- Du kan endast rösta en gång, och kan inte ändra din röst. Tänk på detta, och rösta inte förrän i slutet av fajten. Det gör det dessutom
- Tänk på att en fajter som aldrig tar spö gör fajten mindre underhållande, och detta bör inte uppmuntras genom röstning. Om en fajter hela tiden undviker alla coola anfall motståndaren gör, istället för att ta smällen och
- Om du själv deltar i fajten, rösta gjärna på dig själv. Detta innebär att man inte kan "fuska" genom att rösta utan att den andre inte gör det.
- Inaktiva fajters som tar lång tid på sig innan de svarar på motståndarens inlägg bör inte uppmuntras.
Nekromanti VFX: Jochum Alexander Tisselius vs. Rasputin-4
- Thread starter Genesis
- Start date
Avidyasattva_UBBT
Veteran
KABOOOOOOOOOOOOOOOOOM!
Det är knappt så att VFX-tittarna hemma i TV-sofforna, utkiksplatserna, glassbarerna och bollhaven poppat färdigt sina popcorn innan en fruktansvärd explosion ekar över slagfältet. Vad händer?
Ett av de många fartyg som trängs om vattenyta likt myggor i Tärnsjö trängs om en bit hud slits närmast itu av denna fruktansvärda smäll, som sänder kaskader av glödhet metall och rullstolsbundna tjuvfiskare - ja, allt som står i dess väg. För vad är det som egentligen skett?
РАСПУТИН-4 har anlänt.
Den ärkeryske ärke-ärkemagikern gör en entré värdig hans absoluta genomläbbighet; efter att ha vilat på havets botten i ett helt dygn innan fajten stiger han nu upp, rakt upp i luften genom vattnet likt en ballistisk R-21 slungad från en sovjetisk atomubåt. Fartyget som råkade befinna sig i vägen, MS TZATZIKI, lät inte hindra hans uppfart utan han lät sig helt enkelt slungas upp rakt genom dess skrov, och medan bränder och fysikaliskt omotiverade kedjedetonationer långsamt sliter fartyget itu reser sig Rasputin mot himlen likt den rödaste av röda stjärnor. Kort därefter landar han vid fartygets för, som pekar mot hamnkajen.
Den majestätiske Rasputin, iklädd sin långa mörka officerskappa prydd med tillräckligt många epåletter för att tömma en Tadzjikisk guldgruva, vänder sig mot det gapande hål som står i mitten av MS Tzatziki, och höjer sin läderhandskbeklädda näve mot skyarna. Hans mörka trollformel ekar i natten likt ett flyglarm, förebådandes domedag och revolution:
Это есть ваш последний бой! Последуйте за мной! ВОЗНННННННИКНИТЕЕЕЕЕ!!!
Och rörelse kommer ur hålet. Det hela kan liknas vid att slå hål på en vägg i ett mögligt hus, ty ur MS Tzatzikis sargade skrov väller nu mörka horder fram. Mörka horder!
Det är den dödsdömda 38:e gevärsdivisionen som återvänt från sin massgrav i Stalingrad!
Emedan de tusentals odöda rödgardisterna i sina sargade uniformer och rostiga kpistar väller fram över fartyget och börjar söka sig över skepp för skepp mot det slutgiltiga målet; land, där fienden väntar. Orderna är enkla och klara: Förinta Tisselius.
Den od(r)öda armén har sitt första drag. Det som återstår att besvaras är nu frågan:
Tisselius; var ääääääär duuuu?
Det är knappt så att VFX-tittarna hemma i TV-sofforna, utkiksplatserna, glassbarerna och bollhaven poppat färdigt sina popcorn innan en fruktansvärd explosion ekar över slagfältet. Vad händer?
Ett av de många fartyg som trängs om vattenyta likt myggor i Tärnsjö trängs om en bit hud slits närmast itu av denna fruktansvärda smäll, som sänder kaskader av glödhet metall och rullstolsbundna tjuvfiskare - ja, allt som står i dess väg. För vad är det som egentligen skett?
РАСПУТИН-4 har anlänt.
Den ärkeryske ärke-ärkemagikern gör en entré värdig hans absoluta genomläbbighet; efter att ha vilat på havets botten i ett helt dygn innan fajten stiger han nu upp, rakt upp i luften genom vattnet likt en ballistisk R-21 slungad från en sovjetisk atomubåt. Fartyget som råkade befinna sig i vägen, MS TZATZIKI, lät inte hindra hans uppfart utan han lät sig helt enkelt slungas upp rakt genom dess skrov, och medan bränder och fysikaliskt omotiverade kedjedetonationer långsamt sliter fartyget itu reser sig Rasputin mot himlen likt den rödaste av röda stjärnor. Kort därefter landar han vid fartygets för, som pekar mot hamnkajen.
Den majestätiske Rasputin, iklädd sin långa mörka officerskappa prydd med tillräckligt många epåletter för att tömma en Tadzjikisk guldgruva, vänder sig mot det gapande hål som står i mitten av MS Tzatziki, och höjer sin läderhandskbeklädda näve mot skyarna. Hans mörka trollformel ekar i natten likt ett flyglarm, förebådandes domedag och revolution:
Это есть ваш последний бой! Последуйте за мной! ВОЗНННННННИКНИТЕЕЕЕЕ!!!
Och rörelse kommer ur hålet. Det hela kan liknas vid att slå hål på en vägg i ett mögligt hus, ty ur MS Tzatzikis sargade skrov väller nu mörka horder fram. Mörka horder!
Det är den dödsdömda 38:e gevärsdivisionen som återvänt från sin massgrav i Stalingrad!
Emedan de tusentals odöda rödgardisterna i sina sargade uniformer och rostiga kpistar väller fram över fartyget och börjar söka sig över skepp för skepp mot det slutgiltiga målet; land, där fienden väntar. Orderna är enkla och klara: Förinta Tisselius.
Den od(r)öda armén har sitt första drag. Det som återstår att besvaras är nu frågan:
Tisselius; var ääääääär duuuu?
Simon
Swashbuckler
"Komigennurå, snabba ryck, jobbaförihelvete!!!"
Razorwire Anderxxonz uppmuntrande tillrop jagar Jochum Alexander Tisselius genom hans morgonunkna etta, när han kämpar för att gnida gruset ur ögonen och hitta dagens kläder och hinna duscha, och få i sig en ostsmörgås i alla fall, och kanske en skvätt kaffe, och – åh nej, t-tröjan på fel håll!
"Din sega jävla gris, bli klar nån gång, fajten ska börja!" fortsätter managern sin prefajtpepping.
***
Strax därefter, i hamnen.
Ett tungt molntäcke gör den grådaskiga dagen lika mörk som natten, och tunga, blöta snöflingor har börjat falla över hamnområdet, om det nu är Rasputin-4 som kommer med atomvintern i släptåg eller det bara är december.
Den ryska hordens fjortonde kompani myllrar genom den östra delen av hamnkomplexet, när de kommer till den stora öppna platsen bakom Asia Irregar Shipmints lagerlokaler där de stannar upp. I mitten av asfaltsplanen slår en ensam ljuskon ner och illuminerar en kostymklädd gestalt strax under medellängd och med oansenlig axelbredd. Han är klädd i mörkgrå kostym med ljusgrå ränder, och byxorna har bara tappat formen i knäna lite grann. Han hänger med huvudet mellan axlarna tills de ryska vandöda får syn på honom. Då tittar han upp på dem, och glasögonen gör kusliga skuggor på hans kinder. Det askblonda håret är kammat i en prydlig sidbena, men på hjässan står en ensam, obeveklig hårtest rakt upp, som en antenn eller en taxsvans.
Handen som är knuten runt portföljens bärhandtag darrar bara en smula...
Razorwire Anderxxonz uppmuntrande tillrop jagar Jochum Alexander Tisselius genom hans morgonunkna etta, när han kämpar för att gnida gruset ur ögonen och hitta dagens kläder och hinna duscha, och få i sig en ostsmörgås i alla fall, och kanske en skvätt kaffe, och – åh nej, t-tröjan på fel håll!
"Din sega jävla gris, bli klar nån gång, fajten ska börja!" fortsätter managern sin prefajtpepping.
