Vi måste tala om Dracula

[God45]

Så efter att ha sett den vidrigt dåliga Netflix serien, läst lite om World of Darkness Dracula, spelat det fantastiska Twine spelet A thing called Dracula och nu haft en forum diskussion om Chock så vill jag prata om Dracula. Och om hur du gör Dracula på ett bra sätt.

Vad jag tycker, mitt manifesto, eller vad jag tycker helt subjektivt:

-Dracula får inte vara töntig.

-Dracula får inte vara en superhjälte.

-Dracula får inte vara mysig.

-Dracula måste vara sexig.

-Dracula behöver vid något tillfälle i verket få mig att känna åtminstone obehag.

-Dracula måste vara en metafor för något. Det behöver inte vara xenofobi som i originalet, jag föredrar om det inte är det till och med.

-Dracula i din grej behöver inte följa Bram Stokers roman ÖVERHUVUDTAGET. Du kan ha japanska Dracula eller Dracula från 800-talet eller vad fan du vill.

-Du kan ha Dracula som en vampyr bland andra eller som den enda vampyren eller inte nämna vampyrer alls. Dracula kan bara vara Dracula. Det är inte som om vi behöver ha en hel ras av ko-personer för att ha Minotauren.

-Du kan men behöver inte koppla Dracula till verkliga personer såsom Vlad Tepes eller Elisabet Báthory. Men om du gör det bör det vara smakfullt. Var inte en rasist eller sexist om det mest, ok?

 

[Franz]

Håller med till 100%! Framförallt vad gäller punkterna "Dracula behöver vid något tillfälle i verket få mig att känna åtminstone obehag" och "Dracula måste vara en metafor för något" (och håller såklart med om att metaforen inte ska vara xenofobi, om man inte vänder på det och gör så att det blir kritiskt mot själva xenofobin). Det finns ju många intressanta metaforiska tolkningar av Dracula. Själv är jag förtjust i tolkningen av Dracula som Den odefinierade rädslan för det oförklarliga v.s. Förnuftet. Vidare tycker jag att Draculas läskighet tyvärr glömts bort i många nya tolkningar. Man fokuserar mer på det vackert gotiska men glömmer att den ursprungliga intentionen med boken faktiskt var att skrämmas.

Jag skulle dock vilja veta lite mer om punkten "Dracula måste vara sexig". Som ett superfan av den gamla stumfilmen Nosferatu kan jag stå ut med en osexig Dracula så länge det speglar tematiken i filmen. Vad tycker du om Nosferatu?

 

[Khan]

Jag är nog också lite inne på att Nosferatu inte riktigt ger utslag på min sexuella radar.

Men annars är jag med på vad du skriver. Jag skulle gärna vilja lyfta fram hans överhöghet också - han är ju adlig och suger ut en hel arbetarklass på vägen till London (hela skeppets besättning dör ju "mystiskt") för att inte tala om den makt han har över Renfield.

Jag är ju en stark vän av klassikern med Bela Lugosi, men annars är det nog den Coppola gjorde på nittiotalet jag tycker fångar Dracula bäst.

 

[JJoghans]

Måste erkänna att jag alltid haft svårt för Dracula. Inte ens i Bram Stokers Roman är han särskilt läskig. Eller sexig. Han har sedan dess också blivit en sådan kliché att jag har svårt att förlika mig med honom annat än som en populärkulturell yttring. Nej, jag vill inte prata om Dracula.

Nosferatu däremot! Visst, han/det är inte sexig, men extremt obehaglig, and that does it for me.

 

[Marrik den allvetande]

Skarpt manifesto, jag gillar det, men jag har en invändning(enligt mina personliga preferenser, alltså):

- Dracula måste vara sexig
Det här verkar vara en vattendelare. Visst, på ett Anders Fager-aktigt vis blir slakten och blodsugandet någorlunda sexigt, och vampyrer är karismatiska varelser för att kunna få fast sina offer. Jag skulle snarare föredra en karismatisk vampyr, snarare än sexig. Dracula är inte hemsk att se på, och han är bra på att få folk på fall, men någon Eric Northman är han inte.

 

[CapnZapp]

-Dracula måste vara en metafor för något. Det behöver inte vara xenofobi som i originalet, jag föredrar om det inte är det till och med.

Det finns väl gott om tolkningar (där alla är "rätt" i någon mån). Drakula flödar över av metaforer!

