Nekromanti Vilken är den bäst skapade fantasyvärlden?

[tull]

Med uppmuntran ifrån Rising lägger jag upp min fråga i småpratet här:

Vilken är då den bäst skapade fantasyvärlden?

Rising tog upp en intressant fråga där om världens syfte, ifall den var anpassad för "dungeonbashing" eller "cultural-gaming". Syftet med världen behöver för övrigt inte vara anpassad till att rollspela i den, utan jag tänker mig den fantasyvärld som bäst bringar fram en episk känsla och som skapar det där fenomenet som får oss nördar att samlas i en ring bakom apberget, för att vi bara måste diskutera den och prata om dess förträffligheter?

Tolkiens skapelse känns som ett givet exempel, det finns ju till och med akademiska ordenssällskap här i Uppsala som träffas för att prata tolkien. Men, jag tycker tolkien är ett så jävla tråkigt svar så jag hoppas på bättre exempel - även fast ni givetvis får tycka tolkien. (Med tolkien menar jag tolkiens värld där sagan om ringen utspelar sig. Ringvärlden?)

 

[Storuggla]

Tekumel. En setting där du inte känner igen en enda kultur, där inte inte finns vita människor och där det är skrivet bisarra mängder om kulturer, teknik och seder och fan vet allt? Awesome. Att det inte finns ett enda pseudoeuropiskt land/kultur på hela kartan är ju bara guld det med, precis som avsaknaden av hästar. Som exempel kan jag nämna att första mailet jag fick när jag gick med i epostlistan för settingen var författaren som beskrev, efter att ha blivit tillfrågad, olika kulturers bad- och toalettvanor. Den nivån av detaljrikedom. Plus två-tre fungerande, riktiga påhittade språk. Och massor av toplessbrudar.

Tyvärr saknar Tekumel helt och hållet apor, men de husreglar jag in med stor hänsynslöshet.


Storuggla, ziggurater!

 

[DeBracy]

...far far away

Star Wars-universat förstås!

Den är så listigt skapad att vissa till och med går på att det skulle vara scifi. Något för alla! Fantasyvärldarnas kinderägg?

 

[tull]

Re: ...far far away

Måste nog hålla med dig där DeBracy, tekumel faller på det att jag inte känner till det så bra.
Men Star Wars, det ser man överallt! Det har skapat nördgrupper, innehåller episk känsla, spin offs m.m

Och ja det som gör Star wars till fantasy är väll fantasyns koppling till romantik snarare än teknologi?

 

[Ymir]

Well, det får bli de tråkiga svaren, är jag rädd; Arda och Tékumel. Tolkiens och Barkers världar är de enda fantasyvärldar jag stött på som är byggda från grunden upp av kreatörer som faktiskt på allvar förstår sig på lingvistik, mytologi och historia. Det finns inga platsnamn i Arda som bara är random ljud Tolkien hittat på; allt har en betydelse, och båda settingarna är notoriska för att de har en vettig mytologi, något som är absurt sällsynt i fantasyvärldar, vars religioner generellt som bäst är färglösa rippoffs på kristendomen.

Andra kreatörer jag tror vore kapabla att skapa en dylik värld är tex GRR Martin och Guy Gavriel Kay, men de har inte riktigt försökt, deras settingar finns bara till för att utgöra bakgrund till specifika berättelser. Artesias värld är relativt imponerande också, jag går bara inte personligen igång på den så mycket. Krille förtjänar ett hedersomnämnande också, faktiskt - Västmark är en mycket kompetent utförd skapelse.

Detta är alltså världar som höjer sig långt över mängden i det att de är kompetent konstruerade och skildrade, vilket inte nödvändigtvis innebär att de innehåller de allra häftigaste idéerna - du frågade efter vilken som var bäst skapad, trots allt. Vilken som sedan är häftigast, mest inspirerande, eller i allmänhet triggar mina fetischer, det är en helt annan fråga. *HostHyboriahost*

- Ymir, övermätt

 

[!Paxen]

För mig så är Overlord världen helt grym.. Vart annars kan man möta en övergödd, FD Hob-krigare?

 

[tull]

Arda? Är det vad sagan om ringen världen heter?

 

[Ymir]

Just så.

- Ymir, bekräftar

 

[Mekanurg]

Jag tycker om LeGuins Övärlden, särskild som den skildras i Trollkarlen från Övärlden och Gravkamrarna på Atuan. LeGuin vet hur den där världen fungerar och förmedlar det väl till mig. OK, språken når inte upp till JRRT:s nivå, men mycket annat gör det.

Sedan gillar jag skarpt Elizabeth Lynns Tornor, särskilt den stora staden Kendra-on-the-Delta som i sig är en av huvudpersonerna i The Northern Girl, bok 3 i en icke-trilogi. Jordnära, mustigt och trovärdigt. (Och vart begav sig det stora skeppet? Det får vi aldrig veta.) En bra värld.

 

[Dilandau]

Sedan gillar jag skarpt Elizabeth Lynns Tornor, särskilt den stora staden Kendra-on-the-Delta som i sig är en av huvudpersonerna i The Northern Girl, bok 3 i en icke-trilogi. Jordnära, mustigt och trovärdigt. (Och vart begav sig det stora skeppet? Det får vi aldrig veta.) En bra värld.

Faen, har hört talats om dessa böcker så många gånger, och blivit så sugen. Men det är kört att hitta dem. Del 1 har jag fått tag på, men 2an och 3an verkar lost in time.

