Vilka rollspel älskar ni och varför?
- Thread starter bortom12e
- Start date
Jag vill såklart inte försitta ett tillfälle att prata väl om Mutant Chronicles, så…
Jag gillar MC. Inte systemet såklart, men spelvärlden. Det är en inspirerande, ganska väldesignad värld med konflikter på många nivåer – tydliga grupperingar som inte nödvändigtvis är helt platta, så det finns gott om frågeställningar som en rollperson kan behöva ta ställning till (vilket jag upplever hjälper mig som spelare att få ihop rollpersonens personlighet) och många konfliktytor och grejer att bygga äventyr på som SL. Det finns helt enkelt väldigt mycket att göra i den världen, från noiräventyr i Luna City till eldstrider i Venus djungler.
Återkommer med fler spel.
Jag gillar MC. Inte systemet såklart, men spelvärlden. Det är en inspirerande, ganska väldesignad värld med konflikter på många nivåer – tydliga grupperingar som inte nödvändigtvis är helt platta, så det finns gott om frågeställningar som en rollperson kan behöva ta ställning till (vilket jag upplever hjälper mig som spelare att få ihop rollpersonens personlighet) och många konfliktytor och grejer att bygga äventyr på som SL. Det finns helt enkelt väldigt mycket att göra i den världen, från noiräventyr i Luna City till eldstrider i Venus djungler.
Återkommer med fler spel.
Björn Wärmedal
Björning Wheel
Lady Blackbird! Dels för att optimalt spelande är detsamma som att spela stenhårt på sin rollperson, och dels för att det är rent magiskt när jag lyckas följa spelledarråden. Önskar att jag var duktigare på det, och det är något jag försöker varje gång jag spelleder på SävCon, men "ställ ledande frågor" är diametralt motsatt mot "beskriv situationen" (som är min naturliga metod, och mycket lättare att halka in på om spelarna inte är bekväma med att etablera saker själva).
Troberg
Sinister eater
- Joined
- 27 Jun 2001
- Messages
- 17,663
Paranoia. När det kom så fanns det en tydlig trend inom rollspelandet, med mer regler, tyngre system, mer simulationism. Mer var bättre. Då klampar Paranoia in och säger "Skit i det, nu har vi kul istället!". Lätta regler, hysteriskt rolig setting, snabbt och enkelt. Paranoia var spelet som öppnade upp för andra spelsätt.
GURPS. Jag kommer ändå aldrig att använda ett regelsystem som det är skrivet, och då är GURPS suveränt, eftersom det är generiskt åt båda hållen. Man kan använda supplement till vilket spel som helst till GURPS, och GURPS-supplement funkar till alla spel.
Little Fears. Jag kommer nog aldrig att spela det, men de har verkligen tagit ett tema och gjort det bra.
Cthulhu. Spelet där man insåg att strider är tråkigt och något som bör undvikas.
GURPS. Jag kommer ändå aldrig att använda ett regelsystem som det är skrivet, och då är GURPS suveränt, eftersom det är generiskt åt båda hållen. Man kan använda supplement till vilket spel som helst till GURPS, och GURPS-supplement funkar till alla spel.
Little Fears. Jag kommer nog aldrig att spela det, men de har verkligen tagit ett tema och gjort det bra.
Cthulhu. Spelet där man insåg att strider är tråkigt och något som bör undvikas.
IcarusDream
Anti-populist
Jag älskar många spel. Här kommer ett urval:
Spel
Eon 3
Stor och genomtänkt värld med ett regelsystem jag tycker mycket om, hög kvalité på publicerade äventyr och världsböcker.
DoD91/Chronopia
Min favorit av DoD-versionerna. Flexibelt regelsystem med mycket möjligheter och lätt att modifiera.
Call of Cthulhu
Favoriten vad gäller skräck. Snabbt och bra system och massor av bra äventyr.
Vampire the Masquerade
Underbart spel med fantastisk metaplot som gör det väldigt lätt att få spelarna engagerade i spelvärlden och inte bara dem själva.
Werewolf the Apocalypse
Som Vampire men mer brutalt och hårigt.
Symbaroum
Det bästa som hänt svenska rollspel senaste 10 åren.
Mutant: Undergångens arvtagare
Studentikos humor och nattsvart mörker i perfekt blandning
In the Dark/Bortom
Det bästa som hänt svenska rollspel senaste 15 åren.
