Nekromanti [Vikarasakta] Spelvärld och niche protection

[Genesis]

Jag tänker fortfarande fokusera på att få klart Svart av kval när jag lägger tid på rollspelsmakandet, men Vikarasakta, mitt spel om telepater, ligger och gror i bakhuvudet, så jag vill få ur mig mina tankar. Jag tänkte fundera lite om spelvärld. Jag brukar ju tycka att en spelvärld i ett rollspel mest är i vägen, men i det här fallet tänkte jag gå old school och faktiskt ha med lite, fast inte mer än absolut nödvändigt.

Jag har alltid gillat den ockulta underjorden i Unknown Armies, även om jag ogillar spelet i övrigt såsom det bästa BRP-spel som gjorts (och därmed ospelbart ), så jag vill ha lite samma känsla i Vikarasakta. Det finns därmed en okänd undre värld av telepater där allt möjligt kan hända. En sunkig bar där du kan få uppleva psykadeliska hallucinationer utan droger. En minnesdoktor som du kan anlita för att glömma ditt ex. En kultledare som stöpt om en grupp människor till viljelösa slavar. En spion som extraherar statshemligheter med minnestrick. En hemlig maktorganisation vars sleeperagenter finns över hela jorden. Och så vidare. Jag gillar sån't här.

Jag tänker antagligen köra det här lite åt neotrad-hållet, vilket kommer att innebära att rollpersonerna är en grupp människor som jobbar tillsammans mot någon typ av mål. Det här ställer till med ett par problem. Det första är att fixa bra mål. Jag gillar inte spel där man kan "spela vadsomhelst". Jag vill ha ett koncept här. Det andra problemet är att när folk kommer in i tradtänk så riskerar rollpersonerna automatiskt bli sociopatiska mördare. Det tycker jag är tråkigt, och jag vill att en del av grejen här ska handla om de moraliska aspekterna av att rota runt i folks sinnen. Jag vill ha moraliska rollpersoner.

För att lösa dessa två problem hittar jag på en organisation som rollpersonerna jobbar för. Den är lite av den telepatiska världens poliskår, förutom att den inte har en ordentlig organisation och att majoriteten telepater inte är ett dugg intresserade av att följa dess lagar. Plus att lagarna inte riktigt finns nedskrivna eller ens formulerade. Så en decentraliserad organisation bestående av små celler som efter sitt eget moraliska godtycke rättar till orättvisor och ser till att den telepatiska världen hålls hemlig för mänskligheten.

Rollpersonerna jobbar inom den här rörelsen och ibland kanske de får uppdrag av någon hemlig källa (organisationens delar bör inte känna till varandra; deras fiender är ju telepater!) och ibland bestämmer de själva vilka kamper de ska ta på sig. De drivs av en egen moralisk övertygelse. Dessutom har de såklart privatliv, eller försöker att ha dem, som kompliceras av vad de är och vad de gör.

Okej. Spelvärld avklarad. "Vad gör man?"-frågan besvarad. Premisser för Story Now-spel planterade. Check. Vad mer finns att göra? Jo, om vi nu kör party play och i alla fall till viss del problemlösande så vill jag ta hänsyn till nischer och niche protection. Om alla rollpersoner är telepater kan det ju bli tråkigt om alla kan exakt samma sak. Så jag funderar på att definiera olika typer av telepater som kan komplettera varandra. Här är några idéer:

* Mnematiker kan rota i folks minnen, både läsa och plantera. Att skapa helt nya minnen från noll är väldigt svårt, men görbart. Enklare är att ta ett minne från en person och plantera det i någon annan. En mnematiker riskerar ironiskt nog i längden sitt eget minne, eftersom man ofta behöver lagra andras minnen i sitt eget huvud, vilket ibland kan göra att man tappar kollen på vad som är ett eget minne och vad som är någon annans.

* Memetiker jobbar med idéer, övertygelser, ideologier och teorier. De kan plantera en idé, vända en övertygelse till sin motsats och till och med modellera om en människas personlighet. Memetiker är effektiva på att påverka stora mängder människor, eftersom idéer och ideologier har en tendens att sprida sig. Vissa lagrar idéer i sitt medvetande, andra i sitt undermedvetna, och åter andra mindre nogräknade lagrar dem i andra människor som de använder som behållare. Att lagra för många motstridiga idéer samtidigt kan leda till personlighetsklyvning och andra störningar.

