra fronten. De hjälper sällan människorna med något, eftersom de är upptagna med att kriga.
Osiris är filosofen, den som är starkast förknippad med vinden, den som ser saker i längre perspektiv och betraktar. De människor som lever på slätterna och i öknarna är enstöringar som lever fritt och av det som naturen ger dem. De lever ensamma eller i familjer i underjordiska gryt för att skydda sig mot solen. Osiris är inte speciellt stark, men kompenserar detta genom att vara smart och taktisk. Han är inte lika planerande som Ra, men kan lätt lura sina bröder. Han är den som har mest kontakt med Gaia, och står bitvis vid hennes sida i kampen mot Nova, och även i vissa fall mot Ra. Hans elementarer lever bland människorna och samtalar med dem för att försöka få dem att se helheten i livet och rikta deras strävan åt rätt håll.
Ra är strategen, den som är starkast förknippad med tomheten, den som är envisast och vars ränkspel inte har några gränser. Människor som hittar till nihilismens bottenlösa djup eller njuter av att manipulera och styra tenderar att driva mot honom. Ra är långsam och trög, men som en av de två ursprungliga varelserna så har han kunskap och perspektiv som bara kan mätas med Gaia innan hon insjuknade. Han ser en värdig motståndare i Osiris och Gaia, men anser Novas och Orions nyckfullhet och oberäknelighet som en osportslig fiende. Det är svårt att avgöra om han känner till Oden existens. Hans elementarer är osynliga, omöjliga att upptäcka och de sprider sjukdomar, sinnesförvirring och nihilismens insikt bland människor över hela Gaias kropp.
Nova är kaos, den som är starkast förknippad med elden, den nyckfulla som agerar utan eftertanke. Människor som saknar mål, som agerar utan eftertanke eller som inte kan tygla sitt raseri tas över av henne och verkar som hennes soldater på Gaias yta. Nova är lika sjuk och splittrad som Gaia, det var hon som smittade henne. Hon är kraftfullast av dem alla, men saknar strategi och organisering för att kunna använda dessa krafter effektivt. Hon hatar Ra över allt annat, men samtidigt har känslorna för Gaia ärvts ner ifrån Ra till henne, och hon bekämpar Gaia och hennes söner nästan lika vilt som hon bekämpar sin far. Hennes elementarer är oberäkneliga, kortlivade och med raseri och rå kraft anfaller de allt de stöter på, även sina egna.
[color:\\"blue\\"]Människor och Religion[/color]
Människorna är givetvis omedvetna om dessa väsen, de lever enkla liv och de enda städer eller större bosättningar som existerar återfinns i bergen och är få till antalet. Mindre små samhällen är de vanligast förekommande på slätterna och i bergen, men de finns också i skogarna. Vanligast i skogarna annars är mindre grupper eller familjer som rör sig hela tiden, nomader. Liknande grupper finns också på slätterna och i öknarna, även om de är färre.
Genom samklang med de olika högre varelserna formas människorna. Folket på slätterna lever i oaser eller på underjordiska odlingar där det är relativt säkert och man inte behöver anstränga sig så mycket för att hitta föda. Man lever i små grupper och det finns få konflikter mellan människorna. Fysisk styrka är ovanligt utan istället värdesätts intellektet. Detta gör att dessa människor får mycket tid till att tänka över saker och filosofera, religionen är den enda som erkänner andra gudars existens. Man följer Osiris, men är medveten om Gaia och att hon skapat Osiris, dock för att sedan bli skadad av de onda solarna och sedan skapa den onda avgudarna Orion och Oden. Man har medlidande med Gaia men kan inte förlåta henne att hon skapat de andra onda gudarna. I nuläget tror man att Gaia är den högsta varelsen, men att hon är verkningslös och att det egentligen är Osiris som är den sanna makten, religionen spår att någon gång i framtiden så kommer Gaia att dö och Osiris kommer då få makten att störta sina ondskefulla bröder.
I skogarna frodas en massa varelser, några ofarliga, men de flesta dödliga. Människorna vågar oftast inte stanna på samma ställe för länge och flyttar hela tiden runt, hittar nya miljöer och anpassar sig till dem. Det finns vissa frizoner där människor förskansat sig bakom stora träpalissader och lever på det de odlar och kan jaga i närheten, men det är få människor förunnat. Skogsfolken är konfliktsökande och osäkra, det är alltid något farligt djur i närheten eller någon i gruppen man färdas eller lever med som man inte gillar eller litar på. Religionen skiftar från grupp till grupp, men de flesta är medvetna om att det finns någon som är herre över skogarna, och vet att hans namn är Orion. Men några tror att han och Gaia är samma varelse, andra tror att Orion dödat Gaia, har skapat Gaia eller till och med Ra och Nova. Lärorna skiljer sig och är ofta en källa till krig då någon grupp skall utrota andra otrogna hundar.