Med xenofobi menar du "vi och dom" (människorna vs monstren). Blod är ett annat vanligt fokus i metafor-diskussioner. Eller det kontrollerade vs det bestialiska. Att Dracula är en metafor för sexuellt överförbara sjukdomar har jag läst och då kan Drakula även användas som propaganda för/emot promiskuösitet. Drakula är helt enkelt en metafor för helt vanlig sund mänsklig sexualitet och/eller kontrasten mellan återhållsamhet och frosseri (Drakula är ju skyldig till bägge). Här en analys av Drakula och Mina med prostitution(!) som utgångspunkt. Drakulas kontroll över vargar och fladdermöss ger oss civilization vs vildmark eller till och med det trygga vs det okända. Drakulas ljusskygghet: Ljus vs mörker. Eftersom Drakula är skriven i en mansstyrd värld har vi även maskulin aktivitet (Drakula men även de som jagar honom) vs kvinnlig passivitet (i princip samtliga kvinnors främsta egenskap är ju att behöva lägga sig ner ett slag, men som sagt, det har rätt mycket med de Viktorianska idealen att göra) = yin/yang.

Jag är inte överdrivet religiös men det vore tjänstefel att inte nämna tro (Drakula som gudlös eller till och med djävulen; hjältarna - framförallt kvinnorna - som guds små lamm) och återfödelse i dessa sammanhang.

Listan kan göras längre...

 

[CapnZapp]

Dracula är inte hemsk att se på, och han är bra på att få folk på fall, men någon Eric Northman är han inte.

Det är väl enbart en fråga om vilken Skarsgård som spelar Drakula...?

 

[Dimfrost]

Jag tror att Dracula ska vara helt omänsklig. Som en sjukdom, som Zapp säger, ett monster totalt bortom det mänskliga. En process mer än en superhjälte eller superskurk. En vag influens i samhället, inget man konfronterar. Som de superrika människorna eller AI:erna som alltid är skurkarna i William Gibsons romaner.

 

[God45]

Jag uttryckte mig nog slarvigt med sexighetsgrejen. Dracula måste vara sexuell däremot. Man behöver inte bli kåt på Dracula (även om jag gärna blir det) men det måste finnas något sexuellt med/över/i Dracula. Nosferatu är definitivt sexuellt driven vilket funkar för mig. Det är inte alls hela grejen men det är en grej.

Jag kan faktiskt ta eller lämna den religösa dimensionen... Den kan vara bra eller dålig.

Det jag menade om xenofobin i originalet är att den är ganska rasisitisk och det är uppenbart att författaren är rädd för utlänningar som ska komma och vara mer sexuella än honom och "stjäla" de brittiska kvinnorna. Det är inte jätteviktigt för boken, men det är där. Och den delen får man gärna dumpa.

 

[Marrik den allvetande]

Det är väl enbart en fråga om vilken Skarsgård som spelar Drakula...?

Det ligger en viss sanning i det. Jag menar, samtliga Skarsgårds är hyfsat karismatiska. Stellan skulle helt klart funka som en karismatisk och snärjande Dracula, men om han är den där råsexiga True Blood-vampyren vet jag inte riktigt.

 

[Rymdhamster]

Jag tycker inte Dracula behöver vara sexig, överhuvudtaget. Däremot behöver hen ha en påtaglig dragningskraft av det övernaturliga slaget. Dracula borde utstråla makt på ett sådant sätt att ingen kan hindra sig från att dras till den.

Sålunda gillar jag även nosferatu, och Gary Oldmans gammeldracula (även om har går full on sexig snenare i filmen).

(sen kanske det är vad du menar med "sexig", men för mig antyder det alltid att man har ett attraktivt utseende).

Men jag tycker också att Dracula skall vara huvudet på ormen. Dvs att även om dracula har hantlangare som kan vara farliga och ställa till med skada, och kanske har förvandlat andra till vampyrer som tjänar honom, så skulle alla de upphöra att vara ett realt hot om man dödar Dracula. Blir man anfallen av hans hantlangare så är det för att Dracula bestämt att de skulle anfalla.

Det kan mycket väl finnas andra vampyrer där ute, och de kan vara lika mäktiga eller mäktigare än Dracula. Men i så fall har de inget med Dracula att göra. Att döda Dracula borde vara en klar och otvetydig seger (även om det kanske kommer till en stor kostnad). Det ska inte finnas något "företag" bakom som kommer fortsätta verka oavsett om VD:n dör eller inte.

 

[CapnZapp]

Vad jag tycker, mitt manifesto, eller vad jag tycker helt subjektivt:

-Dracula får inte vara töntig.

-Dracula får inte vara en superhjälte.

-Dracula får inte vara mysig.

-Dracula måste vara sexig.

-Dracula behöver vid något tillfälle i verket få mig att känna åtminstone obehag.

-Dracula måste vara en metafor för något. Det behöver inte vara xenofobi som i originalet, jag föredrar om det inte är det till och med.

-Dracula i din grej behöver inte följa Bram Stokers roman ÖVERHUVUDTAGET. Du kan ha japanska Dracula eller Dracula från 800-talet eller vad fan du vill.

