Nekromanti Vilka projekt

[Gurgeh]

Jag är närmare än jag någonsin varit förut att kunna uppdatera mitt rollspel Millennium från version 0,1 till 1,0. Jag har korrekturläst allt, rättat en massa småfel, som jag inte borde ha gjort till att börja med, lagt in fler bilder, mer beskrivning av världen och möblerat om lite i några kapitel.

Version 0,1 finns fortfarande här:
http://www.cyd.liu.se/~tobra839/millennium

/Tobias Radesäter

 

[Rickard]

Mina projekt består mest av en massa lösa anteckningar och idéer, så man kan inte ta mina anteckningar och börja spela..

DoD Titan (arbetsnamn)
Bara en hybrid mellan Drakar och Demoners EDD, 91:ans upplaga och mina husregler.. Om DoD är en människa så har jag format om människan till en alv.. I mina ögon iaf.

<table width=100% BORDER=0><tr><td><HR NOSHADE COLOR=000000></td><td width=10%>Projekt på is</td><td><HR NOSHADE COLOR=000000></td></tr></table>
Precis utan några gränser
Du spelar ett barn på 1990-talet som kan ändra på världen med sin fantasi.. SL måste vara beredd på allt för att spelaren kan just hitta på det..
Regelsystemet använder tändstickor.
Egentligen saknas bara äventyr och speltestning..

En cyberpunkvärld, placerad i London
Varför uppfinna hjulet igen, kanske ni frågar.. Jo, för att jag vill ha min egen design på hjulet.
Använder ett modifierat In the Dark med omarbetat skadesystem, vapen från Neotech 1 och för- och nackdelar från Fung Shui (sp?)..
Egentligen saknas bara tid för att sammanställa och göra klar världen. När allt är klart ska det finnas en hemsida som har nya nyhetsrepotage varje vecka som kan bidra till uppdragshookar.

Puppets - A game with sheep humour (arbetsnamn)
Tänk er ett får.. Ett får som är humanoidlik, går upprätt och har händer.. Ett får med rakad kropp.. Tänk dig en hel stad befolkad med får.. Vad får man då? Jo, mitt rollspel..
Spelsystemet går ut på att spelaren ska gissa på ett tal mellan 1-10 för att lyckas med färdigheter, man kan få extraliv om man uppfyller olika bisarra livsmål.. Oseriös miljö, seriösa uppdrag.
Egentligen saknas bara staden (hela världen består bara av en normalstor stad). Lagt på is för att tärningssystemet har en rejäl bugg. Väntar bara på Snilleblixten™ som ska lösa det hela.

/[color:448800]Han</font color=448800> som trodde att han inte hade något rollspelsprojekt förrän han tänkte till

 

[Snow]

Förutom ett regelsystem håller jag på med ett Sci-fi rollspel, Amalgea. Amalgea utspelas på en planet koloniserad av människor år 2800. Det speciella ekosystemet gör att ingen som någonsin andats amalgeas atmosfär kan lämna planeten. Det finns dock trycksäkra städer där människor som är rädda för beroende bor. Utanför kupolerna finns mängder med nybyggare. Långt ute i vildmarken finns dessutom ättlingarna till människorna i den allra första kolonin. De lever i samklang med planeten och verkar inte vara riktigt mänskliga längre. Men det är förståss mest skrönor som berättas av fulla airjetförare på dåligt upplysta barer...

 

[Marcus_UBBT]

vad vinner man på att skippa ritad grafik?

OK, tom jag som knappt kan programmera actionscripts i Flash inser att det går snabbare, men det måste ju vara helt otroligt fult och tråkigt (speciellt om det bara är hack'n'slash). har jag fel?

 

[Krille]

Nostalgi

"OK, tom jag som knappt kan programmera actionscripts i Flash inser att det går snabbare, men det måste ju vara helt otroligt fult och tråkigt (speciellt om det bara är hack'n'slash). har jag fel?"

Du har inte fel. Du har bara missat poängen.

ADOM är inte ett snyggt spel. Det är ett KUL spel. Mycket av dess rolighet kommer från nostalgin från gamla godingar som Nethack, Rogue och Moria, som spelades på gamla textterminaler innan hemdatorn ens var påtänkt.

ADOM är ett spel för programmerare, inte för spelare. Spelare rycker i spakar, viftar med råttor och misshandlar gamepads. Programmerare tänker, och trycker på tangentbord när de har beslutat sig.

ADOM är helt enkelt ett spel för gamla stofiler som inte har insett (eller vägrar att inse) att den tekniska utvecklingen har sprungit ifrån dem. Är du ung och Nintendofördummad så har du förmodligen ingenting att hämta från ADOM.