***
Strax därefter, i hamnen.
Ett tungt molntäcke gör den grådaskiga dagen lika mörk som natten, och tunga, blöta snöflingor har börjat falla över hamnområdet, om det nu är Rasputin-4 som kommer med atomvintern i släptåg eller det bara är december.
Den ryska hordens fjortonde kompani myllrar genom den östra delen av hamnkomplexet, när de kommer till den stora öppna platsen bakom Asia Irregar Shipmints lagerlokaler där de stannar upp. I mitten av asfaltsplanen slår en ensam ljuskon ner och illuminerar en kostymklädd gestalt strax under medellängd och med oansenlig axelbredd. Han är klädd i mörkgrå kostym med ljusgrå ränder, och byxorna har bara tappat formen i knäna lite grann. Han hänger med huvudet mellan axlarna tills de ryska vandöda får syn på honom. Då tittar han upp på dem, och glasögonen gör kusliga skuggor på hans kinder. Det askblonda håret är kammat i en prydlig sidbena, men på hjässan står en ensam, obeveklig hårtest rakt upp, som en antenn eller en taxsvans.
Handen som är knuten runt portföljens bärhandtag darrar bara en smula...
Avidyasattva_UBBT
Veteran
Den till synes ändlösa horden med vandrande döda soldater samlar sig till en massiv klunga kring den stillastående Tisselius. De samlar sig på asfalten, klättrar upp i lyktstolpar och bestiger berg av containers för att få en rak skottvinkel mot den förhatlige kostymnissen; ty de vet att den mörka sovjetiska trolldom som drivit dem från sina gravar kommer inte ge dem vila förrän han fördrivits till att diska kaffekoppar i de sälla jaktmarkernas fikarum.
Som om inte deras grinande anleten, tomma ögonhålor och fruktansvärt dåligt pressade Gimnastroika-uniformer var läskiga nog, nu höjer de också sina vapen; en sällsam blandning av PPsh-41, Mosin-Nagant, TT-30 och stickiga träkäppar till de som kvoterades bort. En och en annan möglig potatis återfinns också, den dödliga projektilen redo att slungas med kuslig precision.
Officeren, med sin skärmmössa på sniskan och ett halvt öga kvar i ena hålan, tillkännager kommandot:
...рааааааас...стреееел... ...уубииите...
Det ryter till metalliskt när samtliga horden gör mantelrörelse på sina vapen. En sekund av tystnad råder. Beniga fingrar placerar på avtryckarna. En hamnarbetare råkar fisa i bakgrunden.
...tysssssstnad...
Som om inte deras grinande anleten, tomma ögonhålor och fruktansvärt dåligt pressade Gimnastroika-uniformer var läskiga nog, nu höjer de också sina vapen; en sällsam blandning av PPsh-41, Mosin-Nagant, TT-30 och stickiga träkäppar till de som kvoterades bort. En och en annan möglig potatis återfinns också, den dödliga projektilen redo att slungas med kuslig precision.
Officeren, med sin skärmmössa på sniskan och ett halvt öga kvar i ena hålan, tillkännager kommandot:
...рааааааас...стреееел... ...уубииите...
Det ryter till metalliskt när samtliga horden gör mantelrörelse på sina vapen. En sekund av tystnad råder. Beniga fingrar placerar på avtryckarna. En hamnarbetare råkar fisa i bakgrunden.
...tysssssstnad...
Simon
Swashbuckler
Tystnadens ögonblick passerar, och fyrahundratjugotvå mynningsflammor lyser upp natten och får snöflingorna i närheten att förångas. Ett tordönsmuller rullar ut över hamnen och signalerar ett enda:
Fajten har börjat!
Men, vad är det där? Den kostymklädda kroppen har genomborrats av fyrahundratjugotvå projektiler av olika slag, och reducerats till ett moln av blod och textilpartiklar. Ett id-kort singlar till marken, perforerat av en enda kula. Men där står inte Jochum Alexander Tisselius namn, utan liket var Håkan Marjanovic, en lägre tulltjänsteman som kommit för att inspektera Asia Irregar Shipmints suspekta affärer.
I ett kontrollrum utanför hamnområdet jublar Razorwire Anderxxonz, där han följer förloppet på en monitor. "Hahaaa, Innocent Bystander-öppningen fungerar varje gång! Och nu... KÖR!!!" skriker han i falsett in i sitt överdimensionerade headset.
I hamnen, vid ratten i en oansenlig liten gaffeltruck med flagnande gul färg, mottar Jochum Alexander Tisselius kommandot via fm-våg. Han torkar handsvetten mot byxbenen och vrider om nyckeln.
Inget händer.
"Mmmmeh, s-s-starta, s-snälla. Åh, varför lärde jag mig aldrig nåt om bilar," mumlar Jochum Alexander mellan sammanbitna tänder medan ångesten stiger i kroppen.
"Va sa du?! Skulle det hjälpa om jag kom dit och PUTTADE PÅ?!!!"
Äntligen startar trucken, och Jochum Alexander Tisselius kämpar förtvivlat med att styra med den ovana maskinen. "Eeeh, näj, till höger. Mmmm... NÄJ! Inte såå mycket. Aaaah!" Gaffeltrucken kör rakt in i en container som står under ett hörn av ett ostadigt staplat torn av jättelika containrar.
"AAAAHH, MAMMA!!!"
Tornet av containrar råkar välta rakt mot fartyget där det ryska vidundret står och dirigerar sina vandöda mannar...
Fajten har börjat!
Men, vad är det där? Den kostymklädda kroppen har genomborrats av fyrahundratjugotvå projektiler av olika slag, och reducerats till ett moln av blod och textilpartiklar. Ett id-kort singlar till marken, perforerat av en enda kula. Men där står inte Jochum Alexander Tisselius namn, utan liket var Håkan Marjanovic, en lägre tulltjänsteman som kommit för att inspektera Asia Irregar Shipmints suspekta affärer.
I ett kontrollrum utanför hamnområdet jublar Razorwire Anderxxonz, där han följer förloppet på en monitor. "Hahaaa, Innocent Bystander-öppningen fungerar varje gång! Och nu... KÖR!!!" skriker han i falsett in i sitt överdimensionerade headset.
I hamnen, vid ratten i en oansenlig liten gaffeltruck med flagnande gul färg, mottar Jochum Alexander Tisselius kommandot via fm-våg. Han torkar handsvetten mot byxbenen och vrider om nyckeln.
Inget händer.
"Mmmmeh, s-s-starta, s-snälla. Åh, varför lärde jag mig aldrig nåt om bilar," mumlar Jochum Alexander mellan sammanbitna tänder medan ångesten stiger i kroppen.
"Va sa du?! Skulle det hjälpa om jag kom dit och PUTTADE PÅ?!!!"
Äntligen startar trucken, och Jochum Alexander Tisselius kämpar förtvivlat med att styra med den ovana maskinen. "Eeeh, näj, till höger. Mmmm... NÄJ! Inte såå mycket. Aaaah!" Gaffeltrucken kör rakt in i en container som står under ett hörn av ett ostadigt staplat torn av jättelika containrar.
"AAAAHH, MAMMA!!!"
Tornet av containrar råkar välta rakt mot fartyget där det ryska vidundret står och dirigerar sina vandöda mannar...
Avidyasattva_UBBT
Veteran
Inte långt ifrån ståhejet har den gamle lomhörde gubben Skotar-Axel suttit sig till ro på en rulle trossar, stoppat sin sjöskumspipa och avjnuter en pappersstrut med malajisk saltlakrits. Hans gamla trötta öron har efter årtionden av maskinsurr, idel flängades av okvädesord och katastrofal brist på bomullstops garvats som spåren på en sönderspelad grammofonskiva, och det faktum att tretusen vandöda rödgardister öppnar spärreld knappt tio meter bakom honom bekymrar honom föga. Han muttrar lite för sig själv, släpper försynt lite väder och stoppar ännu en österländsk godsak i munnen.
"Vid alla kaxiga laxar, det var då inget skur på den här skutan idag. Var gömmer sig nu gubbarna Bältros och Jansson? Nåväl," säger han och rycker på axlarna, "De har väl nå fanstyg på gång, eller sover i rännstenen utanför Gamm-Simpans krog."