-Du kan ha Dracula som en vampyr bland andra eller som den enda vampyren eller inte nämna vampyrer alls. Dracula kan bara vara Dracula. Det är inte som om vi behöver ha en hel ras av ko-personer för att ha Minotauren.

-Du kan men behöver inte koppla Dracula till verkliga personer såsom Vlad Tepes eller Elisabet Báthory. Men om du gör det bör det vara smakfullt. Var inte en rasist eller sexist om det mest, ok?

Ett genomtänkt manifest.

Jag älskar att du tar upp "inte en superhjälte" - finns det något ointressantare än karaktärer utan svagheter? Jag vill gå så långt som att Drakula behöver ha ett element av tragik i sig. I mer melankoliska stunder längta efter döden; eller vara avundsjuk på att människor kan se solen eller någonting liknande. Kanske bara ensamhet. Behöver inte göra honom patetisk eller reducera storyn till melodrama, jag nämner det nu i sammanhanget att ge honom en svaghet som han inte kan åtgärda eller bestämma sig för att han kan leva utan.

Personligen älskar jag Hammer House liknande "takes" på Drakula. Att modernisera Drakula tillför ingenting utan blir ofta bara sämre - han passar bra i artonhundratalets världsbild.

Jag erkänner utan omsvep att det är hammy, klassiskt och med en slev sexism. Men om ni tar moderna pansexuella Drakula så tar jag de Drakulas som mest gillar att överraska Sharon Tate i badet, så blir vi alla nöjda okej? Det var lite av ett skämt - tolka det inte som att jag har något emot att Drakula biter män, logiskt bör han väl vara "equal opportunity biter". Så jag säger istället att jag gillar Drakula som sexuell varelse i en historia som åtminstone får MA rating i USA (gärna R); sedan att jag själv är heterosexuell ger mig en subjektiv preferens för vilka "bytesdjur" han förför.

Att göra en ren slasherskräckis av Drakula intresserar mig inte alls. Det är ju Drakulas förkärlek för att upprätthålla en fernissa eller fasad av den artige världsvane adelsmannen som gör historien lekfull, och som utgör bördig mylla för hans förförelseteknik. Drakula ska ju ha "återhållsamhet" som ideal (och då tänker jag på aspekten "ouppnåelig", Drakula är ju inte direkt bäst på återhållsamhet

 

[CapnZapp]

Det jag menade om xenofobin i originalet är att den är ganska rasisitisk och det är uppenbart att författaren är rädd för utlänningar som ska komma och vara mer sexuella än honom och "stjäla" de brittiska kvinnorna. Det är inte jätteviktigt för boken, men det är där. Och den delen får man gärna dumpa.

Jag har haft många diskussioner i fantasyrollspelssammanhang och det enklaste är att säga att medan jag förstår tankegången har jag själv inga problem med att vad engelsmännen kallar compartmentalize.

<aside>
Dvs att på en och samma gång a) inte vara rasist i verkligheten och b) genuint uppskatta fantasystereotyper (Howard, Lovecraft, Tolkien... och ja, Stoker) i mina fantasivärldar. Grovt uttryckt: syftet med att byta ut österlänningar mot orcher är för att man ska slippa behöva tänka på vad man sysslar med som slaktig krigare; det enda raka och rimliga då är att klara av att dra den slutsatsen till sin spets och därför kunna slåss även mot icke-orchifierade österlänningar (dvs separera sin karaktärs ev rasism från sina egna åsikter).

Jämför effektiv casting i film och teveserier. Det är inte rättvist eller jämlikt. Det är istället effektivt att ge rollen till en skådis eller till ett ansikte som direkt ger publiken "rätt" förutfattade meningar.

Om jag skulle placera en historia i Conans värld skulle jag ju gjort det just för att där är män stora och starka, kvinnor sexiga och farliga, civilisation fördärvar och ju längre du kommer från de skotska högländerna desto värre blir ormkulterna och degenerationen. Hade det inte tillfört någonting hade jag valt en annan fond. Jag har inga problem med historier där kön inte begränsar och jämlikhet råder, bara att jag inte tycker det finns en poäng med att placera en sådan historia i just Hyboria. Hyboria som fond har ju sina styrkor och svagheter, och jag vill ju placera historien i en värld som gör den rättvisa.
</aside>

Så jag störs inte det minsta av en film (bok, tv-serie...) som utspelar sig på 1800-talet och därför har en viktoriansk världssyn.

Detta säger jag inte för att försöka ändra dina åsikter utan som fond till följande: ja, man får gärna dumpa det (delen där författaren är rädd för att de ska stjäla hans kvinnor), om man kan göra det utan att det politiserar historien, gör den ahistorisk.

