Rasputin-4, likt en blodhund på en pølsefest, har lokaliserat sitt mål, och är precis att ta ett steg framåt i det dova dunsets riktning, när han hör klicket från en zippotändare rakt under sig.
"Tы."
Det tog knappt två minuter efter gong-gongens klämtade in matchens början innan den första explosionen dånade över hamnen. Sedan gick det säkert flera minuter av relativ frid innan ett nytt inferno brakat löst, och denna gång har det bjudits på fyrverkeri som säkerligen fått alla pyromaner hemma i TV-sofforna att slå frivolt.
Omedelbart efter att Tisselius zippotändare slagit i marken slukades den väldiga uppenbarelsen Rasputin-4 av en smärre eldvåg, som efter att ha löpt efter spåret av läckande bränsle eskalerat till en veritabel tsunami av flammor, ett smygtitt rakt in i
helvetet.*
Så småningom lägger sig röken, och slagfältet uppenbarar sig åter i ny skepnad, ommöblerat fortare än ett ansiktslyft med hagelgevär. Containers har flugit all sin kos, lyktstolpar har böjts, pokerspelarna nere vid kajen har gått upp i rök.
Rasputin, den gamle skojaren, står dock kvar.
Hamnen, till största del beståendes av gedigna byggmaterial som stål och betong, gav föga bränsle till elden och den har därav snabbt gått bort. Bara Rasputin står fortfarande i lågor, som en olympiadlöpare som tappat bort facklan med ändock tvingats hålla lågan vid liv. Det präktiga skägget, de buskiga ögonbrynen och det välkammade håret har vaporiserats som en mjukglass i
skärselden*, och den en gång så stiliga officersrocken är svart som sot och brinner på sina ställen ännu.
Rasputin träder lugnt och värdigt ur en arm i taget och kasserar sedan rocken på marken. Om det är mörk magi eller bara ohälsosamma mängder asbest som skyddat honom är oklart, men även om han inte tycks ha låtit sig stoppas av en sådan blaffig smäll har det ändå gjort en märkbar effekt på honom. Att bränna folk skägg är ju trots allt nästan slag under bältet.
"Тиссэлюсь... Сейча..." Den automatiska översättaren - ett oumbärligt verktyg för alla utrikiska superskurkar som också vill dra one-liners - tuggar igång och ersätter den ryske ärkemagikern glödande ord till kantig talsyntes, "
...nu har du gjort mig arg."
Att hålla sig på avstånd med den elake gamle trollkarlen har än så länge visat sig någorlunda effektivt, men nu går vi till kapitel 2 - närkamp.
Serpmolot-Jutsu
Система Серпмолот, även kallat Serpmolot-jutsu, har länge varit en hemlighet ansedd som alldeles för obskyr för att någonsin komma av daga som en sanning. Utvecklad i största hemlighet under landsfader Kamrat Lenins personliga övervakning, Serpmolot-Jutsu utvecklades av japanska stridsmästare tillfångatagna under japansk-ryska kriget 1904-1905. Deras infångande räknas som den största enskilda moraliska segern i krigets historia, så pass mycket att resten av kriget negligerades och gick därmed till historien som ett fiasko med katastrofalt ryskt nederlag.
Serpmolot är en sammansättning av de ryska orden "Серп" och "молот", de två betydande redskap som används i kampsporten. Inte av en ren slump, utan väldigt medvetet, dök dessa två redskap upp som kommunismens starka symbol senare; hammaren och skäran.
Traditionen att bruka skära och hammare finns sedan långt tillbaka i Ryssland, liksom i övriga länder, men aldrig tidigare har dessa två dödliga vapen sammanflätats till en dödsbringande kombination. Aldrig tidigare har man fått i västvärlden se denna formidabla stridskonst i bruk... tills nu.
Men nåväl, tillbaka till fajten.
Vad Rasputin nu plockar fram från två hölster på sin rygg är nämligen just dessa två vapen; smidda i det hårdaste av sibiriskt stål och belagda med uråldriga kyrilliska dödsrunor är dessa vapen inga leksaker.
Som brukligt inleder Rasputin bruket av vapnen med en rituell form, där de båda stilfullt svängs ömsom i luften för att sedan förenas i ett kors, för att symbolisera kommunismens hämnande ande. Sedan går han till anfall.
Svosch!
Den massiva skäran, vars egg får nanobehandlade rakknivar att framstå som sockervadd, slår ut i luften och skär genom det berg av containers som råkade ligga i närheten så stålskrotet flyger.
Bamf!
Hammaren, arbetarens verktyg som tvingar stålet till underkastelse, slår ner likt en åskvigg i marken där Tisselius precis för en stund sedan tafatt kravlade omkring som en dräktig knubbsäl.
Det är bäst för honom att han inte ligger kvar där, om han inte vill sluta matchen nedbankad halvvägs till Kina.
*Dessa ord har censurerats av Sovjetiska Folkministeriet för Kulturell Upplysning pga sina religiösa konnotationer. Vilken sovjetisk sjätteklassare som helst kan upplysa att helveten och skärseldar är nonsens och referens till vidskepligheter ej är i fosterlandets intresse.