* "Habiliter" kallas de telepater som har förmågan att läsa och skriva i det proceduriska minnet. Det innebär att de kan kopiera andra människors färdigheter. Fem sekunder med en pilot så kan hon flyga ett flygplan. Kopiera en hackers kunskap så kan hon knappa sig in i skyddade nätverk. Hon kan till och med lägga ihop flera människors kunskaper och på så vis skaffa sig övermänskliga färdigheter genom att kombinera flera experters skicklighet inom ett och samma område. Hon kan även plantera in en färdighet i en annan människa. Men för både habiliten själv och för andra är det dock så att färdigheten inte sitter ordentligt förankrad och ganska snart börjar hon glömma bort hur man gör. Efter någon dag är så gott som all kunskapen borta.

---

Ovanstående känns rätt bra. Sedan har jag fler idéer, och ni får gärna bidra med fler. Vill jag ha någon som kan kontrollera människor rakt av som en dockförare? Någon som kan få folk att se och höra saker som inte är där? Någon som kan manipulera känslor? Jag vill ha grejer som är tillräckligt breda för att man ska kunna använda dem på kreativa sätt, men tillräckligt smala för att de inte ska göra andra roller onödiga.

Den här tråden handlar till stor del om att jag skriver av mig, men jag tar jättegärna emot idéer på vilka typer av telepater jag ska ha i spelet!

 

[Ögat]

plantera/förändra känslor (för att styra folk)
förstå döda/ickemänskliga saker

så brukar väl telekinesi vara praktiskt.

 

[Nässe]

Kommer inte på några fler idéer men blir väldigt sugen på att spela. Skulle själv köra en kultledare som sprider min tro- där jag själv är Gud- mohahahaha!!!!

 

[Sodivra]

Jag skulle nog gärna spela någon som arbetar med sinnestillstånd. Placera någon i depression, mani, psykos, hypnos, flow, meditationsnärvaro. Jag skulle buffa och kontrollera! Habilitern kan kopiera någons kunskap i flygplanspilotande, jag hjälper honom att prestera övermänskligt.

Kanske en hjärntvättare /hypnotisör som kan placera skript i människors hjärnor.

Men är verkligen färdigheter det viktigaste för att differentierad rollerna i det här spelet? Deras roller kanske också kan vara viktigt, vem är snubben med resurser, vem är den hänsynslöse manipulatören, vem har en inrättning... Okej, då blir det playbooks och inte partyspel, kanske.

 

[krank]

Jag har egentligen ingenting att tillföra utöver att jag gillar ditt spelvärldstänk mycket. Jag är också mycket för att använda organisationer för att fokusera rollpersonsgrupper.

Sen är det säkert vanligare än jag tror att tradspel urartar i sociopatiskt mördande, men där böjer jag mig för andras erfarenhet...

 

[Sodivra]

Jag sitter och läser Csikszentmihalyis Finding Flow. En kul sak han skriver om är hans idé att medvetandet måste struktureras i en stimulerande (och förhoppningsvis flowinduktiv) sysselsättning. När vi inte här något för oss så degenerar vår uppmärksamhet till grubblande och oro. Ganska kul tanke, att struktur måste upprätthållas i sinnet.

Jag skulle gärna se lite mystiker! Zenmystikern som hittar visshet och sanning på en spirituell nivå, knark och andeschamanism, här är Mask-kapitlet i Keith Johnstones "Impro" vansinnigt inspirerande, författaren beskriver hur masker i teater och ritualer har egna personligheter som kanaliseras oavsett vem som bär masken, även om de aldrig sett eller hört om masken tidigare. Eller, the group mind som vi kallar det i impron, fenomenet där en hel grupp tänker samma sak utan att kommunicera det i ord, med hjälp av extremt subtila cues vi tar in på en omedveten nivå. När medvetandet spränger de gränser vi tar för givet, befinner sig någonstans mellan psykologi och mysticism. Åh, och dag mystiker någonstans mellan zen och knark.

Kanske skulle man göra ett gäng user cases, rollpersoner man skulle vilja kunna spela, och sedan designa klasser utefter det?

 

[Genesis]

Jag tror att man skulle kunna dela upp memetikern lite och göra en klass som inkluderar upplevelser, medvetandenivåer och känslor. Någon som kan förändra vad du känner just nu, hur du tolkar det du ser och kanske till och med kan få dig att se i syne. Memetikern kommer då att behandla övertygelser, mål, drömmar och fantasier. Vad du tror benhårt på och vad du strävar efter, vad du känner för din man.