Äventyr/Kampanjer
Unseen Masters
Bästa nutidskampanjen
Giovanni Chronicles
Bästa vampirekampanjen
Vinterskogens hemlighet/Trollkvinnans gåta
Äventyren som fick mig att älska Trudvang som spelvärld och stämning i rollspel
Bortoms konventsäventyr mellan 2004-2013
Bland det mest inspirerande och nytänkande som skrivits av en mindre spelskapare.
Svarta Solen-sviten (om man plockar bort akt 3 av Snösaga)
Allt från Vildhjarta till Likstorm är riktigt bra. Tyvärr faller mycket på att tredje akten av del 2 Snösaga inte är i närheten av resten av materialet.
Spel
Eon 3
Stor och genomtänkt värld med ett regelsystem jag tycker mycket om, hög kvalité på publicerade äventyr och världsböcker.
DoD91/Chronopia
Min favorit av DoD-versionerna. Flexibelt regelsystem med mycket möjligheter och lätt att modifiera.
Call of Cthulhu
Favoriten vad gäller skräck. Snabbt och bra system och massor av bra äventyr.
Vampire the Masquerade
Underbart spel med fantastisk metaplot som gör det väldigt lätt att få spelarna engagerade i spelvärlden och inte bara dem själva.
Werewolf the Apocalypse
Som Vampire men mer brutalt och hårigt.
Symbaroum
Det bästa som hänt svenska rollspel senaste 10 åren.
Mutant: Undergångens arvtagare
Studentikos humor och nattsvart mörker i perfekt blandning
In the Dark/Bortom
Det bästa som hänt svenska rollspel senaste 15 åren.
Äventyr/Kampanjer
Unseen Masters
Bästa nutidskampanjen
Giovanni Chronicles
Bästa vampirekampanjen
Vinterskogens hemlighet/Trollkvinnans gåta
Äventyren som fick mig att älska Trudvang som spelvärld och stämning i rollspel
Bortoms konventsäventyr mellan 2004-2013
Bland det mest inspirerande och nytänkande som skrivits av en mindre spelskapare.
Svarta Solen-sviten (om man plockar bort akt 3 av Snösaga)
Allt från Vildhjarta till Likstorm är riktigt bra. Tyvärr faller mycket på att tredje akten av del 2 Snösaga inte är i närheten av resten av materialet.
Gustav Lorentz
a.k.a. McKatla
- Joined
- 2 Aug 2010
- Messages
- 1,133
Oktoberlandet: mer njutbar läsning än så här blir det inte i rent litterärt avseende. Andra utgåvan samt Lintovaffären är det som gäller, men världen snarare än reglerna.
KULT (alla versioner): aldrig har en spelvärld givit mig en så start känsla av wow! som denna. Och då är det inte body-horror-grejen jag gillar (den är mest tröttsam) utan den gnostiska versionen av tillvaron genomförd på ett så elegant sätt. Men än så länge inga regler jag gillat... (ännu ett briljant spel som i sin nuvarande version har PbtA-regler tyvärr).
Tribe 8: extremt spelbart och inspirerande under några år. Men vi struntade i metaplotten; den låste in och var dessutom inget vidare. (Jag gillar nästan aldrig metaplotter just för att de låser in. Tvärtom gillar jag den omvända polen i skalan bättre; fisktankar, hooks och ettbladsscenarion – eller varför inte en bra karta utan ett ord skrivet på sig!).
Over the Edge (1:a och 2:a utgåvan): underbar och skruvad miljö, massor av kul äventyr! Men hoppa nuvarande utgåva; den gillar jag inte alls tyvärr.
Unknown Armies: helt enkelt lysande i alla sina iterationer.
Sedan finns det massor av spel utöver dessa jag tyckt mycket om att läsa, men inte spelat särskilt mycket (eller inte alls) och därför inte med gott samvete kan ta med på listan men ändå vill nämna: Mutant År Noll, Ur Varselklotet, Symbaroum, Mörk Borg, Järn. Ja, och så ett hedersomnämnade till Fantasy! som var spelet som fick mig att hitta glädje i fantasyspel igen. Och blev vägen till OSR, där vi tillbringat en hel del tid. Och, inte minst, vars stad Morcar (?), var mycket inspirerande.
KULT (alla versioner): aldrig har en spelvärld givit mig en så start känsla av wow! som denna. Och då är det inte body-horror-grejen jag gillar (den är mest tröttsam) utan den gnostiska versionen av tillvaron genomförd på ett så elegant sätt. Men än så länge inga regler jag gillat... (ännu ett briljant spel som i sin nuvarande version har PbtA-regler tyvärr).
