Nekromanti Vilka folkslag kommer vara spelbara?
- Thread starter pingas
- Start date
Mogger
Hipsteranka
Varsågod!pingas;n325706 said:Har för mig att jag såg en lista någonstans men kan inte hitta den.
- Människa
- Dvärg
- Anka
- Alv
- Minotaur
- Vargfolk
Mogger
Hipsteranka
Vi har några folkslag på lager. Ja, svartalf kommer ju dyka upp i någom form men det finns andra planer med.pingas;n325712 said:Tack! Ska bli jäkligt spännande med Minotaurer (plural?)
Hoppas på Halvlängsmän och Svartalfer i framtiden
Halvlängdsmän har vi dock valt att lämna utanför Athos.
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Åhå? Nån chans att få höra vad som föranlett detta?Måns;n325713 said:
Mogger
Hipsteranka
Vi tyckte inte att de skulle tillföra något. Jag har alltid känt att de är malplacerade i de flesta världar som inte är Midgård. Så det var en tidigt och enigt beslut. Tror egentligen inte att vi sa mer än:Rymdhamster;n325716 said:
"Ska vi ha med dem"
"Nej, jag vet inte..."
"Ok, då hoppar vi över dem!"
Ps. We've got ducks!
Rymdhamster
ɹǝʇsɯɐɥpɯʎɹ
Just det som gjorde mig konfunderad =)Måns;n325722 said:
Oh well... halvlingar borde vara det absolut lättaste folkslaget att husregla in i sin värld om man saknar dem. Bara att slänga in lite byar här och var utan vidare förklaring.
Well; måste jag välja mellan de två tycker jag ankor är sjukt mycket viktigare för Drakar och Demoner än halvlingar, oavsett vilket namn spelet går under =)pingas;n325723 said:
afUttermark
Swashbuckler
- Joined
- 17 Oct 2011
- Messages
- 2,016
Han tog en stor klunk av det berendiska drakvinet och släppte ifrån sig en förnöjsam suck. Därefter tittade han var och en av sina kamrater djupt i ögonen.
” Det jag vill berätta är måhända inte lika poetisk skildrat som i de kväden ni har hört på tavernorna i basaren, eller på karavanseraljen eller på krogarna i hamndistrikten. Men min historia är kanske lite mer vemodig, lite mer sann men främst är det min egen historia berättad av mig själv och delad här på värdshuset, mellan kamrater och försvurna.
Så låt er smaka av vinet och lyss på min historia.
Mina första minnen är ett slavstall med stengolv, illaluktande sovhalm och lukterna av blod, smuts och svettiga kroppar och en gårdsplan omgärdad av en hög mur. Det där som det kända kvädet nämner, att jag slets ur min moders armar, fördes över havet, är något som jag inte minns. Det kan ha hänt, men det känns påhittat. Troligen är jag född i en slavkätte och skild från min mor tidigt.
Det ursinne och det heta blod som många av mitt folk stoltserar med är något som jag inte kunnat uppbringa. Min vrede har snarare varit riktad inåt, ett vitglödgat raseri som riktats mot min egen oförmåga att blidka Gudar och Gudinnor.
Trocuspa, Fraschickel, Ghaerîl, Marduk, Bolthar, och Inashatar är namn som nämnts, bespottats, hyllats och besjungits under hela min uppväxt på gladiatorskolan i Nares. Under dygnets ljusa timmar drillades vi i försvar, attack och kodexen. Under dygnets mörka timmar utfodrades vi, fick våra sår skötta och tilläts sova.
Som gladiator skiljer sig striderna märkbart mot tillexempel svartalfernas knivfajter på Pendons bakgator och bland gränderna i Rabhul. Där de förra slåss snabbt, effektivt och dolt. Vi gladiatorer däremot som drillats till uppvisningsstrider har en förkärlek för stora rörelser, gärna snurra svärd, byta hand och visa blottor. Men låt er inte luras. I sann gladiatorlek är inte det du ser, det som händer.
Allt är riggat, en gladiatorstrid i Nares eller Krilloan är lika väl regisserad som en dockpjäs i Kommedia del anco.
Det stall som jag tillhörde lade säkert ner ett tjugotals gulddrachmer på min utbildning. Med sådana kostnader blev jag inte bortslösad i någon prestigelös fajt, i någon grop bakom en fallfärdig taverna. Nej, jag var för de stora arenorna, jag har slagits och blött inför femtiotusen vrålande fans, där alla skanderade mitt namn.
Jag har slagits mot undernärda krigsfångar, jag har slagits mot kimeror som fått sin eldsprutande mun ihopsydd och klorna utdragna och jag har slagits med andra gladiatorer som jag låtsats döda. Och där i skuggorna bortanför vadslagningsbåsen stod mina fjäderprydda ägare och kammade in vinsterna jag genererade.”
” Det jag vill berätta är måhända inte lika poetisk skildrat som i de kväden ni har hört på tavernorna i basaren, eller på karavanseraljen eller på krogarna i hamndistrikten. Men min historia är kanske lite mer vemodig, lite mer sann men främst är det min egen historia berättad av mig själv och delad här på värdshuset, mellan kamrater och försvurna.
Så låt er smaka av vinet och lyss på min historia.
