Ur Bartolomeus Diddius af Scrotinias Elfva dagar ok tolf Nätter uti Asanus:
Så kommo Wij til then lille klan eller stam dere sigh sielf kalla Imperius, äfvenom thette nambn Synes wara förf. weldelighen opasslich, therföre di äro ütterst vorkrympte bådh til mantal ock culturel framgaang. Theres Höfding, kiänd vid thetta nambn: Flederfrugt af Purpurfärgh, säges wara niedstighen fr. himmelen there ofvan, ändock then saa omnämbnde "Kejserlige Hufvudstadt" Pimussum icke synes thenne förf. wara mychet meer än ett synnerligen einkelt höfvdingaleger af bondsk typ, utan ware sigh uutwecklade kommers, Spirituell tanke eller konsthantwerk. Imperiuserna hafva naturlich warken eigentlig Kultur e Civilisation ock böra betrachats såsom warandes stående just öfver Diurens nivå ok läge när thet komma til Intelligenz o Moral, folket äro slöa ock liknöjda, ock tyckes icke wara Mächtige at kreera Något Thing af bestående Wärde, runtikring "Hufvudstadten" synes blott ein WIdstreckt Ödemarck there Imperiuserna ströfva obekymmrat Omkring, frugten som säges på fäldten i forndom wäckst hava the ätit opp, the Större Landdiuren likeså, Trädh synas ej längre daa thet kortsichtige folket them nedhuggigt för simpelt vedbruk. Menniskorne som bebo thetta landh äro til största teil Fule ock af daalig Stam, låge i sinn ock snara til bådh Wrede ock lättsinnig Glädie, ock fylla ömsom förf. medh ömkan ock avsky, han håppas ock ber til Gudh at en Starkare ock Vorfinad mere Stam skundsammt thette Vorfärlige folk öfvertaga ok lyfta ur thess Låga tilwaro, om så medh Våldskraft nödvändicht.