Tribe 8: extremt spelbart och inspirerande under några år. Men vi struntade i metaplotten; den låste in och var dessutom inget vidare. (Jag gillar nästan aldrig metaplotter just för att de låser in. Tvärtom gillar jag den omvända polen i skalan bättre; fisktankar, hooks och ettbladsscenarion – eller varför inte en bra karta utan ett ord skrivet på sig!).
Over the Edge (1:a och 2:a utgåvan): underbar och skruvad miljö, massor av kul äventyr! Men hoppa nuvarande utgåva; den gillar jag inte alls tyvärr.
Unknown Armies: helt enkelt lysande i alla sina iterationer.
Sedan finns det massor av spel utöver dessa jag tyckt mycket om att läsa, men inte spelat särskilt mycket (eller inte alls) och därför inte med gott samvete kan ta med på listan men ändå vill nämna: Mutant År Noll, Ur Varselklotet, Symbaroum, Mörk Borg, Järn. Ja, och så ett hedersomnämnade till Fantasy! som var spelet som fick mig att hitta glädje i fantasyspel igen. Och blev vägen till OSR, där vi tillbringat en hel del tid. Och, inte minst, vars stad Morcar (?), var mycket inspirerande.
entomophobiac
Low Prep High Play
All Flesh Must Be Eaten -- kanske det bäst designade rollspel jag äger. En verktygslåda specifikt konstruerad för enkvällsspel men som ändå lämpar sig oförtjänt bra för kampanjer. Det splatterosande temat är bara toppen av ett genialt isberg. Fler spel borde göras på det här sättet!
7th Sea -- det finns inga bättre matinéregler på planeten än det här rollspelet, enligt mig. Det gjorde också motsatsen till all grimdark som var poppis när det kom (1999) och hade istället ett alternativt 1600-tal där du kunde hantera historiska tråkigheter mer modernt.
Mothership -- för att det är det Alien-spel som är allra mest Alien, genom ren minimalism. Att rollformuläret är ett flödesschema får mig fortfarande att le bara jag tänker på det.
7th Sea -- det finns inga bättre matinéregler på planeten än det här rollspelet, enligt mig. Det gjorde också motsatsen till all grimdark som var poppis när det kom (1999) och hade istället ett alternativt 1600-tal där du kunde hantera historiska tråkigheter mer modernt.
Mothership -- för att det är det Alien-spel som är allra mest Alien, genom ren minimalism. Att rollformuläret är ett flödesschema får mig fortfarande att le bara jag tänker på det.
Jag älskar, eller har i alla fall vid något tillfälle älskat, alla versioner av Mutant, från det att jag fick en broschyr i en leksaksaffär med en bild på en hare med pansarhud och ett hagelgevär. Jag älskade mutationstabellen som gav din rollperson spännande superkrafter (eller ibland riktningsknöl 
), och jag älskade monstren: trädiglarna och landhajarna, som såg otroligt farliga och spännande ut på bilderna.
Sedan älskade jag cyberpunk-versionen, som var lite samma sak, men ännu häftigare.
Sedan älskade jag Järnringens Mutant: Undergångens Arvtagare, som var allt det jag älskat i första Mutant, men mer genomarbetat.
Och nu älskar jag Fria Ligans Mutant: År Noll, som innehåller alla de saker jag fortfarande älskar med Mutant, men i en tajtare förpackning, med ett bättre regelsystem, och ett tydligare svar på frågan "Vad gör man?", vilket är det jag vill ha av ett rollspel idag.
Mutant Chronicles kom under den tid då jag inte spelade rollspel, så det älskar jag inte, men som tur är gör krank det, och säkert många andra.
), och jag älskade monstren: trädiglarna och landhajarna, som såg otroligt farliga och spännande ut på bilderna.Sedan älskade jag cyberpunk-versionen, som var lite samma sak, men ännu häftigare.
Sedan älskade jag Järnringens Mutant: Undergångens Arvtagare, som var allt det jag älskat i första Mutant, men mer genomarbetat.
Och nu älskar jag Fria Ligans Mutant: År Noll, som innehåller alla de saker jag fortfarande älskar med Mutant, men i en tajtare förpackning, med ett bättre regelsystem, och ett tydligare svar på frågan "Vad gör man?", vilket är det jag vill ha av ett rollspel idag.
Mutant Chronicles kom under den tid då jag inte spelade rollspel, så det älskar jag inte, men som tur är gör krank det, och säkert många andra.