Vad Skotar-Axel inte är medveten om är att folk sedan länge flytt härifrån; de trodde vitryska lastpråmar var det värsta som grannen i öst kunde skicka på dem, men icke. Emedan Håkan Marjanović vaporiseras av oproportionerligt mycket eldkraft bakom honom, tar gamle Axel ett sug på en pipa, men rycker till då en förlupen kula sliter pipan ur handen på honom. Han kastar sig upp på fötter och ser sig omkring efter den slyngel som spelat honom ett så näpet spratt.
"Visa trynena, era små böss, så skall jag ge'na på karamell'n! Var är n... fyrbåkar och knölpåkar!" Endast de råaste av interjektioner duger för att uttrycka Skotar-Axels förvåning då han får syn på den förebådade lavin av containrar som när som helst kommer tumla ner likt en kamikazepilot med höjdskräck. Klok och förståndig karl som han är lägger han benen på ryggen, och det i sista minut, ty kort därefter dimper den första containern ner som en blyklädd pimpsten i backen med en fruktansvärd smäll. Lyckligtvis låg han i skymundan, och den värsta träffen kommer onekligen slå hårt emot den redan så svårt sargade skorven MS Tzatziki.
Ombord på den grekiska gurk- och vitlökstrålaren står Rasputin-4 och viftar ilsket med näven över att parveln Tisselius har dragit honom vid näsan, men hinner knappast fundera mycket över det innan huvudkontingenten av metallcontainers faller som en hotfull skugga över honom. Likt ett misslyckat försök till att bygga en Legoskyskrapa faller de färgglada jätteklossarna ner som projektiler mot honom, och rätt vad det är står han i lavinens öga.
Rasputin-4 låter sig dock inte stoppas så lätt. Han slår ihop sina jättelika nävar och gurglar obskyra formler i all hast, och innan någon hinner ropa surkål så har mörka energier manifesterat sig som röda åskviggar som krälar efter metallskrovet. Blixtarna söker sig uppåt och slår emot det fallande järnskrotet likt en tryckvåg och slungar dem tillbaka upp i luften likt kasserade Lovikkavantar. Hotet är borta, men för säkerhets skull hoppar han av båten och låter sin tunga kropp levitera till kajen, där han till sist sätter ner sina fötter på land.
Längre inne på land så kommer motvågen som ett dödligt regn, när containrarna flyger tillbaka och nedåt som artillerield. Hög efter hög av containers träffas av plåtprojektiler och ramlar en efter en, lagerbyggnader punkteras och en lyftkran slås till så hårt att dess styrhytt faller av och dimper i havet med en fruktansvärd smäll.
Om Tisselius, mediokert skyddad av det 14mm tjocka plåttaket på sin gaffeltruck, klarar sig undan motangreppet är upp till honom, men en sak är åtminstone säkert; den 38:e gevärsdivisionen, som uppfyller varje tänkbar definition av "ringrostig," saknar reflexerna för att undvika angreppet och containrarna slår ned bland dem likt tyska dykbomber och slänger upp kaskader av ben och skärmmössor.
Detta var det sista kapitlet i den inte fullt så ärorika historia för den 38:e gevärsbrigaden, som 1942 besegrades av tyska Wehrmacht. Nu återigen, 66 år senare, besegras de för sista gången av en leverans med Taiwanesiska snabbnudlar.
"Vid alla kaxiga laxar, det var då inget skur på den här skutan idag. Var gömmer sig nu gubbarna Bältros och Jansson? Nåväl," säger han och rycker på axlarna, "De har väl nå fanstyg på gång, eller sover i rännstenen utanför Gamm-Simpans krog."
Vad Skotar-Axel inte är medveten om är att folk sedan länge flytt härifrån; de trodde vitryska lastpråmar var det värsta som grannen i öst kunde skicka på dem, men icke. Emedan Håkan Marjanović vaporiseras av oproportionerligt mycket eldkraft bakom honom, tar gamle Axel ett sug på en pipa, men rycker till då en förlupen kula sliter pipan ur handen på honom. Han kastar sig upp på fötter och ser sig omkring efter den slyngel som spelat honom ett så näpet spratt.
"Visa trynena, era små böss, så skall jag ge'na på karamell'n! Var är n... fyrbåkar och knölpåkar!" Endast de råaste av interjektioner duger för att uttrycka Skotar-Axels förvåning då han får syn på den förebådade lavin av containrar som när som helst kommer tumla ner likt en kamikazepilot med höjdskräck. Klok och förståndig karl som han är lägger han benen på ryggen, och det i sista minut, ty kort därefter dimper den första containern ner som en blyklädd pimpsten i backen med en fruktansvärd smäll. Lyckligtvis låg han i skymundan, och den värsta träffen kommer onekligen slå hårt emot den redan så svårt sargade skorven MS Tzatziki.
Ombord på den grekiska gurk- och vitlökstrålaren står Rasputin-4 och viftar ilsket med näven över att parveln Tisselius har dragit honom vid näsan, men hinner knappast fundera mycket över det innan huvudkontingenten av metallcontainers faller som en hotfull skugga över honom. Likt ett misslyckat försök till att bygga en Legoskyskrapa faller de färgglada jätteklossarna ner som projektiler mot honom, och rätt vad det är står han i lavinens öga.
Rasputin-4 låter sig dock inte stoppas så lätt. Han slår ihop sina jättelika nävar och gurglar obskyra formler i all hast, och innan någon hinner ropa surkål så har mörka energier manifesterat sig som röda åskviggar som krälar efter metallskrovet. Blixtarna söker sig uppåt och slår emot det fallande järnskrotet likt en tryckvåg och slungar dem tillbaka upp i luften likt kasserade Lovikkavantar. Hotet är borta, men för säkerhets skull hoppar han av båten och låter sin tunga kropp levitera till kajen, där han till sist sätter ner sina fötter på land.
Längre inne på land så kommer motvågen som ett dödligt regn, när containrarna flyger tillbaka och nedåt som artillerield. Hög efter hög av containers träffas av plåtprojektiler och ramlar en efter en, lagerbyggnader punkteras och en lyftkran slås till så hårt att dess styrhytt faller av och dimper i havet med en fruktansvärd smäll.
Om Tisselius, mediokert skyddad av det 14mm tjocka plåttaket på sin gaffeltruck, klarar sig undan motangreppet är upp till honom, men en sak är åtminstone säkert; den 38:e gevärsdivisionen, som uppfyller varje tänkbar definition av "ringrostig," saknar reflexerna för att undvika angreppet och containrarna slår ned bland dem likt tyska dykbomber och slänger upp kaskader av ben och skärmmössor.
Detta var det sista kapitlet i den inte fullt så ärorika historia för den 38:e gevärsbrigaden, som 1942 besegrades av tyska Wehrmacht. Nu återigen, 66 år senare, besegras de för sista gången av en leverans med Taiwanesiska snabbnudlar.
Simon
Swashbuckler
"Nämenvaffanihelvete, dekantevasant! Min gubbe, sänkt av några jävla plåtboxar!" Razorwire Anderxxonz sliter av sitt headset och ger skärmen som visat honom eländet en headbutt som skulle gjort Fuckin' Bloody McJack stolt. Gråtande av harm sjunker han ihop på golvet.
***
I hamnen tar sovjets stolthet mark på kajen. Under hans klack krossas ett bortfluget soldatöga. Sedan är allt tyst. Snöfallet tilltar sakta, och skänker förödelsen i området en stillsam, nästan poetisk skönhet. Ingenting rör sig, förutom ryssens rockskört som fladrar lojt i nattbrisen.
Över hela världen håller åskådare andan framför sina televisorer. Ska den första matchen i Virtual Fights of eXtreme verkligen ha avslutats så fort?
Vi låter vår expertkommentator här i studion besvara den frågan. Zeke Musashi, evig vandrare som utkämpat dueller och envigar i nära sjuhunda år, vad är det vi har sett här?
"Ja, det verkar onekligen som om РАСПУТИН-4 kan ha vunnit på snabb knockout här. Det såg ut som minst tio-femton fullastade nudelkontainrar som begravde den där gaffeltrucken. Tisselius – ska det vara 'Tisselii' förresten? – omtalade överlevnadsförmåga verkar inte ha räckt för det röda monstret. Ja, jag är lika förvånad som ni om den första matchen ska ha tagit slut såhär fort.
