Jag tycker det är synd och skam att ingen ännu nämnt "Idi i smotri" (Gå och Se), om naziinvasionen av Vitryssland, en av de mest psykstörda och brutala krigsfilmerna någonsin. Den börjar som en film om unga partisaner men övergår typ snart i total psykos.
En av de som berört mig mest är "Casualities of War" (Uppgörelsen), en oförtjänt bortglömd Brian de Palma-rulle om en grupp soldater som tillfångatar och förgriper sig på en vietnamesisk flicka. En soldat vägrar delta i övergreppen och kommer därmed på kant med resten av gruppen. Filmen i sig är inte jättepolerad, men den lyfts upp av sin fantastiska premiss, hade den bara haft en mer obarmhärtig och mindre sentimental regi och inte typ...varit gjord på 80-talet...så hade den varit...outhärdlig att titta på och...därmed den bästa krigsfilmen någonsin och motsägelsefullt...underbar.
En genre som ääääntligen börjat dyka upp är WW2-revisionism; nu tycks eran då de allierades insats i WW2 bara var en enda hjältesaga långt om länge vara över. "Letters from Iwo Jima" är väl den bästa av dessa rullar, hittils; den är inte lika navelskådande som "Flags of our Fathers" som dras för mycket med sitt segrar-komplex-perspektiv; japanerna i dramat är i en mycket mer renodlat utsatt position och att ha dem som protagonisterna fungerar därför mycket bättre.
En annorlunda, vacker och stämningsfull film är den franska "Djinns" (Stranded), om soldater under Algerietkriget som hemsöks av bisarra ökenandar. Det här är ett krig de flesta inte vet något om, så filmen är sevärd bara för det i sig, men karaktärsporträtten är solida och fantasyscenerna...sjukt...coola.
Den koreanska "Taekgukgi" (Brotherhood of War) har fått mycket buzz. Den är inte jättebra, egentligen, men Koreakriget är ovanligt på filmduken, så den är ändå väldigt sevärd, särskilt om man älskar semi-sentimentala syskonrelationer.
"Tora! Tora! Tora!" har andra tidigare nämnt; den är imponerande för sina med dåtidens mått mätt extremt spektakulära specialeffekter, och sitt nyanserade och empatiska porträtt av båda sidorna av Pearl Harbor-attacken.
"Zulu" handlar om det brittiska försvaret av Rorke's Drift efter Slaget vid Isandlwana, som i sin tur skildras i prequeln "Zulu Dawn". Det här är gamla filmer och kan därför säkert uppfattas som sega av många, men Zulu-krigen är ytterligare en sån där konflikt folk knappt känner till, så om inte annat bör man se dem i rent fortbildningssyfte. Det är rätt välgjorda, engagerande och spännande filmer också, givetvis.
Sedan är typ alla filmer som finns om folkmordet i Rwanda bra. Ingen av dem är kanske en regelrätt krigsfilm, men jag tänker ändå namedroppa de tre jag hunnit se hittils bara för att de är så jävla sevärda: "Hotel Rwanda", "Shooting Dogs", "Sometimes in April". Det här är filmer alla verkligen måste se, really.
En annan icke-regelrätt krigsfilm, och som det bär mig emot att tipsa om eftersom den är sönderwankad till skyarna av alla jävla Ghibli-fanbwois, men som ändå faktiskt bör ses av alla, nångång..."Hotaru no haka" (Grave of the Fireflies). Den handlar typ om en pojke och hans syster som springer runt och lider under jänkarnas brandbombningar av Tokyo.
Mitt favoritkrig (i modern tid) är antagligen Andra Sinojapanska kriget, men jag kommer inte på några riktigt bra filmer som bara handlar -specifikt- om det, snarare brukar det vara ett bakgrundselement/delelement i massor, massor av kinesiska filmer (eftersom det har satt väldigt djupa kulturella spår). En bra typ romantik/agenthistoria som utspelar sig med det som fond är "Sè, Jiè" (Lust, Caution). Det finns en färsk film om Nanjing-massakern, "Nánjīng! Nánjīng!" (City of Life and Death), men jag har inte hunnit se den än så jag kan inte säga om den är bra eller ej; oddsen är förmodligen emot den (östasiatiska filmskapare har ingen riktig tradition av bra (modernhistorisk) krigsfilm).
Men "Apocalypse Now: Redux" är och förblir den bästa krigsfilmen någonsin, iallafall så länge man inte räknar äldrehistoriska krig. Resan in i vansinnet är helt enkelt den bästa premiss som finns. Typ.
- Ymir, tipselitipsar
