Nekromanti Vilka ogillar egentligen rälsning?

[Mogger]

Re: Rollspelstriangeln revisited:

Hur enkelt som helst.

Ja. Kan ingen klistra den här. I pannan på alla forumiter.

 

[Mogger]

Jag tror att en del av dina frågor kommer från att du trott att jag skrivit saker om samberättarspel medan jag i själva verket pratat om spel som är långt ifrån att vara rälsade.

Nja, jag vände mig mot resonemanget räls vs oräls, där oräls inte ersättas med något annat utan bara blev...inte räls. Nu när du med exempel talar om chatspel m.m. blir det klarare, men det var fortfarande ett märkligt exempel. Det är inte något som jag ser som särskilt representativt för samberättande, enligt din definition.

 

[Rising]

Nja, jag vände mig mot resonemanget räls vs oräls, där oräls inte ersättas med något annat utan bara blev...inte räls.

Jag tyckte det var en fördel, för jag ser nämligen samma problem med fria scenarion oavsett vilken spelstil jag spelar. Både i fisktanksäventyr och renodlat samberättande, alltså.

Nu när du med exempel talar om chatspel m.m. blir det klarare, men det var fortfarande ett märkligt exempel. Det är inte något som jag ser som särskilt representativt för samberättande, enligt din definition.

Först: Nu pratar vi alltså om samberättande och inte om orälsade scenarion. Det här är alltså något av en sidodiskussion:

Du har rätt. Chatspel - det är ju bara en form för rollspel, och det går förstås att spela med alla stilar via chat precis som man kan göra det runt ett bord. (Jag har sett folk spela D&D över forum, till exempel)

Jag pratade om renodlat samberättande, där man bara sitter och hjälps åt att berätta en historia tillsammans; och tillade att detta vanligtvis sker på forum och chattar. På PBFer så ser man ofta typiskt renodlat samberättande, medan det inte verkar vara lika vanligt med den typen av fullständig frihet bland bordsrollspelare. (Jag tror det har att göra med att fritt samberättande tjänar på ett lite långsammare och eftertänksammare tempo)

 

[Johan K]

För min del så då jag inte är hälften så bra Sl som jag är spelare.. Så föredrar jag nog mer åt rälsningshållet. Av den anledning att det blir lite enklare att hålla reda på saker & ting. Sedan så försöker jag gärna släppa lite på rälsningen, då jag känner att det funkar
Att jag sedan som spelare spelar vad som serveras mig, det är en annan sak.. Då behöver man ju mer eller mindre bara håla reda på sig själv.

 

[DesertRain]

Jag måste nog säga att jag föredrar rälsning framför fisktank. Ett stort plus för rälsning är att det är enklare att förbereda, tar mindre tid att förberada samt är enklare att hålla reda på. Fast man måste ju självklart får sin rälsning intressant, det är nog där som det svåra ligger. Man måste undvika "Station 1, 2, 3, slutstation". När jag skriver äventyr och kampanjer så brukar jag arbeta utifrån rälsningen, fast jag lägger till en massa sidospår, en del blindspår. Helt enkelt olika vägar till samma mål där vissa val kommer att utesluta andra.
När jag spelar så kan jag faktiskt inte ge några kommentarer eftersom jag aldrig har spelat något annat än rälsning.

Purgatory, over and out

 

[Regmolar]

Jag är (for the record) oftast spelledare (och rälsar oftast i varierande grad, eftersom jag inte har kunnat/orkat/lyckats dressera upp mina spelare till att vara tillräckligt handlingsmässigt självgående än), har inte spelat samberättande annat än som forumrollspel och jag skulle också vilja lägga till lite nyans i frågan, men bara för att kunna svara ordentligt.

Jag har inga problem med rälsade scenarion som sådana; om spelledaren har kommit fram till ett mål och en rimlig väg dit som är lagd så att min karaktär kommer att följa den och nå målet har jag inga klagomål, med ett ganska stort förbehåll.

Jag tycker inte om att bli "rälsad". Jag har varit spelare för ett par oerfarna spelare, som pga. oerfarenhet till stor del rälsar på datorspelssättet; kommer du till punkt A kan du välja de preparerade väg Aa eller Ab till punkt B. Försöker du ta en annan väg går du i någon kod som är ivägen och blir ståendes tills du väljer rätt väg. Försöker du ändra något i den scriptade historien säger det "njääää" och ger du dig inte börjar hela systemet att bugga sig.

Det här är dålig rälsning. Skjutsas spelarna runt hit och dit mot sin egen vilja och sina karaktärer, förhindras att lyckas lösa problem på rimliga sätt eftersom det inte ingått i planen eller på annat sätt uppenbart metabegränsas i hur man ska besvara frågan "hur" förstår det glädjen och orsakar frustration.

Har man däremot ett förbestämt slut och förbestämda punkter, ser till att spelarna kan ta vilken i övrigt rimlig väg de vill emellan dem, och på det stora hela taget ser till att spelarna inte knuffas hit och dit mot sin vilja har jag inget problem med att inte kunna påverka det stora slutet; är det bra rälsning ska jag helst inte känna att det är så över huvud taget även om jag är medveten om det.

