Nekromanti Vilka fantasytroper/klichéer är ni trötta på?...

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Jag ska vara motvalls och säga att jag stör mig mest på att folk inte tar toll sig och bejakar alla klichéer i fantasy. Herregud, det är ju fantasy för böveln. Det är fan meningen att det ska vara staplat med klichéer på varandra på ett underbart sätt, annars kan man lika gärna spela nåt annat.

Fast jag håller med att jag är trött på svenska spelvärldar.. de är ofta så förbannat svenska. Nordiska, ”verkliga”, inre logik etc. Nej numera vill jag ta ut svängarna mer.
 

God45

#PrayersForBahakan
Joined
23 Oct 2012
Messages
18,529
Krille said:
Eldbollar. Över huvud taget, all fälthaubitsmagi är rätt trist.
Men där är något... tillfredställande över att kasta en eldboll och se en fruktansvärt jämn strid försvinna i en explosion. I love the smell of bat guano in the morning :gremcool:
 

Max Raven

T12-kultist
Joined
20 Oct 2009
Messages
4,346
Location
Malmö
Det är väl standardfolkslagen (dvärgar och alver mest) och objektiv moral för min del. Så lite samma grej som krank och Svarte Faraonen.

Moralgrejen (som är mest synlig i D&D men ligger i bakhuvudet i de många fantasyrollspel) stör mig på flera plan - en är att den är tämligen onödig. I D&D - vad används den till? Att sortera ett universum i fina ordnade lådor. En handfull formler som är ganska trista (Detect Evil, t ex). I mitt fantasi-D&D-variant så åker det fetbort och jag skulle plocka in cthonisk/demonisk som en markör istället - helt plötsligt kan man inte ana att greven eller grevinnan planerar att mörda kungen, medan någon med demonblod, oavsett hur altruistisk, pingar på radarn.

Vad gäller "raser" - bort med Tolkienfolken! Tillbaka med remixer på klassiskt älvfolk!
 

Tomatalven

Hero
Joined
22 Sep 2012
Messages
1,175
Arfert said:
Jag ska vara motvalls och säga att jag stör mig mest på att folk inte tar toll sig och bejakar alla klichéer i fantasy. Herregud, det är ju fantasy för böveln. Det är fan meningen att det ska vara staplat med klichéer på varandra på ett underbart sätt, annars kan man lika gärna spela nåt annat.
typ +1
 

Botulf

Hero
Joined
25 Dec 2008
Messages
1,265
Får kanske poängtera att jag inte menar att jag sätter helt likhetstecken mellan grisodling och bara kulturspel i allmänhet.

Att man är sämst. Inte bra på någonting. En sketen tomte är bättre än rollpersonerna
//Anth
Ja, detta är grisodlingens regelmässiga kärna. Men sen finns även grisodlarvärlden därtill.

Sedan att jag har inte något större problem med grisodling om det faktiskt är ärlig grisodling och inte låtsas vara något annat än vad det är och opretentiöst.

Men det jag egentligen pratar om är fulgrisodlingen.
Vad menar jag med fulgrisodling? Det är när du tror att du köpte sagor om drakar, ringar som ska kastas i vulkaner, barbarer som kraschar harem men det du egentlig fick var Östan Rubenbruck på äventyr vid Örjebåga markand. En ko stals från en bonde av en vätte. Östan kunde inte hjälpa för an dog i en rävsax på väg till marknaden. Och hans vänner kunde i hjälpa honom för de har just upptäckt att Örjebåga verkar vara någons hemmasnickrade fantasyvariant av Mörkets Hjärta(boken, inte DoDäventyret), trodde att det var en plottkrok att fälja men de mötte Digerdöden och dog istället. Livet är hårt. Slut...
Nu ska man ta allt jag säger med stora nävar salt men det finns en poäng här någonstans...tror jag :gremsmirk:
 

Jocke

Man med skägg
Joined
19 May 2000
Messages
4,121
Location
Sthlm
jag är trött på det här jävla resandet, eller mest på hur resandet behandlas i spel.
The One Ring var något på spåren genom att göra resan mekaniskt rolig, men den är fortfarande pisstrist in character.