 

[Marcus_UBBT]

slapstick cartoony science fiction för nybörjare

efter att ha givit upp idén att köpa Gondica har jag bestämt mig för att inom en snar framtid återuppliva en urgammal rollspelsdröm: att göra mitt egna slapstick science fiction cartoony nybörjarrollspel. idén föddes ur några riktigt sköna science fiction-teckningar mina småsyskon ritade för x antal år sen. jag utvecklade ett riktigt schysst stridssystem (lite Shadowrun-inspirerat fast lättare samtidigt som det imho har fler finesser) och skrev lite om världen, sen flyttade jag och började jag gymnasiet/internatet och projektet lades på is. nu när jag äntligen slutar skiten och flyttar hem om en månad och är klar med mina IB-exams så ska det bli rollspelsmakande av. sen ska jag med hjälp av rollspelet få mina syskon spelsugna, och sen ska det bli rollspelande av.

en riktigt schysst detalj som jag har med är "långsam laser", dvs alla skjutvapen är riktigt sega och lasern går långsamt för att uppmana till närstrid med lasersvärd (ljussablar), lite men inte för mycket á la Star Wars. spelbarhet framför realism, mao.

det kan nog bli nåt riktigt originellt och bra utav det här tror jag.

 

[Marcus_UBBT]

är inte allt du skriver vagt ot? :) [nt]

well? /images/icons/wink.gif

 

[Marcus_UBBT]

var hittar man Solace? [nt]

NT = No Text (Ingen text)

 

[PAX]

Dust Devils

Dust Devils är ett projekt som har snurrat i huvudet en längre tid. Problemet är att jag har lite tid över för att skriva ner tankar och ideér som jag har. Jag skrev dock en liten kort berättelse för ett tag sen för att kunna visualisera dels för mig själv och dels andra vad jag hade i huvudet. Håll till godo. (långt)

Inledning...

Jake hade hört dem tidigt på avstånd. Dånet från hovarna och de vilt frustande hästarna hade avslöjat deras ankomst. Han blev nyfiken över vilka de var och tog en position vid den gamla kyrkan, som numera var ett förfallet skelett av sprucken, grå ved. Spänd av nyfikenhet stirrade han ut i nattmörkret som endast lystes upp av den klara halvmånen. Dånet från hovarna ökade och ljudet ekade mellan de gamla övergivna byggnaderna i gamla Henders Crossing. Staden hade sedan lång tid tillbaka övergivits och det var en bra plats att få lite lugn och ro i om man var jagad av Rangers. Vilket Jake själv naturligtvis var. Han hade nu suttit tre dagar i staden och väntat på Morrisson och hans gäng. Men han var inte dum och ville därför först se om det verkligen var Morrisson som hade anlänt.

Med månljuset i ryggen kom så ryttarna. På avstånd såg Jake att de var ungefär tjugo stycken. Klädda i mörka långrockar som fladdrade i vinden och med hattarna neddragna så mycket som möjligt för att inte få det uppvirvlande dammet i ögonen, närmade sig ryttarna centrum av den gamla spökstaden. Det ekande ljudet blev nästan obehagligt och fick Jake att känna sig illa till mods. Han började ana att det här inte alls var Morrisson med sitt anhang. Det här var någonting annat. Han svalde djupt och tyckte sig få svårare att andas och kallsvetten började rinna nerför ryggen. Ryttarna stannade tvärt i staden och Jake befann sig nu inte alls långt från dem. Ett tjockt moln av damm yrdes upp och dolde ryttarna. Deras hästar verkade vilda och de frustade i nattens tystnad. Han hörde hur ryttarna började kliva av hästarna och när dammolnet lade sig så såg han dem komma gående mot kyrkan med tunga kliv. Jake kunde inte urskilja några anletsdrag som han kände igen. Faktum var att figurerna inte verkade ha några som helst anletsdrag, men det var troligen bara mörkret som gjorde sin inverkan och skapade skuggor.

Jake drog sig snabbt undan till ett mörkt hörn av den gamla kyrklokalen och blev sittandes där på huk. Den gamla kyrkdörren öppnades med ett gnisslande ljud när den första personen gick in i lokalen. Efter honom följde de andra. Jake hade först tänkt ge sig till känna för gruppen men ändrade sig definitivt när han nu för första gången såg anletsdragen på männen. Månljuset avslöjade männens utseende och det var en syn som fick Jake att känna en djup panik inombords. Männens ansikten var i det närmaste svarta men blänkte i månljuset. Ögonen skimrade med ett svagt ljusgult sken. På några av dem var skimret rödaktigt. Någon verkade tala till en annan på ett obegripligt språk. Uttalandet var likt ett vilddjurs rytande med djup basstämma. När mannen talade så skymtade Jake de lysande vita tänderna och hörntänderna var definitivt mycket längre än normalt. Deras hår var svart och långt. Några av dem hade helskägg eller bara mustasch.