Rasputin tittar nu från höger till vänster, han verkar söka efter ett livstecken. Vad nu? ler han? Det verkar som om den gamla dödsmaskinen hångrinar!
Men vänta nu, låt oss gå tillbaka och se det där i slow motion. Här ser vi nu hur Tisselius, -ii, gaffeltruck välter containerstapeln, och här slungar РАСПУТИН-4 tillbaka containrarna över hamnen. Vad gör Tisselius? Han kastar sig ut från trucken och kryper ihop i ett hörn, vi kan läsa på hans läppar, det ser ut som om han säger "mamma" när containerregnet börjar.
Där, titta där! Den första containern lägger sig på snedden över honom, som ett tak. Och där kommer nästa container och hamnar ovanpå den första, men den verkar hålla. Och nu är den osannolika kontoristen alltså fullständigt begravd under ett berg av containrar. Men hur otroligt det än verkar så tycks Tisselius vara vid liv."
Tack Zeke! Mina damer och herrar där hemma, Jochum Alexander Tisselius har klarat containerregnet! Han är vid liv! Matchen fortsätter! MATCHEN FORTSÄTTER!!!
***
I ett litet, litet utrymme mellan de understa containrarna försöker en omtumlad Jochum Alexander att sätta sig upp. Men skrymslet är för litet och han slår huvudet i en container med ett ljudligt BONG!.
På kajen bara några meter därifrån lystrar Rasputin-4 och lokaliserar genast ljudet av sin högst levande fiende.
Jochum Alexander, som har hittat en väg att åla sig ut mellan containrarna, sticker till sist ut huvudet i friska luften, och stirrar då rakt upp mellan benen på den röda faran. Förskräckt tappar han den zippotändare han lyst sin väg med på marken och trycker sig bakåt, in i tillfällig säkerhet igen. Som i ultrarapid faller tändaren mot marken vid Rasputin-4s fötter, och i samma ögonblick konstaterar Jochum Alexander att hans handflator och skjortmanschetter luktar bensin. Bensin?!
Ja, bensin! En container har slagit upp en reva i cisternen med fartygsbränsle, och kajen är täckt av utspillt petroleum, precis där РАСПУТИН-4 står.
WOOOOOSSHH säger det när zippolågan gör sin grej och sjuttiotusen ton petroleum antänds på ett ögonblick.
***
I hamnen tar sovjets stolthet mark på kajen. Under hans klack krossas ett bortfluget soldatöga. Sedan är allt tyst. Snöfallet tilltar sakta, och skänker förödelsen i området en stillsam, nästan poetisk skönhet. Ingenting rör sig, förutom ryssens rockskört som fladrar lojt i nattbrisen.
Över hela världen håller åskådare andan framför sina televisorer. Ska den första matchen i Virtual Fights of eXtreme verkligen ha avslutats så fort?
Vi låter vår expertkommentator här i studion besvara den frågan. Zeke Musashi, evig vandrare som utkämpat dueller och envigar i nära sjuhunda år, vad är det vi har sett här?
"Ja, det verkar onekligen som om РАСПУТИН-4 kan ha vunnit på snabb knockout här. Det såg ut som minst tio-femton fullastade nudelkontainrar som begravde den där gaffeltrucken. Tisselius – ska det vara 'Tisselii' förresten? – omtalade överlevnadsförmåga verkar inte ha räckt för det röda monstret. Ja, jag är lika förvånad som ni om den första matchen ska ha tagit slut såhär fort.
Rasputin tittar nu från höger till vänster, han verkar söka efter ett livstecken. Vad nu? ler han? Det verkar som om den gamla dödsmaskinen hångrinar!
Men vänta nu, låt oss gå tillbaka och se det där i slow motion. Här ser vi nu hur Tisselius, -ii, gaffeltruck välter containerstapeln, och här slungar РАСПУТИН-4 tillbaka containrarna över hamnen. Vad gör Tisselius? Han kastar sig ut från trucken och kryper ihop i ett hörn, vi kan läsa på hans läppar, det ser ut som om han säger "mamma" när containerregnet börjar.
Där, titta där! Den första containern lägger sig på snedden över honom, som ett tak. Och där kommer nästa container och hamnar ovanpå den första, men den verkar hålla. Och nu är den osannolika kontoristen alltså fullständigt begravd under ett berg av containrar. Men hur otroligt det än verkar så tycks Tisselius vara vid liv."
Tack Zeke! Mina damer och herrar där hemma, Jochum Alexander Tisselius har klarat containerregnet! Han är vid liv! Matchen fortsätter! MATCHEN FORTSÄTTER!!!
***
I ett litet, litet utrymme mellan de understa containrarna försöker en omtumlad Jochum Alexander att sätta sig upp. Men skrymslet är för litet och han slår huvudet i en container med ett ljudligt BONG!.
På kajen bara några meter därifrån lystrar Rasputin-4 och lokaliserar genast ljudet av sin högst levande fiende.
Jochum Alexander, som har hittat en väg att åla sig ut mellan containrarna, sticker till sist ut huvudet i friska luften, och stirrar då rakt upp mellan benen på den röda faran. Förskräckt tappar han den zippotändare han lyst sin väg med på marken och trycker sig bakåt, in i tillfällig säkerhet igen. Som i ultrarapid faller tändaren mot marken vid Rasputin-4s fötter, och i samma ögonblick konstaterar Jochum Alexander att hans handflator och skjortmanschetter luktar bensin. Bensin?!
Ja, bensin! En container har slagit upp en reva i cisternen med fartygsbränsle, och kajen är täckt av utspillt petroleum, precis där РАСПУТИН-4 står.
WOOOOOSSHH säger det när zippolågan gör sin grej och sjuttiotusen ton petroleum antänds på ett ögonblick.
Just så skall det vara. När omröstningen är slut så får vinnaren skriva ett inlägg som detaljerar den våldsamma avslutningen. Man behöver alltså inte vänta på att jag skall kora en vinnare, eller så. Vinnaren kan skriva sitt inlägg direkt 21:30.krank said:
För att förtydliga, så skall man alltså rösta på den man vill skall vinna, så att det inte blir någon förvirring. Om någon vill svara på det här inlägget, så ta diskussionen i anmälningstråden istället, där all off-diskussion bör ske. Nu när tittarna vet hur man röstar lämnar jag tillbaka till den dramatiska fajten. Rasputin-4 möter ett flammande eldhav. Hur skall det gå?
Avidyasattva_UBBT
Veteran
Rasputin-4, likt en blodhund på en pølsefest, har lokaliserat sitt mål, och är precis att ta ett steg framåt i det dova dunsets riktning, när han hör klicket från en zippotändare rakt under sig.
"Tы."
Det tog knappt två minuter efter gong-gongens klämtade in matchens början innan den första explosionen dånade över hamnen. Sedan gick det säkert flera minuter av relativ frid innan ett nytt inferno brakat löst, och denna gång har det bjudits på fyrverkeri som säkerligen fått alla pyromaner hemma i TV-sofforna att slå frivolt.
Omedelbart efter att Tisselius zippotändare slagit i marken slukades den väldiga uppenbarelsen Rasputin-4 av en smärre eldvåg, som efter att ha löpt efter spåret av läckande bränsle eskalerat till en veritabel tsunami av flammor, ett smygtitt rakt in ihelvetet.*
Så småningom lägger sig röken, och slagfältet uppenbarar sig åter i ny skepnad, ommöblerat fortare än ett ansiktslyft med hagelgevär. Containers har flugit all sin kos, lyktstolpar har böjts, pokerspelarna nere vid kajen har gått upp i rök.
Rasputin, den gamle skojaren, står dock kvar.
Hamnen, till största del beståendes av gedigna byggmaterial som stål och betong, gav föga bränsle till elden och den har därav snabbt gått bort. Bara Rasputin står fortfarande i lågor, som en olympiadlöpare som tappat bort facklan med ändock tvingats hålla lågan vid liv. Det präktiga skägget, de buskiga ögonbrynen och det välkammade håret har vaporiserats som en mjukglass iskärselden*, och den en gång så stiliga officersrocken är svart som sot och brinner på sina ställen ännu.