Det är trist om SL beskriver för länge utan att man får spela själv, det är trist om man får spela själv, för man är på väg nån annanstans och har egentligen ingen lust att sitt och bestämma vaktschema framför nån lägereld.

Det hjälpte när vi som spelare fick skriva en egen slumpmötestabell, med saker vi var pepp på att möta i miljön. Varje alternativ var något mer på allvar när man själv hade skrivit in typ "den svarta solen" på nummer 16.
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,062
Arfert said:
Jag ska vara motvalls och säga att jag stör mig mest på att folk inte tar toll sig och bejakar alla klichéer i fantasy. Herregud, det är ju fantasy för böveln. Det är fan meningen att det ska vara staplat med klichéer på varandra på ett underbart sätt, annars kan man lika gärna spela nåt annat.
Gudskelov är klichéfantasy inte definitionen av fantasy. T.ex.Ursula le Guin och Mervyn Peake. Så vi som vill ha något mindre klyscha har faktiskt en del på fötter - allt är inte Tolkien och Eddings
 

Übereil

Swashbuckler
Joined
10 Jun 2010
Messages
1,917
Location
Örebro
Krille said:
God45 said:
Recca said:
Tillfångatagna jungfrur.
Jag tror aldrig att jag sett den klassiska tillfångatagna jungfru tropen i ett rollspel jag spelat i. Ärligt talat hade det nästan varit uppfriskande att spela en grupp goda äventyrare som räddar en prinsessa från ett torn vaktat av en ond drake. Jag har aldrig spelat ut något liknande i alla fall. :gremtongue:
Jag har haft det i ett äventyr i Västmark.

I själva verket så hade "prinsessan" (tja, adelsdottern då) rymt med killen som hon egentligen älskade för att slippa gifta sig med den som farsan hade utsett, och var inte ett dugg i nöd. Däremot skulle hon kunna komma att bli det om rollpersonerna släpade med henne tillbaks till farsan.
Det är typ den varianten på Damsel in Distress jag varit med om. I min verision var det snarare adelskvinnan (det var inte en prinsessa) som manipulerat "kidnapparen" till att haka på henne när hon och hennes demonkult skulle störta samhället i fördärvet genom att frammana Chtulu.

Übereil, hon slog mig i bakhuvudet med en åra, den jäveln
 

slanfan

Hero
Joined
16 Oct 2010
Messages
1,458
Location
Göteborg
Jag stör mig på glatt och oreflekterat användande av prostituerade (se GoT), jag stör mig på att de goda alltid vinner (se allt), jag stör mig på low fantasy nästan lika mycket som på high... vad hände med medium fantasy?
 

chrull

Stockholm Kartell
Joined
17 May 2000
Messages
8,421
Jävlar vad svårt.

Jag HATAR Tolkien-fantasy. Goda Alver, Onda Orcher, Buttra Dvärgar och Visa Enter är så jävla tråkigt.
Jag hatar när god är god och ond ond för att det bara är så.
Jag tycker heller inte om magi som är av typen "välj några av de här 1000 klart definerade besvärjelserna".
Men jag gillar ju D&D och Pathfinder och alignments....

Jag tror att jag gillar både Low och High fantasy. Men ska det vara Low så ska det vara riktigt Low. Det ska vara svart, grått och brunt. Magi ska vara ovanlig och mystisk på riktigt. Är det High fantasy så ska det vara High på riktigt. Det är okej att byn på 200 invånare har en butik som säljer +1 vapen för 1000 guld. Att man nyss betalade 10 silver för käk åt en halv armé spelar ingen roll. De 200 invånarna bryr sig heller inte om att gänget öventyrare som knatade in verkar bestå av en halvorch i sällskap med en Alv som dessutom har en gigantisk tiger som companion.


Jag försöker verkligen komma på någon trope jag ogillar hela tiden, hjälten från jorden som hamnar i en annan värld är ganska nära, tills jag kommer på att jag gillar Narnia-böckerna. I rollspel vill jag nog inte veta av det dock.

"För att Tolkien..." är nog det värsta. När Tolkien används som rättesnöre för allt utan anledning blir jag trött. Men det kanske inte är en kliché egentligen.
 

