Vilken dialekt är fantasy-svenska?

[Leon]

Om en till person i den här tråden säger "norrländska" kommer jag att vara förpliktigad att anmäla er alla till Rollspelsverket.

Norrländska
Sveamål
Götiska

Sveriges tre dialekter. Vad finns att förtörnas över?

 

[Khan]

Alltså, vissa av oss pratar rikssvenska.

Rikssvenska finns inte. På allvar.

 

[nano]

Det kommer många förslag på vad ni gör i era spelgrupper, men gäller samma för vad ni tycker låter bra i film och tv?

 

[Zire]

Om en till person i den här tråden säger "norrländska" kommer jag att vara förpliktigad att anmäla er alla till Rollspelsverket.

Alver: Pitebondska
Dvärgar: Jämtska
Orcher: Skelleftemål
Drakar: Sydsamisk dialekt
Troll: Haparandadialekt
Vargfolk: Vilhelminamål
Gobliner: Sydsvenska

 

[Genesis]

Rimligtvis astridlindgrenamål.

Jag tycker att folk åtminstone bör säga ”di” som subjektspronomen.

 

[Svarte Faraonen]

Jag tycker att dvärgar ska tala finlandssvenska och vara coolt fåordiga.

Vilken sorts finlandssvenska? Mycket av det som svenskar tänker på som "finlandssvenska" är ju dialekten för förfinat stadsborgerskap, HBL-läsare och SFP-röstare. Karga och knotiga dvärgar hör illa hemma där, eller i Tove Janssons bohemiskt radikala konstnärsmiljöer.

 

[Svarte Faraonen]

Rimligtvis astridlindgrenamål.

Jag tycker att folk åtminstone bör säga ”di” som subjektspronomen.

Det vill säga, antingen sydsvenska eller östsvenska mål? Kanske båda?

 

[Lemur]

Olika nyanser av skånska. That's all folks. Mest för att det är den enda dialekten jag behärskar. Civiliserade typer pratar svag lundaskånska, sen är det en sluttande skala hela vägen ner till grov trelleborgska för barbarer och sjörövare.

 

[Genesis]

Det vill säga, antingen sydsvenska eller östsvenska mål? Kanske båda?

Äh, typ hela Sverige sade ju ”di” fram tills relativt nyligen. Min farmor var värmlänning in i själen och sade ”di”. Sedan någon gång i mitten av 1900-talet började stockholmare säga ”dom”, och då skulle hela landet apa efter.

 

[Mekanurg]

Vilken sorts finlandssvenska? Mycket av det som svenskar tänker på som "finlandssvenska" är ju dialekten för förfinat stadsborgerskap, HBL-läsare och SFP-röstare. Karga och knotiga dvärgar hör illa hemma där, eller i Tove Janssons bohemiskt radikala konstnärsmiljöer.

Så här kanske?

 

[Svarte Faraonen]

Så här kanske?

Närpesmål är tydligt hobbit-territorium för mig.

 

[Svarte Faraonen]

Äh, typ hela Sverige sade ju ”di” fram tills relativt nyligen. Min farmor var värmlänning in i själen och sade ”di”. Sedan någon gång i mitten av 1900-talet började stockholmare säga ”dom”, och då skulle hela landet apa efter.

Är "dom" verkligen stockholmskt? Så vitt jag har förstått det är det som följer:
De och dem hörde till mälardalsdialekterna, och blev därför standardiserade i skriftspråket. Annorstädes i Sverige sade man på många håll di och dom, och följaktligen läste man de som di och dem som dom. Att dom sedan generaliserades till att bli uttalet för både de och dem var något som i någon mån påskyndades av att uttalet av de flöt samman med uttalet av det, samt att detta skedde då det standardiserade skriftspråket hade spridit sig över landet, vilket gjorde att man fick för sig att di var felaktigt. Hade vi bara skrivit di och dom till att börja med hade vi antagligen inte haft några bekymmer med att skilja på subjekts- och objektsform på det vis som ofta sker nuförtiden.

 

[Svarte Faraonen]

Rikssvenska finns inte. På allvar.

Det skulle jag säga att det gör. Det är en högst konstruerad dialekt – en form av utslätad syntes av mälardalsdialekter som polerats fram under 1800-talet och ytterligare förvanskats av halvbildade folkskollärares läsuttal – men det gör den ju inte icke-existerande. Ska man beskriva den på något vis kan man väl säga "så man lärde sig prata 'ordentligt' då man ansåg att det endast fanns ett sätt på vilket detta lät sig göras".