Rasputin träder lugnt och värdigt ur en arm i taget och kasserar sedan rocken på marken. Om det är mörk magi eller bara ohälsosamma mängder asbest som skyddat honom är oklart, men även om han inte tycks ha låtit sig stoppas av en sådan blaffig smäll har det ändå gjort en märkbar effekt på honom. Att bränna folk skägg är ju trots allt nästan slag under bältet.
"Тиссэлюсь... Сейча..." Den automatiska översättaren - ett oumbärligt verktyg för alla utrikiska superskurkar som också vill dra one-liners - tuggar igång och ersätter den ryske ärkemagikern glödande ord till kantig talsyntes, "...nu har du gjort mig arg."
Att hålla sig på avstånd med den elake gamle trollkarlen har än så länge visat sig någorlunda effektivt, men nu går vi till kapitel 2 - närkamp.
Serpmolot-Jutsu
Система Серпмолот, även kallat Serpmolot-jutsu, har länge varit en hemlighet ansedd som alldeles för obskyr för att någonsin komma av daga som en sanning. Utvecklad i största hemlighet under landsfader Kamrat Lenins personliga övervakning, Serpmolot-Jutsu utvecklades av japanska stridsmästare tillfångatagna under japansk-ryska kriget 1904-1905. Deras infångande räknas som den största enskilda moraliska segern i krigets historia, så pass mycket att resten av kriget negligerades och gick därmed till historien som ett fiasko med katastrofalt ryskt nederlag.
Serpmolot är en sammansättning av de ryska orden "Серп" och "молот", de två betydande redskap som används i kampsporten. Inte av en ren slump, utan väldigt medvetet, dök dessa två redskap upp som kommunismens starka symbol senare; hammaren och skäran.
Traditionen att bruka skära och hammare finns sedan långt tillbaka i Ryssland, liksom i övriga länder, men aldrig tidigare har dessa två dödliga vapen sammanflätats till en dödsbringande kombination. Aldrig tidigare har man fått i västvärlden se denna formidabla stridskonst i bruk... tills nu.
Men nåväl, tillbaka till fajten.
Vad Rasputin nu plockar fram från två hölster på sin rygg är nämligen just dessa två vapen; smidda i det hårdaste av sibiriskt stål och belagda med uråldriga kyrilliska dödsrunor är dessa vapen inga leksaker.
Som brukligt inleder Rasputin bruket av vapnen med en rituell form, där de båda stilfullt svängs ömsom i luften för att sedan förenas i ett kors, för att symbolisera kommunismens hämnande ande. Sedan går han till anfall.
Svosch!
Den massiva skäran, vars egg får nanobehandlade rakknivar att framstå som sockervadd, slår ut i luften och skär genom det berg av containers som råkade ligga i närheten så stålskrotet flyger.
Bamf!
Hammaren, arbetarens verktyg som tvingar stålet till underkastelse, slår ner likt en åskvigg i marken där Tisselius precis för en stund sedan tafatt kravlade omkring som en dräktig knubbsäl.
Det är bäst för honom att han inte ligger kvar där, om han inte vill sluta matchen nedbankad halvvägs till Kina.
*Dessa ord har censurerats av Sovjetiska Folkministeriet för Kulturell Upplysning pga sina religiösa konnotationer. Vilken sovjetisk sjätteklassare som helst kan upplysa att helveten och skärseldar är nonsens och referens till vidskepligheter ej är i fosterlandets intresse.
"Tы."
Det tog knappt två minuter efter gong-gongens klämtade in matchens början innan den första explosionen dånade över hamnen. Sedan gick det säkert flera minuter av relativ frid innan ett nytt inferno brakat löst, och denna gång har det bjudits på fyrverkeri som säkerligen fått alla pyromaner hemma i TV-sofforna att slå frivolt.
Omedelbart efter att Tisselius zippotändare slagit i marken slukades den väldiga uppenbarelsen Rasputin-4 av en smärre eldvåg, som efter att ha löpt efter spåret av läckande bränsle eskalerat till en veritabel tsunami av flammor, ett smygtitt rakt in i
Så småningom lägger sig röken, och slagfältet uppenbarar sig åter i ny skepnad, ommöblerat fortare än ett ansiktslyft med hagelgevär. Containers har flugit all sin kos, lyktstolpar har böjts, pokerspelarna nere vid kajen har gått upp i rök.
Rasputin, den gamle skojaren, står dock kvar.
Hamnen, till största del beståendes av gedigna byggmaterial som stål och betong, gav föga bränsle till elden och den har därav snabbt gått bort. Bara Rasputin står fortfarande i lågor, som en olympiadlöpare som tappat bort facklan med ändock tvingats hålla lågan vid liv. Det präktiga skägget, de buskiga ögonbrynen och det välkammade håret har vaporiserats som en mjukglass i
Rasputin träder lugnt och värdigt ur en arm i taget och kasserar sedan rocken på marken. Om det är mörk magi eller bara ohälsosamma mängder asbest som skyddat honom är oklart, men även om han inte tycks ha låtit sig stoppas av en sådan blaffig smäll har det ändå gjort en märkbar effekt på honom. Att bränna folk skägg är ju trots allt nästan slag under bältet.
"Тиссэлюсь... Сейча..." Den automatiska översättaren - ett oumbärligt verktyg för alla utrikiska superskurkar som också vill dra one-liners - tuggar igång och ersätter den ryske ärkemagikern glödande ord till kantig talsyntes, "...nu har du gjort mig arg."
Att hålla sig på avstånd med den elake gamle trollkarlen har än så länge visat sig någorlunda effektivt, men nu går vi till kapitel 2 - närkamp.
Serpmolot-Jutsu
Система Серпмолот, även kallat Serpmolot-jutsu, har länge varit en hemlighet ansedd som alldeles för obskyr för att någonsin komma av daga som en sanning. Utvecklad i största hemlighet under landsfader Kamrat Lenins personliga övervakning, Serpmolot-Jutsu utvecklades av japanska stridsmästare tillfångatagna under japansk-ryska kriget 1904-1905. Deras infångande räknas som den största enskilda moraliska segern i krigets historia, så pass mycket att resten av kriget negligerades och gick därmed till historien som ett fiasko med katastrofalt ryskt nederlag.
Serpmolot är en sammansättning av de ryska orden "Серп" och "молот", de två betydande redskap som används i kampsporten. Inte av en ren slump, utan väldigt medvetet, dök dessa två redskap upp som kommunismens starka symbol senare; hammaren och skäran.
Traditionen att bruka skära och hammare finns sedan långt tillbaka i Ryssland, liksom i övriga länder, men aldrig tidigare har dessa två dödliga vapen sammanflätats till en dödsbringande kombination. Aldrig tidigare har man fått i västvärlden se denna formidabla stridskonst i bruk... tills nu.
Men nåväl, tillbaka till fajten.
Vad Rasputin nu plockar fram från två hölster på sin rygg är nämligen just dessa två vapen; smidda i det hårdaste av sibiriskt stål och belagda med uråldriga kyrilliska dödsrunor är dessa vapen inga leksaker.
Som brukligt inleder Rasputin bruket av vapnen med en rituell form, där de båda stilfullt svängs ömsom i luften för att sedan förenas i ett kors, för att symbolisera kommunismens hämnande ande. Sedan går han till anfall.
Svosch!
Den massiva skäran, vars egg får nanobehandlade rakknivar att framstå som sockervadd, slår ut i luften och skär genom det berg av containers som råkade ligga i närheten så stålskrotet flyger.
Bamf!
Hammaren, arbetarens verktyg som tvingar stålet till underkastelse, slår ner likt en åskvigg i marken där Tisselius precis för en stund sedan tafatt kravlade omkring som en dräktig knubbsäl.
Det är bäst för honom att han inte ligger kvar där, om han inte vill sluta matchen nedbankad halvvägs till Kina.
*Dessa ord har censurerats av Sovjetiska Folkministeriet för Kulturell Upplysning pga sina religiösa konnotationer. Vilken sovjetisk sjätteklassare som helst kan upplysa att helveten och skärseldar är nonsens och referens till vidskepligheter ej är i fosterlandets intresse.