Jag menar då bara att det är lätt hänt att göra det på ett klumpigt "in your face" sätt, och eftersom jag nu förklarat att jag kan hantera traditionell "icke-modern" fantasy, hoppas jag ni förstår jag inte snackar förtäckt vit makt incel bullshit utan helt ärligt tycker att ska det göras ska det göras bra, annars är det helt okej (läs bättre) att inte göra det.

Många ord, men jag vet frågan är en triggerpunkt för många.

 

[Franz]

Jag uttryckte mig nog slarvigt med sexighetsgrejen. Dracula måste vara sexuell däremot. Man behöver inte bli kåt på Dracula (även om jag gärna blir det) men det måste finnas något sexuellt med/över/i Dracula. Nosferatu är definitivt sexuellt driven vilket funkar för mig. Det är inte alls hela grejen men det är en grej.

Då är jag med på hur du menar! Framförallt Herzogs Nosferatu (som jag, trots att jag vet är en kontroversiell åsikt, tycker är bättre än originalet och den bästa Draculatolkning som gjorts) har ju väldigt mycket av den varan.

Det jag menade om xenofobin i originalet är att den är ganska rasisitisk och det är uppenbart att författaren är rädd för utlänningar som ska komma och vara mer sexuella än honom och "stjäla" de brittiska kvinnorna. Det är inte jätteviktigt för boken, men det är där. Och den delen får man gärna dumpa.

Håller helt med. I boken består ju Draculas tjänare, om jag inte minns fel, dessutom av romer vilket som tur är har strukits i de flesta adaptioner. Men jag funderar på om man skulle kunna vända på budskapet vad gäller xenofobi och i en modern tappning dra det åt andra hållet?

Ett stort fel med historien om Dracula, vilket även gäller boken, är att Bram Stoker spelar ut sitt triumfkort alldeles för tidigt. Det vill säga att den mest fängslande delen i historien är Jonathan Harkers fångenskap i Draculas slott. Det är den bästa delen i historien och mer spännande än så blir det inte.

 

[Khan]

Ett stort fel med historien om Dracula, vilket även gäller boken, är att Bram Stoker spelar ut sitt triumfkort alldeles för tidigt. Det vill säga att den mest fängslande delen i historien är Jonathan Harkers fångenskap i Draculas slott. Det är den bästa delen i historien och mer spännande än så blir det inte.

Helt enig. Första sjättedelen är långt, långt bättre än resten av boken.

Jag är nog enig om att Nosferatu á la Herzog är ett mästerverk, men det är ohyggligt svårt att ställa den mot originalet. Det är för olika medium, tal- och stumfilm. Nästan som att ställa en radiopjäs mot en ljudbok.

 

[Cybot]

Vad betyder egentligen "Får inte vara en superhjälte"? Är det att han inte får vara en good guy? Är det att han inte får vara supermäktig?
För jag är en fan av Dracula som han porträtteras i Castlevania serien. En varelse som nästan är gudalik i sin makt, men som vill dränka världen i blod efter att Lisa Tepes blir mördad.

 

[God45]

Vad betyder egentligen "Får inte vara en superhjälte"? Är det att han inte får vara en good guy? Är det att han inte får vara supermäktig?
För jag är en fan av Dracula som han porträtteras i Castlevania serien. En varelse som nästan är gudalik i sin makt, men som vill dränka världen i blod efter att Lisa Tepes blir mördad.

Han får inte vara en good guy som använder fladermöss för good!

Alucard i Hellsing och Castlevania Dracula är båda bra tycker jag.

 

[erikt]

Dracula.....
Dracula är sjukt överanvänd i film/spel/serier m.m.
Bara för att du har med vampyrer så behöver inte Dracula dyka upp någonstans.
Om du har med en vampyr-Dracula så behöver han inte vara den mäktigaste eller farligaste vampyren av dem alla.
Stoker's Dracula var inte ett dugg sexig. Att han skulle vara sexig är ett mer modernt påfund.

 

[Mundo]

Jag är nog också lite inne på att Nosferatu inte riktigt ger utslag på min sexuella radar.

Man vet aldrig förrän man provat!

 

[Franz]

Jag är nog enig om att Nosferatu á la Herzog är ett mästerverk, men det är ohyggligt svårt att ställa den mot originalet. Det är för olika medium, tal- och stumfilm. Nästan som att ställa en radiopjäs mot en ljudbok.

Du har rätt, det är inte en helt rättvis jämförelse. Att jag gillar Herzogs version så mycket är en rätt personlig preferens. Älskar dysterheten och hopplösheten i filmen, det apokalyptiska temat. För mig är det filmen som lyckats bäst med Dracula som metafor, hur han här får symbolisera misantropi, förfall och undergång.