DanielSchenström
Swashbuckler
Svenska Dungeons & Dragons fyller mig alltid med mys och en önskan att spela. Det är höjden av nostalgi för mig. Lättförstått, pedagogiskt och illustrerat av två av mina favoriter, Larry Elmore och Jeff Easley. Till Dungeons & Dragons kom en av mina favoritserier av böcker, "Gazetteers", lands/regionsböcker som avhandlade en nation i taget som var inspirerande att läsa och fyllda med äventyrsidéer. Spelet har också det enda äventyr jag köpt enbart baserat på omslagskonsten, City of the Gods som visar en högteknologisk stad. Och jag är en riktig sucker för saker som blandar fantasy och teknologi som Star Wars och Secret of Mana så jag föll direkt. Hade det inte varit för detta spel så hade min rollspelsdebut troligen börjat en 2-3 år senare.
Advanced Dungeons & Dragons 2nd edition. Detta är det spel där jag som spelledare känner mig mest hemma, vars system känns som rätt nivå och som har expansionsmoduler för nästan vad som helst man är intresserad av. Utanför egenskapade världar så har den också fler av mina favoritkampanjmiljöer: Dark Sun, Forgotten Realms och Spelljammer.
När det gäller fantasy så är det här det mest flexibla spelet jag använder oavsett om man kör standardreglerna, alternativa regler från en officiell bok som Player´s Option eller husregler. Så på frågan vilket är världens bästa rollspel så blir detta svaret för mig.
Sen finns det en massa spel som jag gillar och som också kan få lite kärlek här: Vampire 2nd Edition, Shadowrun, TORG, Last Unicorn Star Trek, Khelataar, Kult, Top Secret S/I (mitt personliga val så fort jag ska spela nåt satt i nutid), Alternity, Underground, Castle Falkenstein, Amber Diceless, GURPS, Skyrealms of Jorune, Ars Magica, Talislanta, West End Games Star Wars, Terone, Traveller The New Era och Numenera.
En del av de här spelen är det regelsystemet som är höjdpunkten, i andra är det sättet de är skrivna, och för en del är det den tillhörande världen.
Jag har också en bunt som jag inte läst genom ordentligt och inte blivit rankade.
Advanced Dungeons & Dragons 2nd edition. Detta är det spel där jag som spelledare känner mig mest hemma, vars system känns som rätt nivå och som har expansionsmoduler för nästan vad som helst man är intresserad av. Utanför egenskapade världar så har den också fler av mina favoritkampanjmiljöer: Dark Sun, Forgotten Realms och Spelljammer.
När det gäller fantasy så är det här det mest flexibla spelet jag använder oavsett om man kör standardreglerna, alternativa regler från en officiell bok som Player´s Option eller husregler. Så på frågan vilket är världens bästa rollspel så blir detta svaret för mig.
Sen finns det en massa spel som jag gillar och som också kan få lite kärlek här: Vampire 2nd Edition, Shadowrun, TORG, Last Unicorn Star Trek, Khelataar, Kult, Top Secret S/I (mitt personliga val så fort jag ska spela nåt satt i nutid), Alternity, Underground, Castle Falkenstein, Amber Diceless, GURPS, Skyrealms of Jorune, Ars Magica, Talislanta, West End Games Star Wars, Terone, Traveller The New Era och Numenera.
En del av de här spelen är det regelsystemet som är höjdpunkten, i andra är det sättet de är skrivna, och för en del är det den tillhörande världen.
Jag har också en bunt som jag inte läst genom ordentligt och inte blivit rankade.
zonk
muterad
- Joined
- 10 Jan 2016
- Messages
- 3,330
Jag är alltid på jakt efter nästa grej, systemet som ska flyta bättre, ge bättre input till spelet, ha mer must.. men en del har jag helt klart fastnat för på vägen.
Mutant år Noll fastnade jag stenhårt för, helt oförberedd på det - jag har aldrig varit ett fan av Mutant i Sverige och MYZ-motorn lät väldigt bakvänd när jag läste om den. Men i spel blev det nåt grymt kul av det. En total överraskning!
D&D 5e gillar jag som fasen, det är nåt smutt och speligt och rulligt med det, det susar på och blir grejer fort som fasen. Har aldrig lirat till höga levlar men på låga har jag njutit! Att fundera på hur ens munk ska bli en hårding och samtidigt spela honom som en snäll farbror, det finns gott om grogrund till båda, och det funkar som fasen!
Mutant år Noll fastnade jag stenhårt för, helt oförberedd på det - jag har aldrig varit ett fan av Mutant i Sverige och MYZ-motorn lät väldigt bakvänd när jag läste om den. Men i spel blev det nåt grymt kul av det. En total överraskning!
D&D 5e gillar jag som fasen, det är nåt smutt och speligt och rulligt med det, det susar på och blir grejer fort som fasen. Har aldrig lirat till höga levlar men på låga har jag njutit! Att fundera på hur ens munk ska bli en hårding och samtidigt spela honom som en snäll farbror, det finns gott om grogrund till båda, och det funkar som fasen!