 

[Mekanurg]

Det vill säga, antingen sydsvenska eller östsvenska mål? Kanske båda?

Förekom i Västsverige när jag var barn på väschötska bonnvischan nära Göteborg: "didäringa" = "dom där" på rikssvenska.

 

[Genesis]

Är "dom" verkligen stockholmskt? Så vitt jag har förstått det är det som följer:
De och dem hörde till mälardalsdialekterna, och blev därför standardiserade i skriftspråket. Annorstädes i Sverige sade man på många håll di och dom, och följaktligen läste man de som di och dem som dom. Att dom sedan generaliserades till att bli uttalet för både de och dem var något som i någon mån påskyndades av att uttalet av de flöt samman med uttalet av det, samt att detta skedde då det standardiserade skriftspråket hade spridit sig över landet, vilket gjorde att man fick för sig att di var felaktigt. Hade vi bara skrivit di och dom till att börja med hade vi antagligen inte haft några bekymmer med att skilja på subjekts- och objektsform på det vis som ofta sker nuförtiden.

Subjekts-”dom” är inte stockholmskt i grunden, men det förde en ganska begränsad tillvaro i språket fram tills dess att det började användas i huvudstaden. Då spreds det snabbt över landet.

Wikipedia-artikeln är mycket läsvärd. Finns även en toppen-video på Youtube som jag inte ids länka till, då jag är på mobilen. Wikipedia säger till exempel detta:

1951 diskuterades till exempel uttalet i Svenska Dagbladet, då journalisten Valdemar Langlet ondgjorde sig över spridningen av i synnerhet uttalet dom i stället för di: ”det har först varit en senare tid förbehållet att börja utsudda den viktiga skillnaden mellan de och dem (dom); på landsbygden vill man gärna verka fin och berest, genom att lägga sig till med (felaktig) stockholmska!”.

[Edit] Och detta:

Uttalet dom ansågs dock länge vara mindre vårdat än uttalet di. Gustaf Cederschiöld skriver i boken Om svenskan som skriftspråk från 1897 att de ”vanligen uttalas di (på vulgär stockholmska dåm)”

 

[Mekanurg]

Vilken sorts finlandssvenska? Mycket av det som svenskar tänker på som "finlandssvenska" är ju dialekten för förfinat stadsborgerskap, HBL-läsare och SFP-röstare. Karga och knotiga dvärgar hör illa hemma där, eller i Tove Janssons bohemiskt radikala konstnärsmiljöer.

Jag tänker mig Jörn Donner som en arrogant dvärgkung.

 

[Rangertheman]

Olika nyanser av skånska. That's all folks. Mest för att det är den enda dialekten jag behärskar. Civiliserade typer pratar svag lundaskånska, sen är det en sluttande skala hela vägen ner till grov trelleborgska för barbarer och sjörövare.

Så är det!

 

[Skarpskytten]

Olika nyanser av skånska. That's all folks. Mest för att det är den enda dialekten jag behärskar. Civiliserade typer pratar svag lundaskånska, sen är det en sluttande skala hela vägen ner till grov trelleborgska för barbarer och sjörövare.

Vilka talar rotvälskan som språkgudarna glömde aka kristianstadsdialekt?

 

[Minimoni]

Jag är själv från Värmland, men om jag som SL skulle försöka mig på att tala värmländska så skulle det vara för att anta rollen som inavlade bönder. Jag har själv kämpat hårt för att bli av med min värmländska och efter att dels ha bott i Japan samt rest mycket och ännu mer träning för att tala så neutralt som möjligt och utan dialekt, så tror jag att de flesta skulle ha svårt att gissa var jag är ifrån. Andra studenter(När jag studerade) samt mina elever när jag arbetat som lärare har ofta trott att jag är ifrån Linköping… Nu har jag ingen större koll på hur man talar i Linköping men det kan säkert någon på forumet informera mig om.

Men som regel undviker jag att använda dialekter i rollspel, det blir alldeles för lätt komik av det hel oavsett vilken dialekt jag har försökt med.

 

[Conan]

Orcher grov skånska , skogsalver finlandssvenska eller tornedalska , högalver rikssvenska , dvärgar norrländska , bönder , mindre begåvade och sinnesslöa värmländska

Tror 90% av alla härinne gestaltar Orcherna med Rinkeby-svenska.