Bergsmänniskorna måste leva tätt inpå varandra för att överleva. Kölden och den sparsamma föda som naturen ger gör att dessa människor måste odla i konstgjorda miljöer eller jaga i större grupper. Ofta ger sig ett femtiotal män och kvinnor ut för att döda en björn eller andra stora djur genom att ha utlagda planer med fallgropar, drevkarlar och så vidare. För att undvika konflikter i städerna finns Odens elementarer där och ser till att dispyter löses och konflikter reds ut. Oden vet att delar av hans styrka ligger i det stora antalet människor han styr över och han vill inte att de skall bli färre genom att döda sig själva. För säkerhets skull har Oden även skaffat sig stor makt i dödsriket, där han ser till att de döda inte kan dö igen, utan får kämpa och kämpa till dess att de kan komma tillbaka till verkligheten som Odens kämpar. Bergsmänniskorna tror att Oden är den ende gode guden, och att Gaia är hans motpol, hans motståndare. Elementarerna cementerar detta genom att hela tiden påpeka att det är Gaia som är den ogästvänliga omgivningen, medan det är Oden som skickat dem för att lära människorna hur man överlever.
[color:\\"blue\\"]Nivåer och världar[/color]
Människor som dör hamnar på det plan där Nova och Oden möts. Kaos och krig. I Gaias inre möts Gaias galenskap hon hämtat från Nova med Odens kalla beräkneliga slagfält. I olika nivåer kämpar de döda människorna om makt för att få förflyttas upp ett steg, till dödsrikets nästa nivå, men när man når den översta så förpassas man oftast tillbaka till början igen. Den enda vägen ut ur detta rike är att antingen slå sig igenom alla nivåer och eventuellt hitta de få vägar som finns mellan den översta nivån och Gaias yta, eller att inse verklighetens beskaffenhet, oftast genom en påverkan från någon av de högre varelserna.
Människor som inser hur det ligger till lyfts upp till ett högre plan där de är delaktiga i Ras och Osiris ränksmideri, där de ser helheten i konflikten mellan de högre varelserna och sedan, om de lyckas bemästra denna nivå tillräckligt, kan de röra sig mellan detta plan och Gaias kropp, i vissa fall även in dödsriket. Orion är för upptagen med att slåss mot sina bröder på ytan för att fästa någon större uppmärksamhet vid dessa andra nivåer av verklighet. Nova är för ostrukturerad och galen för att kunna uppfatta den högre nivån, och hennes starka närvaro i den lägre nivån gör att Ra inte har någon större makt där.
[color:\\"blue\\"]Varelser och Högre Funktioner[/color]
Odens elementarer är näst intill mänskliga, de är storväxta humanoider av sten. De kommunicerar med tal så som människorna, eller genom vibrationer i bergen mellan varandra.
Orions elementarer är rotlösa växter i olika former eller djurliknande varelser avsedda för att kriga, eller att ta hand om och utveckla de växter och djur som finns i skogarna. De kommunicerar via dofter och ljud, men sällan på ett sådant sätt som människorna förstår.
Osiris elementarer är formlösa, halvt fysiska varelser som kommunicerar via telepati eller bildspråk.
Slättlandsmänniskorna når högre funktioner, gåvor från Osiris, genom meditation och viljestyrka. Genom att bli ett med sin omgivning och tänka klart kan de levitera, flytta föremål eller förändra verkligheten. (magiker/munkar)
Skogsmänniskorna hittar växter eller ämnen som de blandar till högre substanser, eller så kan de genom växternas och djurens språk kommendera naturen omkring dem. Orion har inte utformat dessa system, utan snarare är det saker som människan hittat själva, men Orion är medveten om människornas upptäckter, men så länge de inte används mot elementarenas syften så ingriper han inte. (druider/shamaner)
Bergsfolken använder sig av föremål som konstruerats av elementarerna för att utföra sysslor som annars inte är möjliga. Det finns sätt att förvandla ämnen till andra substanser, föremål laddade med energi eller kommandon som förändrar personen eller omgivningen. Oden bevakar svartsjukt allt användande av dessa föremål och ingriper så fort de används felaktigt enligt hans syften. (ter’angrealer/alkemister)