Mina första minnen är ett slavstall med stengolv, illaluktande sovhalm och lukterna av blod, smuts och svettiga kroppar och en gårdsplan omgärdad av en hög mur. Det där som det kända kvädet nämner, att jag slets ur min moders armar, fördes över havet, är något som jag inte minns. Det kan ha hänt, men det känns påhittat. Troligen är jag född i en slavkätte och skild från min mor tidigt.
Det ursinne och det heta blod som många av mitt folk stoltserar med är något som jag inte kunnat uppbringa. Min vrede har snarare varit riktad inåt, ett vitglödgat raseri som riktats mot min egen oförmåga att blidka Gudar och Gudinnor.
Trocuspa, Fraschickel, Ghaerîl, Marduk, Bolthar, och Inashatar är namn som nämnts, bespottats, hyllats och besjungits under hela min uppväxt på gladiatorskolan i Nares. Under dygnets ljusa timmar drillades vi i försvar, attack och kodexen. Under dygnets mörka timmar utfodrades vi, fick våra sår skötta och tilläts sova.
Som gladiator skiljer sig striderna märkbart mot tillexempel svartalfernas knivfajter på Pendons bakgator och bland gränderna i Rabhul. Där de förra slåss snabbt, effektivt och dolt. Vi gladiatorer däremot som drillats till uppvisningsstrider har en förkärlek för stora rörelser, gärna snurra svärd, byta hand och visa blottor. Men låt er inte luras. I sann gladiatorlek är inte det du ser, det som händer.
Allt är riggat, en gladiatorstrid i Nares eller Krilloan är lika väl regisserad som en dockpjäs i Kommedia del anco.
Det stall som jag tillhörde lade säkert ner ett tjugotals gulddrachmer på min utbildning. Med sådana kostnader blev jag inte bortslösad i någon prestigelös fajt, i någon grop bakom en fallfärdig taverna. Nej, jag var för de stora arenorna, jag har slagits och blött inför femtiotusen vrålande fans, där alla skanderade mitt namn.
Jag har slagits mot undernärda krigsfångar, jag har slagits mot kimeror som fått sin eldsprutande mun ihopsydd och klorna utdragna och jag har slagits med andra gladiatorer som jag låtsats döda. Och där i skuggorna bortanför vadslagningsbåsen stod mina fjäderprydda ägare och kammade in vinsterna jag genererade.”
Mogger
Hipsteranka
Ja, minotauren är helt klart underskattad!PAX;n340524 said:
Lär f.ö dyka upp fler folkslag längre fram - triton, kentaur, råttfolk m.fl
Rangertheman
Myrmidon
- Joined
- 15 Dec 2015
- Messages
- 3,586
Bästa säljargumentet!Måns;n325722 said:
zonk
muterad
- Joined
- 10 Jan 2016
- Messages
- 3,300
Frågan är ju lite om minotauren kommer vara obalanserat bra i strid (massiv styrka o stryktålighet, osv). Min spontana känsla är ju att den borde vara det.. allt ska inte vara balanserat. Rollspel där "det smidiga o snabba folkslaget" är 5% bättre i medeltal känns så.. urvattnade. Låt såna saker spela roll!
Mogger
Hipsteranka
Minotaurer är absolut det hårdaste folkslaget i grundboken. Vi kommer även bygga ut folkslagsförmågorna längre fram så att Minotauren (och alven, ankan etc) får tillgång till hårdare förmågor som kommer spegla folkslaget.zonk;n340561 said:
Leon
Leo carcion
- Joined
- 8 Mar 2004
- Messages
- 7,063
När jag var liten spelade vi ofta som minotaurer och kentaurer. Säkert lockade av monsterprofilernas överlägsna grundegenskaper Men just den här känslan av att man inte är begränsad till ett par likvärdiga mellanmjölksfolkslag är en del av det coola vi vill åt med Kopparhavets hjältar.
Sedan är ju alla folkslag jämbördiga så tillvida att de får samma totala summa poäng och tärningar att sätta på färdigheter och egenskaper - det är bara det att i Minotaurens fall är de fokuserade på Styrka och Hälsa. Dessutom ger Minotaurens folkslagsförmåga, Tjurnacke, extra fördelar i närstrid som speglar Minotaurens brutalitet och överlägsna kroppsstyrka.
Det bör också sägas att vi har ärvt en solid motor för det här. Både Hjältarnas tid, och innan dess Järn, har stora folkslag - som troll, jättar och halvgudar.
Men just den här känslan av att man inte är begränsad till ett par likvärdiga mellanmjölksfolkslag är en del av det coola vi vill åt med Kopparhavets hjältar.Sedan är ju alla folkslag jämbördiga så tillvida att de får samma totala summa poäng och tärningar att sätta på färdigheter och egenskaper - det är bara det att i Minotaurens fall är de fokuserade på Styrka och Hälsa. Dessutom ger Minotaurens folkslagsförmåga, Tjurnacke, extra fördelar i närstrid som speglar Minotaurens brutalitet och överlägsna kroppsstyrka.
Det bör också sägas att vi har ärvt en solid motor för det här. Både Hjältarnas tid, och innan dess Järn, har stora folkslag - som troll, jättar och halvgudar.