Simon
Swashbuckler
CRACK!!!
Hammarslaget gör en krater i betongen och sänder sprickor genom hamnens fundament som får vatten- och gasledningar att springa läck och de byggnader som klarade eldstormen att sjunka ner i marken. Chockvågen skickar ett kloakbrunnslock singlande genom luften.
Flera meter under hamnplattan lutar sig Jochum Alexander Tisselius mot en kloakvägg. Den grå kritstreckskostymen är både blöt, smutsig och sönderriven efter flykten ner genom avloppsbrunnen.
''Åh åh, puh, huh, huh." Kostymgladiatorn stödjer sig på sina knän och försöker återfå andan. "Ajajaj, vad det svider på knät, va... Åh NÄJ, ett skrubbsår! Med GRUS i! Aaaoooo!!!"
Han rätar på sig, en ny fasthet i blicken. "N-nu får det faktiskt v-v-vara nog, sånt här går j-jag faktiskt inte med på. S-så sant jag heter Jochum Alexander tänker jag tala om för den där typen att det räcker nu." Ett adrenalindarrande finger trycker upp glasögonen på näsan, och så fattar han tag i stegen som
Hammarslaget gör en krater i betongen och sänder sprickor genom hamnens fundament som får vatten- och gasledningar att springa läck och de byggnader som klarade eldstormen att sjunka ner i marken. Chockvågen skickar ett kloakbrunnslock singlande genom luften.
Flera meter under hamnplattan lutar sig Jochum Alexander Tisselius mot en kloakvägg. Den grå kritstreckskostymen är både blöt, smutsig och sönderriven efter flykten ner genom avloppsbrunnen.
''Åh åh, puh, huh, huh." Kostymgladiatorn stödjer sig på sina knän och försöker återfå andan. "Ajajaj, vad det svider på knät, va... Åh NÄJ, ett skrubbsår! Med GRUS i! Aaaoooo!!!"
Han rätar på sig, en ny fasthet i blicken. "N-nu får det faktiskt v-v-vara nog, sånt här går j-jag faktiskt inte med på. S-så sant jag heter Jochum Alexander tänker jag tala om för den där typen att det räcker nu." Ett adrenalindarrande finger trycker upp glasögonen på näsan, och så fattar han tag i stegen som
Simon
Swashbuckler
...
Ett adrenalindarrande finger trycker upp glasögonen på näsan, och så fattar han tag i stegen som leder upp till den fruktansvärde fienden.
VROOOM!!!
Vrålet av en rusande lastbilsmotor får den röda kolossen att vända sig om där han står med sin hammare höjd för ett andra, kloakkollappsande slag.
"Din jävla jävel! Du dödade min grabb, din ruttnande jävla utopistdröm! Nu är det dags att KÄKA SVENSKT STÅL!!!''
Det är ingen mindre än Razorwire Anderxxonz, Tisselius manager, som aldrig nåddes av nyheten att Jochum Alexander överlevde containerregnet. Istället rusade han ut ur sitt kontrollrum för att med hämnd i sinnet tjåla första bästa sextonhjuling, en tung motorvägsgångare som nu i toppfart och med en gråtande Razorwire bakom ratten kastar sig mot Rasputin-4, med grillen prydd av Volvos krigiska järnmärke...
Ett adrenalindarrande finger trycker upp glasögonen på näsan, och så fattar han tag i stegen som leder upp till den fruktansvärde fienden.
VROOOM!!!
Vrålet av en rusande lastbilsmotor får den röda kolossen att vända sig om där han står med sin hammare höjd för ett andra, kloakkollappsande slag.
"Din jävla jävel! Du dödade min grabb, din ruttnande jävla utopistdröm! Nu är det dags att KÄKA SVENSKT STÅL!!!''
Det är ingen mindre än Razorwire Anderxxonz, Tisselius manager, som aldrig nåddes av nyheten att Jochum Alexander överlevde containerregnet. Istället rusade han ut ur sitt kontrollrum för att med hämnd i sinnet tjåla första bästa sextonhjuling, en tung motorvägsgångare som nu i toppfart och med en gråtande Razorwire bakom ratten kastar sig mot Rasputin-4, med grillen prydd av Volvos krigiska järnmärke...
Avidyasattva_UBBT
Veteran
Inte långt vänder coach Razorwire går till anfall har kamerorna vänt sig till kommentatorsbåset, där den alltid lika förtjusande Kitty Knockout håller stången. I den manliga publikens drömmar, åtminstone.
"Stämningen här i studion kan närmast liknas vid ett brödupplopp som mist sitt bröd och därmed blivit än mer rasande. Än har vi inte sett mycket blod, men desto mer eldshower, benrester och allmänt kaos. En sak är det åtminstone ingen tvekan om; publiken här på läktaren bakom mig verkligen njuter av förödelsen, och jag tvekar inte en sekund på att de där hemma i TV-sofforna inte är besvikna de heller.
Att Rasputin-4 med sina blott tjugo minuter i rampljuset gjort lika mycket reklam för kommunistisk fighting spirit som ett halvt århundrade av kärnvapenterror och militärparader har inte släckt konsumtionslustan hos publiken, och kring mig flödar Knocka-Cola, lavastekta mammutspjäll och chokladdoppade benediktinermunkar som aldrig förr. Folk är som galna - precis som vi vill ha det!
Här kring mig nu har vi panelen som troget följt kurvaturen på vartenda brända skäggstrå under hela matchen. Vad är din kommentar, Musashi-san?"
Zeke Musashi, den gamle veteranen som pustat och frustat upp kjolarna på japanska skolflicksninjor sedan Tokugawa-Shogunernas tid, försöker peta en bit buffelkött ur tänderna med sin Wakizashi när kameran panoreras mot honom. Han ursäktar sig snabbt och kastar vapnet ur kamerans synvinkel.
"Ähum, ja... Jo, att Rasputin skulle plocka fram den fruktansvärda kampkonsten Serpmolot-Jutsu ger fajten en helt ny dimension och kommer gå till historien! Nu när fajtersarna står öga mot öga i närkamp och Tisselius står inför en av världens kanske dödligaste och skrytsammaste stilar kan vi nog konstatera att matchen går mot sitt slutskede."
"Bara därför?"
"Njä, men det finns nästan inget mer att förstöra i den där hamnen längre, så snart är de ju mer eller mindre tvingade att förstöra varandra.
"Tack för det, Musashi-dono. Vi skall lämna över kort till våra sponsorer, och... vänta, någonting händer på slagfältet... ÅH! JAG KAN INTE TRO DET!
Razorwire Anderxxonz har äntrat slagfältet, och han är topp tunnor rasande!
I kommentatorsbåset tar Agoge-Roger, den femfaldigt prisbelönade självmordskämpen från Spartas förorter, över och viftar med sitt långa spjut i sin upprymdhet så åtminstone tre av de andra kommentatorerna får skickas till akuten.
På något vis tycks fajtern Tisselius egen coach och cheerleader ha missat att Rasputin-4 faktiskt misslyckats med den till synes så enkla uppgift att tillintetgöra den fromme Tisselius, och stormar nu fram över slagfältet i svensk vrede! Maken till syn har vi inte sett i VFX sett sedan den sameknivskastande Kåfjords-Mihkkel släppte lös sitt cybernetiska lämmeltåg i fajten mot Clownen Pandemonium i fajten -93, då endast en röd lösnäsa återstod inom loppet av en minut.
Vi skall nu se vad Rasputin gör... Lastbilen närmar sig med stormsteg, rycker till lite när den korsar det lilla berg av benmjöl som återstår av 38:e gevärsdivisionen men forsätter målmedvetet mot Rasputin-4. När skall han flytta sig? När?
Kommer han att stå fast?!? Kommer han? HAN STÅR FAST!!!
Han höjer sin skära i den gracila "Full moon rising over Murmansk Harbour"-tekniken och kollisionen är oundviklig! Kommer det ske? Kommer det ske? Ååh, jag vågar inte titta!
MEN?!? VID ALLA FÖRLÅTANDE HELOTER, VEM DYKER UPP UR BRUNNEN, OM INTE TISSELIUS?!?
