Rising
Vila i frid
Re: oMgh4x!!!111!!!1
Men så tycker jag också att det är skillnad på att "reglera en lek" och att ge barn några "regler att leka med". För ofta kan reglerna vara en bättre leksak än den själva fysiska leksak som det var tänkt att man skulle leka med. Jag kommer ihåg första gången jag spelade ett trumf-kortspel. Kommer ni ihåg dem? Varje kort hade ett antal attribut som alla hade olika värden, och så tittade man på sitt eget kort och valde ett av attributen, och den som hade högst värde på sitt kort fick alla andras. Så höll man på tills någon hade erövrat hela leken. Jag hade en sådan kortlek med motorcyklar, men det var min kompis som hade den bästa leken, för den var med troll, orker, prinsessor, drakar och varulvar. Nå, så fort jag hade spelat ett sådant kortspel så gjorde jag omedelbart min egen lek, och jag tror att jag inte gjort mindre än åtta-nio sådana kortspel under årens lopp, faktiskt. En var gjord av urklippta bilder av He-man-gubbar, en handlade om idrottare, och en var med löjliga seriefigurer, osv. Och så hade jag en jättestor fantasylek med alla möjliga figurer och en del balla extraregler.
Jag lekte alltså mer med "reglerna" än med den fysiska kortlek jag hade köpt. Så kan det också fungera.
Man kan ju utvecklas inom ett system också. Eller bryta ut ur systemet för att testa det, för att se vad som gör att systemet fungerar så som det gör. Jag kommer ihåg när alla började spela Magic; typ alla jag kände hittade på några egna kort eller egna spelsätt (att försöka spela på en karta var det vanligaste), och det är också en sorts lekar.Det är klart hämmande för barnens kreativa utveckling om de hela tiden får väl fungerande system presenterade för sig.
Men om vi pratar om Battle Beasts så går det ju utmärkt att leka med dem utan att titta på vatten-eld-stock-märkena, och det är ju klart att alla gjorde det också. Men om det nu ska finnas något spelmoment bakom det också, då tycker jag att detta spelmoment ska vara ballt.Dessutom är jag klart tveksam till reglerandet av lekar för barn i yngre åldrar.
Men så tycker jag också att det är skillnad på att "reglera en lek" och att ge barn några "regler att leka med". För ofta kan reglerna vara en bättre leksak än den själva fysiska leksak som det var tänkt att man skulle leka med. Jag kommer ihåg första gången jag spelade ett trumf-kortspel. Kommer ni ihåg dem? Varje kort hade ett antal attribut som alla hade olika värden, och så tittade man på sitt eget kort och valde ett av attributen, och den som hade högst värde på sitt kort fick alla andras. Så höll man på tills någon hade erövrat hela leken. Jag hade en sådan kortlek med motorcyklar, men det var min kompis som hade den bästa leken, för den var med troll, orker, prinsessor, drakar och varulvar. Nå, så fort jag hade spelat ett sådant kortspel så gjorde jag omedelbart min egen lek, och jag tror att jag inte gjort mindre än åtta-nio sådana kortspel under årens lopp, faktiskt. En var gjord av urklippta bilder av He-man-gubbar, en handlade om idrottare, och en var med löjliga seriefigurer, osv. Och så hade jag en jättestor fantasylek med alla möjliga figurer och en del balla extraregler.
Jag lekte alltså mer med "reglerna" än med den fysiska kortlek jag hade köpt. Så kan det också fungera.