Basenanji

Postd20modernist
Joined
4 Nov 2002
Messages
9,296
Äh, jag vet inte, för massa år sedan var jag också rätt trött på det som de flesta tar upp här.

Men nuförti'n så gillar jag allt kneppt som fantasygenren för med sig – inklusive tropéer/klichéer.

Kanske för att de i mina ögon lyckas med den svåra uppgiften att förena gejmingaspekter med någon sorts utflippad dramaturgi, dvs att alver och dvärgar karikeras så som de gör beror på att det låter spelarna/SL att spela rollspel på ett visst sätt.

Och så det här:

Svarte Faraonen said:
Det första är det vis vi kan kalla det klassiska. Det här innebär för det mesta en fantasyfernissa på en värld som mer påminner om 1800-talet -- centraliserade stater med "frontiers" som man kan vara vid som äventyrare, aristokrati som mest verkar finnas till för att vara rik och dela ut äventyr, idéer om "traditionellt" samhälle som mest verkar bygga på viktorianska normer.
Jag förstår resonemanget och tror att det borde vara givande att försöka ringa in problemet här. Problemet är väl inte klichéerna i sig, utan att de leder till ett sorts rollspelande många har tröttnat på: det känns obekvämt att gå till ett värdshus, få en karta av en gammal man osv osv. Rollspel kan ju vara så många olika saker och just den här typen kan man lätt tröttna på. Jag har gjort det. Men jag har också haft olika anledningar till att spela rollspel.

Å andra sidan, när man har friformat, samberättat och grisodlat och tjofadderittan…kan det vara rätt skönt att bara spela ett gejmistiskt fantasylir enligt traditionens alla regler (pun intended). Ibland kan jag tycka att den svenska rollspelsscenen är så himla pretentiös och medvetet väljer att krångla till det för sig. Som för små hipsterjeans och uppsvälld surdegsbrödsmage på Nytorget, prisande "det nya som kenns så himla fresht, testa nya spirulina/avocadosmothien med caffe chai+lite diskmedel, versta smakchôken!!". Det blir liksom...ängsligt.

Å andra sidan är jag en tradtomte, en idiot som inte förmår njuta av alla nyheter och uppfinningar.

Problemet för mig, och anledningen till att jag gång på gång återvänder till traditionella lir, är att mina erfarenheter av att "komma tillrätta" med fantasygenrens/fantasyspelens många svagheter (ja, de finns!) inte lett till något nämnvärt bättre resultat, utan bara andra till andra svagheter och klichéer. Det värsta är när man inte längre spelar rollspel utan bara sitter och verifierar varandras idealbild av "hur rollspel borde vara egentligen!". Ni vet när det låter så här runt spelbordet:

"Asså, jag spelar en dvärg, men inte en sån där..."
"Näeh, inte en sån där Tolkiendvärg, utan en..."
"...näeh, precis, utan en känslig, mystisk bergvätte...varelse..som har..."
"...i tusen år studerat de mystiska...de mystiska..."
"...runorna?"
"Ja! Runor! Det är så himla kewlt! Eller?"
"..."
"...eller kanske inte runor egentligen, utan mer...tecken...symboler"
"...ja, precis, alggröna mönster som har...uppenbarat sig...för..."
"...eller längs med den våta bergväggen...när..."

Osv osv.

Jag är för gammal, trött och bitter för den där typen av kreativitet. Hellre vill jag ha ett snyggt designat och väl genomtänkt äventyr att tugga på. Varpå alla klichéer sparar energi, samtidigt som de ger (ett för mig) helt tillräckligt dramatiskt inslag.

Men jag antar att vi gillar olika och att det är rätt gött så. :gremsmile:
 

Rymdhamster

ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Joined
11 Oct 2009
Messages
12,599
Location
Ludvika
Jag hatar hur alver oftast framställs.
Jag gillade dem som det var i Bilbo när jag läste den första gången. Alverna låg i trädkronorna och sjöng lustiga sånger. Det är den bild av alver jag vill ha. De är bekymmerslösa, lite lata och ganska dekadenta, ligger på rygg i gräset på ängar eller klättrar i träd medan de sjunger sånger och festar och sjunger på kvällar och nätter. Alver är ett mysigt folk man gärna häslar på, men de är lite tröttsamma i längden eftersom de alltid står under ens fönster och sjunger när man ska sova.