De okända männen samlades i altardelen av kyrkan. En person som verkade vara ledaren klev fram till altaret medan de andra knäböjde bakom honom i en samlad rörelse. Ledaren började uttala ett antal meningar på sitt obegripliga språk samtidigt som han gestikulerade något mönster med händerna i luften framför sig. Därefter blev det tyst. Jake kunde höra sitt eget hjärta bulta och han hoppades att ljudet inte fördes vidare till de svarta männen en bit bort. Han ville definitivt inte störa dem.

Tystnaden bröts abrupt av ett isande och skrikande ljud som fick Jake att hoppa baklänges. Han föll över något och oljudet från hans klumpiga agerande väckte gruppens intresse. När han såg bort mot dem var två figurer på väg mot honom men bakom dem såg han något annat. Mitt i luften, framför altaret, verkade det vara som ett hål. Ungefär som en reva i en tältduk. En reva i verkligheten tänkte Jake. Från denna reva strömmade ett högt oväsen och skrikande ljud ut och ett skarpt eldaktigt ljussken lyste upp de mörkaktiga figurerna som stod närmast.

Jake fick helt plötsligt mycket bråttom. De två annalkande figurerna rörde sig mycket fort mot honom och en av dem gjorde plötsligt ett onaturligt högt hopp. En sabels klinga blixtrade till i månljuset och Jake hann precis ducka när figuren landade och samtidigt klöv väggen bakom honom med sabeln. Jake rullade runt åt sidan, drog fram revolrarna och började skjuta mot den andra mannen som var i full färd med att mata fram en patron i sitt pumphagelgevär. Kulorna slog in i den svarta mannen som for baklänges över en av de gamla kyrkbänkarna. Jake snurrade åter runt, kom upp på fötter och möttes av ytterliggare ett klyvande hugg från den förste mannen. Jake försökte undvika hugget genom att hoppa baklänges men klingan snittade honom djupt i bröstkorgen och det gav en brännande känsla i hela kroppen. Han landade på golvet med en duns samtidigt som han riktade revolvrarna mot sin fiende. Han tömde revolvrarna i figuren varpå även han for baklänges av kraften och blev liggandes.

Jake reste sig sakta upp och försökte fokusera på de svarta männen längre bort. De såg på honom med sina onaturligt skimrande ögon. Han började sakta dra sig mot utgången med ena handen mot såret i bröstet och med den andra handen riktade han sin tomma revolver mot gruppen av fiender. Han kunde se hur ledaren i mitten av gruppen gav ifrån sig ett leende och därefter ett högt skratt. Jake däremot var inte speciellt road av situationen. Den eldskimrande revan mitt i luften blev allt större bakom gruppen. Något jävligt dåligt höll på att hända och han ville inte vara i närheten. Jake vände sig om och började springa mot det gamla hotellet där han hade sin häst. Blodet pulserade och rann nerför hans hand. Hade han tur skulle han möta Morrissons gäng ute i öknen innan det var för sent...

 

[Rising]

Det finns många fördelar

Krille har en rätt hård synpunkt på saken, jag tycker det finns mer än bara programmerar-bjäfs att hämta om man skippar grafken:

Dels så är ju vi rollspelare vana vid att kunna porträttera saker för oss i huvudet. Om din figur visas på skärmen som ett @-tecken så kan du liksom "göra" honom eller henne precis så snygg som du vill ha honom/henne i din fantasi. Eftersom det krävs mycket färre pixlar att rita upp allting på skärmen om man bara visar fiender och varelser som bokstäver eller andra tecken, så får man också mycket bättre översikt och har alltid full koll på vad som händer kring din rollperson.

Nu är det iofs ganska vanligt att man tillverkar speciella teckensnitt så att människorna ser ut mer eller mindre som människor, och jag fick ett ryck för ett tag sedan att ladda ner Nethack och märkte då att det finns en hel del grafiskt godis att få om man nu önskar det. Jag tycker de små 16 x 16 pixlarsikonerna är det ALLRA bästa alternativet. Små men tydliga, och faktiskt rätt snygga på ett retroaktigt sätt.