 

[Krille]

Jag har inga problem med rälsning så länge som det är en del av den av mig kända premissen! Däremot blir jag mest sur när spelledaren försöker slå i mig att äventyret inte är rälsat och det faktiskt är det. Spela med öppna kort så hjälper jag till att upprätthålla illusionen och föra ståryn framåt. Försök lura mig att tro att jag har ett val när jag inte har det så blir jag bara sur, tvär och motvals.

Det här gör också att jag anser att rälsning mycket väl kan samberättas (enligt "vår" definition då: det narrativa ansvaret ligger inte enbart hos spelledaren)! Feng Shui är faktiskt ett skitbra exempel: ståryn i det typiska Feng Shui-äventyret är inte bara tokrälsat utan hejjans klichéigt, men hej vad man hjälps åt att få fram den!

Därav också min sura fråga ovanför, varför en äventyrsstruktur var motsats till en spelstil. IMHO är det som att sätta fiskrätter som motsats till bilmeckande.

 

[MrG]

Ja. Först: När du läser Mr.G:s inlägg så skall du inte haka upp dig på ordet "samberättande"; Frispelare använder nämligen inte den termen såsom jag gör. Läser du Mr.G's inlägg helt reservationslöst så tror jag att du kommer kunna se utifrån sammanhanget att han menar "den sortens spel där spelarna är med och samförfattar handlingen".

Först ett stort TACK till Rising som läser min postning och hänvisar till den med stort tålamod. Även om du får det att lite låta som jag tillhör Frispel (vilket jag inte gör, vi har en del utbyte mellan Rollspelsbaren och Frispel, men helt olika människor). Jag blandar ihop orden för att för mig är samberättande nått jag träffat på långt innan rollspel, som något man gör socialt och även som dramaövningar.

Så jag ber om ursäkt för att inte formulerat mig perfekt (men det känns ibland som stört omöjligt att göra det här utan att någon läser om ens ord). Samtidigt så har jag fått massa ut själv av tråden, så jag är nöjd och glad

For the rekord så menade jag räls som att spelledaren har en agenda uttänkt från början som han vill sträva emot (oavsett om den måste nås eller inte) och samberättande som att ingen hade en agenda från början att sträva emot. Visst går det självklart att kombinera och tweeka, men jag var mest nyfiken på att höra vad som ni kände för de olika sakerna...

-Gunnar (som visst ska fått upp nätet på jobbet igen och kan gå tillbaka till kontoret)

 

[Mogger]

Jag tyckte det var en fördel, för jag ser nämligen samma problem med fria scenarion oavsett vilken spelstil jag spelar. Både i fisktanksäventyr och renodlat samberättande, alltså.

jag hade tänkt svara på det här, men glömde bort det. Jag tror att du har rätt. Om fisktanken bara är ett sätt för SL att rent organisatoriskt hantera sitt scenario så hjälper det inte mer än något annat sätt. Det viktiga här är ju hur man använder i spel. Räls har en fördel där, för de gör både och. En fisktank gör bara en utav sakerna (pre-spel) och renodlat samberättande gör inget av det.

Alltså behöver man verktyg som funkar lika bra som räls, eller som kanske är räls (eftersom definitionen inte alls är spikad) med hanterade på ett annat sätt. Så vitt jag vet finns det bara Bangs som alternativ och uttalad mekanik. Ja, kickers, flags m.m. också men jag klumpar ihop dem eftersom deras syfte är detsamma - presentera intressanta och angelägna valsituationer i spel.

En annan intressant sak är vilka lager man använder i spel. Man kan exempelvis, som i 3:16, ha ett rälsat lager, fullt av action, order och uppdrag, med ett annat lager ovanpå (eller under) som hanterar karaktärernas utveckling.

Så, för att nyansera lite. Räls som sådana är inte dåliga, men sättet de traditionellt används på är inte optimalt.

 

[Rickard]

Jag tyckte det var en fördel, för jag ser nämligen samma problem med fria scenarion oavsett vilken spelstil jag spelar. Både i fisktanksäventyr och renodlat samberättande, alltså.

jag hade tänkt svara på det här, men glömde bort det. Jag tror att du har rätt. Om fisktanken bara är ett sätt för SL att rent organisatoriskt hantera sitt scenario så hjälper det inte mer än något annat sätt. Det viktiga här är ju hur man använder i spel. Räls har en fördel där, för de gör både och. En fisktank gör bara en utav sakerna (pre-spel)...

Jag använder min fisktank under spel, genom att vidareutveckla den när rollpersonerna gör saker. Allt de hittar på skriver jag dit på pappret som hela fisktanken finns nerskriven på, så att jag senare på något sätt kan återanknyta till händelser som rollpersonerna har gjort (eller som spelarna har skapat). Återanknytningen görs givetvis under själva spelmötet.

/Han som tycker fisktankande även är en spelledarstil