Rangertheman
Myrmidon
- Joined
- 15 Dec 2015
- Messages
- 3,631
Symbaroum - Jag tycker att spelet har en mycket djup och genomtänkte spelvärld, ytterligare förstärkt av Martins fantastiska illustrationer, som bygger mer på relationer (mellan släktena, mellan kulturvarelser och naturen, mellan politiska- och religiösa grupperingar, kopplingar till historia, m.m.) än på att hitta på en massa häftiga saker. Det blir episka skeenden utan att rollpersonerna är det minsta episka., i många fall snarare tvärtom. Jag tycker också att reglerna harmonierar med spelvärlden och ger stor flexibilitet åt spelgruppen. Vissa tycker det blir luddigt med så mycket flexibilitet men jag gillar det.Det är smidigt att spelarna slår alla slag och att det genomgående är att slå under ett målvärde med T20. Plus också för Mattias Johnsson Haakes sätt att skriva.
Hjältarnas tid - Mycket kul att det funkar lika bra för barn som för vuxna, mysiga och intressanta släkten och en av de bästa versionerna av BRP.
Barkhäxan - Tänk att man kan klämma in så mycket skräckstämning på så få sidor. Finns goda chanser att få spelarna att bli rädda på riktigt.
Tails of Equestria - Hur skulle man inte kunna gilla att spela ponny? Mycket bra regelsystem som påminner mycket om Fate fast anpassat till spelvärlden.
Hjältarnas tid - Mycket kul att det funkar lika bra för barn som för vuxna, mysiga och intressanta släkten och en av de bästa versionerna av BRP.
Barkhäxan - Tänk att man kan klämma in så mycket skräckstämning på så få sidor. Finns goda chanser att få spelarna att bli rädda på riktigt.
Tails of Equestria - Hur skulle man inte kunna gilla att spela ponny? Mycket bra regelsystem som påminner mycket om Fate fast anpassat till spelvärlden.
Mutant - Både originalet, UA och År Noll
Originalet för att konceptet med Sverige efter katastrofen var originell och jag blir nostalgisk bara jag tänker på muterade älgar med mynningsladdare, ondskefulla psi-mutanter och trafikskyltssköldar. UA för att det återupplivade originalet men gjorde det till det Mutantskandinavien som Mutant 2/2089 borde varit. Dessutom är kampanjen en av de absolut bästa jag läst. År Noll för att jag älskar hur mekaniken och resurshanteringen hänger ihop med spelvärlden och att det dessutom gräver djupt i uppkomsten av varje klass.
Svavelvinter RPG
Otroligt snyggt spel med elegant regelmotor som dessutom jackar in fantastiskt i spelvärlden och bygger intriger med ett inbyggt spel på metanivå. Konfluxkampanjen är tillsammans med UA ovan något av det bästa jag läst i kampanjväg och lyfter man dessutom in händelser från romansviten så blir den ännu vassare.
Coriolis
Att Fria Ligan gjorde mig intresserad av rymd-genren som jag egentligen är väldigt skeptisk mot är bara det ett gott betyg. Världsbygget är magiskt och jag är sjukt pepp på Ikonernas Nåd-fortsättningen och hur metaplotten kommer vecklas ut.
Symbaroum
En otroligt lyckad nisch i en genre som annars är ganska upptagen. Stark setting, hyllvis med intriger, Mörk fantasy och gott om hemlighetsmakeri.
Oktoberlandet
För trots att jag egentligen inte är så förtjust i genrer som korsbefruktar varandra (fantasy, ångpunk och rysk revolution) så är det här en helt enastående mix. Världen är mystiskt och subjektivt beskriven och det är en närmast total avsaknad av konkreta sanningar.
Ur Varselklotet/Flodskörden
En helt genial setting. Fantasitriggande illustrationer och mitt favorit-regelsystem i botten.
Svärdets sång
Halvtrist svenskt namn men där slutar det negativa. En lysande utveckling av MYZ med resurshantering, framväxande världsbygge och en välskriven modulär kampanj som triggas genom sägner men också regler för att göra resor spännande. Monster blir mindre platta genom att attacktyperna slumpas fram.
Alien RPG
Jag var som sagt skeptisk till rymdrollspel innan Coriolis. Med Alien och skräck i rymden blir jag bara mer såld. Dolda rymdmonster, system för stress och en värld full med ondska och företagsintriger. Sjukt peppande!
(Börjar ni se mönstret ?)