Gällande om det här är sättet man vill differentiera karaktärer på: jag pendlar ju fram och tillbaka mellan party play och relationsdrama, men nu siktar jag lite på att få med båda två. Jag vill ha både relationsdrama inom gruppen, relationer med andra utanför den och aktioner där hela gruppen gör något tillsammans. Dessa tänker jag mig ska vara åt Dogs-hållet. Det handlar inte om "hur" utan om "vad". SL visar upp all relevant information och rollpersonerna måste göra moraliska val.

Angående telekinesi och att tala med döda/ickemänskliga saker: jag vill hålla det ganska low key och jag vill helst ha grejer som kretsar kring att förändra vem en människa är, att smussla om identiteter. De här förmågorna är inte tänkta att de ska vara coola stunts utan jag vill ha förmågor som har dramatiska konsekvenser för relationer mellan människor.

Kanske bör jag satsa på att ha det som icke-exklusiva färdigheter snarare än som klasser? Det känns nog bättre. Då kan man fortfarande differentiera rollpersoner en del, men samtidigt ha mer frihet att göra sitt koncept, plus att jag behöver oroa mig mindre för att vissa koncept blir tråkiga eller inte kommer till sin rätt. Jag tänker mig i vilket fall som helst ett poängspenderarsystem, som kommer att se till att inte en rollperson gör allt det coola hela tiden.

Det känns bättre. Och sedan har jag ett Vampire-liknande system där man inte får köpa i alla färdigheterna utan måste välja några stycken, säg tre.

Färdigheter:
* Mnematik
* Memetik
* Habilism
* Empati
* Programmering

Bättre namn kommer nog att behövas. Frågan är om jag ska ta till mer sanskrit. Det får inte bli för mycket; då blir det svårt att hålla isär dem.

 

[Genesis]

Sen är det säkert vanligare än jag tror att tradspel urartar i sociopatiskt mördande, men där böjer jag mig för andras erfarenhet...

Det är framförallt den sociopatiska delen jag oroar mig för. Jag vill inte ha ett spel i stil med (min erfarenhet av) Vampire, där alla är amoraliska och dödar, manipulerar och gör vad som helst för att nå sina mål. Grejen här ska vara att du kan göra helt enorma grejor, men du är en hyfsat vettig människa, så du gör det inte om du inte känner att du måste eller att du kan rättfärdiga det på något sätt. Att gå in och rota i någons minnen och fantasier är en rätt extrem kränkning av en människa.

Det är därför jag helst inte ser rollpersoner som Nässes kultledare. De gör sig bra som SLP:er, men rollpersoner ska helst dra sig för sådana saker.

Sociopatgrejen är dock inte unik för tradspel på något sätt. Jag säger uttryckligen att rollpersonerna är godhjärtade hjältar varje gång jag pitchar Det sjätte inseglet, men ofta går de fortfarande glatt omkring och slår ihjäl folk vars enda brott är att de tagit anställning som vakt utanför palatset. Okej, det är tanken att rollpersonerna ska bete sig så när de faller offer för sin svaghet, men inte frivilligt och med glädje!

 

[Genesis]

Jag skulle gärna se lite mystiker!

Absolut! Det kommer ju lite med hela ockulta underjorden-grejen. Jag kommer att krydda spelvärldsbeskrivningen med en hel del mystiker och sanningssökare. Jag kan tänka mig att många telepater vänder sig in mot sig själva och skulpterar om sig till något knappt mänskligt, och knark har jag redan med till viss del, eftersom skopolamin gör människor otroligt mottagliga för telepatisk kontakt. Vad jag vill hålla nere är dock artefakter och besvärjelser. De får gärna finnas, men de är inte verkligt speciella. Det handlar alltid om människor och deras sinnen och medvetande. Det finns ingen magi utöver de telepatiska förmågorna, och de kan bara åstadkomma saker genom att ordna om i människors hjärnor.

 

[Sodivra]

Här är lite roller jag skulle vilja spela i Vikarasakta! Vilka är rätt, vilka är fel, och hur skulle du designa klasser åt dem?