Nå, en annan fördel med att slippa ha grafik är att man aldrig tröttnar på flådiga effekter. Jag brukar alltid tycka ljuseffekter och magiska blixtar är skitsnygga första gången jag spelar ett snyggt spel, men efterhand så tröttnar jag bara på att mina magiska attacker ska ta en sådan lång tid. Jag vill ju hellre ägna min tid åt att spela och ha roligt än att titta på samma gamla effekter om och om igen hela tiden.

Ytterligare en fördel är att man kan fylla spelen med så mycket annat kul när inte allting behöver ha en egen bild. Varje gång jag spelar Diablo så känner jag att det är så tråkigt med bara 3-4 olika sorters fiender var man än går någonstans. Även om banorna är slumpade och så, så känner man att det ju inte är så stor skillnad mellan första gången man spelar igenom det och följande gånger. Lira Nethack du, så ska du få se på variation! Ena gången kanske du springer in i en tiger, nästa gång kanske du uppvaktas av en black pudding, sedan kanske du strövar in i en nivå full med killer bees, en annan gång kan du möta en otäck kombo med ett rostmonster och en floating eye. Nethack är ju verkligen ett spel där allting kan hända. Dessutom kan du göra i stort sett vad som helst. Om du får för dig att börja slå sönder en grottvägg; kör på! Om du vill försöka döda dingon genom att kasta magiböcker på den; varsågod! Om du vill prova den nya, fräcka trollstaven på dig själv; fritt fram! Var det en wand of disintegrate? Bad luck.

Varje gång man spelar händer nya saker och man får nya coola fördelar. Den ena gången kanske man hittar en wand of wishes på ett tidigt stadie och strålar fram en superduperrustning, nästa gång man spelar kanske man familiariserar en röd drake och hittar en sadel så man kan rida omkring på den. Gången därpå kanske man råkar gå in i en polymorph-fälla som förvandlar en till en bevingad gargoyl. Nästa gång kanske man går omkring med en tam owlbear i ett koppel. Typ allting kan hända. Det skulle dock inte vara möjligt om man var tvungen att ladda in übertokig grafik hela tiden.

En bonus är att man blir lite knäpp efter att ha spelat ett spel med ANSI-grafik tillräckligt länge. Jag kommer ihåg att jag kunde rycka till lite när jag såg ett Wolksvagen-"W" efter idogt Nethack-spelande en gång i tiden. "Hjälp, en wraith! Jag kommer förlora levels!"

Man lever sig liksom in i bokstävernas värld... :^)

/Rising

 

[Cybot]

Re: Nostalgi

Ahhh, får totala nostalgi trippar när du nämner moria. Minns min kära lvl 56 Druid som skulle "ta hand om" balrogen(för att komma till lvl 56 måste man åtminstone ha slaktat runt 500 ancient dragons).

 

[DanielSchenström]

Vart?

I butiker och via internet från och med augusti om allt går som planerat och det gör det nästan hittills.

 

[Jade]

Liten rapport....

Här kommer så en liten rapport från Raven Drakoni;

Mirage - Ett sci-fi rollspel. Universum är symmetrisk, allt har en motsvarighet, tänk något förvrängd spegelbild, på exakt andra sidan. Med andra ord har Jorden en spegelplanet, denna är Mooretec. Eftersom Mooretec och Jorden(kallad Tellar) är spegelplaneter kan man även färdas genom dem, med hjälp av speglar.(Hur detta fungerar rent praktiskt vill jag inte spekulera i). Mooretec liknar vår värld men har kommit dryga 70 år före oss. Genteknik, bioteknik är välutvecklad och alla lever i en vädligt teknisk och grym värld. Mooretec dras med Alliansen som för ett par år sedan köpte upp i stort sett alla företag och mutade sig in i regeringar och dylikt hos de flesta länder. De äger numera hela Mooretec. Men det finns folk som motsätter sig detta och de kallas av gemene man för Motståndsrörelsen(inte helt orginellt, jag erkänner)... Mooretec har även en grannplanet(vår måne), Vediime. Som befolkas av mer eller mindre snikna öldeliknande typer, vediiner, som är ena jäklar på genetik. Har för vana att skapa olika varelser som de sedan använder i sina klankrig...

MYTH - Eller tja. Rollspelet MYTH finns redan. Det som är på gång här är olika tillbehör och äventyr.
Närmast är Fauna, en monsterbok av det lite mer vanliga slaget.
Ett annat projekt inom MYTH är "Det blå hornet", rollspelets allra första äventyr, som ska få en ny kostym och utförande....(Det gamla var lite halvkasst...)

Det var väl i stort sett allt....

 

[Sodivra]

Bugg?