Upsalasviten
Tre underbara skräckscenarion från sekelskiftets Uppsala. Ett imponerande hantverk med hög stämningsfaktor i både berättelse och handouts.
Fiasco
För att det har låg tröskel och innebär ofta fantastiskt roliga situationer.
Cthulhu Dark
Ett minimalistiskt och elegant spelsystem som också innehåller en handfull riktigt bra purist-äventyr. Även det fristående äventyret Fairyland och "He Who Laughs Last" är väl värt att nämna.
Kutulu
Ännu en Cthulhu-mythos variant men fokus ligger på mysterielösande och en väl nedskalad regelmotor (jämfört med att Cthulhu Dark är helt avskalad). Mycket bra variant på sanity-system. Bör också nämna äventyret "De försvunna soldaterna" som är ett stämningsfullt äventyr.
Warhammer Fantasy Roleplay
Inte helt kompis med reglerna, men världen är störtskön.
Drakar och Demoner
Mitt första rollspel och Döda Skogen mitt första äventyr. Nostalgin är total.
Chock (Skräck i Warwick House)
Så enkelt men ändå bra.
Ribbon Drive
Har inte ens spelat det, men det är ett sånt fantastiskt bra upplägg.
Barkhäxan
Låg regeltröskel och hög skrämselfaktor!
Vasen Road
För att det lika vidrigt som välskrivet.
Sweet Agatha
Mysterieberättande för två personer om vad som hänt den försvunna Agatha.
KULTL
Snyggt som tusan och väldigt originell spelvärld. Många läskiga och välskrivna scenarion.
...skulle nog kunna fortsätta ett tag till...
Originalet för att konceptet med Sverige efter katastrofen var originell och jag blir nostalgisk bara jag tänker på muterade älgar med mynningsladdare, ondskefulla psi-mutanter och trafikskyltssköldar. UA för att det återupplivade originalet men gjorde det till det Mutantskandinavien som Mutant 2/2089 borde varit. Dessutom är kampanjen en av de absolut bästa jag läst. År Noll för att jag älskar hur mekaniken och resurshanteringen hänger ihop med spelvärlden och att det dessutom gräver djupt i uppkomsten av varje klass.
Svavelvinter RPG
Otroligt snyggt spel med elegant regelmotor som dessutom jackar in fantastiskt i spelvärlden och bygger intriger med ett inbyggt spel på metanivå. Konfluxkampanjen är tillsammans med UA ovan något av det bästa jag läst i kampanjväg och lyfter man dessutom in händelser från romansviten så blir den ännu vassare.
Coriolis
Att Fria Ligan gjorde mig intresserad av rymd-genren som jag egentligen är väldigt skeptisk mot är bara det ett gott betyg. Världsbygget är magiskt och jag är sjukt pepp på Ikonernas Nåd-fortsättningen och hur metaplotten kommer vecklas ut.
Symbaroum
En otroligt lyckad nisch i en genre som annars är ganska upptagen. Stark setting, hyllvis med intriger, Mörk fantasy och gott om hemlighetsmakeri.
Oktoberlandet
För trots att jag egentligen inte är så förtjust i genrer som korsbefruktar varandra (fantasy, ångpunk och rysk revolution) så är det här en helt enastående mix. Världen är mystiskt och subjektivt beskriven och det är en närmast total avsaknad av konkreta sanningar.
Ur Varselklotet/Flodskörden
En helt genial setting. Fantasitriggande illustrationer och mitt favorit-regelsystem i botten.
Svärdets sång
Halvtrist svenskt namn men där slutar det negativa. En lysande utveckling av MYZ med resurshantering, framväxande världsbygge och en välskriven modulär kampanj som triggas genom sägner men också regler för att göra resor spännande. Monster blir mindre platta genom att attacktyperna slumpas fram.
Alien RPG
Jag var som sagt skeptisk till rymdrollspel innan Coriolis. Med Alien och skräck i rymden blir jag bara mer såld. Dolda rymdmonster, system för stress och en värld full med ondska och företagsintriger. Sjukt peppande!
(Börjar ni se mönstret ?)
Upsalasviten
Tre underbara skräckscenarion från sekelskiftets Uppsala. Ett imponerande hantverk med hög stämningsfaktor i både berättelse och handouts.
Fiasco
För att det har låg tröskel och innebär ofta fantastiskt roliga situationer.
Cthulhu Dark
Ett minimalistiskt och elegant spelsystem som också innehåller en handfull riktigt bra purist-äventyr. Även det fristående äventyret Fairyland och "He Who Laughs Last" är väl värt att nämna.