Jag heter Isak. Jag bor med de barn och unga jag fostrar i sinneskonst. Jag tar hand om dem och för vidare en kunskap som kommer vara ovärderlig i deras liv. I gengäld delar de sina ögon och öron med mig, inget som händer i den här staden undgår min uppmärksamhet om jag vill ha koll på det. Jag är en metahabilit, vilket innebär att under min vägledning kan en telepati överträffa sin egen förmåga. Jag är en del av organisationen för att ta hand om andra telepater och för att organisationen tar hand om mig.


Jag är Meta. Jag minns inte vem jag varit, allt jag minns är att mitt liv alltid följts av galenskap. Gränsen mellan mig och resten av världen är trasig. Jag tar din personlighet, dina kunskaper, dina känslor, och ger dig något annat. Mina krafter är överväldigande, det är svårt att stå emot mig. Problemet är att de överväldigar mig också. Jag följer organisationen för att det är det här jag vet hur man gör, och det är ett sätt att hantera mitt vansinne. Och kanske övervinna det en dag.


Mitt andenamn är Skugga. Jag är en schaman. Jag åkallar andar och binder dem i andras sinnen. Andar av en händelse, en plats, eller en person. Jag projicerar min egen ande och ser i fjärran, eller rider en annans kropp en kort stund. Vissa säger att det jag kallar andar bara är sinnestillstånd, men jag vet bättre. Jag är en del av organisationen för att det är mitt kall att driva ut onda andar som tagit rot i människor.


Mitt namn är Max. Jag har en inrättning. Vill du bli hög? Vill du ha sinnesro? Vill du känna minnet av en levande sol en stilla sommardag i skogen eller vill du få uppleva hur det är att mördas? Jag ger dig vad du vill ha. Jag läker telepaters trauman, jag håller en lokal som är neutral mark och uppskattad för de unika upplevelser den kan erbjuda. Jag ger kärlek på det sätt jag känner till. Min styrka är att jag känner alla - och jag vet vad de begär. Jag är med i organisationen för att jag måste ha människor omkring mig.


Jag heter Markus. Mitt liv är att bemästra. Jag strävar ständigt efter perfektion i det jag gör för tillfället. Vill jag lära mig att flyga så lär jag mig pilotens, designerns och teknikerns kunskap. Jag lär mig alla deras minnen. Jag lär mig själva flygplanet. När jag agerar tömmer jag mitt sinne och är ett med det jag gör, i zonen. Jag är i organisationen för att det ger mig möjligheter att alltid bli bättre, att få mer kickar, att få mer flow.


Mitt namn är Anna. Jag söker sanningen. Sanningen finns inom oss, bortom ord. Genom att gå bortom distraktioner, bortom ord, bortom jaget, genom att gå till buddhan finner jag sanning. Jag följer en sträng disciplin. Jag skadar ingen. Jag följer alltid sanning. Jag använder sanningen för att göra möjligt det som bör ske; det är jag som välter en blomvas så att ett bakhåll misslyckas. Det är jag som flyttar på ett papper så att en diktator avsätts. Min styrka är att med minimal ansträngning åstadkommer jag maximalt resultat. Min styrka är att jag agerar utan fruktan eller tvekan. Jag befinner mig i organisationen för att organisationen, och hela världen, behöver sanning, disciplin och asketisk ödmjukhet.

 

[Sodivra]

Jag noterar att dessa karaktärskoncept fokuserar mer på rollpersonerna relation till telepati (Likt Vampireklanerna) eller rollpersonens position i världen (Likt Apocalypse World - playbooks). Jag föredrar klasser som utgår från detta snarare än från funktion och förmåga, (som D&D fyras roles och classes) vilket blir ganska lös uppdraget-fokuserat. Men det kanske är mer åt det hållet du vill gå?

 

[Genesis]

Okej, coolt! Vi går igenom dina olika koncept:

Isak (tar hand om barn, boffar): Nu när jag har släppt de exklusiva klasserna kan jag tillåta mig att sväva ut lite. Jag tror att jag ska ha en "boost"-färdighet (fast med bättre namn). Den gör att man kan boosta sina andra förmågor så att de når längre (personer som man inte kan se för tillfället) eller påverkar fler (så man kan göra något med en grupp människor samtidigt, istället för en och en). Jag kan också tänka mig att man kan använda den på andra och också använda den för att spendera sina egna pluppar för att hjälpa deras handlingar. Den förmågan skulle Isak ha, i så fall.