Matchen har ju helt plötsligt tagit en otrolig vändning, när nu både Rasputin-4 och Tisselius står en hårsmån från att bli krossad av kontoristfajterns egen bärsärk till coach? Vad kommer hända?!?
Rasputins skära glimmar till en gång, och Tisselius tittar för en andra gång upp mitt under den ryske titanen som står redo för kamp. En enorm mörk ryggtavla med två tomma läderhölster uppenbarar sig framför honom, samt... vad är detta? En knapp finns på hans rygg, tidigare dold av vapenrocken och av hans närstridsvapen. Vad står det på den? Argh... om man ändå hade tagit den där snabbkursen i ryska som Razorwire Anderxxonz rekommenderat...
"Самоуничтожение"
...vad betyder det?
"Stämningen här i studion kan närmast liknas vid ett brödupplopp som mist sitt bröd och därmed blivit än mer rasande. Än har vi inte sett mycket blod, men desto mer eldshower, benrester och allmänt kaos. En sak är det åtminstone ingen tvekan om; publiken här på läktaren bakom mig verkligen njuter av förödelsen, och jag tvekar inte en sekund på att de där hemma i TV-sofforna inte är besvikna de heller.
Att Rasputin-4 med sina blott tjugo minuter i rampljuset gjort lika mycket reklam för kommunistisk fighting spirit som ett halvt århundrade av kärnvapenterror och militärparader har inte släckt konsumtionslustan hos publiken, och kring mig flödar Knocka-Cola, lavastekta mammutspjäll och chokladdoppade benediktinermunkar som aldrig förr. Folk är som galna - precis som vi vill ha det!
Här kring mig nu har vi panelen som troget följt kurvaturen på vartenda brända skäggstrå under hela matchen. Vad är din kommentar, Musashi-san?"
Zeke Musashi, den gamle veteranen som pustat och frustat upp kjolarna på japanska skolflicksninjor sedan Tokugawa-Shogunernas tid, försöker peta en bit buffelkött ur tänderna med sin Wakizashi när kameran panoreras mot honom. Han ursäktar sig snabbt och kastar vapnet ur kamerans synvinkel.
"Ähum, ja... Jo, att Rasputin skulle plocka fram den fruktansvärda kampkonsten Serpmolot-Jutsu ger fajten en helt ny dimension och kommer gå till historien! Nu när fajtersarna står öga mot öga i närkamp och Tisselius står inför en av världens kanske dödligaste och skrytsammaste stilar kan vi nog konstatera att matchen går mot sitt slutskede."
"Bara därför?"
"Njä, men det finns nästan inget mer att förstöra i den där hamnen längre, så snart är de ju mer eller mindre tvingade att förstöra varandra.
"Tack för det, Musashi-dono. Vi skall lämna över kort till våra sponsorer, och... vänta, någonting händer på slagfältet... ÅH! JAG KAN INTE TRO DET!
Razorwire Anderxxonz har äntrat slagfältet, och han är topp tunnor rasande!
I kommentatorsbåset tar Agoge-Roger, den femfaldigt prisbelönade självmordskämpen från Spartas förorter, över och viftar med sitt långa spjut i sin upprymdhet så åtminstone tre av de andra kommentatorerna får skickas till akuten.
På något vis tycks fajtern Tisselius egen coach och cheerleader ha missat att Rasputin-4 faktiskt misslyckats med den till synes så enkla uppgift att tillintetgöra den fromme Tisselius, och stormar nu fram över slagfältet i svensk vrede! Maken till syn har vi inte sett i VFX sett sedan den sameknivskastande Kåfjords-Mihkkel släppte lös sitt cybernetiska lämmeltåg i fajten mot Clownen Pandemonium i fajten -93, då endast en röd lösnäsa återstod inom loppet av en minut.
Vi skall nu se vad Rasputin gör... Lastbilen närmar sig med stormsteg, rycker till lite när den korsar det lilla berg av benmjöl som återstår av 38:e gevärsdivisionen men forsätter målmedvetet mot Rasputin-4. När skall han flytta sig? När?
Kommer han att stå fast?!? Kommer han? HAN STÅR FAST!!!
Han höjer sin skära i den gracila "Full moon rising over Murmansk Harbour"-tekniken och kollisionen är oundviklig! Kommer det ske? Kommer det ske? Ååh, jag vågar inte titta!
MEN?!? VID ALLA FÖRLÅTANDE HELOTER, VEM DYKER UPP UR BRUNNEN, OM INTE TISSELIUS?!?
Matchen har ju helt plötsligt tagit en otrolig vändning, när nu både Rasputin-4 och Tisselius står en hårsmån från att bli krossad av kontoristfajterns egen bärsärk till coach? Vad kommer hända?!?
Rasputins skära glimmar till en gång, och Tisselius tittar för en andra gång upp mitt under den ryske titanen som står redo för kamp. En enorm mörk ryggtavla med två tomma läderhölster uppenbarar sig framför honom, samt... vad är detta? En knapp finns på hans rygg, tidigare dold av vapenrocken och av hans närstridsvapen. Vad står det på den? Argh... om man ändå hade tagit den där snabbkursen i ryska som Razorwire Anderxxonz rekommenderat...
"Самоуничтожение"
...vad betyder det?
Simon
Swashbuckler
Under ett förlängt ögonblick står allting stilla:
Razorwire Anderxxonz lutar sig fram över långtradarens ratt med ansiktet förvridet och tårarna strömmande bakom spegelglasögonen. РАСПУТИН-4 står bredbent med kroppen vriden mot den annalkande faran och skäran höjd och blicken naglad på trucker-managern. Jochum Alexander Tisselius som är halvt uppe ur brunnen, bakom ryggen på sin fiende, och precis får syn på lastbilen.
Sedan smäller det.
Långtradaren fortsätter framåt med oförminskad fart, trots att Rasputin-4s stora massa knäcker motorblocket i två. Ryssen, som är omfamnad av motorblock upp till axlarna, lyckas med våld lösgöra sina armar från deras volvofängsel och börjar klättra upp på motorhuven (ty den här lastbilen har motorn framför förarhytten, den ser inte ut som en en pekingeser i fejjan). Och Jochum Alexander då? Han har i ögonblicket innan kollisionen hoppat upp på sin fiendes rygg, och endast dennes kroppshydda hindrar honom från att göra som skalbaggen som möter personbilen på motorvägen. Nu håller han förtvivlat tag i den sovjetiske satens breda bälte medan han förtvivlat springer för att rädda sulorna från den förbirusande betongens vrede.
Så far hela ekipaget framåt över hamnplattan, och både lastbil och figurer kastas av och an när sprickor, förkastningar och likhögar passeras. Den gamle nekromantikerns oheliga styrka när han klättrar upp på huven hjälper även Jochum Alexander, som dras med tack vare sitt desperata grepp.
"Åh, puh, tackolov att jag har fått upp f-f-fötterna nu i alla fall. En sekund till och sulorna hade börjat brinna, så sant jag har köpt dem på höstrean. Nu så..." Jochum Alexander har fått upp huvudet över motorhuven och avbryter sig när han möts av en hemsk syn: I förarhytten sitter hans inte alltid helt vänskapliga men ändå ack så älskade manager, Razorwire Anderxxonz, genomborrad av en precist slungad skära rakt genom bröstbenet.
"Nööääääääeeeeejj!!!!!!!" vrålar den annars alltid så timida kontorsråttan Jochum Alexander Tisselius, som om han varit Mark Hamill och fortsatt jobba på det där förtvivlade uttrycket från 1980.
Den kommunistiske krigaren och härföraren har klättrat helt upp på motorhuven och, sedan han konstaterat att skärkastet tagit som det skulle, vänt sig mot fartvinden och skrattat triumferande medan den skenande lastbilen närmar sig kajkanten. I det ögonblick framhjulen kommit över kanten, och den fjärde inkarnationen av ärkemagikern Rasputin påbörjat ett kliv ut i luften för att levitera ut över Östersjön och fortsätta rakt framåt mot sina födslotrakter, så KASTAR SIG JOCHUM ALEXANDER MOT HONOM, FAMNAR OM HANS STÖVEL OCH DRAR HONOM MED SIG NER I VATTNET!