Kutulu
Ännu en Cthulhu-mythos variant men fokus ligger på mysterielösande och en väl nedskalad regelmotor (jämfört med att Cthulhu Dark är helt avskalad). Mycket bra variant på sanity-system. Bör också nämna äventyret "De försvunna soldaterna" som är ett stämningsfullt äventyr.
Warhammer Fantasy Roleplay
Inte helt kompis med reglerna, men världen är störtskön.
Drakar och Demoner
Mitt första rollspel och Döda Skogen mitt första äventyr. Nostalgin är total.
Chock (Skräck i Warwick House)
Så enkelt men ändå bra.
Ribbon Drive
Har inte ens spelat det, men det är ett sånt fantastiskt bra upplägg.
Barkhäxan
Låg regeltröskel och hög skrämselfaktor!
Vasen Road
För att det lika vidrigt som välskrivet.
Sweet Agatha
Mysterieberättande för två personer om vad som hänt den försvunna Agatha.
KULT
LSnyggt som tusan och väldigt originell spelvärld. Många läskiga och välskrivna scenarion.
...skulle nog kunna fortsätta ett tag till...
Det finns inget spel jag älskar förbehållningslöst, vilket är anledningen till att jag skriver spel själv. Men de som hamnar högst på min gilla-lista...
MASKS (PbtA med tonåriga superhjältar)
Legend of the Five Rings (främst 4th Ed, inte FF:s utgåva)
Kutulu (allt från skräckregler till formgivning är kanon)
MASKS (PbtA med tonåriga superhjältar)
Legend of the Five Rings (främst 4th Ed, inte FF:s utgåva)
Kutulu (allt från skräckregler till formgivning är kanon)
Rymdskeppet
Veteran
- Joined
- 20 Aug 2019
- Messages
- 63
Jag gillar Pendragon
Det är svårt att påstå att jag "älskar" något i spel i bemärkelsen att det ger mig några varma känslor. Men det finns ett antal spel som jag både har haft mycket roligt med i det förflutna och kan tänka mig att spela mer av i framtiden. Detta dubbla kriterium utesluter till exempel AD&D, eftersom jag inte kan tänka mig att spela det igen trots att det gav mig så mycket underhållning på 80-talet. Andra spel, som Mage the Ascension, har gett mig en fantastisk kampanj men jag tror inte det går att upprepa. Åter andra spel, som Feng Shui eller något som utspelar sig i Tekumel, älskar jag i teorin och vill hemskt gärna testa någon gång, men jag har ingen empiri att backa upp intrycket med.
Följande spel är väl testade och jag ställer alltid upp på dem igen.
RuneQuest
Alla versioner, alla settings. Det är bara något med kombinationen av storslagen epik och drösvis med magi, samtidigt som man aldrig tappar markkontakten. En spjut-crit i magen kan alltid förstöra din dag, liksom.
Call of Cthulhu
På tal om att få sin dag förstörd... Spelet som lärde mig att sluta oroa mig och älska världens undergång.
Pendragon
Knivskarpt fokus på en väldigt speciell typ av berättande, samtidigt som det aldrig förlorar sin spelighet.
Hjältarnas Tid
Det bara funkar.
13th Age
Allt jag vill att D&D skall vara, utan något onödigt tjafs.
Huh. Det blev väldigt mycket BRP, där...
Följande spel är väl testade och jag ställer alltid upp på dem igen.
RuneQuest
Alla versioner, alla settings. Det är bara något med kombinationen av storslagen epik och drösvis med magi, samtidigt som man aldrig tappar markkontakten. En spjut-crit i magen kan alltid förstöra din dag, liksom.
Call of Cthulhu
På tal om att få sin dag förstörd... Spelet som lärde mig att sluta oroa mig och älska världens undergång.
Pendragon
Knivskarpt fokus på en väldigt speciell typ av berättande, samtidigt som det aldrig förlorar sin spelighet.
Hjältarnas Tid
Det bara funkar.
13th Age
Allt jag vill att D&D skall vara, utan något onödigt tjafs.
Huh. Det blev väldigt mycket BRP, där...
Addendum:
D&D 5e
Jag älskar det egentligen inte, eftersom det har för mycket av det ovan nämnda onödiga tjafset. Men av alla D&D-varianter från TSR eller WotC är det den smidigaste, och det är faktiskt väldigt newbie-vänligt. Så jag ställer upp på det om det är vad gruppen vill ha.
D&D 5e
Jag älskar det egentligen inte, eftersom det har för mycket av det ovan nämnda onödiga tjafset. Men av alla D&D-varianter från TSR eller WotC är det den smidigaste, och det är faktiskt väldigt newbie-vänligt. Så jag ställer upp på det om det är vad gruppen vill ha.