Meta (trasig, galenskap): Den här är enkel. Hon kör med Mnematik och Memetik, kanske även Empati. Hon använder sig själv som behållare för alla de olika minnen, övertygelser och känslor hon kan ösa över folk, vilket innebär att hon får ett totalt splittrat inre där hon inte kan se skillnad på sina egna minnen och andras.

Skugga (schaman, ser i fjärran): Med boosterfärdigheten kan Skugga använda Empati för att ta del av andras synintryck långt borta. Sinnesstämningarna hon ser som andar kan antagligen också hanteras genom Empati, fast Empati handlar om medvetandet nu, inte om saker som lagras i ditt inre. Då behöver hon Memetik eller Mnematik för att göra dem.

Tangent: Det är naturligtvis så att hur du upplever en människas sinne beror på dina krafter och din relation till dem. Skugga kommer att uppleva ett sinne som bebott av allehanda andar och demoner, medan en Programmerare snarare ser det som en intrikat maskin med delar som interagerar med varandra på ett förutsägbart sätt.

Max (har en inrättning): Att få folk att uppleva allehanda saker är Empati. Med Mnematik kan han använda sig av egna och andras minnen och föra upp dem i folks medvetande direkt (istället för att bara plantera dem). Använder han sig själv som behållare riskerar han att ha ett ganska splittrat inre. Kanske kan han använda Programmering för att låsa undan minnena, eller så anställer han personal med livliga bakgrundshistorier som han kan använda sig av utan att behöva husera alltihop i sig själv.

Markus (strävar efter perfektion): Habilism och Mnematik, framförallt det första. Jag kan tänka mig att vid högre nivåer kan man bränna fast färdigheter så att de håller i en längre tid och inte bara försvinner över natten.

Anna (söker sanningen): Här blir det knivigare. Det här med att välta en vas eller flytta ett papper tror jag inte ligger inom ramen för den här spelvärlden. Hon kan ju använda Empati för att läsa av folks tankar och motverka dem innan de ens börjat agera. Empati är även bra för en Zenbuddistisk rollperson eftersom hon kan använda det på sig själv och hamna i djupa meditativa sinnestillstånd. På det sättet kan hon alltid vara lugn i stressade situationer. Planer och beteendemönster skulle även kunna läsas av med Programmering.

 

[Genesis]

Jag noterar att dessa karaktärskoncept fokuserar mer på rollpersonerna relation till telepati (Likt Vampireklanerna) eller rollpersonens position i världen (Likt Apocalypse World - playbooks).

Jag tror att det är ett bra sätt att hantera det på. Men nu har jag ju som sagt gått över till färdigheter. Jag tror att jag kommer att lägga upp det mer som i Shadowrun. Du får fritt skapa din rollperson, men jag erbjuder ett par arketyper som ger färdiga koncept man kan använda sig av eller insprireras av, och som också är arketyper man ser i spelvärlden. På så sätt får man en mer lättillgänglig spelvärld och ett snabbt sätt att hitta koncept utan att låsa in folk.

 

[Sodivra]

Anna (söker sanningen): Här blir det knivigare. Det här med att välta en vas eller flytta ett papper tror jag inte ligger inom ramen för den här spelvärlden.

Strong choices! Jag vill höra vilka koncept som passar i spelet och vilka som inte gör det.

Hur är det med Max och Isak, som är bundna till platser och "underhuggare", är de också den sortens rollpersoner du vill ha i spel? Kommer jag kunna rollspela på vad det innebär att jag hat mina elever, och kommer jag få storymässiga eller regelmässiga fördelar av att deras sinnen samlar information åt mig?

 

[Genesis]

Hur är det med Max och Isak, som är bundna till platser och "underhuggare", är de också den sortens rollpersoner du vill ha i spel? Kommer jag kunna rollspela på vad det innebär att jag hat mina elever, och kommer jag få storymässiga eller regelmässiga fördelar av att deras sinnen samlar information åt mig?

Tanken är ju att ståryn ska vila på tre ben: "uppdrag", relationer inom gruppen, samt "privatliv". Privatlivsbiten handlar om hur rollpersonerna hanterar sitt vardagsliv, hur det nu ser ut. Vissa kanske försöker leva svenssonliv med alla problem det innebär när den telepatiska underjorden tränger sig på. Andra, som Max och Isak, har byggt upp liv helt inom den telepatiska världen. Baren och eleverna är guld som flaggor för SL. Regelmässigt kommer det inte att finnas så mycket krunch. Isak får ju potentiellt tillgång till alla förmågor om han är beredd att låta sina elever göra jobbet åt honom. Men nej, det här är inget AW-hack där man har hardholder moves eller vad fan det nu heter.