Detta kopplat till att de vet mycket för att de lever i en evighet. Observera dock, de behöver definitivt inte vara "visa", bara kunniga.

Dessutom tycker jag att alver i mångt och mycket ska vara längre än människor.

Detta kan gärna kombineras med skogsalver som är mer i stil med nakna, kroppsmålade kelter som springer runt i skogen och pratar med träden.

Jag hatar dvärgarnas skägg och tjurighet.
Alla dvärgar har skägg. Fånigt! Låt mode och kulterella skillnader mellan dvärgar spegla sig även i deras anisktsbehåring. Och varför ska de vara så tjuriga hela tiden? Gör dem mer till vinkingar:

Förolämpningar bemöts med våld, men när man pucklat på varandra ett tag så ersätter man varandra för skadorna och går super tillsammans. Och varför jämt detta öldrickande? Svampöl? Även här tycker jag att mer variation är att föredra. Låt finare dvärgar pimpla vin. Ge dem vackra kläder och inte jämt och ständigt ringbrynja.

Även här vill jag ta upp Bilbo, för även om de där var rätt tjuriga så var det en uppfriskande variation på deras läggning och smak, allt ifrån kaffe och kumminkakor, öl och fläsk till vin. Och de sjöng och skämtade.

Jag är också trött på att alver och dvärgar alltid ska tycka illa om varandra.

Jag hatar inflation i folkslag
Och jag skyller på DnD. Jag tycker det är skittrist när det ska finnas dussintals olika djurmänniskor och andra fantastiska folk(jag _vägrar_ att kalla dem raser). Här tycker jag helt klart att man tjänar på att hålla nere antalet lite, och inför istället lite variation inom folkslaget. Varför behöver man goblins OCH orcher liksom? Kan inte bara goblinerna få vara småväxta orcher? Och resar storvuxna orcher?


Jag hatar inflation i magi
Ofta finns det högar av magiska föremål (som oftast är av den tråkiga "+1"varianten). Jag gillar lite tänket i Dresden files att magi är något som sällan varar, att det ofta räcker med en soluppgång för att bränna bort förtrollningar. Mäktiga föremål kanske varar några år. Så det flesta föremål som RP hittar som kan ha varit magiska en gång i tiden är det inte längre.

Jag hatar ständigt runthattande
En längre resa borde vara något episkt, något hela äventyret kretsar kring, eller något man tar sig för inför det storslagna slutet. Även i grisolding så borde resor vara något betydelsefullt, men istället låter spelkonstruktörerna ofta äventyrarna hatta runt fram och tillbaka från ena sidan världen till den andra och sedan tillbaka igen för småsaker. Trist!
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,062
Basenanji said:
"Asså, jag spelar en dvärg, men inte en sån där..."
"Näeh, inte en sån där Tolkiendvärg, utan en..."
"...näeh, precis, utan en känslig, mystisk bergvätte...varelse..som har..."
"...i tusen år studerat de mystiska...de mystiska..."
"...runorna?"
"Ja! Runor! Det är så himla kewlt! Eller?"
"..."
"...eller kanske inte runor egentligen, utan mer...tecken...symboler"
"...ja, precis, alggröna mönster som har...uppenbarat sig...för..."
"...eller längs med den våta bergväggen...när..."
Ar det dar din bild av hur en hipsterrollspelare later?
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Etepete said:
Arfert said:
Jag ska vara motvalls och säga att jag stör mig mest på att folk inte tar toll sig och bejakar alla klichéer i fantasy. Herregud, det är ju fantasy för böveln. Det är fan meningen att det ska vara staplat med klichéer på varandra på ett underbart sätt, annars kan man lika gärna spela nåt annat.
Gudskelov är klichéfantasy inte definitionen av fantasy. T.ex.Ursula le Guin och Mervyn Peake. Så vi som vill ha något mindre klyscha har faktiskt en del på fötter - allt är inte Tolkien och Eddings
Nu talar jag om fantasy för rollspel. Inte fantasy i böcker. Helt olika saker. I spel ska miljön stödja spelandet, det är därför D&D funkar så bra. Ett Peake-rollspel är betydligt svårare att genomföra och spela för majoriteten.
 