Lastbilens stora tyngd drar obönhörligt med de båda kämparna ner i djupet, förbi bottenklacken och mot det stora mörkret.
Ryssen tror knappt att det är sant, den lilla svenska lusen försöker spela vattenpolo med honom, MED HONOM, han som inte behövt andas på tiotals år! Överlägset lojt tar han sig tid att formulera en dödlig besvärjelse i lugn och ro, medan det sneda hånleendet pryder hans svedda läpp.
Så fort Jochum Alexander hämtat sig från chocken av att hamna under vatten så släpper han taget om nekromantikerns ben och klättrar bakåt mot förarhytten på den snabbt sjunkande långtradaren. Medan han hör oheliga runor formas i det mörka vattnet så kämpar han med att få upp förardörren och lösgöra sin vän och mentor.
BOMF! säger det plötsligt när Jochum Alexanders desperata fumlande råkar utlösa luftkudden, vars fästanordning går sönder och hakar tag i förarens kläder och drar med både Razorwire och Jochum Alexander, som håller fast i honom för allt han är värd, upp genom vattnet snabbt som en luftbubbla.
ад, tänker ryssen som precis var på väg att avsluta sin dödsformel när hans offer plötsligt pilar iväg från honom. Med en inre suck far han efter.
FJONK!
Till sin bestörtning finner den mäktige en kedja av tunna men ändå starka länkar som fjättrar hans fot vid bilens grill. Han hinner precis konstatera att det här inte är ett stort problem men kommer ta lite längre tid, när han slår i botten med ryggen före, lastbilskroppen hamnar över honom, och en sten på botten hamnar under knappen märkt "Självförstörelse" och trycker in den.
BOOOOOOOMM
***
Upp vid ytan, där två personer i olika skick guppar på vågorna, säger Jochum Alexander Tisselius tyst för sig själv att det här, det skulle man kanske göra fler gånger. När han känner chockvågen från undervattensexplosionen så ler han snett –"Underskatta aldrig vanan att alltid ha fickan full av AGEs bästa gem" – medan ambulanshelikoptrarna sänker sig mot hamnen.
Razorwire Anderxxonz lutar sig fram över långtradarens ratt med ansiktet förvridet och tårarna strömmande bakom spegelglasögonen. РАСПУТИН-4 står bredbent med kroppen vriden mot den annalkande faran och skäran höjd och blicken naglad på trucker-managern. Jochum Alexander Tisselius som är halvt uppe ur brunnen, bakom ryggen på sin fiende, och precis får syn på lastbilen.
Sedan smäller det.
Långtradaren fortsätter framåt med oförminskad fart, trots att Rasputin-4s stora massa knäcker motorblocket i två. Ryssen, som är omfamnad av motorblock upp till axlarna, lyckas med våld lösgöra sina armar från deras volvofängsel och börjar klättra upp på motorhuven (ty den här lastbilen har motorn framför förarhytten, den ser inte ut som en en pekingeser i fejjan). Och Jochum Alexander då? Han har i ögonblicket innan kollisionen hoppat upp på sin fiendes rygg, och endast dennes kroppshydda hindrar honom från att göra som skalbaggen som möter personbilen på motorvägen. Nu håller han förtvivlat tag i den sovjetiske satens breda bälte medan han förtvivlat springer för att rädda sulorna från den förbirusande betongens vrede.
Så far hela ekipaget framåt över hamnplattan, och både lastbil och figurer kastas av och an när sprickor, förkastningar och likhögar passeras. Den gamle nekromantikerns oheliga styrka när han klättrar upp på huven hjälper även Jochum Alexander, som dras med tack vare sitt desperata grepp.
"Åh, puh, tackolov att jag har fått upp f-f-fötterna nu i alla fall. En sekund till och sulorna hade börjat brinna, så sant jag har köpt dem på höstrean. Nu så..." Jochum Alexander har fått upp huvudet över motorhuven och avbryter sig när han möts av en hemsk syn: I förarhytten sitter hans inte alltid helt vänskapliga men ändå ack så älskade manager, Razorwire Anderxxonz, genomborrad av en precist slungad skära rakt genom bröstbenet.
"Nööääääääeeeeejj!!!!!!!" vrålar den annars alltid så timida kontorsråttan Jochum Alexander Tisselius, som om han varit Mark Hamill och fortsatt jobba på det där förtvivlade uttrycket från 1980.
Den kommunistiske krigaren och härföraren har klättrat helt upp på motorhuven och, sedan han konstaterat att skärkastet tagit som det skulle, vänt sig mot fartvinden och skrattat triumferande medan den skenande lastbilen närmar sig kajkanten. I det ögonblick framhjulen kommit över kanten, och den fjärde inkarnationen av ärkemagikern Rasputin påbörjat ett kliv ut i luften för att levitera ut över Östersjön och fortsätta rakt framåt mot sina födslotrakter, så KASTAR SIG JOCHUM ALEXANDER MOT HONOM, FAMNAR OM HANS STÖVEL OCH DRAR HONOM MED SIG NER I VATTNET!
Lastbilens stora tyngd drar obönhörligt med de båda kämparna ner i djupet, förbi bottenklacken och mot det stora mörkret.
Ryssen tror knappt att det är sant, den lilla svenska lusen försöker spela vattenpolo med honom, MED HONOM, han som inte behövt andas på tiotals år! Överlägset lojt tar han sig tid att formulera en dödlig besvärjelse i lugn och ro, medan det sneda hånleendet pryder hans svedda läpp.
Så fort Jochum Alexander hämtat sig från chocken av att hamna under vatten så släpper han taget om nekromantikerns ben och klättrar bakåt mot förarhytten på den snabbt sjunkande långtradaren. Medan han hör oheliga runor formas i det mörka vattnet så kämpar han med att få upp förardörren och lösgöra sin vän och mentor.
BOMF! säger det plötsligt när Jochum Alexanders desperata fumlande råkar utlösa luftkudden, vars fästanordning går sönder och hakar tag i förarens kläder och drar med både Razorwire och Jochum Alexander, som håller fast i honom för allt han är värd, upp genom vattnet snabbt som en luftbubbla.
ад, tänker ryssen som precis var på väg att avsluta sin dödsformel när hans offer plötsligt pilar iväg från honom. Med en inre suck far han efter.
FJONK!
Till sin bestörtning finner den mäktige en kedja av tunna men ändå starka länkar som fjättrar hans fot vid bilens grill. Han hinner precis konstatera att det här inte är ett stort problem men kommer ta lite längre tid, när han slår i botten med ryggen före, lastbilskroppen hamnar över honom, och en sten på botten hamnar under knappen märkt "Självförstörelse" och trycker in den.
BOOOOOOOMM
***
Upp vid ytan, där två personer i olika skick guppar på vågorna, säger Jochum Alexander Tisselius tyst för sig själv att det här, det skulle man kanske göra fler gånger. När han känner chockvågen från undervattensexplosionen så ler han snett –"Underskatta aldrig vanan att alltid ha fickan full av AGEs bästa gem" – medan ambulanshelikoptrarna sänker sig mot hamnen.
Anders Åstrand
Swordsman
- Joined
- 25 Jul 2002
- Messages
- 762
Applåder och visslingar
Snyggt jobbat båda två!
Ruskigt underhållande läsning, VFX är ju hur coolt som helst!
Snyggt jobbat båda två!
Ruskigt underhållande läsning, VFX är ju hur coolt som helst!
DesertRain
Hero
Re: Wooooooooooow
VFX är ju skithäftigt, jag börjar ångra att jag inte anmälde mig. Snyggt jobbat Avidyasattva och Simon!
VFX är ju skithäftigt, jag börjar ångra att jag inte anmälde mig. Snyggt jobbat Avidyasattva och Simon!
Mannen i skogen
Präst
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 1,301
Yeah!
Bästa spelet hittills! Och vilken match!
Underskatta aldrig en ask med gem.
Me like!
Bästa spelet hittills! Och vilken match!
Underskatta aldrig en ask med gem.
Me like!
Mannen i skogen
Präst
- Joined
- 17 May 2000
- Messages
- 1,301
Vem vill Jolene Hendersson helst möta först?
P.
P.