 

[Mekanurg]

Faen, har hört talats om dessa böcker så många gånger, och blivit så sugen. Men det är kört att hitta dem. Del 1 har jag fått tag på, men 2an och 3an verkar lost in time.

Mekke räddar dagen!!! Alla tre finns hos Amazon.com

 

[kefka]

Övärlden som redan nämnts är en favorit.

En annan värld jag gillar Scott Bakkers Eärwa (bokserien heter Prince of Nothing) . Världen i sig är mycket väl genomarbetat och inspirerad av Byzantinium, Hellenistiska Grekland och Korstågstiden. Men det jag verkligen gillar är att författaren inte låter magi och övernaturligheter vara en kuliss. Vad skulle det innebära om magi och mirakler verkligen kunde ske? Om vi verkligen kunde veta att vi kommer dömas för våra synder? Tänk på hur stark religion och tro varit i vår värld, vad skulle det då vara i en värld där "bevisen" ständigt är påtagliga?

Sedan har han skapat den coolaste fantasyrasen någonsin, The Nonmen. En utdöende ras som förbannats/välsignats med evigt liv, men inte förmågan att minnas seklerna. Utan att komma ihåg sitt ursprung eller var de lärt sig sina krafter vandrar dessa urgamla krigare och magiker världen i jakt på förlorade minnen eller dåd så mäktiga eller grymma att de inte kommer glömmas.

 

[solvebring]

Dessa exempel kanske känns väldigt kliché. Men om man nu ska säga sin åsikt så får ni faktiskt ta att jag i så fall är väldigt klichérotad.
Säger Midgård och Skivvärlden.
... Och trollkarlarnas samhälle i Harry Potter, är jävligt fascinerande med roliga detaljer.

 

[Arfert]

Arda, Övärlden, Young Kingdoms (Elric), Thieves World och Westeros (A Song of Ice and Fire) ligger bäst till just nu...

 

[lasergreger]

Jag måste ju då slänga in Star Trek-universumet. Det är ju "sci-fi" men annat sådant har ju redan nämnts.

Annars när jag läste just "fantasy" så tänkte jag först svara Old World, dvs. WFRP's värld, i mina ögon en helt oslagbar fantasyvärld.

 

[!Paxen]

Jag måste ju då slänga in Star Trek-universumet. Det är ju "sci-fi" men annat sådant har ju redan nämnts.

Det har också redan nämnts..

Annars när jag läste just "fantasy" så tänkte jag först svara Old World, dvs. WFRP's värld, i mina ögon en helt oslagbar fantasyvärld.

Jo, den är riktigt grym, dock så känns det mesta fortfarande lite väl mycket rippat..

 

[DeBracy]

Jag måste ju då slänga in Star Trek-universumet. Det är ju "sci-fi" men annat sådant har ju redan nämnts.

Ameh vänta nu här... vilka fantasyelement är centrala för Star Trek va? Åtminstone jag har svårt att se några riddare, prinsessor eller onda trollkarlar.

 

[lasergreger]

Ameh vänta nu här... vilka fantasyelement är centrala för Star Trek va? Åtminstone jag har svårt att se några riddare, prinsessor eller onda trollkarlar.

Du har sett på tok för lite ST hör jag Jag vet inte hur många världar som Kirk eller Picard beamat ner på som innehåller just dessa saker.

I många fall mycket mer klassiska tolkningar än män och kvinnor med energisvärd och fullpackade med midikloriner!

Det kanske inte är centralt (tack gudar för det!) med det finns mycket av det.

Jo, den är riktigt grym, dock så känns det mesta fortfarande lite väl mycket rippat..

Just det bryr jag mig ingenting i. Det är det sammanställda resultatet jag gillar.

 

[Arfert]

Star Wars är ju fantasy rakt av, fast med rymdskepp och teknik som ersättare av hästar och medeltida utrustning.

...En gömd prins, med magiska förmågor hålls dold på en bondgård, men den onda kungens ansiktslösa krigare finner hans gömställe och han tvingas fly. Han får hjälp av en gammal trollkarl som ger honom hans fars försvunna svärd. Tillsammans med några laglösa måste de rädda en fängslad prinsessa från den onde kungens svarta fästning, där de även måste konfrontera kungens magiker och överstepräst, som dyrkar en gammal ond religion...

...och så vidare. Det är historien som gör Star Wars till fantasy, inte rekvisitan.

Star Trek må måhända besökt en och annan "medeltida" planet, men fantasy blir det aldrig.

 

[lasergreger]

... Ett antal äventyrare beger sig ut i okända områden, på väg dit stöter de på en omnipotent halvgud som trollar iväg dem till ett påhittad rättegång där de ska bevisa att de är mogna nog att utforska mer än sina egna domäner. För att bevisa detta låter halvguden sedan dem fortsätta till en plats där de testas såväl i handling som i tanke...

Första avsnitten i ST: Next Generation.

Jag har aldrig sagt att ST centralt är lika fantasyfärgat som SW, men det finns väl där om man tittar. Det beror väl som alltid på hur man ser på saken.

Jag tycker dock inte heller att ST är fantasy, jag anser det till och med vara en av de stora pelarna för sci-fi. Men när SW, som också är sci-fi, nämndes kunde jag inte hålla mig. Dessutom är det kul att retas med DeBracy.