Joined
21 May 2011
Messages
153
Location
Södra Sverige
Jag känner att jag håller med dig om det mesta du tar upp här.

Det är en sak att med tiden kanske bli lite trött på vissa återkommande saker i fantasysammanhang, men jag skulle inte säga att jag direkt ogillar dem.

Det kan vara skönt att sätta sig för att spela och att alla vet ungefär hur (fantasy)världen kommer bete sig utan att ha behövt läsa en (mer eller mindre) stor genomgång av spelvärlden. Troperna medför att man har en gemensam grund att utgå ifrån.

Det sagt så är det ofta kul att leka lite med troperna och klichéerna. För vi har en viss bild av hur en dvärg är så kan det vara kul när vi ändrar på det. T.ex, så tycker jag det känns rätt att drakar samlar på guld. Varför gör dem det, dock? I en variant jag använt så använde en drake en magisk smältdegel (stulen från dvärgar) ombyggd till en pipa så att draken kunde röka guldet på samma sätt andra folk röker tobak.

Genom att utgå från troperna kan man göra det lättare för sig att få in spelarna i spelvärlden. "Svartalverna är typ som Drow, fast de hänger ute i öknen snarare än under jorden och är lite som landpirater" eller "Orkarna är som de i Warcraft och är lika onda eller goda som vilka andra folk. Deras största religion medför dessutom att dem vanligtvis styrs av matriarkat" etc.

Jag har sett mycket som folk tycker illa om i den här tråden, men jag har inte sett så mycket om hur ni hade gjort annorlunda. Vad hade ni gjort för att vrida på troperna och klichéerna till något ni hade tyckt bättre om?
 

Arfert

Facit
Joined
9 Sep 2004
Messages
15,729
Location
Stockholm
Basenanji said:
Äh, jag vet inte, för massa år sedan var jag också rätt trött på det som de flesta tar upp här.

Men nuförti'n så gillar jag allt kneppt som fantasygenren för med sig – inklusive tropéer/klichéer.

Kanske för att de i mina ögon lyckas med den svåra uppgiften att förena gejmingaspekter med någon sorts utflippad dramaturgi, dvs att alver och dvärgar karikeras så som de gör beror på att det låter spelarna/SL att spela rollspel på ett visst sätt.

Och så det här:

Svarte Faraonen said:
Det första är det vis vi kan kalla det klassiska. Det här innebär för det mesta en fantasyfernissa på en värld som mer påminner om 1800-talet -- centraliserade stater med "frontiers" som man kan vara vid som äventyrare, aristokrati som mest verkar finnas till för att vara rik och dela ut äventyr, idéer om "traditionellt" samhälle som mest verkar bygga på viktorianska normer.
Jag förstår resonemanget och tror att det borde vara givande att försöka ringa in problemet här. Problemet är väl inte klichéerna i sig, utan att de leder till ett sorts rollspelande många har tröttnat på: det känns obekvämt att gå till ett värdshus, få en karta av en gammal man osv osv. Rollspel kan ju vara så många olika saker och just den här typen kan man lätt tröttna på. Jag har gjort det. Men jag har också haft olika anledningar till att spela rollspel.

Å andra sidan, när man har friformat, samberättat och grisodlat och tjofadderittan…kan det vara rätt skönt att bara spela ett gejmistiskt fantasylir enligt traditionens alla regler (pun intended). Ibland kan jag tycka att den svenska rollspelsscenen är så himla pretentiös och medvetet väljer att krångla till det för sig. Som för små hipsterjeans och uppsvälld surdegsbrödsmage på Nytorget, prisande "det nya som kenns så himla fresht, testa nya spirulina/avocadosmothien med caffe chai+lite diskmedel, versta smakchôken!!". Det blir liksom...ängsligt.