 

[Sodivra]

Nä, jag tänkte inte nödvändigtvis på AW, en grupp av människor kan ju vara en perk eller en feat om man spelar step on up. Det hade kunnat vara ganska kul. Grejer som Säker hamn, Mycket stålar, Kontakter, Konverteras från den onda sidan av organisationen, sånt kanske kan vara kul att få "köpa" och dra nytta av. Jag tror mycket mer på att få spelarna att göra intressanta rollpersoner än att tipsa spelarna om intressanta rollpersoner, om man får raljera lite.

Vad vill du underlätta för agenda, jag har lite svårt att få hjärnan kring ett spel från dig med stats och uppdrag och story before. (antar att det kommer vara ett mått av det?) Jag är nog lite skeptisk till uppdragsbiten, men jag får väl se vad du tänker dig. Eller är det mer som Dogs in the Vineyards öppna situationer?

 

[Genesis]

Grejer som Säker hamn, Mycket stålar, Kontakter, Konverteras från den onda sidan av organisationen, sånt kanske kan vara kul att få "köpa" och dra nytta av. Jag tror mycket mer på att få spelarna att göra intressanta rollpersoner än att tipsa spelarna om intressanta rollpersoner, om man får raljera lite.

Min toleransnivå för sådana där saker är rätt låg, så jag tror inte det. Däremot kan jag tänka mig listor av dem som man kan välja fritt från och använda sig av, utan mekanisk påverkan. Ungefär som relationerna i Utpost.

Vad vill du underlätta för agenda, jag har lite svårt att få hjärnan kring ett spel från dig med stats och uppdrag och story before. (antar att det kommer vara ett mått av det?)

Jag kommer i längsta mån att försöka undvika Story Before. Det är möjligt att om andra kommer att vilja spela det så kommer de att skriva scenarion och sån't töntigt, men jag kommer inte att erbjuda någon hjälp eller struktur för det. Jag kommer att utgå ifrån att man improviserar allteftersom. Men uppdragsbiten sitter fortfarande lite löst. Jag måste se hur det känns. Kanske ryker den och det blir relationsdrama av alltihop i alla fall. I så fall blir det mer In a Wicked Age än Dogs.

Eller är det mer som Dogs in the Vineyards öppna situationer?

Dessa tänker jag mig ska vara åt Dogs-hållet. Det handlar inte om "hur" utan om "vad". SL visar upp all relevant information och rollpersonerna måste göra moraliska val.

 

[Sodivra]

Listor är nice. Ja, jag tänkte också påverkan i fiktionen snarare än mekanisk, jag har börjat gilla sånt mer och mer.

Eller är det mer som Dogs in the Vineyards öppna situationer?

Dessa tänker jag mig ska vara åt Dogs-hållet. Det handlar inte om "hur" utan om "vad". SL visar upp all relevant information och rollpersonerna måste göra moraliska val.

Jo, jag läste noga, jag försökte locka ut lite mer tankar ur dig.

Jag tänker att det finns ju många drivkrafter och upplägg på det du snackar om. I Dogs så reser man runt och försöker göra det som är bäst för folk för att man har ett sådant ämbete. I AW så agerar man i ett begränsat område först för ens egen överlevnad och säkerhet, och sedan (efter 6-7 improvements) för att skapa den sorts värld man vill ha i askorna av den gamla. I Vampire vill man överleva, lyda överordnade och stiga i makt, men det är ju inte så moraliskt...

Det är ju en intressant skillnad där, är det problemen som söker upp rollpersonerna eller rollpersonerna som söker upp problemen? Ifall det är det senare tror jag rollerna behöver varsitt kall som driver dem.

Spontant så tänker jag att Vikarasakta får en större skala än Dogs? Eftersom det är i ens makt att förändra människors sinnen, iallafall temporärt, så blir det kanske lite simpelt att rida in i en by med tre familjer som bråkar, förändra deras sinnen och sedan rida ut.

Utifrån det, och att du har "habilitik" som en grundbult i färdigheter så associerar jag mer till regionalt arbete på en större skala. ..

Rädda en stad från förfall genom att influerad rätt människor...