D&D Essentials (alltså typ 4e, fast lite tillfixat och tillsnyggat)
Efter att ha introducerats till D&D 4e av bland annat Arfert så tyckte jag ganska bra om det. Det var lite som ett något mer komplext brädspel snarare än vad jag annars associerade med ordet "rollspel", och det var för mig något nytt och ganska roligt. Det var väl också någonstans där det började? Krigsspel med inslag av rollgestaltning och med en spelledare?
Nå, det fanns något befriande i att bara köra strid i varje encounter. Det fanns inget "annat" att längta till under striden, och det fick på något sätt striderna att kännas mindre värdelöst tråkiga än de gör i andra rollspel. Det finns en överenskommelse kring bordet om att vi är där för att köra ett gäng strids-encounters och rensa en dunge, och det är faktiskt good enough.
Jag gillar det påtagliga i miniatyrer/tokens och kartor, det bidrar till brädspelskänslan.
Essentials var precis lagom komplicerat för mig. Jag kommer aldrig någonsin att nå system mastery i något komplext rollspel någonsin, men i D&D 4e/Essentials behövdes det inte heller. Det fanns en stabil grund som inte var mer komplicerad än andra brädspel jag spelar, och så specialregler per monster som alltid står fint i monstrets stat-ruta. Allt jag behöver veta om min rollperson och hur den levlar står på en handfull sidor i boken. I princip inget bläddrande behövs under spel överhuvudtaget.
Det här var ett D&D jag inte vara stod ut med att spela, utan rentav spellett vid ett några tillfällen. Jag har fortfarande flera ospelade scenarier som jag en vacker dag hoppas kunna köra med någon grupp.
Efter att ha introducerats till D&D 4e av bland annat Arfert så tyckte jag ganska bra om det. Det var lite som ett något mer komplext brädspel snarare än vad jag annars associerade med ordet "rollspel", och det var för mig något nytt och ganska roligt. Det var väl också någonstans där det började? Krigsspel med inslag av rollgestaltning och med en spelledare?
Nå, det fanns något befriande i att bara köra strid i varje encounter. Det fanns inget "annat" att längta till under striden, och det fick på något sätt striderna att kännas mindre värdelöst tråkiga än de gör i andra rollspel. Det finns en överenskommelse kring bordet om att vi är där för att köra ett gäng strids-encounters och rensa en dunge, och det är faktiskt good enough.
Jag gillar det påtagliga i miniatyrer/tokens och kartor, det bidrar till brädspelskänslan.
Essentials var precis lagom komplicerat för mig. Jag kommer aldrig någonsin att nå system mastery i något komplext rollspel någonsin, men i D&D 4e/Essentials behövdes det inte heller. Det fanns en stabil grund som inte var mer komplicerad än andra brädspel jag spelar, och så specialregler per monster som alltid står fint i monstrets stat-ruta. Allt jag behöver veta om min rollperson och hur den levlar står på en handfull sidor i boken. I princip inget bläddrande behövs under spel överhuvudtaget.
Det här var ett D&D jag inte vara stod ut med att spela, utan rentav spellett vid ett några tillfällen. Jag har fortfarande flera ospelade scenarier som jag en vacker dag hoppas kunna köra med någon grupp.
Minimoni
Homelander
Western IV och tidigare versioner
Viking
Eon 1,2 och 3
Neotech Edge
Mutant Chronicles
Chronopia
Trudvang
Shadowrun
Star Wars i en massa olika versioner
A Song Of Ice And Fire
Jag har garanterat glömt en massa men det betyder inte att det inte finns fler rollspel jag verkligen gillar, för det gör det! Jag har också valt att skriva med en del spel vars regler jag ogillar men vars världar är så bra att det inte spelar någon roll. Jag ogillar egentligen de flesta regelsystem och köper främst rollspel för allt det andra, världsbeskrivning och annat fluff.
Viking
Eon 1,2 och 3
Neotech Edge
Mutant Chronicles
Chronopia
Trudvang
Shadowrun
Star Wars i en massa olika versioner
A Song Of Ice And Fire
Jag har garanterat glömt en massa men det betyder inte att det inte finns fler rollspel jag verkligen gillar, för det gör det! Jag har också valt att skriva med en del spel vars regler jag ogillar men vars världar är så bra att det inte spelar någon roll. Jag ogillar egentligen de flesta regelsystem och köper främst rollspel för allt det andra, världsbeskrivning och annat fluff.