Å andra sidan är jag en tradtomte, en idiot som inte förmår njuta av alla nyheter och uppfinningar.

Problemet för mig, och anledningen till att jag gång på gång återvänder till traditionella lir, är att mina erfarenheter av att "komma tillrätta" med fantasygenrens/fantasyspelens många svagheter (ja, de finns!) inte lett till något nämnvärt bättre resultat, utan bara andra till andra svagheter och klichéer. Det värsta är när man inte längre spelar rollspel utan bara sitter och verifierar varandras idealbild av "hur rollspel borde vara egentligen!". Ni vet när det låter så här runt spelbordet:

"Asså, jag spelar en dvärg, men inte en sån där..."
"Näeh, inte en sån där Tolkiendvärg, utan en..."
"...näeh, precis, utan en känslig, mystisk bergvätte...varelse..som har..."
"...i tusen år studerat de mystiska...de mystiska..."
"...runorna?"
"Ja! Runor! Det är så himla kewlt! Eller?"
"..."
"...eller kanske inte runor egentligen, utan mer...tecken...symboler"
"...ja, precis, alggröna mönster som har...uppenbarat sig...för..."
"...eller längs med den våta bergväggen...när..."

Osv osv.

Jag är för gammal, trött och bitter för den där typen av kreativitet. Hellre vill jag ha ett snyggt designat och väl genomtänkt äventyr att tugga på. Varpå alla klichéer sparar energi, samtidigt som de ger (ett för mig) helt tillräckligt dramatiskt inslag.

Men jag antar att vi gillar olika och att det är rätt gött så. :gremsmile:
Väl talat, håller helt med. Men så är jag en gubbe, he he.
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,062
Arfert said:
Nu talar jag om fantasy för rollspel. Inte fantasy i böcker. Helt olika saker. I spel ska miljön stödja spelandet, det är därför D&D funkar så bra. Ett Peake-rollspel är betydligt svårare att genomföra och spela för majoriteten.
Fair enough. Fast for mig ar det tvartom - fantasyrollspel ger mig mojligheten att spela i varldar som ar annu mer skruvade och nyskapande an Peake och Le Guin eftersom det ar samberattande och ju mer kreativt ju battre - vare sig det ar SL:s pet project eller spelarna som vill skapa skruvade karaktarer och miljoer.
 

krank

Lättkränkt cancelkultur-kommunist
Joined
28 Dec 2002
Messages
36,181
Location
Rissne
Arfert said:
Nu talar jag om fantasy för rollspel. Inte fantasy i böcker. Helt olika saker. I spel ska miljön stödja spelandet, det är därför D&D funkar så bra.
...för D&D-spelande, ja. För "stödja spelandet" handlar extremt mycket om vilken sorts spelande man vill hålla på med.

Klassiskt "äventyrande" och dungeonbashing/utforskning, och annat där jag egentligen inte bryr mig om huruvida världen är speciellt cool? Där funkar det väl. Där skiter väl jag i hur världen ser ut; tycker nån det är viktigt med dvärgar så kan väl de finnas, whatever.

Men för mig blir en alltför klichéfylld värld tråkig, och ska jag utforska en värld eller undersöka mysterier eller liknande vill jag ha en värld som inte är tråkig. Och då blir jag lite less när du säger att jag istället borde spela "något annat" än fantasy. Varför i hela friden skulle jag göra det? För att annars får jag inte "the Arfert stamp of approval"? För att annars "spelar jag inte RIKTIG fantasy, så som det SKA spelas"?


Det är den sortens prat som mest får mig att vilja spela den mest icke-klichéfyllda fantasykampanjen som överhuvudtaget går att hitta. Typ dra igång något i stil med Mechanical Dream eller så.

//Krank, som tycker att det inte är samma sak att kritisera fantasy som att kritisera de som gillar fantasy... Och vice versa.
 

Leon

Leo carcion
Joined
8 Mar 2004
Messages
7,062
Arfert said:
Väl talat, håller helt med. Men så är jag en gubbe, he he.

Det ar ju latt att hitta pa en karikatyr om man har licens att fabulera fritt for att man ar gubbe.... :gremtongue:
 
Top