Stoppa det som gör telepater i provinsen vansinniga och upprätta en fristad där telepater med brutna sinnen kan försöka räddas med djuptelepatiska interventioner...

Infiltrera och spräng bunkern där krigspropaganda strömmar ut och förgiftar landets sinnen...

Låter det som det du tänker?

 

[Genesis]

Det är ju en intressant skillnad där, är det problemen som söker upp rollpersonerna eller rollpersonerna som söker upp problemen? Ifall det är det senare tror jag rollerna behöver varsitt kall som driver dem.

Både och. Rollpersonerna är ju del i en löst sammankopplad organisation som försöker se till att världen är en vettig plats att leva på och skydda folk från osympatiska telepater. Ibland kontaktas de av personer som uppmärksammar dem på platser och personer som orsakar lidande eller på annat sätt bryter mot de oskrivna regler som organisationen försöker upprätthålla. Ibland kan det hända att rollpersonerna själva väljer sina kamper. Och ja, det är tänkt att de drivs av någon form av övertygelse eller i alla fall en vilja att hjälpa andra.

Spontant så tänker jag att Vikarasakta får en större skala än Dogs? Eftersom det är i ens makt att förändra människors sinnen, iallafall temporärt, så blir det kanske lite simpelt att rida in i en by med tre familjer som bråkar, förändra deras sinnen och sedan rida ut.

På samma sätt som det är simpelt i Dogs att rida in i byn, skjuta ihjäl alla som bråkar och sedan rida ut. Liksom, är det bara jag som tycker att "förändra folks sinnen" är en extrem sak att göra mot en annan människa? Det ligger väl någonstans nära våldtäkt i hur kränkande det är. Men man får nog anta att ger man spelare verktygen så kommer de att vilja använda dem. Jag hoppas på att kunna uppmuntra till att inte nödvändigtvis använda det som första lösning på alla problem, men vi får se om jag lyckas.

Rädda en stad från förfall genom att influerad rätt människor...

Stoppa det som gör telepater i provinsen vansinniga och upprätta en fristad där telepater med brutna sinnen kan försöka räddas med djuptelepatiska interventioner...

Infiltrera och spräng bunkern där krigspropaganda strömmar ut och förgiftar landets sinnen...

Låter det som det du tänker?

Mja, typ. Fast vad som ska göras åt problemet bör ligga i rollpersonernas händer, såklart. Skalan kan nog variera. Det kan handla om en ung pojke som misshandlats av sin far och utvecklat starka telepatiska krafter med vilka han fyller folks huvuden med fasansfulla mardrömmar och hallucinationer. Eller om en memetiker som bygger upp en ideologi och en politisk plattform genom att plantera in idéerna i folks sinnen. Eller till och med om ett krig som håller på att brisera.

Sedan spinner man vidare på det som händer och låter det rollpersonerna gör få konsekvenser. Man spelar på drama som uppstår mellan rollpersonerna, man låter gamla fiender dyka upp igen, man förändrar rollpersonernas sinnen och ser vilka konsekvenser det får, man låter organisationen komma med "uppdrag" som känns rätt tvivelaktiga, och så vidare. Jag tänker mig lite Buffy the Vampire Slayer, som börjar med simpel monster-of-the-week och gradvis utvecklas till relationsdrama och större berättelsetrådar.

 

[Sodivra]

Spontant så tänker jag att Vikarasakta får en större skala än Dogs? Eftersom det är i ens makt att förändra människors sinnen, iallafall temporärt, så blir det kanske lite simpelt att rida in i en by med tre familjer som bråkar, förändra deras sinnen och sedan rida ut.

På samma sätt som det är simpelt i Dogs att rida in i byn, skjuta ihjäl alla som bråkar och sedan rida ut. Liksom, är det bara jag som tycker att "förändra folks sinnen" är en extrem sak att göra mot en annan människa? Det ligger väl någonstans nära våldtäkt i hur kränkande det är. Men man får nog anta att ger man spelare verktygen så kommer de att vilja använda dem. Jag hoppas på att kunna uppmuntra till att inte nödvändigtvis använda det som första lösning på alla problem, men vi får se om jag lyckas.

Jo, jag är med dig på the iffyness.

Precis, det där med vad man ger spelarna för verktyg är det jag tänker på. Spelet handlar om sinnesmanipulation, så spelarna kommer sinnesmanipulera. Precis som DoDs upplägg med äventyr och strid frambringar "sociopatiska massmördare".