Vadå för bugg? Berätta, jag gillade ditt system..
Förresten, ett "tärnings"-system som liknar ditt som jag kom på:
Spelledaren tänker en siffra. Spelaren säger en siffra. Ju närmare desto bättre. Det går också "i varv", så på en 1-10skala så är "9" två steg ifrån "1".

På detta sätt kan man spela utan tärning. Kanske när man är ute och går eller nåt? /images/icons/smile.gif

 

[Big Marco]

Re: ADOM!

ADOM! Åh! Nu blir jag varm i hela kroppen!

Fast jag har bara varvat det en enda gång. Och slutet var tämligen assvårt. Och jag var nästan inte alls korrupt.

Men jag HATAR verkligen "egenskapen" att teleportera runt slumpmässigt. EXREMT jobbigt.

Jag var en human paladin. Vad var du?

 

[Marcus_UBBT]

Re: Liten rapport....

Mirage får mig att tänka på Super Mario Bros-filmen... det var två parallella jordar där med, den ena befolkad av människor härstammande från apor, den andra befolkad av människor härstammande från dinosaurier. koopas liksom, hehe. den var rolig.

 

[Rickard]

Tango?

"Vadå för bugg? Berätta, jag gillade ditt system.."
Hoppas du kommer ihåg systemet, för jag kommer förklara som om du gör det... Buggen var väl att det inte finns någon mitt på T10.. Jag skulle behöva en T9:a eller T11:a.. Nu kan man visserligen utgå från att 5 och 6 är varsin mitt som ger 1 i effekt.. Men då får man inte fram finessen att om man fegar och gissar på ett tal nära mitten och slår perfekt så får inte fördel utav det..
Som det var först så var 5 en effekt på 0 och när man slog perfekt så fördubblades effekten, 0 för 5 men 2 (1×2) för 4 och 6..
Dessutom.. Graden för misslyckande var för hög och perfekt för ofta (å andra sidan så finns inte perfekt, utan bara bättre effekt), fast nu är ju regelsystemet till ett oseriöst spel så det gör väl inget..
Som ett plus så var systemet otroligt snabbt.. Man använde sig av en tabell och på 2-3 sekunder (slag och uträkning inräknat) så hade man effekt och eventuell skada..

"På detta sätt kan man spela utan tärning. Kanske när man är ute och går eller nåt?"
Ball grej.. Dock är nog SL nästan för mycket slump.. Ett system som kan användas när man är ute och promenerar som jag gillar är det Rising berättade om en gång i tiden.. Man slängde stenar på saker som SL bestämde, utefter svårighetsgrad.. Man hade också stenar i sin hand som symboliserade kroppspoäng och med dessa kunde man även pressa sig själv.. Man fick då ta sina kroppspoängsstenar som man hade och kasta på föremålet igen om man missade första gången.. Tappade man någon sten så fumlade man..

/[color:448800]Han</font color=448800> som nu helt övergett sin Puppets-värld och väntar på CCC:s ballare värld

 

[Sodivra]

Hehe, Arvid har lösningen!

Vad sägs om DET här!
Om man gissar "rätt på" siffran så är väl slaget "perfekt" så att säga? Låt då 0/10 vara fummel. Man får inte gissa på det, och slår man det så.. Tja, fumlat.

På så vis blir 5:an "mitten". Jämnt och fint.
10:an försvinner och ersätts med en nolla. Det ser ju alla att noll är noll! Ännu mer iniutivt! /images/icons/smile.gif

Funkar detta?

 

[Argus (Swänska)]

Re: ADOM! [OT]

Själv har jag en personlig favorit i troll bard kombinationen.
Kan verka aningen osanolik, men funkar tämligen fint.
Dessutom har jag aldrig klarat spelet (aldrig ens varit i närheten).
Min bästa karaktär kom bara till lvl 16 eller så /images/icons/blush.gif.

 

[Argus (Swänska)]

Dessutom

Krille och du lyckas träffa många viktiga och relevanta anledningar. Men det finns faktiskt ännu ett par orsaker.
Speciellt är det bra med ASCII-grafik eftersom en de flesta roguelikes är enmansprojekt.
Själv kan jag inte rita, och även om jag kunde det skulle jag ha väldigt svårt för att göra små tiles (rutor) som går att urskilja.
Det är nämligen inte lätt att grafiskt se skillnad på en Orch och en rese (eller nåt) när det är så smått.
Men om orchen använder bokstaven 'o' och resen 'O', så är det svårt att missa skillnaden.
Bokstäver är helt enkelt lättare att känna igen en liten plottrig grafik.